Lördagen den 17/12 dec. Igår 14,7 kg, idag 14,1 kg = tillbaka på avd 64

Oftast går det bra att vara på avdelning 64. Man stålsätter sig, man vet vad som kommer hända med Alfons. Man vet att han kräks av cellgifterna eller hur länge det tar innan blodprovsvaren är klara och ungefär hur länge det kommer ta innan vi kan åka hem igen. Nu vet vi inte när han kommer bli bättre, när han börjar äta, när vi kan komma hem igen.

Det är när man är här, fast man egentligen inte skulle behöva vara det, som det känns tungt. Ens kropp är beredd på att vara hemma, ens sinnen har kopplat bort en massa skyddssäkringar i skallen, man har skyddskölden helt nere. Idag hann jag inte ens få upp den före vi var framme.

Nu kändes det extra tungt att behöva åka in igen, vi hade fått permis till på måndag. Vi skulle verkligen ha behövt de här dagarna hemma ihop. Alfons skulle verkligen ha behövt dem efter en månad i följd på sjukhus. Men i natt kändes det som om han var på väg att försvinna helt från oss, jag kunde inte somna efter jag ställt honom på vågen. 14,0 kg. Dagen innan vägde han 14,7 kg. Alldeles för snabb viktminskning. Jag låg och tänkte i sängen att vi skulle ha åkt in igår och satt tillbaka sondslangen, som han kräktes upp under fredagen. Den kom inte upp pga. sondmaten utan av att han skrek och grät och var alldeles snorig/slemmig i halsen. Vi ringde in och de sa att det räckte om vi kom in nästa dag (läs idag).

Så idag satte vi sonden igen, i vaket tillstånd. Men inte nyktert, Alfons såg två Pettssonar och två Findusar på TV: n innan jag bar in honom till behandlingsrummet (av skratt-medicinen). Han var super duktig, fastän han tyckte det var otäckt. En positiv sak med skratt-medicinen är att barnen ofta får lite minnesluckor efteråt. När vi kom in till sjukhuset så fick han glukosdropp genast, och efter en kvart satt han upp och ville göra en massa saker och hans ögon var pigga igen. Tänk vad lite socker och vatten kan göra. Det tog upp mig också, den sista tiden har han varit helt utan gnista emellanåt. Det är värre än allt kräk, bajs och sprutor i världen tillsammans.

Pappa


Kommentarer
Postat av: Ellen

Vad tråkigt att ni behövde åka tillbaka till sjukhuset igen! Men det var ju skönt ändå att det kom något bra av det. Jag förstår att det måste kännas hopplöst ibland (även om jag så klart inte kan förstå hur det är!). Hoppas att Alfons snart är piggare och att ni åtminstone får julen hemma.

Postat av: alfred

hej alfons! här kommer vi på jul.jag har fått en pulka och har gjort en pulkagris. jag har köpt en boll, en bandyboll. jag fick pengar av mormor. den kostade femton kronor. hurra, hurra för julen.
kram från alfred

2005-12-17 @ 18:43:12
Postat av: sarah

älskade vänner! vad jag känner med er. jag vet att ni inte kan gråta just nu, men här i hamra hade vi varit rika om tårar var guld. allt det här är så utomjordiskt. som livet i parantes, en mardröm. man bara väntar på att det ska bli som vanligt, att vakna och inse att det inte är sant. så vet man ändå att det kommer inte att hända. livet är livet och det är faktiskt sant. vilket bakslag... ändå har jag förtröstan över att det kommer snart att vara bra. till sommaren springer alfons på brunbrända sommarben. midsommarafton kommer vi alla att sitta på verandandan och livet kommer att vara lätt att leva igen. bara lite till. hålla andan och vänta. bita ihop om gråt och skrik och smärta. lättare sagt än gjort, jag vet... men om någon klarar det här, christian och catarina , så är det ni. ni är så jävla starka och världens bästa pappa och mamma. ni fostrar starka och modiga barn. till annandagen får ni östergötskt besök. tills dess all min kärlek genom cyberrymden.

2005-12-17 @ 18:56:39
Postat av: Lotta

Hej!
Jag förstår att det känns tungt att behöva tillbringa ytterligare en lördag tillsammans med nemo, landet förlänge sedan osv. Skönt att höra att gnistan kom tillbaka lite igen. Tänker massor på er.
Kram!

2005-12-17 @ 19:52:07
Postat av: Mormor

... som blir lite gladare av att sockret och vattnet tände gnistan i Alfons ögon. Blev så orolig när Catarina sade att han sagt att han vinte ville längre...

Ikväll har jag suttit på sjukhuset i Kristianstad med Tobbe, sedan han fått ett stort anfall på Maxi. Det var jättejobbigt för honom och jag blev alldeles darrig. Tänkte att jag skulle ringa ikväll, men vi kom hem för sent. Vi hörs imorgon.

Många trötta kramar från mormor

2005-12-18 @ 01:08:32
Postat av: Kajsa

Hej sötnosar!
Jag tänker på er, önskar så att det kunde vara lite lättare för Alfons, att han slapp lida så. Då skulle det bli lättare för er också. Jag önskar er värme, lycka och hälsa.
Pussar och kramar!

2005-12-18 @ 16:09:30
URL: http://valdtagen.blogg.se
Postat av: Gunilla

Hej.Det får bli en sån där jäkla kram igen.Hoppas att det blir så pass stabilt så ni kan åka hem till jul.Tänker på er alla.

2005-12-18 @ 16:30:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback