alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Hej Catarina! Hoppas ni får ett bra besked idag.
Tänker på Er varje dag.
Kramar i massor

Mina tankar går till er. Det fasansfulla ni går igenom..finns inga ord, kan inte för mitt liv föreställa mig..
Allt gott till er!

smärta...vilken oerhörd smärta....för er alla. Ni är enanstående på att beskriva er situation så att mina hår reser sig på mina armar.. så att mIna ögon vattnas och min kropp blir alldeles tom och stel av skräck och ångest.

Ni går nu igenom ett skede i era liv som kommer att lämna stora sår hos alla i eran familj....Men ur dessa sår kommer även en så ofantlig styrka som kommer att göra eran familj starkare än någon annan någonsin.

Jag har skrivit ett inlägg innan och jag har följt erat liv sedan en tid och jag lusläst allt som ni skrivit under tiden som har gått.

Jag kan inte beskriva med ord hur ni har påverkat mig men ni har blivit som en drog för mig ibland vill inte läsa mer om erat liv... sudda ut er för jag känner er inte ens....så varfö bry sig

Men jag kan inte för jag vet om min son eller dotter skulle vara i samma onskefulla grepp i en sjukdom. Skulle ni göra allt för dem.....ni skulle göra samma som jag...skriva som fan.....

jag vet inte om jag ens gör något för er...ni kanske tycker det är absurt att någon ni aldrig träffat skickar tankar och energi till er ...jag vet inte..

Min son pratar också mycket om döden och (han har ett sjukt intresse för fåglar). Vi är inte troende på kristendommen etc utan har en önskan om att om man dör så föds man till något nytt....själen vandrar vidare till någon annan skepnad.

Min son kom tassande in till mig i badrummet en dag och sa "mamma nu vet jag vad som händer med mig när jag dör. Då får jag äntligen bli en kungsörn....."

jag blev varm i kroppen och tänkte vad lugn han är inför döden sdean blev jag stel av fas och tänkte för mig själv.. om någonting händer min son låt han då få bli en vacker kungsörn...låt han få bli en vacker kungsörn/Maria

Hej familjen Love
Tack for det underbart fina brollop ni delade med oss alla. Nar ni gar igenom en sadan otroligt slitande tid. Nar jag gar igenom jobbiga saker vill jag bara gomma mig, att ni ar sa oppna ar mycket viktigt for oss alla att ta lardom av.
Varje natt sedan jag traffade Alfons hemma hos er tanker jag pa er i morkret nar jag inte kan somna. Hur underbart levande han kan vara, vilken fin liten manniska han ar. Och det antagligen basta ni har gjort ar att framsta situationen sa vardaglig som mojligt. Det ar sa himla viktigt kanns det som, att bara leva och ta varje minut som den ar. Jag onskar bara att Alfons behover uppleva sa lite smarta som mojligt. Tusen kramar fran mig och Mio

Som vanligt kommer jag dragandes med mina kramar. Jag har så jäkla svårt att finna ord. Men ni vet ju att jag bär med mig er alltid. Tänkte så på er i dag när jag gick i friden och ron på jobbet. Alla turister som bortblåsta och det rådde bara ett stort lugn. Ville så gärna önska er det. Kramar.

Jag vill börja med att berätta att Ni finns i mina tankar, hela familjen!!!
Håller med övriga talare, tycker att ni verkar sitta på en otrolig styrka som orkar tala om döden med er son, jag beundrar er verkligen för det.
Hoppas att ni får en fin och smärtfri helg!

Kram Anna

Har läst hos er någon vecka utan att veta vad jag ska skriva. Det gör jag inte nu heller men jag känner att jag i alla fall vill ge mig till känna.
Hoppas och håller tummarna och tänker på er.
Kram!

Bara skriver att jag läser och tänker på er.
Vi bor i Lund ju! Behöver ni fiskgratäng vet ni vart ni skall ringa.
Jag hoppas att läkarna är mirakelmänniskor. Ibland är de det.
Verkligen Catarina och Christian. Vi skickar många tankar härifrån, och vi tycker mycket om er allihopa.

Jag kommer ihåg när vi var på sopstationen och Alfons sprang omkring och busade med Kajsa, den bilden tar jag fram ofta, det var innan Alfons fått reda på vad som fattades honom, sååååååååå grymt. Jag håller med dig Catarina DJÄVLA-CANCER
Kram på er alla 4/Elisabet

hej alfons,

inatt tänker vi på dig. som alla nätter, och dagar. önskar att du ska slippa plågas så förtvivlat. vi gråter en tår för att du måste vara där du är -- i din smärta, i ditt helvete på jorden. vi ler en smula när vi tänker på dig, hur fint det är att du finns: kusin-alfons med det korta livet och de svåra erfarenheterna. rakel hälsar att om bara cancern kan försvinna så ska vi ha en stor fest för dig. vi vet båda att vi nog inte vågar hoppas, var och en på sitt sätt. men vi trotsar förnuftet och hoppas ändå. all universums kärlek sänder vi till dig, i tanken.
sov gott, vackra barn.

Hej catarina jag har velat skriva något till er så många gånger men inte vetat vad jag ska skriva det finns liksom ingen tröst.Det lilla jag kan förstå av vad ni måste gå igenom fyller mig med oändlig smärta. Vad jag däremot känner igen är känslan av att stå hjälplös brevid någon med denna otäcka sjukdom ,att man tillslut är beredd att låta den gå för att den ska slippa smärtan.Och att man absolut inte får ge upp förrän den det gäller ger upp. Man måste hjälpa till att kämpa.Och jag tänker ofta att vad som än händer så finns det kärlek och den stannar kvar och räcker ut i oändligheten. många kramar

Vad stark du är som kan bemöta frågan om dödöen så där! Jag har läst om eran kamp, vill bara säga att jag håller tummarna och tänker massor av ljusa och goda tankar som jag sänder er!

Man ska inte behöva gå igenom det ni nu går igenom. Det är inte rättvist att någon ska ha så ont som Alfons nu har. Det är inte rätt att någon som är så liten ska behöva tänka på döden på det sättet. Jag blir så ledsen av att läsa det du skriver, och mest ledsen blir jag för att det är så frustrerande att inte kunna göra något. Jag tittar på de fina bilderna på Alfons och Luna från när ni var i Verkligheten och hälsade på. Hur de busade och hur glada de var tillsammans. Jag vill att Alfons ska vara den söta, gulliga buspojken, så full av liv och energi. Det gjorde så ont att se honom trött och ledsen.
Tänker på er mest hela tiden! stora kramar