alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Jag är så ledsen för er skull! Som sagt, jag vet egentligen inte vad jag ska säga mer än att jag tänker på er och håller tummarna för att det ska gå så bra det bara kan! stora kramar från Ellen med tårar i ögonen

Jag brukar inte läsa här. Men jag brukar läsa hos någon som har länkat till er idag. Jag har liksom inget att säga, mer än att jag inte kan med att läsa ert besked och bara dra härifrån. Jag uppskattade inte den typen av livsgnuttning från andra den gång jag fick min sons diagnos.

Jag kan inget om cancer och jag kan inget om behandlingen, prognosen, risken för återfall, men jag kan önska er all lycka och styrka åt er, åt Alfons, Alma och den lilla.

Vi är så ledsna för er och för Alfons skull. Vi tänker ofta och mycket på er och håller alla tummar vi bara kan för Alfons!

Många styrkekramar från Ola och Jeanette

Sitter här på jobbet med mycket tårar i ögonen och tycker livet är så orättvist mot Alfons och mot er. Inget barn ska behöva gå igenom detta och inga föräldrar ska behöva få se sina barn lida på det här sättet. Vi tänker på er!
Vi ska göra allt vi kan för att göra er bröllopsdag till en härlig fest, det är ni värda! Ses imorgon.

Blev så innerligt ledsen när jag hörde detta imorse. Vill inte riktigt tro att det är sant. Håller fortfarande alla tummar jag kan. Och bli blodgivare idag - det tar 6 veckor innan man får ge - om man blir godkänd (dvs inte har konstiga sjukdomar eller har varit i konstiga länder nyligen eller har konstiga blodvärden) Gå dit Idag!!! Miljoner kramar Sara

Jag är så ledsen och chockad. Ett återfall så snart. Jag tänker på er jättemycket och är inne ofta och kollar hur det går. All styrka till er alla nu. Kram jessica, mamma till filippa neuro4.

Hemsk ledsen för det tråkiga beskedet. Hade varit så skönt om Alfons hade fixat den här kampen utan återfall. Hoppas glädjen för bröllopet och den nya lilla bebisen ger er förnyade krafter för att fortsätta.
Många kramar från Katalin

Käraste vänner. Nu vet jag inte vad jag ska skriva. Allt blev så sorgligt.Hoppas av hela mitt hjärta att han får vara smärtfri och att han kan få ha lite kul i morgon på er kärleksdag. Måtte solen lysa på er. Dom varmaste kramar till er alla. Och varma tankar!

Har haft ont i magen sen ni berättade det. Det är lite svårt att fokusera på jobbet och låta bli att gråta.

Det gör ont för er skull, för Alfons skull, för att det är så orättvist! Men om allt skulle foga sig efter vad som är rätt och fel så skulle vi leva i en annan värld, men å vad jag hatar att det drabbar de som jag älskar!!!

Jag älskar er och kommer och gör er bröllopsdag till en fin dag med mycket glädje om än sorgkantad, eftersom det är er kärlek till varandra som vi kommer för att fira. Det är den som ska hålla er ihop och uppe som familj.

Det finns så få ord, men ta hand om er!
Kram Kajsa

Tänker så himla mycket på er, ville inte läsa det jag just har läst, hoppas att ni trots all jävelskap får en underbar bröllopsdag och att Alfons mår så bra han kan må efter omständigheterna så att han orkar vara med och fira era kärleksförklaringar till varandra. Många kramar och lyckönskningar till er alla från Carina i Göteborg

Jag känner er inte alls, men jag är kusin till Leons mamma Anna, och hon länkade till er idag. Och nu sitter jag här och läser, och jag känner så med er och tänker så mycket på er allihop.

Värme och kraft och liv önskar jag er! Jag ska ha er i mina tankar. Tack för att ni delar med er, och lycka till både i morgon och alla andra dagar.

Varma hälsningar från Ingetora i Knivsta

Jag är en av alla okända människor som läser er blogg. Livet känns så ofattbart orättvist när jag läser om vad som händer med Alfons och er familj. Sitter ännu en kväll med tårar i ögonen, och önskar att det finns något jag kan göra för att hjälpa barn som Alfons. Att donera pengar och att jag är blodgivare känns närapå futtigt.

I mina ögon är ni otroligt tappra. Jag önskar er fortsatt styrka och ett fint bröllop. Ni finns i mina tankar.
Många varma kramar...

Tårarna rinner och jag vet inte vad jag ska säga förutom att jag önskar er en kärleksfull dag i morgon och att Alfons orkar vara med utan smärtor!
Kramar Christina

Jag har varit här för länge sedan och läste idag hos Leon vad som hänt er! Önskar er ett underbart bröllop och kan berätta att vi har satt in en slant till barncancerfonden. Önskar er allt gott

Nettan m familj

Hej,
vill bara skriva att jag tänker på er och hoppas att allt slutar lyckligt. Förstår (så gott det går) att ni har det kämpigt nu. Maginfluensor, bebis och bröllop därtill.
Vi har en liten son med hjärtfel under utredning, ev. op snart. Jag och sonens pappa gifte oss också ungfär en och en halv månad innan Måns kom. ;) Hoppas ni får ett fint bröllop och att Alfons mår bättre snart! KRAM!

Ni finns i mina tankar! Jag blir ledsen och arg. Arg för att det kan vara så orättvist. Jag önskar er allt gott och en fantastisk kärleksfest i morgon.
Stora kramar från oss!!!

Älskade, älskade familj, vad ska man säga. Imorgon skulle bli en kärlekens, högtidens, glädjens dag också kom detta besked i förmiddags. Vad ska jag säga... är så stum. Orolig, förtvivlad, stum, hjärtekrossad, ledsen, uppgiven men ändå på sätt o vis hoppfull. Alfons är superman... han klarar det här o han klarade det innan. Han är den han är o det är kärlekens son. Den som överlever allt. Ni har gjort den starka lilla killen till den han är idag. Inte givit upp hoppet o inte givit upp livsglädjen, kärleken utan trott på att allt kommer att gå bra. Ibland tvivlar man men innerst innne.. ni är föräldrar det kommer att gå bra. .. eller hur...Alfons har ärvt er styrka, er kärlek får han i tusental. Han vet, han kämpar. Kärleken kommer att övervinna allt. Det är jag säker på. Hundra procent. Imorgon förenas vi i kärlkekns tecken för att bevisa att det övervinner allt ont. Tillsammans gör vi det för er.. o ni det för varandra för Alfons, för Alma oför lillan.. imorgon skänker vi alla tankar till alla sjuka barn, vuxna i världen. Det går... det går att övervinna denna sjukdom. Vi kan! Jag är säker på att Alfons kan! Det finns inget annat. Kämpa älskade brorson. Kämpa Alfons. Puss o vi ses imorgon. Det kommer vara tårar av glädje samlat med tårar av sorg. Älskar er alla 5.. puss

Jag sitter med min flickvän i telefon och vi gråter båda två..
Jag vet inte vad jag ska säga. jag vet inte vad jag kan säga, ord känns väldigt överflödiga..
Vi tänker på er.
Kramar från Linn B och Emma N

Jag känner inte er, men har följt er blog. Sååå tråkigt att läsa att det blivit återfall. Hoppas och ber att allt ska ordna sig och att den dumma cancern ska försvinna...
Kramar

Detta är första gången som jag skriver till Er. Hittade hit efter att jag varit inne på min pojkväns kusin, Olofs resedagbok där Christian hänvisade till Alfons blogg. Nu har jag följt er under flera månaders tid. Hela er livssituation berör mig starkt. Ni verkar vara en helt underbar familj, så varm och härlig. När jag skaffar familj kommer jag ha eran som förebild!

Jag arbetar som sjuksköterska, allt som Alfons gått igenom har fått mig att bli intresserad av barnonkologi. Det finns så mycket att göra för dessa fantastiska barn. Så mycket lidande att lindra. Blev oerhört ledsen när jag idag läste om Alfons återfall. Orden räcker inte till. Det måste forskas mer om cancer!! Hitta botemedel, det kan väl inte vara så himla svårt?

Kämpa vidare!!

Jag önskar hela er familj all lycka i världen på bröllopet imorgon!

Ni uttrycker er båda så bra. Ni beskriver det svåra så enkelt. Era känslor blir lätta att förstå och leva sig in i. Har man en gång börjat läsa Alfons blogg, vill man fortsätta. Tack för att ni delar med Er av ert liv. Hela ens egna liv sätts i ett nytt perspektiv av era berättelser.

Mina tankar finns hos er.

F*n också. Sk*t och H*****e. Alla svärord som överhuvudtaget existerar far genom mitt huvud med blixtens hastighet. Som jag önskar att Ni sluppit detta. Orden tar slut och jag har inget att säga till lindring och bot. Önskar jag hade.

Jag vill önska Er en lycklig bröllopsdag! Att Ni får en så bra dag, och försöker njuta så mycket av varandra, som Ni bara kan. Solen tittar försiktigt fram här emellan molnen och det ger hopp om en fin dag. Jag tänker mycket på Er!

Kramar -anki i Lund

Jag vet inte vad man skall skriva.
Det är väl därför det alltid varit så få kommentarer från mig. Men nu bara måste jag skriva, att jag blev ledsen. Och så blev jag arg också, men jag visste inte vem jag skulle vara arg på?
För vem skall man skälla på, när det blir så här?

Vi kommer idag iallafall!

Hittade hit från Ellen som länkat och finner er i en obeskrivlig situation. Jag är sååå ledsen för er skull, men önskar er ändock en bröllopsdag fylld av kärlek och glädje!

Jag följer er, gråter och känner tacksamhet
över hur ni på ett så fantastiskt sätt delar
med er av det ni gå igenom, både det glada och
det hemska. Det är svårt med ord men jag tänker
på er hela tiden.
Jag önskar er en riktigt, riktigt
fin dag idag, och all styrka framöver!

Stora kramar från Jessica, vän till kusingrannarna nere i stationen, mamma till Selma o Siri.

Har följt Alfons blogg ett tag, blir så ledsen när jag läser detta. Ta hand om er, kram

Hej
Jag hittade in på er blogg via Noel´s blogg, så ni känner mig inte. Men jag känner med er och hoppas allt ska ordna sig till det bästa.
Hoppas ni får en fin bröllopsdag och att den lilla snart kommer till er med ny kraft och mycket kärlek.

Hej!

Jag är Noel Björnfots morbror Johan och befinner mig i Kina just nu när jag läser att Alfons fått ett återfall. Fick bita mig i läppen för att inte börja gråta på kontoret ändå kom en tår och än fler när jag vilade på eftermiddagen. Många säger att de inte vet vad de ska säga. Jag håller inte med! Det finns massor att säga och göra. Man behöver heller inte alltid säga så mycket, en kram kan betyda så mycket. Jag önskar jag kunde flyga hem för en dag och ge er alla en kram. Det kanske inte finns så mycket man kan säga eller göra för att hjälpa er och Alfons ang. sjukdomen JUST NU, bara hoppas och tro.

Man kan dock, som vissa gör, skänka pengar till barncancerfonden, ge blod för att hjälpa barn som kommer insjukna i cancer. Det kommer tyvärr att hända och de behöver all hjälp de kan få. Använda fantasin för att hjälpa de barn som har denna hemska, oförklarliga sjukdom. Hälsa på med lite mat, något som underlättar vardagen och göra saker att man glömmer för en minut kan ge mycket styrka.

Misstänker att ilskan, frustrationen, hopplösheten och tomheten är påtaglig. För en utomstående är det omöjligt att förstå vad ni går igenom. Något som en kompis sa till mig för något år sedan som inte riktigt sjunkit in i min tjurskalliga skalle förrän nu senaste halvåret kan vara värt att tänka på.

If there is a solution to the problem, why worry?
If there is no solution to the problem, why worry?

När jag först läste detta tyckte jag att det var väl inte så smart sagt. Vid närmare eftertanke kan det underlätta livet. Jag menar inte att man i er och fam Björnfots situation kan strunta i de fakta som ligger på bordet. Gör allt ni kan för att stötta och underlätta för Alfons och varandra. För mig har det hjälpt att anamma detta för att fokusera på det positiva i livet och inte älta i det negativa som jag ändå inte kan göra något åt. Får man ett jobbigt besked som ni nu fått så får man bryta ihop och komma igen. Det vet jag att ni gör när jag läser "ingen jävla cancer i världen ska ta det ifrån oss". Jag började nästan skratta mitt uppe i alltihop. Det är rätt inställning, ge fan aldrig upp, aldrig någonsin! Ge ALDRIG upp livet eller varandra.

Kram
J.

Tänkte skriva att ja det är skit men jag vet att det finns hopp och ska inte gråta men...........
man tänker tillbaka på vårt återfall det är så lika med tid och ålder men ni ser Pascall mår bättre än vad han gjort sen han fått sin cancer 2003, då menar vi inga krämpor överhuvudtaget inga.
ni kommer också att hamna där var ni är och få precis som vi vårt barn tillbaka,
Starkaste kramarna från Pascall med familj!

Alla mina tankar till Alfons. Och hans familj.

Hei.
Jeg satt å lette etter litt info om neuroblastom da deres side dukket opp. Min sønn fikk sykdommen august 2004 og har nå vært ferdig med a-vitaminene i et år. Det gjennstår fortsatt 3 år før han forhåpentligvis blir frisk. Men siden det ennå er så lite resultater og info om denne sykdommen så ble jeg glad da jeg så din dagbok. Jeg måtte bare lese den og jeg kjente meg så igjen. Og mange tårer kom ennå en gang, spesielt når det rammer våre små, kjære barn. Jeg ble ekstra trist da jeg så han hadde fått tilbakefall. Jeg krysser fingrene å håper på at det går bra. Alt vi finner av info har jo så dårlig prognos, men vi må jo være noen som kan bryte denne statistikken. Jeg håper Alfons kommer seg og sender masse tanker over til dere. Vår sønn er 4 år så de er jo gjevngamle. Det hadde vært hyggelig om du ville ta kontakt med oss, så kanskje vi kunne utveksle noen erfaringer og kanskje trøste hverandre litt i gode og onde dager med denne forferdelige sykdommen. Jeg vil bare få si til slutt at jeg ønsker dere lykke til og gi IKKE opp.
Klem fra NORGE

Tänker på er alla

kram

Jag har följt er sen en tid tillbaka och jag hoppas att detta ska bra för er... Hoppas dagen vart fin idag!!

Kramizar
'Lena i Mö

Har satt in pengar till barncancerfonden idag. Det är så himla orättvist och fel, allt ni behöver gå igenom. Önskar er allt gott och förhoppningar om att Alfons ska få mindre ont och bli frisk.

Sååå oerhört orättvist, skänker massa tankar till er lille Alfons samt er alla.

Tänker på er alla dagligen. Ni är så starka o fantastiska och mitt i all djävulskap orkar ni
ändå ae positivt. Hoppas att er bröllopsdag blev fin. Körde förbi på E22 o såg alla tält. Jag är arbetskompis o granne till mamma Birgitta.Sätter in en slant på barncancerfonden.
Margareta

Ville bara säga att jag känner så med er alla. Allt ni nu skall gå igenom igen. Det är så hemskt när ens barn skall behöva ha ont och gå igenom massa behandlingar och operationer. Håller alla tummarna för att läkarna och Alfons kan bekämpa återfallet. Se till att ta emot mycket hjälp från alla era nära som stöttar er så bra. Med mat, städning och axlar att gråta mot. Alfons måste vara en av de som klarar sig! Styrkekramar från Charlottes kompis Cilla

Har varit på bröllop i helgen. Tänkte där på ert stundande bröllop. Kyrkan var vacker och även om jag inte är speciellt religiös sände jag en tanke uppåt och bad om kraft, mod och energi till er fantastiske kille samt till resten av familjen och alla oroliga vänner runt omkring. Tina

Mina kära, kära, kära...

Bröllopet är över, tälten är nedmonterade och farmor Britt har diskat all disken. De nygifta har fått sin natt i bröllopssvit och det gläder mig att de kunde utnyttja tillfället till att sova ut, ostörda. Och att de fick en lugn hotellfrukost, fantastiska uppfinning!

Jag har lämnat Sofie, Emma, Micke och Ditte vid tåget... Ditte, som flyttar till Motala idag, 40 mil bort, cirka. Ditte, du var en hjälte inatt: hur du tog hand om Alfons och mutade, tvingade, trugade - men utan att tappa tålamodet eller kränka - i honom panodilen och morfinen, så att han kunde få sova ytterligare fem timmar i någorlunda lugn och ro. Hur du, när maxdosen av morfin ändå inte hjälpte, tappade upp ett varmt bad åt honom kl 03.30, för att på så sätt lindra smärtorna, som - det ska alla ni som läser detta veta - är absolut outhärdliga. Lilla Dittebarnet, jag vet hur mycket det kostade på att tvinga i honom medicinen och hur mycket det samtidigt betydde för dig att få vara nära honom den sista natten, innan du flyttar för att påbörja din journalistutbildning. Livet måste gå vidare, tänker man. En utbildning kan man ju inte skippa sådär hipp som happ... Och ändå reste du med den vetskapen, att det kan ha varit sista gången.... Vi vet inte. Ingen vet. Men rädslan finns där, och jag tänker, att i så fall var er sista natt tillsammans, en natt fylld av kärlek och närhet och kamp för livet, mot smärtan och mot hotet om utslocknande. Denna natt kommer att leva i dig alltid, och om Alfons - mot alla odds - kommer att klara sig, kommer den natten för evigt att binda er samman. Lilla Dittegumman, ta väl hand om dig där borta vid Vätterns östra stand. Jag tror att det är rätt utbildning för dig. Du vet att din insats behövs. Och om en vecka kommer jag med dina jordiska tillgångar, eventuellt tillsammans med Alma-Lisen. Jag tänker på dig imorgon kl 10.00. Sov gott nu, lilla Dittebarn och krama dina fantastiska vänner, Emma och Micke, från mig.

Och Mikael:tack för vårt samtal i natt. Vi behöver varandra. Denna tid och detta skeende är vår/vårt - tillsamman. Och det känns bra att jag kan luta mitt huvud mot din axel när allt känns för svårt att bära. Vi kommer alla att finnas för vanandra i höst, det är min övertygelse. Och kära du, min förstfödde: Jag älskar dig. Och gråter, när jag tänker på, att Alfons är Catarinas förstfödde... Som om det kunda ha varit du. Men lika förfärligt är det att han, mitt första pojk-barnbarn. Så oerhört viktigt att han finns där i ledet av kusiner... En lucka där, känns som en omöjlihet...

Och Malin, min äldsta dotter, redan sedan länge trebarnsmor. Och utsedd av Alma-Lisen till extramamma: "MIN MALIN är snäll."... Lilla gumman, hon kommer att behöva dej och din familj, storkusinerna, att finns för henne. Och hon för dom. - Kusiner tycker kanske, i allmänhet, att de är släkt med varandra enbart på håll, men en mormor (eller därmed jämställd) vet, att deras släktskap är nära, nära. - Alla barnbarn till mig. Alla lika nära mig... Lika kära oich lika välkoma till världen. Det är ni som är framtiden, det som kommer efter...

Och Lina, lilla linaloppan... Imorgon kommer jag till er. Längtar efter Joel, som ville att jag skulle följa med på er semester! "Pom mormor, pom." Det värmde ända in i hjärteroten. (Tills skillnad från när Alma-Lisen spänner ögonen i mig och ryter: NEJ! MORMOR! Var har hon fått den ingegriteten från, månne!?!, den älskliga flickan...) Och den älskliga pojken. Joel, han kommer att bli en ljuvlig storebror, när den dagen kommer. Lina, jag vet att detta sliter hårt på dig. Och jag tänker, att vi alla finns för varandra, och att livet ändå segrar till slut. Jag ser fram emot vår husvagnssemester, ev. tillsammans med Alma, om så behövs. Att få sitta och prata med dig i septemerkvällningen, medan Björn jobbar med ert nya badrum. Han är en god man, din Björn. Likt mina andra svärsöner och X-svärdotter. Vilken besynnerlig tur jag haft! Eller vilken god smak och gott omdöme ni haft!


Och Tobbe, min kära kära son... Har du fått bredband än, så du kan läsa detta? Så innerligt gärna vill jag att du följer med mig till Motala i veckan som kommer, inte primärt för att bära, mer för att få tid att prata... Alma och Alfons älskar dig, vet du det? Du är hjälten som kommer körande på din häftiga drabant (eller vad den nu heter) eller traktor för att klippa gräset på deras dagis. Av alla barnen är det dom som står dig närmast. Det är dom som blir sedda av dig, som får sitta i trakorskopan och bli fotograferade tillsammans med dig. För dom är du, liksom för Rakel och Jasmin och alla andra skolbarn, så som Lars före dig, HJÄLTEN. Såsom du är det för dina andra syskonbarn. Som en höjdpunt i livet, att i hemlighet tråna efter: Att få köra drabanten (eller vad den nu heter...)

Tobbe, du är jätteviktig. I släktsammanhang är du den mest åtråvärde, den som t o m kan svinga mormor runt i skyn, hjälplöst skrikande!!! Du är ungdomen, styrkan, visionen, den åtråvärde. Föredömet. (Nu är vinet slut, och därmed superlativerna. Men hjärnan är förhållandevis klar och jag stor för varje or... ord:

... står för varje ord. Även de felstavade.

Catarina och Christian: Vilken djärvhet och vilken styrka att ändå hålla bröllop som planerat. Först, i lördags morse, tänkte jag, att detta klara jag aldig. Jag blev matt och illamående och var tvungen att lägga mig för att inte svimma. Samtidigt visste jag att brudens klädsel hängde på mig. Och Almas och Alfons. Inte kunde jag utebli och lämna bruden halvnaken...

Catarina och Christian; Ni gjorde rätt, som höll ert bröllop ändå, trots beskedet om återfall dagen innan. På samma sätt som ni hade rätt som firade Almas 1-årsdag veckan efter att ni fått Alfons cancerbesked. Ni bjöd på detta, att vi - de nära, anhöriga - fick träffa er och varandra, för att dryfta detta oerhörd, att döden flåsar oss i nacken, och att vi änså förväntas fungera någotsånär normalt, gå till dagis, handla, läsa godnattsaga, laga pasta med tomatsås...

Cataria: Aldig hade jag - i min vildaste fantasi, som det heter - kunnat föreställa mig, att inte kulmen av djävligheter var nådd för din / vår del. Livet är på intet sätt rättvist. Nu måste vi ta upp striden mot själva döden. Ert bröllop var något av det finaste jag upplevt. Ingen förljugenhet, bara naken verklighet, tillsammans med stor värme och mycken kärlek. Vi finns för varandra, och imorgon väntar en ny dag, med nya besked från avdelning 64 i Lund. Kanske är detta er sista kväll tllsammans, hemma. Må den gud, som jag för länge sedan slutat hoppas på, ge ytterligare några timmars respit för memory och legobyggande. Sov gott med din lillasyster i din mammas och pappas säng, Alfons. Vet, att din mormor älskar dig och lider med din i det du nu går igenom.

Jag ringer imorgon. Kramar.

Är så ledsen för er skull, vet inte vad jag ska skriva. Grät när jag läste er dagbok men jag hoppas att ni i alla fall fick ett fint bröllop. Tänker på er, många kramar, Evelina!