Måndagen den 9 januari. Polisen idag och låtsas strålning imorgon.
Imorgon kör vi till Lund. Jag har ingen lust alls. Det har inte Alfons heller. Imorgon ska de sätta nålen i hans port.
Det är märkligt, han har bara varit utan sondslangen i ett par dagar (och CVK:n är ju ut plockad), och man hinner ändå "glömma" hur allvarligt sjuk han är. Det är som man vill att han ska vara frisk så mycket, att när man inte ser några konkreta bevis på att han har cancer (håret räknas inte, man har vant sig vid att han är skallig) så väljer hjärnan att sortera bort hela hans sjukjournal. Sen tar man av honom tröjan och ser ärret över hela magen och de nya svarta strecken och kryssen som de ritat inför strålandet, och så minns man att han är sjuk. Det är som att man hela tiden glömmer, och hela tiden blir påmind. Det känns inte så jobbigt, mer konstigt, att veta att han är sjuk samtidigt som han blir mer och mer sig själv hela tiden.
Efter att de har satt nålen imorgon ska han sövas och låtsas strålas. D.v.s. de ska göra exakt som de ska göra när de strålar på riktigt, utom att just skicka högenergi röntgenstrålarna genom Alfons kropp. Detta gör man för att inget får gå fel när de strålar på riktigt i övermorgon. Så imorgon börjar nedräkningen, för Alfons strålbehandling och för vår resa.
Idag har vi hälsat på Ditte i hennes nya lägenhet (på 6:e våningen), den var jättefin och Alfons och Alma tyckte utsikten var häftig. Men först var vi hos polisen och fixade pass till barnen och Catarina, sen blev det varmkorv och gunga i Tivoliparken. Alfons ville sluta gunga, Alma ville inte sluta, så jag fick locka med Alma bort till tåget. Alfons och Alma skulle åka i vagnen och jag skulle styra, vi var framme i Malmö på nolltid och sen skulle vi köra till mamma (tyckte Alfons), och då sa jag, -okej det gör vi. Medan vi körde till mamma så kom hon gående (hon hade varit på stan själv en stund), det tyckte Alfons var jätte knasigt.
Matnytt: Idag ville Alfons ha smör på kanten av sin tallrik när han åt kvällsmat (vi åt falukorv och makaroner). Det fick han, och han åt två stora klumpar! Sen åt han en hel tallrik med jordgubbar och mjölk till efterrätt!
Pappa
Det är märkligt, han har bara varit utan sondslangen i ett par dagar (och CVK:n är ju ut plockad), och man hinner ändå "glömma" hur allvarligt sjuk han är. Det är som man vill att han ska vara frisk så mycket, att när man inte ser några konkreta bevis på att han har cancer (håret räknas inte, man har vant sig vid att han är skallig) så väljer hjärnan att sortera bort hela hans sjukjournal. Sen tar man av honom tröjan och ser ärret över hela magen och de nya svarta strecken och kryssen som de ritat inför strålandet, och så minns man att han är sjuk. Det är som att man hela tiden glömmer, och hela tiden blir påmind. Det känns inte så jobbigt, mer konstigt, att veta att han är sjuk samtidigt som han blir mer och mer sig själv hela tiden.
Efter att de har satt nålen imorgon ska han sövas och låtsas strålas. D.v.s. de ska göra exakt som de ska göra när de strålar på riktigt, utom att just skicka högenergi röntgenstrålarna genom Alfons kropp. Detta gör man för att inget får gå fel när de strålar på riktigt i övermorgon. Så imorgon börjar nedräkningen, för Alfons strålbehandling och för vår resa.
Idag har vi hälsat på Ditte i hennes nya lägenhet (på 6:e våningen), den var jättefin och Alfons och Alma tyckte utsikten var häftig. Men först var vi hos polisen och fixade pass till barnen och Catarina, sen blev det varmkorv och gunga i Tivoliparken. Alfons ville sluta gunga, Alma ville inte sluta, så jag fick locka med Alma bort till tåget. Alfons och Alma skulle åka i vagnen och jag skulle styra, vi var framme i Malmö på nolltid och sen skulle vi köra till mamma (tyckte Alfons), och då sa jag, -okej det gör vi. Medan vi körde till mamma så kom hon gående (hon hade varit på stan själv en stund), det tyckte Alfons var jätte knasigt.
Matnytt: Idag ville Alfons ha smör på kanten av sin tallrik när han åt kvällsmat (vi åt falukorv och makaroner). Det fick han, och han åt två stora klumpar! Sen åt han en hel tallrik med jordgubbar och mjölk till efterrätt!
Pappa
Kommentarer
Postat av: FARMOR
Hej alla i familjen!
Visst är det märkligt - precis så upplevde vi också Alfons - det kändes som han var lille friske Alfons igen när han lekte kurragömma, busade och kastade snöbollar på oss - och så skall han igenom nästa fas med strålbehandling. Och allt vad det innebär för hans lilla kropp! Jag förstår att det känns tufft, för dig, Christian och för honom, att väckas tidigt varje morgon, på fastande mage, sättas i bilen till Lund och genomgå samma procedur morgon efter morgon. Väckning,påklädning gråt och skrik blir väl självklarheter för er ett par veckor. Jag hoppas bara de här veckorna går så smärtfritt som möjligt för er - så att ni håller ut. Det måste ni! Bara det hjälper!
Det skall gå vägen!
Kramar i massor
Farmor
Trackback