Tisdagen den 10 november. Jag.

Jag vaknade före alarmets pip från klockan imorse. Huset var tyst och utanför föll regnet smått och tätt, den sortens regn som tränger igenom allt. Morgonen var ganska kall och det hade varit mycket lättare att dra täcket runt kroppen igen, istället för att gå upp.

Idag hade jag prov i Medicinsk grundkurs och matspjälkningen. Det gick bra, skrev på allt och alla termer och utsvängningar tog jag med. Det känns gott att sitta med ett prov framför näsan. Att jag får bevisa för mig själv på ett konkret sätt, vad jag kan klara av; att jag kan och att jag vill.

Men. Jag är trött. Mycket trött. Jag tycker att det är svårt att ha en daglig social kontakt, och ur den föds känslan av en slags ensamhet; det var längesen. Det var längesen jag gick i den andra världen och jag vet nu att jag fortfarande inte har en aning om var jag står i min nya värld, den efter att Alfons dog från mig. Och jag hatar det! Jag hatar den sortens ensamhet. Den sorten som sätter mig vid sidan av livet. Vid sidan av livet. För jag kan inte vara med.

Ofta ställer jag min ensamhet, som ett uttryck av min saknad, i förhållande till det liv mina barn har, har haft och det jag kan hjälpa till att ge dem. Och jag slås ofta, ofta av min enorma trötthet. Jag är så trött. 
Tröttheten gör att jag emellanåt glömmer bort hur Veras hand känns i min, hur Lykkes nya ord växer, hur Almas frågor är del i hennes stora och att jag glömmer mig. Jag skalar av mig själv först. för att kunna knåpa ihop tiden, för att hinna plugga, för att laga mat till barnen, för att hinna handla...

Jag är ganska stressad och sover lite och alldeles för dåligt. Fortfarande stupar jag i säng trots att jag vet att detta har varit ett problem ganska länge nu, trots att jag vet hur ohållbart det är i längden.

Jag är i en svacka, där jag lägger den mesta av min energi på skolan och barnen. Lite till mannen och lika lite till mig själv. Ikväll tycker jag synd om mig, lägger mig under täcket och säger: Du har inte haft det lätt. Du saknar livet.

Imorgon riger klockan 06.05. Ny dag och snart blir det lite lättare igen.



Catarina   


Kommentarer
Postat av: Anonym

2009-11-11 @ 01:46:21
Postat av: Sofie

Älskar dig, fina. <3

2009-11-11 @ 03:47:13
Postat av: gunilla i dalom

Varmaste! Stora vara kramar!

Postat av: therese.10@spray.se

Åhhh Catarinaman vad ska jag säga..Svackor är hemska, din är säkert ännu Värre/större då du har så mycket mera i bagaget...Gå tillbaka till ditt inlägg " Söndagen den 9 augusti. Om renoveringsstopp och lugn", kanske kan du hittat lugnet som du hade då?..äta, vila, äta vila..samla kraft.. Begär inte av dej själv att du ska kunna ha det sociala umgänget ännu..det komemr din tid för det kommer, du står inte utanför livet du bara läker ännu, du kommer komma sen när du är redo.. Du pluggar ju den planen har du ju för dej själv, fokusera på den, det räcker..

Beställa maten på nätet och ta en yogá klass den tiden du skulle handlat, försök sätt dej själv lite före, bara om det är 15 min ibland..

Känns som jag svamlar en massa men jag önskar så att jag kunde göra något för dej...



Kram Tess mamma till Liam & Leo

2009-11-11 @ 11:56:34
Postat av: Johanna

Kramar om och hoppas på mer energi idag

2009-11-11 @ 13:41:31
URL: http://grynisen.bloggsida.se
Postat av: Malin

Stor kram till dig!!!!

2009-11-11 @ 22:26:42
Postat av: Ewacarin

Du berör som alltid. Jag får gåshud. Vill förstå men kan inte för jag saknar erfarenhet.

Trötthet vet jag hur den kan kännas - djävlig ibland och ensamheten likaså. Men efter skymning kommer alltid gryningsljus, så håll ut kära du och skriv emellanåt här, det hjälper och vi är många som vill stötta er på ett ärligt sätt med våra ord. Lycka till med studierna.

Kram!

/Ewacarin

2009-11-11 @ 23:14:46
URL: http://echolmqvist.blogg.se/
Postat av: Anna Rosensköld

Visst är det konstigt att det ska vara svårt att vara lycklig, det man trodde var lätt, när man var 20 år. Saknaden tar nog mycket av din energi. Hoppas du kan hitta något bra som fyller dig med energi.

2009-11-12 @ 10:51:18
Postat av: Elin A

Läser dina rader och skänker dig mycket tanke och energi! Många varma kramar Elin

2009-11-12 @ 16:03:44
Postat av: mia

Stora, Starka, Styrkekramar till dig Catarina. Jag tänker på dig ofta. Härligt att läsa att du briljerar i skolan. Såklart du gör! Fina duktiga du! Förstår att du är trött... Tre små barn,plugga heltid, hus och trädgård och så det stora sorgearbetet som aldrig tar slut men förhoppningsvis byter skepnad nån gång.

Du gör det med stor värdighet, klokhet och kärlek. Tankar och kramar genom natten, mia.

2009-11-13 @ 23:40:45
Postat av: Maria Nyberg

Som vanligt skriver du så fint, dina ord träffar och berör!

2009-11-14 @ 07:28:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback