Lördagen den 4 mars. Alfons simmar och pappa sjunker!

Idag har vi varit på badhuset och Alfons simmade alldeles själv med luftkuddar på armarna och flytring på ryggen. Han blev så stolt när han upptäckte att han kunde. Vi hade jätte roligt på badhuset, Alma plaskade och klättrade omkring så mycket att hon inte orkade hålla sig vaken på vägen hem. Men vi har haft en jobbig resa fram till idag.

Alfons blev såklart smittad av Almas baciller och blev nästan lika risig. Så vi har varit på barnakuten med misstänkt lunginflammation (ännu en lungröntgen, kanske nummer åtta?), vilket det inte var. Det blev tre stick i fingrarna på två dagar och ingen antibiotika, men sedan blev han bättre och bättre för varje dag. Men inskolningen på dagis fick såklart läggas på is. Dessutom tappar Alfons snabbt i vikt, då han inte har något som helst att ta av, när han inte äter, vilket han inte gör när han är sjuk. Sedan kom de första biverkningarna av A-vitaminerna, han blödde näsblod en morgon och hans hud runt munnen och hans läppar har blivit väldigt torra. Torr hud är väl den mest vanliga biverkningen, men bi-packsedeln är tjock och nästan allt handlar om olika biverkningar. Men nu vill vi inte se några fler. Vi vill bara att han ska få börja på dagis nu, att han får en egen vardag där han vet vad som ska ske när han vaknar på morgonen, att han ska få kompisar, slippa vara hemma hela dagarna.

I fredags var Alfons själv på dagis i ca 35 minuter och det gick bra, på måndag ska han vara själv från klockan 9.30 till klockan 12.00. Det är skönt att det är ett så bra dagis och med så duktig personal. Den 8 mars ska två av Alfons fröknar till Lund för att lära sig mer om cancer och vilka olika extra behov och stöd barn med cancer (eller som har haft cancer) kan behöva. Det finns ju något som heter ”sena komplikationer” också. Med sena komplikationer menas alla långsiktiga skador och biverkningar som kan komma av alla cellgiftsbehandlingar, operationer, strålning osv. Man kan t.ex. få cancer av behandlingarna.

Nu sitter båda barnen snällt i soffan och äter klubba och tittar på Kalle Anka, det är en fröjd att se, synd att det nästan bara är godis som kan framkalla en sådan syn (kanske glass också).

Mitt försök att börja jobba igen föll ihop innan jag ens hann börja, ungefär samtidigt som jag föll ihop. Läste i något nummer av Barn & Cancer att nästan alla föräldrar som har gått igenom samma sak som vi lider av posttraumatisk stress. Jag vet inte riktigt vad det är, men jag har aldrig tidigare i mitt liv känt så tydligt att jag måste få hjälp av någon som är professionell, att jag måste gå till en psykolog. Så nu är det dags att lägga sig på en lila divan eller sätta sig i en orange eller bajsbrun fåtölj, det tog bara trettio år innan man skulle hamna där.

Pappa


Kommentarer
Postat av: Ellen

Psyssologer är bra! Jag har en alldeles egen. Och hon har varken lila divaner eller bajbruna fåtöljer! Även om den förra fåtöljen, när jag tänker efter, faktiskt var ganska mycket åt det bajsbruna hållet. Nu var det ett tag sedan jag var där, men mammas mottagning är ljus och fin. Och jag tycker att alla borde gå i terapi, jag är väl färgad av min uppväxt (många psyssolog-vänner till mamma också! ;-)) men jag tycker verkligen att det är skitbra. Det är något alla behöver egentligen, inte bara de i krissituationer. Det är bara synd att det fått lite dålig klang.

Snart är ni tillbaka på banan igen! Jag tror det! Har ni klarat det så här långt, klarar ni resten också. Basta!

kram till er

Postat av: Faster Therese

Been there, done that!!! Den stolen jag satt i ett år var faktiskt mossgrön! :) Psykologer vill en bara väl och det är hur skönt som helst att prata med någon utomstående som INTE känner en och INTE vet allt om en och dömmer där efter. Tycker verkligen ni borde gå allihopa. Alma är kanske lite liten då så klart men Alfons kanske med behöver prata av sig om det han varit med om... Men börja att fokusera på er själva så att ni kan finna glädje och styrka igen. För er egen skull och barnens. Risken är stt det slår till ännu hårdare längre fram om ni inte tar itu med det nu. Så tänk på det... Det är inget jobbigt i heller utan känns skönt. Man får lasta av bördan ett tag. Tro mig... det är en investering som ni aldrig kommer att ångra! För mig kostade det nämligen massor med pengar... dom vet hur man tar betalt av dom "sjuka" men det var trots allt värt varenda krona. Så ta tag i det. Vill ni ha hjälp så säg till.
Älskar er alla 4

Fd depressions patient

2006-03-06 @ 10:09:46
Postat av: Farmor

Hej "lilla" familjen!

Så fina barnen är på fotot! Ser ut att blåsa kallt på Lanzarote - precis som i Spanien! Men nu snöar det ju igen!! Skulle ha köpt längdskidor i alla fall, men då slutar väl vintern tvärt bara för det!
Psykologer - jag har ju jobbat ihop med dem - och många har fått hjälp, det har jag sett och det är bara positivt. Det är inte möjligt att axla alla kriser man går igenom i livet och ju snabbare ni får hjälp, desto bättre. Det är skönt att få ut allt det som man bär inom sig och som tynger ner en - ryggsäcken kan bli för tung till slut!
Kramar till er alla! Britt

2006-03-06 @ 18:03:18
Postat av: sarah

jag ska faktiskt bli en pyskolog och är ju inte det minsta konstig eller dragen till bajsfåtöljer. fast jag har ju bruna gardiner i arbetsrummet förstås... och en brun lampa. tre faktiskt. när jag blir stor kan jag pyskologa dig! kul va?! en gång kände jag en kille som på allvar trodde att han var den nye jesus och att biskopen i lund ville döda honom för att han visste sanningen. han flyttade därifrån. han skulle också bli en pyskolog om jag inte minns fel... det blev han nog inte. hoppas jag... du chrille. hojta till när du faller så fångar vi dig. kram.

2006-03-06 @ 19:02:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback