Hej alla ni som följer Alfons. Ni kan också hjälpa till och besegra hans cancer.

Vi är väldigt glada över att så många människor följer vår lilla familj och vår kamp. Det är viktigare än ni alla tror, det ni gör när ni stödjer oss. Ibland känns det jobbigt att ta av Alfons mössan i affären för man vet att han märker alla långa blickar från vuxna, och förundrade ansiktsutryck hos andra barn. Jag brukar tänka att de vuxna, som stirrar, nog känner igen honom från hans blogg, att det är en av alla er därute som vi inte känner alls, som möter oss för första gången. Det känns enklare när jag tänker så.

Många ställer upp för oss hela tiden, nära släkt och vänner. De passar Alma-Lee, köper saker till oss som vi behöver på sjukhuset när vi inte kan komma ifrån rummet, hälsar på oss hemma och på avdelningen, staplar ved, renoverar vårt hus, städar och diskar, matar våra katter och kaniner när vi är i Lund allihop, bygger vårt kök, skickar brev åt oss, hämtar och lämnar på dagis, pratar timmar efter timmar med oss i telefon, spanar efter försvunna Ikea-Kök. Men ibland är man inte sig själv och orkar ingenting alls, inte minsta mothugg eller motgång, eller ens minsta lilla förändring i ens planer. Vi är ofta trötta och utmattade, mest mentalt men också fysiskt, efter blöjbyte varannan timme på sjukhuset, eller en natt med kräkningar och skrik mest hela tiden. Det märker ni som står oss nära. Er hjälp betyder mer än ni anar.

Ni som inte känner oss, ni kan hjälpa oss och Alfons ändå. Bli stödmedlemmar i Barncancerföreningen Södra, deras pengar går inte till forskning eller något som ligger långt bort. Det går till Alfons och de andra barnen på avd. 64. Vi föräldrar kan genom deras försorg få gratis massage, vi har varit på bio med andra barn från avdelningen, de ordnar trivselkvällar på avdelningen med pyssel och annat eller goda middagar för alla, pizza varje onsdag får vi också. Föreningen ser till att vi kan ha de här datorerna, som jag skriver på just nu, med Internet på våra rum. Det finns också ungdomsgrupper och olika grupper för föräldrar. Då och då ordnas det resor till T.ex. Legoland och Disneyland. Vill ni inte bli medlemmar går det ju alltid bra att bara skänka en massa pengar.

Vill man stödja forskningen om barncancer gör man det bäst genom att skänka pengar till Barncancerfonden. Man kan T.ex. skänka 100 kr varje månad via autogiro, så behöver man inte betala in och komma ihåg hela tiden, då skänker man ju jämnt pengar. Det är ju inte summan man skänker som är viktig, utan det är hur många som skänker som betyder något. Många bäckar små…

Alla ni som är panka och fattiga studenter eller arbetare (vi vet hur det är att vara panka), kan ibland inte ens avvara 100 spänn. Men ni kan hjälpa till att sprida information om barn och cancer, och ni får gärna länka hit till Alfons blogg. Ju fler som får en inblick i hur det är att drabbas av denna sjukdom desto bättre. Desto färre blickar som stirrar och stirrar. Desto färre blickar som istället för att bli varma och förstående, vänds bort i rädsla och ”det kommer ju aldrig drabba oss”. Denna sjukdom kan drabba alla barn, vem det råkar bli är en slump (inte rent medicinskt, det finns förklaringar), det är som en blixt från en helt klar himmel när doktorn sätter sig mitt emot en och säger: - Jag har dåliga nyheter, Alfons har en tumör. Denna blixt slår ner hela tiden runt omkring oss, i Sverige idag är det ca 300 barn varje år som får någon form av cancer. Det kan vara T.ex. lekumi, hjärntumör eller som i Alfons fall neuroblastom.

Vi har lagt upp länkar till Barncancerföreningen Södra och Barncancerfonden där ni kan gå in och läsa om vad pengarna går till och läsa mer om olika barncancersjukdomar.

Det tål att poängteras att 90 % av alla forskning om barncancer i Sverige idag finansieras av Barncancerfonden. Under nittonhundratalets andra hälft har barncancer gått från att vara en dödlig sjukdom, till att 3 av 4 barn idag överlever sin sjukdom. Detta kan man göra ett konkret exempel av. Hade jag fått neuroblastom när jag var liten hade jag inte levt att skriva dessa rader.

Hjälp fler barn att överleva och hjälp Alfons. Öppna era plånböcker och skänk, och sprid kunskapen ni får om barncancer till fler människor!

Pappa


Kommentarer
Postat av: Ellen

Det är bra att veta att ni gärna vill att vi länkar. Jag har skrivit om Alfons på min sida, men eftersom jag inte vetat om ni velat hålla sidan privat eller inte har jag inte lagt ut någon länk men nu ska jag genast göra det. Jag ska göra mitt bästa för att åtminstone hjälpa till med informationsspridningsbiten!

Postat av: Sofie

Käraste familj. Trodde liksom Ellen att ni kanske ville hålla sidan privat. Men jag ska också länka. All kärlek i världen till er. Jag tänker på er, som vanligt varje dag.

2005-12-18 @ 13:15:55
Postat av: Lisa

Hej Alfons, mamman och pappan.
Jag vill ju gärna ge mig tillkänna. Det är jag som är Ellens väninna Lisa.

Det smärtar mig att läsa om Alfons kamp. Det är som du säger, det kan hända vem som helst. Jag tycker ni är helt fantastiska och skriver så varmt om lille Alfons, och han har ett par fantastiska föräldrar och storasyster.

Emellan varven är alla sjukhustermer grekiskan för mig, men ni förklara bra med värde inom parenteser så man vet hur läget är, fastän man inte förstår.

Jag kommer gå in och lämna mitt bidrag jag också till barncancerfonden, och sprida budskapet vidare.

Och vill att ni ska veta även om vi inte känner varandra att jag tänker på er och hur ni har det och håller alla mina tummar och tår för det lyckligaste lyckligast. Inget annat alternativ finns.

Många varma styrkekramar till er, och jag vill att ni har en jättefin jul och ett gott slut och ett ännu bättre nytt år.

//Lisa

2005-12-18 @ 13:43:11
URL: http://idera.org/phpBB2/index.php
Postat av: Marina Norrman

Ni är helt underbara, så starka, så modiga.
Jag ser verkligen upp till er.
Jag önskar att jag var lika stark som Ni.
Jag gömde mig i ett skal och låtsades att min lilla Maja inte var så sjuk som hon egentligen var.
Nu har ett ljus tänt och jag har börjat förstå vad neuroblastom/cancer är för något.

Men som jag skrivit innan barn är starkare än vad man någonsin kan tro, jag har min dotter som ett bevis. De är så starka och envisa.
Jag tror att när de gått igenom något så tuff som just cancer är så kan ingen stoppa dem senare i livet.
Maja är nu en tuff tjej, ingen sätter sig på henne fast hon bara är 2 år.

Tänker på er.
Kram
Marina & Maja

2005-12-18 @ 20:25:16
Postat av: Mie

Ska absolut länka till denna lille kämpes sida !

2005-12-18 @ 22:08:37
URL: http://mie.blogg.se
Postat av: Mormor

Vill bara bidraga med uppmaningen att alla som kan ska gå och ge blod. Det har varit helt nödvändigt för Alfons att få blod och vita blodkroppar av och till under sjukdomsperioden. De vita blodkropparna har det varit brist på, så ibland har man måst ransonera. Min uppmaning är alltså: GE BLOD! Kan vara något för alla er som inte har det så fett i plånboken.

Kramar från mormor

2005-12-19 @ 01:38:03
Postat av: Mormor (igen)

Glömde säga: VÄLKOMMEN HEM igen, Alfons lille. Jag håller tummarna för att vi ska få positiva besked efter denna veckas provtagningar och för att DU SKA FÅ VARA HEMMA PÅ JULAFTON.

Sov gott lilla hjärtebarn! / Mormor

2005-12-19 @ 01:40:46
Postat av: Nettan

Hej hela familjen!
Jag hittade hit via en annan liten kämpes sida, Leon, som vi i vår familj har följt under en längre tid!

Att följa dessa små, vardagens hjältar betyder mycket och som förälder till sjuka/sjukt barn så vet jag hur oerhört viktigt det är med information både till sin omgivning och till alla andra!

Tack vare er uppmaning idag, ska jag gå med som stödmedlem i Barncancerföreningen södra, och jag ska lägga upp länkar till er för att sprida ert budskap vidare.

Hur det är att leva med närvaron av ett sjukliv vet vi mycket väl hur det är och det är tur att den svenska barnsjukvården är så bra som den är!

Önskar er en så frisk jul som möjligt och ett underbart 2006!

2005-12-19 @ 08:03:43
URL: http://www.reflektioner.org
Postat av: Ia

Heja Alfons! Jag håller på dig!

2005-12-19 @ 12:18:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback