alfons

Idag har det varit full fart från morgon till natt. Vi har hunnit med två Luciatåg, ett som vi bara tittade på och ett som Alfons gick med i och var tomtesjörövare (han hade ett sjörövaresvärd som vi snickrade ihop på dagis). Alfons är alltid sjörövare för er som inte känner honom, ibland syns det inte men han har sjörövar- blod i sina ådror. Men oftast syns det på något vis, T.ex. sjörövargummistövlar, eller en krok istället för en hand. Är man sjörövare är man det alltid, helt enkelt. Jag ska inte börja dra några gamla sjörövare historier, men jag minns den kvällen när vi låg tryckta mot väggen i en avsats i kulverten och hörde transporten komma närmre och närmre. När den var precis i jämnhöjd med oss, satte Alfons full gas på sin sjörövarmotorcykel och jag på min sjörövarspark. – Hit med morfinet skrek jag, Alfons skrek - Skepp ohoj (ett slugt sätt att förvilla och bringa motståndaren i obalans) och skräcken lös i kulvertråttans ögon (vi kallar dem så, de som kör runt i kulvertarna), Det han såg var en fasansfull syn: en sjörövarkapten med krok och allt (Alfons), och hans jättelika vapendragare med sjörövarscarfs och bara ben (jag är jättelik bredvid Alfons och har håriga ben). Han väjde undan oss, hal som en ål, och jag frågade kapten: - Ska vi låta honom åka? Ja, sa kapten, för han är en väldigt snäll sjörövare. Då sa jag: - syn på allt morfinet, sen rullade vi vidare i vårt eget lilla sjörövarland, utan horisonter, men fyllt av råttor och språng. En dag möter vi någon i en återvändsgränd och då kommer de inte undan. En annan gång, minns jag, så skulle det komma en riktig sjörövare till dagiset på sjukhuset, men det tar vi nog och berättar om en annan gång.

Efter Luciatåget på morgonen sprang vi till lungröntgen, det blev bra, de var helnöjda, hej, hej. Sen fick Alfons sitta själv på rummet och titta på TV, när pappa skulle prata med läkarna om ditt och datt. Han ville inte att det skulle sitta en sköterska och passa honom, jag tror det var för att hon är rätt ny, och han känner inte henne. Efter en tjugo minuter var jag tillbaka, och Alfons säger stolt, jag har inte ringt pappa (med signal knappen), jag titta på flim.

Sen var det dags att dricka en äcklig sörja som ska skydda Alfons sköldkörtlar mot den radioaktiva injektionen. Det gick faktiskt bra. Han fick en halv Alvedon på tungan, och sen hällde jag i honom det äckliga (som han trodde var vatten), och direkt in med tandborsten i munnen, med barntandkräm på (dvs. godissmak). Tre minuter senare var han inte ledsen längre. Hade han inte kunnat svälja det äckliga, så hade de fått sätta sonden i näsan direkt och ge det den vägen. För om de inte kan ge injektionen 24-timmar innan röntgen så kan de inte röntga, och injektionen kan de absolut inte ge om han inte drack sörjan. Ibland helgar faktiskt ändamålen medlen. Sen gick vi till dagis och lekte en liten stund.

Nästa anhalt var Klinfyslab för injektion, inga problem alls (Alfons blir nästan lite glad när han träffar en sköterska som han känner igen lite). Sen står helt plötsligt en sköterska från vår avdelning utan för dörren, vi ska upp på lugnröntgen igen. Hej, hej blev det inte bra bilder eller, som ni sa? Jo det var det ju, men röntgenläkarna ville han en kompletterande blid bara på Alfons vänstra revben. Varför då? Ja det kan ju inte röntgensköterskan svara på, och läkarna på avdelningen har inte hört något alls om någon ny röntgen. Vi får väl veta imorgon vad det handlade om. Annars får vi väl kapa en journaltransport i morgonkväll. För säkerhetsskull går vi ner på dagiset och tillverkar ett svärd till mig också. Vi är utklädda till tomtar, så ingen misstänker något.

Nu har Alfons hunnit bli trött och klockan är fyra, han vill se på Robin Hood och somna. Man somnar faktiskt ganska skönt vid just den tiden, det är nog nåt från stenåldern som sitter i. Inte så märkligt att man själv sover lite, med tanke på allt som sitter i sen stenåldern alltså. Sen är vi slappa och ligger i sängen tills barnprogrammen börjar (vet inte hur man stavar till det där bullibumpa, inte stavningsprogrammet på datorn heller, då kan man alltid ta en synonym sa nån lärarjävel, så då gör jag det). Julkalender, öppna lucka, gå ut lite. Stopp. Alfons påminner mig att jag har glömt ge honom tabletten som vi fick på klinfys (slang här på sjukhuset för klinfyslab). Så den tar vi. Sen kör Alfons racerbil i kulverten och jag sparkar, sen vill han till gympasalen och sen till dagiset och sen säger jag att nu räcker det, nu går vi upp på rummet. Då är klockan tio. 23.15 somnar han, medan jag klappar hans kala huvud.

Pappa