Söndagen den 11 december 2005. Julmat?

Alfons vaknade sent idag (vid elva) och nu ska han bada. Vi har inte skrivit på ett tag. Vi har haft det lite tufft. Vi har varit på väg hem i flera dagar, men än har vi inte lyckats. Vi var t.ex. hemma igår och skulle få sova hemma om han åt lite och drack ännu mer, men han kan inte. Vi har försökt allt nu. Det som återstår är att vänta på att han ska våga äta igen, eller tvinga i honom mat så att han förstår att han inte kommer att kräkas upp det som han äter. Om man tvingar i ett barn mat så ger det lite dåliga kopplingar till just mat, så vi väljer att vänta. Och vänta. Och vänta. Så känns det idag.

 

Alfons har blivit utskriven från alla dropp och i princip alla mediciner, och alla hans värden fortsätter uppåt, utom trombocyterna som är lite slöa. Läkarna säger att vi egentligen inte behöver vara kvar här längre. Och man blir helt knäppt frustrerad på det här lille envisemonstret (vem i hela världen kan han ha fått det ifrån =) som har bestämt sig för att inte äta någonting. Inte glass, inte saft, inte godis, inte pepparkakor, inte älgmakaroner med köttfärssås på IKEA, inte någonting.

 

Därför blir man så glad när han halv tio på kvällen säger: - Pappa jag vill ha vårrullar med ris och sån soja som vi har hemma, har vi det? Klart vi har det säger jag och rusar ut i köket och lagar maten, klockan tio är jag färdig. Jag ska inte säga något tänker jag, och i ögonvrån ser jag hur han delar en vårrulle och för den till munnen. Nej miss, det var till näsan. - Mm vad det luktar gott pappa, säger han och lägger ner gaffeln på tallriken, med vårrullen kvar. Och jag blir ännu mer frustrerad, men säger - att det gör inget Alfons, imorgon kan du nog att äta.

 

Så nu har de fått sätta in dropp igen, för att han tappar ca 200 gram i vikt varje dygn. För ett par dygn sedan vägde han runt 16 kg. Idag vägde han 14.8 kg. Han hade röda märken i rumpan när jag lyfte upp honom från badbaljan, det tog ett tag innan jag förstod att det var från hans eget bäckenben. När vi kom hit i juli så vägde Alfons runt 18 kg. Så ikväll ska han få vätskedropp och 1 liter TPN (näringsdropp).

 

För att det ska bli jul hemma, med julmat och allt. Har vi bestämt, att om Alfons inte har ätit något innan onsdag, så ska han få en sond i näsan då. På onsdag ska han ändå då bli sövd för röntgen och nya benmärgsprover. Undrar om det finns sondmat som är märkt med ”JULBORD”?

 

Pappa

2005-12-11 @ 16:41:01 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Ellen

Vad jobbigt med maten och icke-ätandet! Hoppas att det snart blir bättre och att ni kan få en jul hemma. Kanske kan dino-haklapparna pigga upp! De är färdiga och snart på väg... :-)

2005-12-11 @ 17:01:17
URL: http://www.avigt.nu
Postat av: sarah

klart att det är frustrerande, men ändå. lillkillen är ju så stark och fin och tids nog kommer ni hem. hade han inte varit så förbannat envis hade han kanske inte kommit så här långt. den lyckade kombinationen av gener står för den här envisheten och jag är tacksam för den. det är ändå långt till jul. om ni inte får åka hem helt så kanske ni får komma hem över dagen i alla fall. annars får julen komma till BUS. eller i januari. allt går... kramar

2005-12-11 @ 18:14:01
Postat av: Sofie

Fortsätt kämpa. Tänker fortfarande på er. Hela tiden.

2005-12-11 @ 21:04:56
Postat av: Faster Therese

Hej Alfons! Precis kommit hem från England och åker till Göteborg tidigt imorgon bitti! Ville bara passa på och säga att jag tänker på er allihopa och har gjort varje dag där borta. Har fin fina presenter med hem till Alma och Alfons från John. Finns som sagt även en viss familj Eyers/France i England som tänker på er. Dom förstår så klart inte vad som skrivs men dom tittar på bilderna, så bilder är bra! :)
Hoppas att Alfons får mod till sig, den modiga killen han är, och vågar äta lite. Så att ni kan komma hem till julen och fira med oss allihopa. Saknar er. Alfons du har varit så modig och stark, fortsätt så. Snart killen... snart... det kommer.

Tusen pussar

2005-12-12 @ 00:07:11
Postat av: Mormor

Hej Alfons!

Nu klarar sig er kattunge helt med allt, så så fort du får komma hem från sjukhuset får ni komma hit och hämta den. Den är jättebusig. Ikväll välte den ner en lampa och sedan klättrade den uppför hela ryggen på fåtöljen. Er katt är busigast av alla! Undrar om Bowie blir glad över att få en lillasyster som klänger på honom när han vill sova.

Och hej Christian där på sjukhuset! Jag tänker också på er hela tiden och hoppas och önskar att den här stiltjen med maten ska sluta snart. Jag förstår att det är frustrerande, men det har en ände. Det måste vara så. Det är som Sarah skrev, den där envisheten ska vi vara väldigt tacksamma för. (Jag känner igen den, var så säker!!!) Imorgon kommer jag till Lund och hälsar på, men inte färrän på kvällen. Då ska jag ta med mig specialdesignad falukorv, i hopp om att det ska locka honom att ta en tugga.

Kram och godnatt från mormor / svärmor

2005-12-12 @ 00:19:09
Postat av: Farmor

Hej mina pågar! Tänkte så på dig Christian och Alfons igår. Jag funderar och funderar - vad skulle få Alfons aptit tillbaka? Har tänkt på godissvampar och små kexfigurer, Piggelin-glass och plättar - men så funkar det ändå inte! Nu när behandlingen är över för den här gången och så har lille Alfons ingen aptit! Hu, så jobbigt - jag ser att han blir så svag och liten. Jag förstår att ni provat det mesta, vad gör man? Hade han bara fått något lite i sig, vågat prova lite vätska och lite att äta. Jag förstår hur det känns, man vill deras väl, men det hjälper inte. Hoppas mormors korv kan förmå honom att smaka! Vi måste nog vara lika envisa som han! Alfons har ju tränat på det sen i juli.
En anorexiavd finns väl i Lund? De bör ju ha tacklat detta problem åtskilliga gånger med anorektiker? De kanske har något litet tips, så man får en liten ledtråd i rätt riktning - det är aldrig fel att fråga.

Kramar från Farmor Britt

2005-12-12 @ 11:55:41

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 0.91