Tisdagnatt den 12 september.
Nu ikväll fick han feber så det var bara för Christian och Alfons att åka ner till Lund. Det gjorde dom för tio minuter sen. Så blir det lungröntgen och blododlingar iallafall nu inatt... Och han som bara behöver sova. Och vara ifred. Han som inte ens orkar med oss eller sin lillasyster.
Nu ska jag vila och sova till dess att dom ringer och berättar hur läget är. Mamma är här, henne fick jag hämta hos Malin ikväll i den tjocka dimman. Det är skönt att ha henne här. Hon är min stöttepelare inatt. Så kan jag nog sova lungt. Hon får ta det jag inte orkar.
Catarina
Usch, vad ledsen jag blir! När allt började verka åtminstone lite bättre. Det är verkligen en berg-och-dalbana det här. Hoppas så att du fick vila lite i natt och att alla tester och sånt ser så bra ut som de bara kan. stor kram
Nu blir det så där svårt att skriva. Det enda jag kan ge er är mina varmaste, varmaste!. Ge en till stöttepelaren också.
Stackars Alfons,usch vilken grym sjukdom. Vilka föräldrar skall behöva se sitt barn lida så, det är bara så grymt....
Många kramar Elisabet
Åh lille Alfons. Lunginflammation mitt i detta? Vi tänker på er.
Stor kram,
Anna
Kan vi inte hoppas att det är cellgifterna som sätter igång att verka halsontet kan väl få vara det, att han har smärtor gör ont i tänk om man kunde få ta lite av skiten var det man alltid tänkte men nä det går inte och så blir man bara mer förbannad.
Pascall la lite filmer på Affes rum, ja namnet blir lätt så när man sitter på jobb med en dubbel mocka och bara väntar på effekten som får alla runt om kring mig att känna sig som om dom gick i slowmotion inte alls som Doris "kaffe" hoppas hon inte har adressen, det är tre filmer som pascall inte sett än så vi tänkte att då finns dom inte på avdelningen heller, kan tänka mig att han ville ha igång en när han kom in om han nu måste vara vaken så kan det vara skönt att titta på något helt nytt.
Måste fråga om han får omega 3 effekten är bra mycket bättre i sambnd med cytostatika, Pascall fick det i ryggmärgen i går så nu har han dubbel dos av omegan i två veckor eftersom cellgiftet han får är långtidsverkande.
Stor kram från oss med, synd att vi inte sågs igår men ringa det kan ni ju alltid göra.
Manga tankar till er, och mycket mycket styrka...kampa pa familjen Lov!!!
Vi tanker pa er!
Alfons vill bara beratta for dig att det har inte ar rattvist det ar helt sjukt att du ska fa genomlida detta, bara 4 ar. Tanker pa dig dag som natt, det fanns inte en endaste film i London som var pa Svenska.
Kramar i Massor och sa mycket styrka som det bara gar att overfora i tankar/////em o mio
Stackars lilla pojke som har så ont! Och stackars er föräldrar som måste se er son må så dåligt. Ingen ska behöva ha det som er, dumma cancer!!!
Jag skickar en oändlig hög med styrkekramar:
*kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaamar*
jag hoppas att ni alla fick lite sömn nu under natten...
Det har varit skönt att läsa att ni har mått bättre, och nu är det sämre, bättre och sämre vilken oändlig väntan med hopp och förtvivlan.
Jag önskar att han slapp att ha så jäkla ont. Det är så fel ett barn ska inte behöva uppleva denna smärta och inte behöva fara så illa av sin egen kropp.
jag hoppas att ni orkar och det verkar skönt att ni har en massa vänner och släktingar som kan stötta er när ni inte orkar mer......det är guld värt
/maria
Jag kommer att skicka en bok till er idag..tänkte med alla filmer så har han nog snart sett hela sortimenet så en bok som min son älskar fick det bli......hoppas att han gillar den
Tänkte skriva godmorgon, men när jag insåg den egentliga betydelsen av det ordet så gick det inte. Jag önskar att ni haft en god morgon, men med tanke på natten och väntan på besked idag så känns det som att lugn och ro, med kärlek och god frukost och sol genom fönstrena i ert fina hus är långt borta. Hoppas att Birgitta gjorde frukost till dig och Alma, att ni fick en stund tillsammans iallafall.
Mina tankar på Alfons och er, på framtiden och hoppet har gjort lite shut down, det är mest en konstant oro som härskar. Jag vågar inte tänka på vad som händer, för det gör så ont i mig när jag hör hur Alfons kämpar. Hur hans liv och identitet bekrigas av denna jävla cancer och alla mediciner. När jag tänker på er så undrar jag hur ni har det just nu, hoppas att ni hinner få lite vila, ork och glädje så att ni kan ta emot det nya lilla livet och finnas där för Alfons. Jag är så rädd att er ork ska ta slut, ni är så starka, men ingen är oändligt stark. Det finns många runt omkring er som kan fånga er då, jag finns där för er och den stora familj ni har tillsammans och alla vänner.
Jag håller tummarna för dagens besked och önskar er vackra ögonblick som kan skänka lugn, ork och lite helande glädje.
Kramar Kajsa
Vad skriver man?????
Sänder er MASSOR med varma tankar och styrkekramar. Tårarna bränner i ögonen - varför ska Alfons och ni behöva genomgå detta??
Allting knyter sig och hjärtat blöder när man läser hur ni kämpar på. Målet är ju så klart att Alfons ska klara sig genom detta, men att måsta lida så på vägen gör ju att man saknar ord när man så gärna vill skriva något till tröst.
Styrkekramar!!!
/Anna
Jag blir så ledsen!! Varför ska de vara så orättvist? Att en så liten pojke ska behöva lida. Kämpa på!! Tänker på er !!
Kramar från Sofia
Helvete. Det är ett rent helvete. Jag förstår inte det här. Jag vill inte förstå det, vill bara att det ska vara slut, ett bra slut. Kommer aldrig sluta hoppas.
Finns inga ord, ni ska bara veta att vi tänker på er
Tänker på er och hoppas att de funnit anledningen till varför han har ont!
Kram
Har precis hittat Er blogg och suttit och läst allt ni skrivit. Det gör så ont i mig att läsa Er tappra kamp.Tårarna rinner. Har själv en dotter som drabbats och förhoppningsvis är på väg tillbaka. Har en annan sorts cancer om man nu kan kalla den lättare. All cancer är rent ut sagt fördjävlig om man nu får uttrycka sig så. Detta att aldrig veta om det kommer tillbaka. Jag tänker på er och kommer att följa det Ni skriver.
Kramar från en okänd men som kommer att tänka på Er dag och natt. Boel
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Hur jag ska skriva, eller om jag ska skriva. Vad skriver man? Jag har suttit och läst igenom hela bloggen med tårar i ögonen. Att världen kan vara så jäkla orättvis!
Det gör ont i hela mig att läsa om er och Alfons kamp och om lilla Alma. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig det ni går igenom, det låter som en mardröm. Som något man läser om men som aldrig på "riktigt" händer.
Tusen kramar och rosor till er underbara.
Gud vad jag hoppas att ni ska få bra besked idag. Det som händer måste bara gå att behandla. Jag sitter nu på ronaldhuset i göteborg och tittar ofta på bloggen, jag vill så gärna läsa om att allt vänder till det positiva besked ni väntar på. Att cellgifterna fungerar och att smärtan försvinner. Jag tänker på er hela tiden. Min flicka håller på med undersökningar hela veckan, för att fastställa läget nu när behandlingen är avslutad.
Stora kramar till er från mig som aldrig träffat er
Jessica, mamma till Filippa neuroblastom IV, avslutad behandl. aug-06
Jag önskar att det verkligen fanns något som JAG kunde göra (fast det är väl därför läkare blir läkare) typ som det är att vara politisk aktivist. Känslan av att i alla fall göra något för att förändra, det är den jag vill ha! Inte den här maktlösa känslan inför Alfons smärtor och lidande, av att bara kunna stå och se på när hela er familj lider.
Jag VILL att det ska bli bra, jag vill VERKLIGEN det! Tänk om det gick att gå till någon och bara skrika det i deras ansikten. Tänk om de hade lyssnat...
Inget förändrar att jag vill ha ett lyckligt slut, jag önskar er all styrka och kärlek!
Kramar Kajsa
Jag tänker på er.
Blir så ledsen så ledsen när jag ser hur ni och Alfons har det. Så tungt och jobbigt, och så ont! :(
Sänder styrkekramar i massor!
Det är gräsligt. All styrka till er föräldrar!
Jag tänker så mycket på er sedan jag hittade den här sidan för några veckor sedan. Jag bor inte så långt från er (i Hörby). Jag körde genom Sätaröd häromdagen och tankarna gick ju självklart till er. Det ni går igenom borde ingen få gå igenom.
Många styrkekramar till er!
Massor av krya på dig kramar till Alfons och energikramar till resten av familjen från Evelina och vilde
Kära lilla Alfons, tänk om du kunde knacka i väggen och säga att allt bara är bra. Vi i Malmö tänker på er.
Varma godnatt kramar.
Det är så orättvist, ja, det är svårt att finna ord nu. Det knyter sig i magen. Vill bara säga att vi tänker på er.
Kramar till er alla!
Idag var det inga goda nyheter. Ni finns alla ständigt i våra tankar.
Det diskuterades här för ett tag sedan vad vi kan göra för er och svaret blev donationer till Barncancerfonden. Det har vi gjort. Dessutom har jag varit i kontakt med Billy Ydefjell och fått insamlingsbössor till Barncancerföreningen och har satt dem i vår förbutik på mitt jobb (ICA). Nu hoppas jag bara på att många generösa människor skänker en slant. Jag kommer att uppdatera er här om hur det går. Man kan ju försöka göra det drägligt för vår små hjältar under deras stora kamp.
Kram på er!!
Camilla, Martin, Christopher och Jonathan
Det finns inget att säga, inget att tänka mer än att jag vet att ni kommer att ta er igenom detta. Ni har varandra och ni ÄR oändligt starka. Håll om varandra och fortsätt att kämpa för livet.
Vi tänker på er och känner med er. Krama varandra och Alfons. Och håll ut.