Söndagen den 12 oktober. Tanken.

Tanken bränner, aldrig
veta vidare:
känna
dofta
se.

Tanken faller, aldrig
se ny dag:
känna.
Dofta.
Se.

Tanken vill, omöjligheten:
känna hand
dofta lockar i hår
se smultronröda läppar le.

Tanken vill liv.

Catarina

Kommentarer
Postat av: Johanna

Så fint du skriver Catarina... så saknad lille Alfi är. Finaste killen



Kram

Postat av: Kajsa

Vackert.



Tack för en fin morgondikt.

Ska ta med mig den idag, speciellt

Tanken vill liv.



Tack för att du finns älskade vän.

2008-10-12 @ 09:54:32
Postat av: gunilla i dalom

Varmaste!

2008-10-12 @ 10:55:41
Postat av: Maria i Vagnhärad

Vilken fin dikt, igen. Du skriver så fint, så sårbart.

Kramar till fina familjen.

2008-10-12 @ 14:25:50
Postat av: Elin A

Tänker på er! Jättefint skrivet Catarina, du har en riktigt fint diktsamling nu! Många varma kramar Elin.

2008-10-12 @ 18:57:37
Postat av: Malin

Kärleken vill liv, kram genom kvällen.

2008-10-12 @ 19:59:57
URL: http://www.alstrom-karleken.blogspot.com
Postat av: Åsa i Malmö

Kram

2008-10-13 @ 08:16:14
Postat av: Maria

Det gör ont i hela mig att känna din längtan och saknad efter er pojke.

2008-10-13 @ 11:40:11
Postat av: Johanna

Jag har länkat till din blogg i ett inlägg, då jag tycker du du skriver så otroligt vackert och du tycker du skildrat er historia på ett oerhört fint och vackert sätt.. Säg till om du vill att jag tar bort det.

2008-10-13 @ 21:03:24
URL: http://johannajossans.blogg.se/
Postat av: Susanne

Vackra,fina,sanna ord...

Du skriver sååå otroligt fint...

Kramar!!!

2008-10-14 @ 08:25:19
URL: http://www.susilidus.blogspot.com
Postat av: Christina i Torslanda

God morgon Catarina. Nu har jag gått in och läst dina dikter nästan varje morgon, det känns som om man "tittar till" er innan dagen börjar. Lite märkligt kanske...

Jag önskar er i alla fall en bra dag och hoppas att alla de tre vackra Lövdöttrarna kommer in med just sådana där fina höstrosor på kinderna. Kram och många värmande tankar från mig.

2008-10-15 @ 09:37:22
Postat av: mia

Tanken vill, kärleken och livet vill, hos oss alla som följer era dagar. Ibland tycker jag att jag ibland kan nudda vid det omöjliga som är er verklighet. Som är faktiskt och orubbligt.

Svindlande och helt omöjligt känns det, och så isande oåterkalleligt. Att han inte fick vinna och inte kan komma tillbaka. Jag hoppas (vet inte vad jag tror...) att ni får mötas igen en gång. VArma tankar och kramar genom natten, mia.

2008-10-15 @ 20:51:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback