alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Söndagen den 30 december. Om brev, jul och nya rum.

Jag skriver till dig Alfons.
Först vill jag berätta för dig att vi var på badhuset idag. Badhuset där du lärde dig att simma, det som har ett så bra namn; Tivolibadet. Idag var det Almas tur. Hon skrek när jag släppte taget om henne i varmvattenbassängen, men sen förklarade jag för henne: Vet du vad som hände när du skrek, Alma? Då simmade du. Hon såg lite förvånad ut, men hon trodde på mig. Sen kunde jag släppa henne utan att hon skrek. Om du hade varit med så hade du kunnat visa henne.

Idag fattades du Alfons.

För två dagar sen tog vi upp den bruna sängen till Vera. Vi tycker att hon är så stor nu, att hon själv ska kunna klättra i och ur. Hon tyckte att det var en bra säng. Inatt stod hon ute i hallen och visste nog inte riktigt var hon var. Då var hon ledsen. Du hade säkert vaknat av henne, för hon skriker lika högt som både du och Alma gjorde. Vi har ställt in Veras säng i Almas rum, där din säng stod innan. Din lampa är kvar på väggen, Alfi.

Du fattas i våra rum, min fina pojke.

Alma saknar sin storebror. Hon gråter efter honom nästan varje dag sen dagen före lucia. Det har hänt något med hennes medvetande och jag känner igen denna åldern som handlar mycket om fantasi och verklighet. Hon pratar mycket om Alfons och vi gör det med henne. Hon vill veta detaljer om honom. Det är svårt att ta hennes saknad. Det som jag tror är det viktigaste för henne är att vi ger saknaden tid och plats. Att vi sätter vår tid på paus och tar henne när hon faller. Middagen eller annat får vänta. Det är den stora skillnaden nu mot då.

Julen var okej, men inte varken före eller efter. Vi inriktade oss på att barnen skulle ha det bra och det hade dom. Det blev det viktiga. December har varit en nästintill outhärdlig månad, och med det överdriver jag inte. Jag var inte beredd på att saknaden skulle vara så stark att den nästan har gått att ta på. Just nu är jag mest lättad över att julen är slut. Granen är fin och det får räcka för mig.

Jag är inte redo att ta mig an ett nytt år. Detta kommer att bli mitt första år utan Alfons. Inga foton, inga minnen från 2008 att bära med sig. Det kommer att bli tungt att träda in i det nya. Så känns det idag. Så känner jag mig lite mindre ensam när jag tänker på vårt lilla, lilla liv som växer i min mage. Jag känner att jag redan känner krabaten därinne; h*n kan ju omöjligen bli annat än som sina fina syskon. Jag kommer att njuta av ännu ett envist barn!

Jag vill tacka alla Er, både nära och kära som okända men stort betydande, som hjälpt oss och stöttat oss under 2007. Det har varit ett intensivt år, blandat med glädje och största förtvivlan. Kanske blir det en "årskröninika", vem vet?

Catarina


Alma-Lee och Vera får önska ett Gott Nytt År. Bilden är tagen den 23 december 2007.

Vilka underbara barn. Bilden är hur go som helst. Önskar er et riktigt gott 2008.
Kramar

Av hela mitt hjärta önskar jag Er ett Gott Nytt År. Ett mycket annorlunda år jämfört med tidigare. Säkert fortsatt ofta tungt, men förhoppningsvis ska ni också känna lycka och glädje, inte minst för pyret i magen. Alfons kommer säkert att på sätt och vis vara med och fostra alla sina småsyskon, eftersom hans visdom är så levande i ert hem.

Varma kramar från Lotta M

Kära kära, fina ni! Som vanligt vet jag inte vad jag ska skriva. Orden är futtiga, pyttigt små. Jag hoppas innerligt att ni får en bra nyårsafton. 2007 innebar den värsta av förluster och med 2008 kommer den största av vinster, ett nytt barn i familjen. Alfons kommer vaka över sitt nya lilla syskon precis som han vakar över er alla och lever vidare med sin visdom, som ovanstående skrivare uttryckte det. Önskar det fanns något som kunde lindra er smärta, och jag är så rädd att skriva något fel. Du skriver så vackert och jag gråter med dig då jag läser. Ingen mor ska behöva uppleva saknaden du upplever efter din fina pojke. Och lilla Alma. Ni är så kloka och jag är säker på att ni hjälper henne på allra bästa sätt.
Många varma kramar från ett kyligt Stockholm.

Skickar bara det allra varmaste, bus, lek och karlek till er alla. alfons och ni, finns ofta i mina tankar.

måste bara ännu en gång skriva hur bra och fint du skriver om alfons...
vad stolt han är över att ha en sån fin familj.
massa kramar linda och maja

Varmaste och puss och kram!!!

Du skriver så fint om dina barn. Allt blir så verkligt när jag läser...

I vanlig ordning så gör det ont, den smärtan som ni alla i familjen får gå igenom är fruktansvärd. Ingen ska behöva genomlida detta helvete... ändå är ni bara en i mängden *suck*

Jobbigt lilla Alma har, skönt dock att ni finns hela tiden när hon blir ledsen... det är en fin trygghet ni ger...

Underbar bild på fina tjejer oxå :-) Måste återigen säga att Vera är väldigt lik Alfons, men det har ni säkert hört förr!!

Jag vill även önska er alla GOTT NYTT ÅR!!! När klockan ringer in det nya året ikväll/natt så kommer mina tankar vara med er....

Stor kram Johanna

tänker på er, ger er varma kramar från ett kallt gotland

HejCatarina! Det var jag som mailade dig för några dagar sedan. Jag läser dina kloka ord och blir så berörd. Jag gick direkt och kramade mina barn lite extra i går när jag läste detta inlägg första gången. Jag tillhör visserligen inte dom som tror att "det händer inte mig" men en påminnelse om att vara tacksam för det man har behövs alltid. Jag önskar er ett nytt år där sorgen gör lite mindre ont att bära. Alma verkar vara en mycket klok liten flicka och det är klart att hon saknar sin bror. Mysig bild på flickorna.

Jag blir som alltid berörd av dina ord Catarina,
vad fint och klokt ni hanterar Almas saknad av Alfons!

Vilket underbart foto på två fina tjejer,
hoppas att 2008 blir ett bra år för familjen Löv!

Varma Kramar Louise

Vilken fin bild av flickorna. 2007 har varit ett oerhört tungt och svårt år för många av oss. Jag har en massa blandade känslor, samtidigt som jag är såå tacksam och lycklig över att det hitintills har gått bra för vår son Andreas. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag ser Andreas hur frisk han ser ut och hur pigg och glad han är.... Mitt hjärta svämmar också över av kärlek till Emelie, hans lillasyster som har haft det kämpigt på sitt sätt när Andreas insjuknade i cancer, det är inte heller lätt att vara syskon till ett cancersjukt barn/tonåring. Andreas skall in på efterkontroll i januari, ett trauma i sig som man måste lära sig leva med på något sätt...
Samtidigt så blir jag såå ledsen när jag tänker på alla dom söta änglabarn som inte finns här nere på jorden med oss och på deras familjer, det är såå tomt. Jag önskar er ett Gott Nytt År 2008, då en ny liten familjemedlem skall komma. Så spännande och härligt. Jag hoppas också att sorgen kommer att kännas lättare att uthärda, att det kommer att göra lite mindre ont, det gör ont i mitt hjärta att läsa så tungt ni har haft det i december....
Många kramar och tankar från
Carina, Jan, Andreas och Emelie Jönsson

Du skriver så otroligt bra Catarina - som alltid.
Jag har tänkt mycket på Dig och Din familj - oxå som alltid.
Jag förstår att Du inte orkar skriva i bloggen när allt är jobbigt men vi är många som tänker lite extra på Dig då, trots att det inte syns.
Jag hoppas att 2008 blir ett bra år för hela familjen Löv.
Många kramar, Josefine

Vill önska er ett GOTT NYTT ÅR.

Jag läser ofta det ni skriver i bloggen. Om det inte står något nytt så läser jag samma inlägg om och om igen. Genom er skildring av Alfons och er familj, om glädje och sorg, har ni kommit så nära mitt hjärta. Det känns som jag känner er. Ibland hinner jag tänka "jag springer över till dom" men i nästa sekund vet jag att 100 mil ligger emellan.

Av hela mitt hjärta önskar jag er ett 2008 fyllt av kärlek och glädje. Minnen och längtan kommer alltid att finnas och ska alltid finnas.
Jag kommer att tänka på en känsla jag fick efter ett ledsamt ögonblick i livet - när han dog så grät dom, inte av sorg utan av lycka att han hade levat.

Varma kramar och framtidstro från Umeå till hela familjen Löv
//Petra

Kan inte föreställa mig vad ni går igenom och hur ni har det! Men jag riktigt känner saknaden efter Alfons när jag läser vad du skriver, Catarina.
Vad duktig Alma är som simmar:) Jättefin bild på flickorna. Önskar er alla Ett Gott Nytt År och tack för att jag får följa bloggen och läsa om hur ni har det.
Många varma kramar Elin

Vilket underbart kort på töserna. Catarina du skriver alltid så fint. Gott Nytt År på er.Kramar från oss i Åsljunga.

Jag önskar er ett GOTT NYTT ÅR!
Jag har läst varenda inlägg du/ni har skrivit men det är längesen jag har tagit mig för att kommentera... Jag önskar er ALL LYCKA i det nya året och med den fina fina bebisen i magen (alla bebisar är ju så fina),
och jag hoppas att ni fortsätter skriva lika fint om Sjörövar-Alfons :-) Han kunde nog inte ha fått bättre föräldrar, jag riktigt känner kärleken som finns i ert hem, den går nästan att ta på!

Många många kramar från norr //Anna

Allt varmt inför det nya året, fina ni. Inga ord av tröst eller klokhet: bara det. Allt varmt.

Fina, fina barn på bilden! Jag önskar er ett Gott Nytt År och ett 2008 med lika mycket styrka, värme och kärlek som ni fyller alla era fina texter med. Samtidigt vill jag passa på att tacka för möjligheten att följa er både här och på bebisbloggen. Det känns viktigt. Tack!

Jag har följt era liv sedan december 2006 nu och som många andra beskriver det känns det som om jag känner er. Tittar in här ofta och blir alltid så berörd av det du skriver Catarina. Den dagen jag blir mamma hoppas jag att jag kan ge mina barn lika mycket uppmärksamhet och tid som du gör. Tack för alla fina bilder och ord. Jag hoppas att 2008 innehåller mer glädje och mindre sorg.

Älskade syster, min hjälte, ge alma o vera varsin nyårskram från en väldigt stolt morbror! Puss

Hoppas att ni hade en härlig eftermidda på tivolibadet-själva ble vi rena o väldoftande.
Öskar Er en färgsprakande afton o en god start på 2008!!!!!
Kram från oss

Gott nytt år lille piraten. Du å alla andra änglar kommer nog ha ett nyårsfirande som heter duga.
Kramar Jessica

Ett Riktigt Gott Nytt år till er alla och till våra änglar
Kram/Elisabet

Nu smäller det hejvilt runt om alla knutar och jag nattar Tilda. Tänker på er och ringer en dag. Skål för er. Kram Jennie

Vill bara säga att jag tänker på er ofta, ofta fast jag inte känner er. Jag önskar er all lycka inför 2008. Vilken fantastisk bild på världens sötaste små flickor! Gott Nytt År! Kram Lina

Jag önskar, jag hoppas att 2008 blir ett bra år för er, för oss alla. Ett år av kärlek, av hopp och nytt liv. Vi minns dem som inte är med oss längre, vi får älska dem på avstånd och försöka förstå, hitta nya sätt att ordna våra liv och våra jag när det saknas stora, viktiga pusselbitar. Jag tänker på er och ert nya barn och hoppas att du Catarina mår bättre med ditt illamående och att vi kan ses snart. Många kramar till er, tills dess.

Jag har tänkt på er mycket! Jag är glad över att ni finns. Julen blev fin och jag har många fina stunder som jag bär med mig från de dagarna och som betyder mycket för mig. Men jag är ledsen över att inte kunna ge mer. Det fanns så mycket som jag hade velat göra och säga, men det fanns ingen möjlighet.
Vi är på plats i nya huset och hoppas att ni snart ska orka/ha tid och lust att komma hit.
Stora kramar!

Vad söta Vera o Alma är, och vilka fina kläder!
Stora kramar till er - hela familjen Löv!

Trots dina ord Catarina så önskar jag innerligt att ni får ett gott nytt år. Ett år utan sjukdom och fördärv, ett år med glädjen av ett nytt litet liv. Hoppas att ni hade en mysig kväll igår trots all sorg, Många kramar!

Gott nytt år på er!

Jag vill önska er ett så gott nytt år som ni kan ha - ett år utan sjukhus och elände. Jag förstår att 2008 kommer att vara ett år av saknad och ensamhet, men jag hoppas att det också kommer att vara fyllt av kärlek, värme och lycka.
Mina tankar är ofta hos er.

det finns inget jag kan skriva...för du har så bra berättat..o allt förstår jag.. hur jävligt det måste vara periodvis..!! Men nu är det nytt år, o vi får försöka o ta nya tag..men så jobbigt..det är en dag i taget som gäller!! Stora kramar till er alla / Maggan

Jag mötte en glad Alma på Ica på julafton. Hon var så fin med sin rosa handväska i handen. Ändå kände jag en sorg i mitt hjärta när jag tänkte på att ni skulle fira jul utan Alfons. Nu är det 2008 och vi önskar att det blir så bra det kan bli.Många kramar.............

Önskar Er alla innerligt ett gott 2008!
Har följt er rätt länge nu o det har blivit som en kär vän att öppna o läsa er underbara blogg som ni vill dela med er, ni gör verkligen det bästa man bara kan. Vet inte vad jag ska skriva...ha det bara så bra som bara ni kan, ni har de finaste bilder jag nånsin sett, så mycket kärlek.

Hej tjejen, det är orättvist..vem fan bestämmer vem som ska få ha sina barn kvar...? Min Rio slängde ur sig en klurighet i dag som har skänkt mig ett leende och nu hoppas jag skänka dej ett...
"Mamma, om man är dirigent och känner att man vill ligga ner och krama sig själv, då kan man ju dirigera med fötterna!"
kram från Söderåsen

Tänker på er genom blåsten i Skåne! Många varma kramar Elin

Varmaste och puss o kram!

Tillbaka från diverse firande och direkt in hos Alfons för att se hur ni har det. Vilken otroligt fin bild på tjejerna, det är omöjligt inte kisa med ögonen och placera in Alfons där bakom Alma-Lee, med samma stora vackra ögon och busleende...
Catarina, du skriver så kloka och kärleksfulla ord att det svider i hjärtat. Lilla fina Alma som saknar sin bror, och du och Christian som får kämpa så hårt för att hålla ihop vardagen. Nog tänkte jag på er när fyrverkerierna smällde i måndags natt och hoppades innerligt att 2008 blir ett lugnt och vilsamt år för er att använda till att samla ihop krafterna igen och (förstås) välkomna den nya familjemedlemmen. Massor av kramar och tröstande tankar.

Lilla Alma saknar sin bror. Svårt och sorgligt, dom som skulle leka och bråka, vara syskon.
Kramar till Er

Gud så vackert skrivet chatarina.
Det bränner bakom mina ögon lock av att läsa dina fina rader,

Önskar
er all lycka.

Ps söta pyjamasar den har min dotter Madicken med hiihihi ;)

Tack för ett bra avslut på det gamla året.
Tänker på er.
Kram!

Har varit härinne flera gånger och läst detta inlägg, men har inte haft ro att skriva till er förrän nu. Hoppas att ni fick en fin avslutning på det som var ett så mörkt och svårt år. Jag önskar er ett fint 2008, där ni får känna att Alfons närvaro finns hos er
och i era hjärtan, inte bara stora saknaden och sorgen. Jag önskar er också många många fina stunder tillsammans själva och med era goa döttrar och det nya lilla livet. Jag besökte Alfons nåndag efter jul, och vilken fantastiskt fin plats och sten ni har valt och gjort. En sån stor sorg...
Hoppas att ni inte tog illa upp att jag lämnade en sak där. Krama Alma hårt och länge. Många varma tankar och kramar genom dagar och nätter, mia.

Vill bara säga jag tänker på er och Alfon..Så underbara barn och så skall ett fattas... tänker ,,hur det var,,när alla tre fanns och finns,,,Just nu, har jag själv svårt , att gå vidare, men inser..Jag har min flicka ännu kvar.........Vill bara skriva ,,,att du skriver sååååå bra,,,,,,,Inser att jag --- inget förstår förrän --jag finns där ----kram...

Ja ett nytt år känns tufft utan dem man saknar! jag saknar min mormor mer än någonsin nu de senaste dagarna. idag är det elva månaders sedan hon försvann å ett nytt år känns mest... :(
Men jag vet att Alfons är med er och mormor mig!
Skulle egentligen skriva att vera är så lik sin pappa! på de bilder man sett honom på, alfons och alma ser ut att vara mer lika dig:) lycka till! och ta hand om er kram!

Har en STOR klump i halsen när jag läser om ert år, julen och rädslan inför nya året utan Alfons. Vill gärna ge er en KRAM med sympati och värme i er saknads kyla. Att behöva genomgå och uppleva det ni gjort senaste året är omänskligt och det borde INGEN behöva göra. Hoppas Ert nya lilla liv ska ge tröst och lindra lite av er sorg.

KRAM / vännen Socrate

Tittar till er lite här... njuter av fina, varma, kärleksfulla bilder.

Hoppas hela familjen mår bra, att du Catarina mår lite bättre även om det är jättesvårt.

Stor kram till er alla i familjen!!!

Hoppas att ni har haft en bra jul och nyår och att ditt illamående snart ger med sig.
Jag förstår verkligen att saknaden efter Alfons måste vara extra svår under helgerna.
Jag hoppas verkligen att 2008 kommer att bjuda på mycket glädje för er även om det blir det första året då Alfons inte finns...
Bilden på flickorna är underbar! Alma-Lee verkar vara en mycket klok och fundersam liten tjej.
Många kramar
Marie

Tänkte på er idag när vi körde igenom Sätaröd i regnet! Hoppas ni har det så bra som det kan bli.
Många varma kramar Elin.

Hoppas att ni har det bra !

Kram

Detsamma säger jag och önskar er en trevlig helg!

Tänker mycket på er och önskar att det känns lite lättare snart. Kram från den regniga västkusten.

Hej
Har tittat in på denna fina sida ett par gånger och tycker att den är så varm och kärleksfull. Jag kan känna med er i er svåra sorg, förlorade min dotter i leukemi för tre år sedan. Jular är svåra. Många dagar är svåra. Outhärdliga. Men kärleken till våra barn bär oss genom det svarta.
Varm kram från Isa som går lite före er på sorgens stig med en lykta i min hand.

Tänker på er och sötnosen Alfons.

Nu har jag suttit och läst igenom hela eran blogg, jag kan inte säga att jag förstår hur ni känner efter allt ni har gott igenom och jag kan inte säga att jag förstår. Men jag kan sända mina tankar till er.

Skeiv så jag vet att ni mår bra...

Idag skriver jag bara för min egen skull, för Alfons, som en väg att nå dig. Eller i alla fall skicka min saknad och sorg över att du fattas så mycet.Jag kanske borde skriva brev och kasta som flaskpost till, aknske får du det till sist på omvägar. Jag vill tro att du finns någonstans, att du inte lider, fast vi som är kvar är så ledsna, din familj saknar dig så mycet Alfons. Tänk om det gick att önska att du skulle komma hem och göra allt bra igen.
Idag har jag bara tittat på bilderna här på bloggen, på dig. Mina favoriter är de från juni och juli 2006 när du hade hår och hopp. Jag sitter och gråter och jag orkar inte att livet är så orättvist. Du fattsa så Aldons, din familj är inte hel. Jag önskar vi kunde laga den.
Tiden är obarmhärtig. Den för oss längre och längre bort från dig, från dina kramar och bus, från ditt liv. Din död blir bara längre och mer påtaglig, du kommer ju aldrig tillbaka. Du sover inte i din säng, det gör jag när jag hälsar på. Din mamma sa att det inte blir lättare, det blir bara svårare, och jag kan förstå henne. Hon saknar ju dig, sin fina fina son. Du skulle ju bli stor och
leva för alltid. Jag saknar min kompis, min lilla polare som visste att jag är busig och inte gör som man ska. Jag saknar att läsa sagor, leka kurragömma och busa med dig Alfons. Nu gör jag det med din lillasyster, Alma, men du fattas. Du fattas så att jag ser dig i Alma och Vera
hela tiden. Ditt leende, ditt bus, din mage och dina kinder. Söta underbara unge, vad jag saknar dig.
Jag hoppas att din familj tycker att det är ok att jag la ditt foto på din tårta till Alma på mitt datorskrivbord. Jag tänker på din fina födelsedagssång som du sjöng för mig förra året, och nu är det dags igen. Kanske sjunger Alma för mig, men jag kommer alltid att minnas din fina sång. Fotot har jag för att påminna mig lite extra.
Många kram och kärlek och pussar, till dig och hela din familj i Sätaröd.
Kajsa

Önskar att man kunde göra något mer än att bara tänka på er.., vet att det måste vara en klen tröst, men i alla fall vill jag sända varma kramar till er!

Vilka fina ord till Alfons, Kajsa.
Catarina, jag tänker mycket på dig. Jag ringer igen.
Stor kram till alla i familjen Löv och Kajsa med.
Jennie

Kikar in var och varannan dag för att se om det kommit nån uppdatering. Vad fint skrivet av Kajsa, blir helt tårögd!
Tänker på er ofta ofta i familjen Löv!
Många varma kramar Elin.

Vilken välsignelse för Alfons och familjen Löv att ni har så mycket kärlek omkring er. Kajsas vackra ord träffar rakt i hjärtat, och det värker så för er som måste leva vidare utan den fina, speciella buspojken. Jag önskar er allt gott. Många kramar.

Ni har inte skrivit på bloggen på ett tag och jag förstår att orken tryter och att saknaden måste vara enorm.
Kajsa, du sätter ord på alla känslor och gör att även jag kan känna vilken hopplöshet och avgrundsdjup saknad ni befinner er i. Från hela mitt hjärta önskar jag er bort från denna saknad och..ja, jag är så ledsen att ni har förlorat er Alfons.
Tänk om det är så, att Alfons finns på sitt sjörövarskepp och att han är omgiven av er alla som han älskar - precis som ni kom överens om. Och när ni en gång dör, så kommer Alfons i sitt sjörövarskepp och hämtar upp er. En Alfons som är rosig om kinderna och lycklig.
Vad jag önskar att det är så. Ta hand om er - jag skickar sedvanliga varma kramar och tankar till er.

Det var länge sen ni skrev på bloggen, saknar er, men framför allt hoppas jag verkligen ni har det så bra som bara ni kan. Tänker på er allihop!

Många många tankar, tårar och kramar genom dagar och nätter, mia.

jag vet inte vad jag ska skriva men jag vet hur det
känns att fölora någon man älskar. jag önskar er ett bra 2008.

Hittade in till hemsidan via en länk, och vill passa på att sända mina varmaste tankar till er, och önska er ett underbart 2008! Jag kan tyvärr säga att jag hur det är.. Massa tröstkramar /Siri.

Har läst så långt scrollern räcker, och innan jag börjar titta in arkivet måste jag skriva en kommentar.

Dina ord om Alfons och dina två flickor går rakt in i hjärtat, och fotografierna är fantastiska. Just fotografierna påminner mig mycket om bilder från min och mina tre syskons uppväxt, de ger mig nästan samma känsla. Jag tror att det gör att jag blir lite extra berörd, även fast dina ord redan gjort att tårar rinner ner för kinderna. Om jag kunde krama dig just nu skulle jag göra det.

Har varit inne på sidan och tittat varje dag, känner att det är dags att jag skriver något, visa att jag tänker på er. Det gör jag alltid.

Kajsa skrev så fint, vilken sorg.

Kajsa skrev att tiden för oss längre och längre bort ifrån Alfons, ja tänk att dagarna går, folk går till jobbet som om inget hänt. Konstigt när inte Alfons finns.

Men jag läste vad en annan änglamamma skrev, det lät bra.
"Varje dag som går,
är en dag mindre tills jag träffar mitt
älskad barn. ( något sådant )
Det låter fint.
Massor av kramar till Er alla fina människor som saknar Alfons.

Tänker på er! Hoppas ni har det bra och tar hand om varandra!!!

Stor kram Johanna

Måndag morgon och grått väder gör inga underverk för humöret direkt... Jag tänker på er allihop och idag lite extra på lill-Lövet som ligger i magen. Hoppas att du kan göra några riktigt fina saltomortaler där inne och sprida energi och värme ända upp till mammas hjärta.
Många kramar.

Hej.

vill önska dig och din fina familj ett Gott 2008.
Läser ofta eran blogg och tänker på er ofta,
Kramar från Tullinge

Det känns som att ni har det tyngre än vanligt nu. Vi är många här ute som tänker på er!

Hur har ni det? Jag hoppas att ni tillsammans kan finna kraften att ta er vidare. Jag förstår att ni har haft en mycket tung period nu...
Ni finns ofta i mina tankar
Kram

Saknar dina ord, tänker på er och förstår att ni kanske har det extra svårt just nu. Ni finns ofta i mina tankar. Senast tänkte jag på er imorse då snön kom, små fina flingor. Kanske var Alfons och de andra (alldeles för många) änglabarnen som busade med oss?
Kramar

Tack älskade vänner för den fina sången!
Jag blev väldigt rörd, det var så fint.
Och de vackra blommorna! Tack till hela klanen! De står och pryder sin plats i köket som små solar.
Jag fick en fin cykel i present, den var i alla små delar som det gick att få den. Nu har jag satt ihop allt, utom hjulen. Det svåraste. Jag ska byta färg på fäljarna, antingen lila eller turkosa (och lackera ramen svart). Så snart jag fixat det ska jag ekra dem, har redan räknat ut vilka längder. Svårt och spännande, fram för allt tidskrävande. Igårkväll fick jag låna Mattias hjul och kunde provcykla den i alla fall. Det var roligt. Jag kände mig som ett barn igen, lycklig över min första cykel (för jag bygger den ju själv så det är som den första igen). När jag skulle sova låg jag och tittade på den, och då gick lyckan över i sorg.
Jag tänkte på hur spänd Alfons varit över att få börja cykla på riktigt, att han skulle känt den där lyckan över att få sin första cykel. Vad det gör ont, allt det där som Alfons aldrig fick göra eller aldrig hann bli stor nog att göra. Vilken stor sorg och förtvivlan det är att vi aldrig får se Alfons upptäcka världen.
Igår slog det mig också, efter att ha läst om en mamma som lider av obotlig cancer och bara har ett par månader kvar, att vad är egentligen värst. Att själv dö ifrån sina barn, eller att de dör i ens egen famn?
När jag ser mina vänner runt omkring mig så tror jag att barn har en inneboende överlevnadsförmåga. Trots att föräldrarna dör så vill de leva, upptäcka och leka. Men en förälder som mister sitt barn förlorar ju också sin egen vilja att överleva då. Det är ju för våra barn vi lever, det är de som ger oss glädje, glöd och viljan att se vad som kommer sen. Utan Alfons, vad betyder all lycka i världen då egentligen? All trygghet har försvunnit i ett slag, en hel framtid är borta. Det finns många fler, men alla har gått vilse och ingen ser framåt längre. Det finaste, Alfons, finns ju inte framåt in i framtiden. Han finns ju bara i det som varit, och finns det inget som är svårare än att se sitt barn dö, så måste det näst svåraste vara att lämna sitt barn. Att gå vidare.

Jag känner stor sorg över Alfons, det värker i mig och ofta känner jag ingen livsglädje utan bara fortsätter för det är lättare än att bestämma att det inte kan fortsätta. Livet är för orättvist, det blir svårt och tungt att leva, sällan roligt och lätt. På senaste kan jag känna att min sorg och oro inte bara är om Alfons, jag är orolig för er mina vänner. Det gör ont i mig att se er så slitna av sorgen och allt svårt som hänt. Jag önskar att jag handgripligen kunde lyfta bördan från er, göra det lättare för er och ge tillbaka den i mindre och mer lätthanterliga bitar. Jag är rädd att ni ska kvävas av denna stora tunga filt av sorg som omgärdar er i ert hem. Jag är tacksam för alla era vänner och familj som finns nära och som tittar till er.

Jag älskar er, Catarina, Christian, AlmaLee, Vera och den lille i magen. Och jag älskar Alfons. Jag finns här, en telefonlur bort om ni behöver mig! Genom glädje, kärlek, smärta och sorg.
Många kramar och kärlek!
Kajsa

Jag har inte läst hela bloggen´, Men att bara se bilder på en 4-5 åring och höra ordet canser får mig att börja gråta! Jag önskar er all lycka i världen framöver! Jag menar det värkligen!

Kramar till Er.

Tänker ofta på er och hoppas att ni har det någorlunda bra. Många varma kramar och tankar genom dagar och nätter, mia.

Tänker på så ofta och det gör ont i mig varje gång jag inser att det gått ytterligare en dag utan uppdatering av bloggen. Jag inbillar mig att det inte betyder att ni mår bra. Men jag hoppas att jag har fel. Hoppas det så innerligt.
Många kramar

Ni finns i mina tankar varje dag. Jag kan förstå att Kajsa oroar sig över sina fina vänner, vi är många avlägsna följeslagare som också önskar att det funnits något man kunde göra för att lätta på den där elaka sorgen. Många kramar.

Jag är så otroligt rörd över allt ni har skrivit. Jag känner inte er. Jag kände inte Alfons. Men ändå sitter jag här med strömmande kinder och inser hur fruktansvärt orättvist livet är. Jag tycker så synd om er... Jag har inga ord... Jag vet inte vad jag ska säga. Jag önskar er iallafall allt gott med era två fina tjejer och den lille i magen. Jag lovar att Alfons finns där uppe och vakar över er och sina syskon. Många kramar
Maria, Göteborg

En tanke och en varm kram med mycket blandade känslor.......

Tänker mycket på Er. Kram från Danijela

Hoppas att livet är någorlunda uthärdligt och att pyret i magen mår bra! Vi är nog många som sänder styrketankar till er just nu! Krama era underbara flickor.

Tänker på er och kikar in varje dag för att se om ni uppdaterat något. Många varma kramar Elin!

Fina familjen Löv..Ni finns i mina tankar!

Kram Louise

Tänker på er

Ville bara säga att jag tänker mycket på er och jag måste erkänna att jag är lite orolig när går så långt mellan uppdateringarna. Hoppas att ni mår bra och att ni har många goa mysstunder med era barn.
Kram från Nettan i Svedala

Tänker mkt på er!