Lördagen den 3 december. En helt vanlig dag med morfin.
Jag har inte räknat efter förren nu, men idag har Alfons varit inlagg här i 18 dagar i följd. Inte konstigt att han börjar bli less på det.
Från TT:
Ambulans nytt.
I dag utökades vaktstyrkan, alltid i tjänst, på avdeling 64, BUS, till 21 utrycknings klara ambulanser. Vi har försökt nå chefen för styrkan, Alfons Löv, för en kommentar, men han antingen sover eller är fullt upptagen på olika olycksplatser, enligt biträdande chefen Christian Jansson. Han är positiv till att folk gång på gång donerar ambulanser till avdelningen. Han är dock mycket kritisk att ingen i förväg kontrollerar vilka behov som styrkan har. - Vi har idag fått ännu en ambulans, men vi har fortfarande väldigt dålig totalkapacitet. Just nu har vi tolv ambulanser som inte kan öppna luckan för båren, sex som är mycket mindre än patienterna, en har sirener som ger alla i närheten grava hörselskador. Allt som allt har vi alltså endast två ambulanser som kan lasta in en helt vanlig fullvuxen legopatient, och ingen av dem är fullt legoanpassade. Vi planerar nu en stor ambulans-loppis, där vi ska sälja av alla ambulanser för att få in pengar till att kunna köpa in en helt ny toppmodern ambulans, i det nya materialet lego. Det är det vi behöver här, avslutar Christian Jansson med eftertryck.
Vilken familj ni ar! Sa fina och starka! Hoppas allt blir bra for er, haller alla tummar och stortar!
Tänkte mest bara skriva att det var härligt att läsa en inlägg från er som fick mig att le! Hoppas att ni snart får åka hem och slippa sjukhuset åtminstone några dagar.
Här är det Bandymatch för pappa Mårten, som vanligt på söndagar. De ska åka långt igen, men nu pratas det faktiskt om en Vintersportsanläggning med bandyplan vid Spillepengen så vi får väl se... Jag och Luna ska gå till biblioteket idag och lämna tillbaka lite böcker och låna några nya. Luna gillar Mamma Mu, tycker du om de böckerna?
Sen ska här diskas och tvättas och städas och annat tråk. Och så håller jag på och stickar två stycken Pingu-pingviner som jag har fått en beställning på. Det är vad som händer här!
Håller med Ellen - det var roligt med ett inlägg som fick oss att le!
Vad kul att du tycker om filmerna, Alfons! Igår var vi och såg Pettson och Findus på bio. Andreas tyckte filmen var jättebra, Rebecca blev otålig efter 40 minuter och hoppade upp och ner i stolen och Charlotte och Christer höll på att somna i de sköna stolarna och mörkret.
Idag har Andreas och Rebeccas farmor passat barnen för Charlotte och Christer har hjälpt Andreas och Rebeccas mormor och morfar att flytta.
Andreas och Rebecca och farmor hade lekt i hela huset och haft jätteroligt. Ett bra tecken på det är att nästan alla leksaker var framme.
Imorgon ska Rebecca gå till bibilioteket med sitt dagis och fira att Pippi Långstrump fyller 60 år.
På tisdag ska Andreas med sitt dagis till kyrkan och titta på julkrubban och på fredag ska Andreas till biblioteket och fira att Pippi fyller 60 år - också med sitt dagis.
Håller alla tummar att du snart mår lite bättre Alfons och att ni får komma hem till ert hus!
Kramar
från oss alla fyra
Här kommer en liten saga att berättas för Alfons och alla Er som kämpar för honom:
En gång i ett land östan om sol, och västan om måne bodde det en kungafamilj med pappa Kungen, mamma Drottningen, prins Alfons och prinsessan Alma-Lee.
De levde lyckliga tillsammans i sitt slott ända till den dag då Prins Alfons blev bortrövad av det hemska Monstret. Det var en solig dag, som vilken som helst. Prinsen var ute och lekte, plötsligt förmörkades himlen och det elaka Monstret uppenbarade sig. Med sitt elaka skratt tog det tag i den lille prinsen, och svepte med sig honom upp i luften och for bort till sin grotta i det mörka berget. Där höll Monstret prins Alfons fången, och utsatte honom för allsköns plågsamheter, alltför hemska för att berättas.
Prinsens mamma, Drottningen, Kungen och prinsessan Alma-Lee var utom sig av förtvivlan.
De letade överallt efter sin prins, men ingenstans fanns han, ty de visste ej var Monstret hade sin boning. De frågade alla sina undersåtar om de sett prins Alfons, men ingen visste var han fanns. Så en dag när prinsessan Alma-Lee frågade en gammal gumma som bodde i en fallfärdig koja i skogen, fick hon ett underligt svar; Det finns bara ett sätt att få honom tillbaka, och det är genom att visa Monstret att kärleken övervinner allt.
Tag den här facklan så ska den lysa upp er väg, så att ni hittar till berget där Monstret håller er prins fången.
Alma-Lee tackade den gamla gumman och sade: Ba-ba, det var hennes sätt att uttrycka sin rikliga tacksamhet mot den gamla damen.
När prinsessan kommit hem till slottet, hämtade hon genast sin ömma moder Drottningen och sin kloka fader Konungen, och berättade vad gumman sagt.
Nu blev det bråttom, och de gav sig iväg omgående.
Kungen gick först, tätt följd av Drottningen och Alma-Lee. På vägen träffade de överallt människor och vänner som slog följe med dem för att kämpa mot det hemska Monstret som rövat bort deras guldklimp.
Vägen till Monstret var kantad av faror, än höll de på att bli uppätna av vilddjur, än höll de på att störta ned i djupa raviner, än kom flygande drakar mot dem och sprutade eld. De kämpade sig dock vidare, utan att skadas av de utsända som Monstret skickade mot dem.
Till sist nådde de så fram till Monstrets berg. Det var ett mörkt hemskt berg, insvept i en ogenomtränglig dimma. Många skulle ha vänt där och givit sig av hem igen, men icke Kungen och hans familj. De sökte sig fram till bergets ingång, och ropade; Vi har kommit för att hämta hem vår älskade Prins, du har ingen makt över honom, ty vår kärlek är alltför stark för att hålla honom kvar hos dig.
När Monstret hörde Kungens röst förstod han att det var över, han drog sig längst in i hålan där han försökte gömma sig. Kungafamiljen och deras följe hittade sin prins liggande svårt medtagen på det hårda golvet. Drottningen lät sina tårar falla ned på Alfons kinder när hon tog honom i sin famn och sade; Åh, vad jag älskar dig min son. Prinsen vaknade till, och sade; Jag älskar dig och alla er andra också, lika mycket som jag älskar livet.
När Monstret hörde detta, förtvinade det i sin kärlekslöshet, och gick upp i rök och kom aldrig mera åter.
Ty så är det sagt att kärlek och vänskap övervinner allt!
Många varma hälsningar
från Tommie
Idag har jag varit ända i Göteborg för att träna TaeKwon-Do, det var riktigt skojigt. Har även tillfrisknat från min lilla förkylning som gjort mig lite dåsig i helgen, så nu är jag glad och pigg igen.
Tänkte komma och slå ditt monster snart Alfons, när jag blivit riktigt duktig på den däringa konstiga kampsporten jag håller på med. Kanske ska lära dig nåra bra rörelser, som man kan använda när man blir fasthållen, så du aldrig mer behöver vara rädd för att några monster ska röva bort dig och göra så du får ont! All kärlek till dig från din mammas kusin Sofie.
Puss & Kram till er andra också, hoppas ni får en, efter omständigheterna, fin morgondag.