Onsdagen den 28 maj. Om den svarta fågeln.
Det är sällan, nuförtiden, som jag ger mig hän saknaden efter Alfons. Han finns mer och mer sällan i min vardag och jag förtränger de skuldkänslor som kommer fram då och då. Jag försöker koncentrera mig på en vardag, som innebär jobb, dagis, barn, graviditet för att inte tala om matlagning, disk och rutiner. Jag kan känna mig ganska trött på att laga mat två gånger om dagen, men å andra sidan så behöver jag inte så mycket spänning i min vardag. Jag behöver lugn och ro. Jag har funnit mig ganska väl tillrätta, så länge som Alfons inte finns i mina ytliga tankar. Jag orkar inte sakna, jag orkar inte tänka på hur mycket jag älskade och älskar honom, på hur mycket han fattas oss i vår familj. Igår fann jag tanken på honom som en mycket stark kärlek som har försvunnit. Om jag kan hålla det därvid, och inte tänka på allt han var och innebar som människa, bara tänka på honom som en slags känsla, så kan jag finna mig i hans död. Finna mig i att han är borta, död och begraven.
Jag ser att det handlar om att stänga dörren. Att stänga av och bryta kärlek och sorg, besvikelse och vrede. Jag tror att det är för mig nödvändigt för att kunna hålla huvudet högt, för att kunna sätta mig ner och ta ett andetag i vardagen, i tiden som hela tiden bara går och går. Tiden som är krävande; dagarna som kommer nya en efter en.
Men så igårkväll, i skymningen kom där en stor mörk fågel svävande, upp över träden och flög vidare bortom trädtopparna över åsen. Bara en kort stund så fanns den framför mig och lämnade ett sådant mäktigt intryck. Med ens så kände jag någonting, precis som om jag kunde se vem jag är i saknaden efter mitt barn. Att jag har lärt mig smyga genom de tätaste skogar, allt för att inte störa. Att jag kan vara trygg i de djupa fåror som livet innebär, för att jag vet att det bara är att vänta ut en ny dag. Jag vet att det kan bli bättre än såhär. Jag vet att jag är i början, samtidigt så långt kommen.
Så blev känslorna till ord, utan krusiduller. Nu ska jag tugga lite is, innan läggdags.
*
Jag är den svarta fågeln, som
flyger stor i skymningen, känner
mig sorgsen, lite
vilsen.
Flyger liten, flyger
trygg.
Landar gärna i högt träd, ser
över för att förstå, binder
vingslag genom natten, saknar.
Saknar.
Svävar tyst, genom
det täta, lättar
mot himlen, andas.
Andas.
*
Catarina
Så fint skrivet...
STOR Kram Johanna
Så skriver du sådär igen... Med hjälp av små enkla ord skapar du en stämning, en känsla. Jag ryser.
Jag är glad att du ser ljuset i tunneln. Att du har funnit din plats i sorgen. En plats som är hanterbar.
Varma kramar och tankar till er
Jag håller med Åsa - "nu skriver Du sådär igen".
Tänker alltid på Alfons när Du skriver att Du tuggar is. Ser bilden framför mig när Tobbe, Alma & Alfons sitter/ligger i soffan och Alfons tuggar på just is.
Kram
Du skriver helt underbart magiskt Catarina!
Oh vad jag önskar att jag kunde skriva något som underlättar sorgen för er. Trösta er.
Men det kan jag tyvärr inte.
Jag önskar att Alfons hade fått vinna denna hårda kamp, lilla fina Alfons.
Jag skickar tusen kramar till er, Fina familjen.
Väldigt fint skrivet, jag blev helt lugn i kroppen. Du skriver alltid så bra. Önskar er en underbar sommar och lycka till med den nya lilla som väntar er. Kramar Micaela
Varmaste och pussar och kramar. Ständiga tankar! Hoppas inte du har det jobbigt i värmen!
Tänker på er! Många varma kramar Elin.
Inte ofta jag blir så berörd. Men med dina ord visar du att livet måste gå vidare, och gör det. Att man "måste" finna sin plats i sorgen och saknaden. Alfons är en viktig byggsten i det som är du. Tack för att du delar med dig!
Hej älskade vän!
Jag tyckeratt det ärså fint och skönt när du hittar uttryck i skrift som beskriver, att du kan vara kreativ.
Tack för den fina dikten och upplevelsen. Det är alltid skönt att läsa hur du sätter ord på din tillvaro, dina känslor och hur du tänker. Ibland är vi lika, oftast inte, därför uppskattar jag att få läsa oc höra dina ord. Hoppas du känner det samma,
kärlek och värme
Kajsa
Hej!
Du är fantastisk på att beskriva dina tankar och funderingar! Det ger trygghet även till andra som är i samma/liknande situationer som du är i - tror jag.
Skänker dig all lycka och ro jag kan inför den väntade lilltjejens ankomst.
Vilka sorgsna, fina, kloka, förståndiga ord. Hoppas vi ses ikväll.
Kram Jennie
Hej igen..
Vad fint skrivet i detta inlägg..
Mäktigt..
Ta hand om er..
Catarina1
Jag har följt er blogg ända från början. Du skriver så fantastiskt bra. Jag har aldrig läst en text som är så beskrivande och kan sätta ord på alla de känslor man bär inom sig. Men du kan och har gjort det hela tiden. Jag hoppas att du någon gång kommer att skriva en bok. Oavsett om den kommer att handla om Alfons eller inte. Du har en skrivartalang som är få förunnat.
Hej!
När du skriver om fågeln så tänkte jag direkt på "Sorgfågel" som finns i boken Mio, min Mio.
Vi har läst den för andra gången och nu fick fågeln ännu mer mening!
Sorgfågel sjunger om barnen som riddar Kato har tagit och den är stor och svart.
Ni finns i mina tankar varje dag.
Många kramar till er allihop!
Christina
Hejsan Catarina! Så fint du skriver, man kan nästan ta på orden, såååå vackert. Läser så fort det kommer upp något nytt. Men skriver inte alltid, men jag tänker på er dagligen.
Kram Elisabet
Jättevacker dikt
Du skriver fantastiskt bra! Du sätter ord även på mina känslor kring min älskade mamma som gick bort i cancer när jag var 22 år (för 2,5 år sedan). Det är befriande för mig att läsa dina texter. Jag har använt flera citat från dig i den minnesbok där jag skriver om min mamma. De har känts som mina ord, som jag inte har kunnat uttrycka på egen hand.
Vackra, kloka ord som alltid. tankar genom kvällen och natten, mia.