Tisdagen den 5 september. Om det senaste dygnet... Om livet som går så långsamt, så långsamt.
Igår var jag på ultraljud och kikade in på vår hickeflicka som låg och sög i sig fostervatten. Det var en varm känsla som jag delade med min syster, eftersom Christian var hos Alfons. Jag fick med mig 12 bilder därifrån och körde sen till dagis och hämtade upp Alma-Lee. Åh, hon var så glad när jag kom; alla barnen sjöng "Alla barn är viktiga" till hög musik och gjorde rörelser med Eva. Det var så härligt att mötas av. Min lilltjej. Så fin hon är och så skör hon är. Så mycket hon redan vet om det onda i Alfons. Hon berättar för mig om Alfons tumörer i huvudet och i magen, slangen i näsan och om att han är så trött nu så att han bara sover hela tiden... Sen körde vi hem och packade och vidare till Lund. Alfons var arg mest hela tiden; det är så mycket besvikelse och frustration i den lilla fina pojken. Det blev ingen lekterapi, det orkade han inte med. Istället blev det lite bollis innan Christian och Alma skulle hem igen. Hemma i Sätaröd väntade mormor och tog över efter Christian hade somnat Alma, som skulle tillbaka till Lund igen. Jag kan omöjligt ta Alfons själv nu om nätterna med denna magen. Runt 22-tiden fick Alfons ett ryck och vi satt alla tre tillsammans i köket med levande ljus och åt pizza/ falukorv och makaroner. Sen gick jag in och la mig, medan Christian och Alfons cyklade en runda ute i den analkande höstblåsten... Han var ordentligt trött när han kom in igen... Och så fin med sina nya höstskor och den blåa manchesterjackan...
Natten har varit lång. Alfons har haft så ont att han har behövt extra morfin var och varannan timme, och smärtan har inte velat ge med sig mer en timme i taget... Det är ett lidande för honom. Nu är klockan kvart över tre och han sover igen. Han har blivit badad av Christian och sen fönade jag håret på honom för det tycker han är så skönt. I förmiddags kräktes han upp sonden så vi ska snart sätta ny...
Inget besked ännu från MIBG´n. Vi väntar och väntar...
Nå´n av oss skriver mer sen. Nu ska vi fika lite...
Catarina
Ni finns i mina tankar, hela tiden.
Tänker på er hela tiden också, och väntar och väntar. Tack för igår Catarina! Och dotern din. Hälsa Alfons och Christian! Puss!
Det känns bra att veta att ni har varandra och att er kärlek hjälper er att stötta varandra. Tänker på er och håller tummar, tår och hela kroppen i väntan på besked från dagens undersökning.
Kramar
Sitter på jobbet och ville mest skicka en hälsning. Blå manchesterjacka: det är inne den här hösten läste jag. Så Alfons är ett modelejon!
I Lund är valrörelsen i full gång, hittills bara en artikel i Sydsvenskan om återtåget till "the K-word", och nu har "Smittan" lämnat oss. Vi överlever nog. Och så finns ett nytt parti som heter Demokratisk Vänster i Lund [förkortningen blir alltså Devil!].
Borde återgå till arbetet - tänker på er, hoppas för er.
Ciao for now
/Becky (som åker till Bosnien på torsdag för att hälsa på Nela som jobbar ungefär som ombudsman fast för FN och läser här på bloggen - också hon på arbetstid...)
Hoppas att filmerna kom fram till Alfons och att det blir lite nytt för honom! Håller tummarna för att undersökningarna ger positiva besked och att Alfons får allt mindre ont.
Kram
Kära Catarina och Christian! Vi känner inte varandra men Catarina jag träffade dig och Alma på barnakuten i Malmö för lite mer än två år sedan (jag är läkare). Alma var bara en liten liten bebis. Jag minns den dagen när Sofia ringde och berättade att lille Alfons fått cancer- jag blev så ledsen. Och nu återfall...så plågsamt. Att se er älsakde Alfons med denna smärta och denna fruktansvärda behandling...vad ni får genomlida mycket!! Sofia och jag pratar dagligen om hur lille Alfons mår och hoppas såå att han har en bra dag. Ni skriver så fint i er blogg och jag tänker ofta på er. Kram Tanja.
Vill bara att ni ska veta att jag tänker på er!
Hoppas den lilla systern mår bra därinne i magen. Saknar er. Skriver kanske en till kommentar senare, nu måste jag lugna ner mig och göra min matteläxa och alla andra 100tusen läxor jag ska göra.
Puss-
Tack för ett jättefint bröllop. Kul att få träffa hela familjen igen. Vi tänker på er.
/Fredrik o Maria
Fan vad livet är orättvist! Tänker på er hela tiden, vill så gärna krama om er, hårt och varmt men ni får krama varandra och barnen istället.
/Evelina
Hej vänner!
Hoppas dagen varit bättre än natten. Ringer efter Idol!
Kram Lotta
Hej,
Ni känner inte mig, men jag har läst er blogg och blivit väldigt berörd.
Av hela mitt hjärta känner jag med er och stödjer er i er kamp hela vägen.
Så länge det finns liv finns det hopp, så tänker jag. Men jag förstår att vissa stunder kan vara så mörka att man tvivlar.
När jag var tio år såg jag min farmor tyna bort i cancer. Hon var som en mor för mig.
På torsdag kväll denna vecka kommer jag och mina vänner att sända Alfons helande kärleksenergier under vår fullmånemeditation, om det är ok för er.
Om inte, skriv det här i bloggen, för då avstyr jag det.
Med varm omtanke
/Ulrika
Hej!
Vi känner inte varandra, men jag följer er vardag på avstånd. För några veckor sedan började min dotter Filippa på Blåbäret i V Vram. Där fick jag höras talas om Alfons och er kamp i tillvaron. Läser nu i Alfons blogg regelbundet. Vi bor i Venestad, inte långt från er. Världen är liten. Det är så hemskt allt som händer Alfons. Jag kan inte förstå, det är så meningslöst. Jag önskar att jag kunde uppfylla era högsta önskningar.
*styrkekramar* till er alla!
Har just varit på mitt livs första föräldramöte. Tänkte när jag satt där hur konstigt livet är o hur svårt det är att leva livet 'som vanligt' samtidigt som allt detta. Där sitter man precis som vem som helst annars och så har dom ingen aning om vad man går igenom. Folk är bara som vanligt. Vad fan! Fattar ni inte vilket helvete det är, hur jävla grymt det är! Jag blir så arg! Ni kan inte bara sitta där o låta livet vara 'som vanligt'!
Och tänk vad lite man vet om folk, tänk på hur snabb man kan vara till o döma folk och så har man ingen aning om deras liv. Tänk vad mycket som händer bakom folks dörrar, i folks liv som vi aldrig får se. Kanske är just du o jag lika, kanske bär vi på samma bagage. Vad vet jag.
Jag längtar tillbaka så jag håller på o gå sönder. Till tiden före den 7/7 2005. Fan vad jag saknar dig Alfons. När jag fyllde år i maj det året sprang du på vår gräsmatta i vattenspridaren tillsammans med dina kusiner o skrattade o var sådär fin. Tänk vad lite vi visste då.
Ni skriver så vackert!!! Mina tankar är hos er. Önskar Alfons och er alla allt gott i världen!
Styrkekramar från hanna
Hejsan! Vad fin han är,Alfons, så söt. Han måste bli frisk. Får man ringa till Er?
Kram/Elisabet
Hur sätter man ord på maktlösheten?? Kraft och värme till er!
Skrivet i all hast. På väg till Insjön. Nätet funkade inte i går så nu blir det dubbelt med kramar och tankar. Som vanligt dom varmaste. Bamsekramar!
Hej! Sedan ert hoppfulla besked kan jag konstatera att ni ägnar er åt annat - och jag tar det som ett positivt tecken - lycka till med bebisen, och om det är någon sak ni behöver (skulle dock inte tro det med tredje barnet) så hör av er!