alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Onsdagen den 4 juli. Om baddagar. Om hundallergi. Om mat.

De senaste dagarna har vi haft mycket att göra. Eftersom Alma-Lee har fått vattkoppor så är vår besökskrets begränsad. Bortsett från de modiga och smitt-villiga. Kusinerna Ebba, Hannes och Hugo är också smittade så de ingår dock i den. Igår blev mannen och tjejerna ditskickade eftersom jag och Mikael skulle bygga på verandan. Det resulterade i besök på akutens infektionsrum mitt i natten pga. en allergisk reaktion. Hon tål visst inte hund, vilket i sin tur gör vår besökskrets än mindre... Hon blev bra igen och vi var hemma strax innan 02.00. Då var det riktigt skönt att gå och lägga sig.

Förutom besök på akuten och bygge av veranda så har vi hunnit vara vid Bosarpasjön och bada. Den ligger 1.3 mil från oss. Jag satte Vera i kanten av, ett för henne, oändligt badkar. Hon tyckte hog att det var roligast att stoppa sand i munnen. Det tyckte inte jag. Alma-Lee badade riktigt mycket och byggde sandborg med Christian. Själv satte jag mig på filten och njöt av att bara få vara på en plats på jorden som saknar mobiltäckning! Man kanske skulle ta och flytta huset dit ut? Dessutom är där vansinnigt vackert.

Nedan följer lite bilder av våra dagar. Finast är väl Vera när hon får äta själv? Och när hon sover...

Må väl. Catarina



Vera vid världens badkar.



Mmmm... Vatten. Sand!



Alma-Lee med koppor på ryggen.



Sandborg á la mannen.



Vera och matbild 1.



Vera och matbild 2.



Vera sover gott i sin säng...

Vad fina ni är! Mys vidare och njut av sommaren!
Varma kramar och tankar till er.

Vilka härliga bilder.. Speciellt när Vera äter själv, då blir dom så härligt kladdiga.
Jag har tänkt mycket på Er och lilla söta Alfons. Det är skönt att ni har det så bra fast att Alfons inte finns på Jorden, men i era hjärtan.
Fast ni har ju inget val... Jag vet.
Ni verkar även ha många goda vänner runt er och har man många goda vänner runt sig så betyder det att man själv är detsamma.
Jag önskar er allt gott.
Kramar.

Varmaste! Och jag har fått bältros. Snacka om att ha sympatisjukdom med Alma-Lee. Regnet vräker ner och jag har bajsont på benen. Men det var ju tur i oturen att det inte var lederna som krånglade.
Slår en pling!
Puss o kram och fina tankar.

Fina bilder!
Stora kramar!

Det är så trevligt att se era fina ungar och läsa om hur ni har det, se att livet trots allt är så starkt och okuvligt. Samtidigt så märkligt och svårt att förstå att Alfons blogg är utan Alfons. Kramar!

Jättefina bilder på jättefina ungar!
Kram

Varmaste! Ja ungarna är jättefina. Vackra flickor. Men din sandborg Christian var nog finast!
Puss och fina tankar!

Åh vilka härliga bilder... Lilla busiga Vera ser ut att stortrivas i det stoooora badkaret och hemma i köket :-) Underbart!!!! Storebror tycker säkert det var jättekul att se på kladd-Vera :-)

Så fina bilder på fina barn. Nu saknar vi er så mycket så vi tänker från och med nu tillhöra de modiga...
Hoppas på en skön och mysig morgondag, i vått eller torrt. Vi hörs snart, många kramar Jennie

Men åhhh.. Vera är ju en sådan liten pingla! Tala om att njuta av maten med alla sinnen :-) Hälsa Alma-Lee att man får äta hur många glassar som helst när man har vattenkoppor. Det gällde bara halsfluss från början men har nu enligt Socialstyrelsens normer utökats till att omfatta alla sjukdomstillstånd och småskavanker. Hoppas att ni får många långa och soliga dagar framöver. Och jag tror att Alfons skulle blivit impad av pappas sandslott - med vallgrav och allt!
Många kramar.

vilka fina bilder, tack för att du uppdaterar bloggen. Tänker så ofta på er och hur ni har det.
Och visst är Vera lik storebror?
Kram

Det par redigt fina barn ni har där. :)

Jag följde eran blogg under Alfons sista månader, men glömde sen av den. Men så ikväll kom jag att tänka på den, på er, och hur ni hade det och nu har jag läst ikapp. Många tårar och en hel del leenden senare inser jag att ni kämpar vidare och försöker leva ett så normalt liv som möjligt utan Alfons. Jag antar att det inte finns så mycket annat att göra, för hur mycket ni eller jag eller någon annan önskar så kommer han inte tillbaka. Ni är så himla starka som klarar det här, som dag efter dag tar hand om era oerhört söta barn här på jorden. En tanke till er och till Alfons går från mig ikväll.

Hihi...ja det ser verkligen härligt ut när Vera äter själv:-)
Kram på er och krya på dig från vattkopporna nu Alma-Lee:-)
Susanne

Så fina bilder! SAknar er så jävla mycket!!!
Kramar och godnattpussar,
Kajsa

Vera blir bara mer och mer lik sin storebror! DEt syns speciellt på femte bilden uppifrån.