Måndagen den 2 mars. Alfons dag - två år av saknad.
Till minne av Alfons Gunnar Malcolm Löv
12 juni 2002 klockan 19.27
-
2 mars 2007 klockan 08.25
Alfons med sin guwieeni-glass (Greeny-glass) morgonen den 11 augusti 2006, Christians 31-årsdag.
Två år sedan du dog, lika
ofattbart
nu som då.
Men se, älskade du,
livet
börjar ljusna.
Dina stunder hos oss, finner
sorgedagar,skänker
ljus och kraft.
Hos oss lever du Alfons,
hos oss saknas du.
Vi älskar dig.
Vi ses vid havet.
Mamma, Vera, Alma-Lee, Lykke och pappa.
Tänker på er!
Kramar från oss!
Jag känner er inte men har följt ert öde länge länge. Jag har fällt så många tårar och jag gör det igen. Styrkekramar.
Ni, hela familjen, finns i mina tankar.
Stor kram
Jag har tittat in på er sida många gånger under åren, men så sällan känt att jag haft ord som varit tillräckliga. Jag tänker ofta på Alfons liksom på er i familjen! För lite sedan berättade jag för min 5-åriga son om Alfons. Ikväll när han skulle gå och lägga sig så bad han mig att berätta mer om Alfons. Alfons blogg och era skildringar om livet med och utan Alfons berör. Det berör och det skapar känslor.Tack för att ni orkar dela med er. Önskar att det fanns något vi kunde göra för att hjälpa er.
Ni finns i mina tankar extra mycket imorgon! Många varma kramar till er alla!
Vi tänker på er alla dagar och lite mer på speciella dagar. Som på Alfons dag.
Varma kramar och längtan efter er,
Janina med familj
KRAAAAAAMAR,
Jag tänker på er alla dagar inte bara imorgon!
Ta vara på morgondagen och varandra.
Tänder ett ljus för lille Alfons redan ikväll..
Mina barn har också fått höra om hjälten Alfons och vi tittar ofta på de fina bilderna,
mim favorit är den när han gör Pruttbajs-bus.
Styrke-kramar från mig.
Alfons... Imorgon kommer det brinna två ljus i mitt fönster. De kommer brinna bara för dig Alfons.
Jag kommer även att skriva om dig i min blogg. Du är en pojke som jag berörts så otroligt mycket av, och det vill jag att andra ska veta...
Till familjen Löv önskar jag en fin 2 mars. Hoppas trots sorg och saknad att det blir en fin dag som ni får tillsammans.
Många kramar Johanna
Många kramar och tankar till er, Familjen Löv. skriver, tar bort, skriver igen, tar bort igen.
Mer tankar och kramar än ord en dag som denna. Orden finns inte riktigt hos mig nu.
Att det gått 2 år känns ofattbart & ändå rimligt på något sätt. Den är märklig, tiden. Kramar, Josefine
allrakäraste catarina, christian
inatt för två år sen gick jag och lade mig som jag kommer att göra inatt, runt midnatt
inatt för två år sen hade jag satt mobilen på 03.30; jag vacklade upp för trappan, så att någon annan kunde få vackla ner, från den plats vid sängen bredvid alfons och er där någon måste sitta, och vaka, och vårda det sista lilla livet, och hålla samman det med ert (fast ni sov, medan ni sov) genom att se på er tillsammans
där någon måste vara den hand som (fast ni sov, medan ni sov) hela tiden, när det behövdes, så gott det lät sig göras (genom smärtorna och morfinmedvetslösheten och det obegripliga som ju kom till honom till sist den natten) berättade för alfons det enda han behövde veta: att han var hemma, att han kunde vara lugn, att han aldrig aldrig mer i livet skulle vara ensam och utan er
och så satt jag där. och såg på er. och var den handen, under de timmarna. och pratade med alfons, när jag trodde han behövde. och med er, fast ni sov, där ni sov. och så blev det långsamt ljust och morgon, och det var tidig kall vår, som nu.
och så har det gått två år. och även om jag inte sitter vid er säng inatt, eller smyger upp för trappan, eller tyst kokar kaffe i köket, eller försöker att inte trampa fel innanför tröskeln på ert rum där golvplankorna alltid har knarrat, så är jag med er inatt. och imorgon bitti. och imorgon.
stor kärlek till er, och era barn, alla fyra
/m.
Tankar och kramar genom natten. En dag eller natt som denna liksom andra. Det är skönt att läsa, livet ljusnar. Fortsätt att välja livet. Alfons finns nära invid er, och vi är många som gråter över att han fattas. Skulle vilja sätta stora färgglada fång av blommer som luktar sommar, invid stenen under tallarna imorgon. Men det får bli en annan gång. Så återigen, tankar och kramar och frid genom natten och dagen, mia.
Varmaste! Nu och alltid! Vackert kort på vacker gosse i det allra vackraste tyg. Stora varma kramar.
Det första jag gör idag är att hälsa på Alfons. Och så glad jag blir när han finns där, på en fin bild. Denna dag går extra mycket tankar till er två, mamma och pappa till fine Alfons.
Jag kan inte förstå att det ha gått två år. Så länge sedan och ändå känns det som igår.
Många tankar och kramar till er idag
Alfons,jag tänker på Dej och Din fina familj,
vilket fint foto på en jättefin liten Alfons
Kram Louise
Kärlek till er alla.....
tänker extra mycket på er och alfons idag
Finaste familj. Så fort två år kan gå samtidigt som tiden står stilla!
Jag minns dina inlägg från då, så fyllda av sorg och vanmakt, och kan se att livet sedan dess har tagit över dina ord igen. Livet, hoppet, ljuset...
Jag skänker en gåva till Alfons minne idag och hoppas att den kommer någon annan liten pirat tillgodo. Er fina pojke har satt avtryck i själen hos så många av oss som fått förmånen att få följa er. All min kärlek och varma kramar till er alla sex!
Våra vägar har aldrig mötts i verkligheten, men länge har jag följt eran kamp genom denna blogg. Jag har aldrig känt så mycket kärlek för någon familj som jag inte träffat på riktigt tidigare. Jag önskar er verkligen bara ljus & gott. Ni är värda allt bra, verkligen bara allting bra.
Tusen varma tankar till er!
Varma kramar till er alla..
Ja det är verkligen ofattbart att det var 2 år sedan Fina Alfons seglade iväg.
Det är ofattbart att han som kämpat så länge inte vann kampen.
Det är ofattbert och väldigt sorgligt.
Kramar till fina familjen och Finaste piraten Alfons.
Så fort tiden går o ändå känns det som den står stilla ibland.
Så fin dikt!
Genom luften jag skickar mina tankar till er idag. Och till den lille piraten som föralltid ska leva i ert och de närmastes hjärtan. En STOR Kram Birgitta
Fira Alfons liv idag! Jag gör det - jag tittar upp mot himlen och tänker glada, busiga Alfons-tankar.
Kram på er! A-K
Mina tankar är med er idag, nu som då.
"Så skimrande var aldrig havet
och stranden aldrig så befriande.
Fälten, ängarna och träden
aldrig så vackra
och blommorna aldrig så ljuvligt doftande"
I två år har finaste Alfons varit borta, men ändå så ständigt närvarande. När allt känns kallt, orättvist och grymt, gör det gott att tänka på att han är en del av allt det vackra vi har omkring oss; havet, stranden, fälten, blommorna.
En extra tanke till er idag, Catarina, Christian, Alma, Vera och Lykke.
Kram
Tänker på er...
Nu ska jag gå och tända ljus för Alfons här hemma. Tänker på er, och särskilt idag ska ni veta.
Idag finns bara sorgen kvar, den underhålls av alla vackra underbara minnen. Och av allt som bara kan anas att vi går miste om, som vi aldrig får veta.
Det känns så hårt och kallt att skriva det där, men det finns inga varma mjuka armar som kramar längtande föräldrar, syskon, kusiner och vänner.
Jag känner att mina tankar ofta går till dig Alfons och då tänker jag på DIG, ett busigt fint barn som jag älskade. Jag underviker att tänka på cancern, den var ändå så överväldigande närvarande under din sista tid och överskuggade det som var du, det som skulle ha varit om du inte hade haft cancer. Det viktigaste att minnas är ditt leende, din röst, våra lekar, din integritet, dina mjuka lockar och din glädje.
Idag, denna sorgens årsdag, är det mest cancern jag minns och hur den stal den finaste lilla Alfons. Jag minns hur jag fick samtalet om att det var slut, hur jag tänkte att det var slutet på cancern och slutet på ett liv och början på ett nytt, fattigare liv för att du inte kommer att vara där.
Den här dagen gör ont, ont av förlust, men den verkliga sorgedagen är att vi aldrig får fira ännu ett av dina många år du skulle ha fått på din födelsedag. Firas görs det ändå, för att vi fick lära känna dig, men med tårar rinnande nerför kinderna.
Mitt hjärta värker för dig Alfons, för din familj som saknar dig så. Jag önskar så att vi ses en dag igen, på ett eller annat sätt.
Kajsa
Tänker på er..
Många kramar
Så minns jag den dagen, den för två år sedan. Då när jag kom hem efter en lång första dag på det nya jobbet. Och läste om Alfons och hur allting bara rasade. Jag tänker på er, ofta, så ofta.
Många kramar och varmaste!
Sanna, plastsyster till Bianca, diagnos ALL juni 2007.
Tänker på er hela familjen.
Kram
Johanna
Tänker på er....
tänker på er, tack för det fina kalaset. Det var härligt. Kram
Allra finaste Alfons, tänker på dig och kram
Helen i Lomma
Min varmaste kram.
Tänker på er. Kramar.
Jag tänker verkligen på er idag. I kväll ska jag tända ett ljus för Alfons.
Kram till er alla!
Tänker på er så himla mycket!! Kramar!
Två år har gått sedan du lämnade oss, Alfi...
Två år - en evighet av dagar, timmar, sekunder, stunder... Vardagar, dagisdagar, jobbdagar och en och annan helgdag inemellan... Årstiderna har avlöst varandra, regndagar och solsken, höststormar och snöstorm som alltid får oss att minnas din sista tid, Alfons...
Två år - som ett ögonblick... Som om det var igår jag satt vid din bädd, vakande, pumptryckande,
kräkhållande... Alldeles nyss, som tiden stannade och världen höll andan, när du lämnade oss.
Lämnade oss, och kvar stod jag med frågan som följt mig sedan dess; Var blev du av, Alfons Gunnar Malcolm Löv... Vart tog du vägen...?
Ena stunden var du där. Den andra inte... Du var borta. Och lämnade oss med en saknad som jag fortfarande har svårt att förstå...
När jag går förbi ditt dagis kan jag komma på mig med att titta efter dig, likaväl som efter dina systrar och kusiner. Min hand kan fortfarande minnas din, som ett minne i huden. I mina öron ljuder ännu ditt lite hesa skratt. Mina armar känner din kropp, som blev så lång, men så lätt, allteftersom cancern åt dig... minns hur jag bar dig på Citygross och att du viskade till mig
att du skulle bära mig, sedan, när jag blev gammal och inte kunde gå...
Så vacker var din grav ikvällningen. Den lyste, så som alltid mest av alla. Många är vi som har hälsat dig idag, blommor och ljus och kort från släktingar, vänner och dagis... Du är inte glömd, Alfons.
När Ditte och jag kom till dig idag, var redan Mikael och Rakel där, satt på filtar på gräset och värmde sig med varm choklad.Så träffas vi fortfarande hos dig. Någon gång alla, ibland några stycken, oförhappandes. Och ibland kommer vi
ensamma...
I två år. Tid är relativ; som om det vore igår, eller för en evighet sedan.
I mormors hjärta lever du, Alfi. Nära, nära.
Jag har tio barnbarn och du är ett av dom. Alltid.
Tack mamma.
Tänker på er!