Söndagen den 22 november. Ond bråd bitter död.
Hur kan tre år förvandlas till en evighet?
Hur kan längtanslängtan osynliggöras, genom
oförståelsen efter den totala förlusten?
Hur kan människan fortätta överleva död?
Hur kan jag
fortsätta
leva
utan dig
Alfons?
Alfons i november 2006.
Och jag kan aldrig i ord beskriva
ensamheten
saknaden
och den
största
tomheten.
Aldrig.
Idag håller jag sorgedag.
Catarina.
Jag pratade med några som känner en familj som miste sin 6-åring genom drunkning för ett par månade sen. De som jag pratade med sa att "jodå, dom klara det ganska bra. C (mamman) är ju stark." Då sa jag att det går ju i vågor det där och det kommer ju ta många år för dem att berabeta. De ska genom så många faser. Men de jag pratade med ahde nog itne så mycket förståelse för det där med faser och tid. De sa bara att "ja, men man säger ju att det första året är värst sen så....". Nja, sa jag det är nog inte så enkelt och då tänkte jag bla. på dig och din familj. Så klart är det inte så att man kommer över en sexårig sons drunkning på ett år även om man är stark (vad nu det innebär egentligen???)
Jag hoppas att det finns andra runt den drabbade familjen som har annan syn annars lär de få det svårt när de "faller" med jämna mellan rum under många år fram över.
Vad vill jag med denna kommentar då? Jo, tacka för att du delar med dig så ärligt och öppet. Det lär mig en hel del, bekräftar en hel del som jag har trott och gör mig ödmjukt tacksam. Tack!
Och då jag med dej. Kram
Så fin bild på sjörövar Alfons! Svårt att förstå att han var så sjuk och inte hade lång tid kvar när man ser den glada killen på bilden.
Tänker på er till månen och tillbaka. Många varma kramar Elin
De finaste blå ögon lyser så vackert på bilden, fina Alfons!!!
Jag tänder ljus för Alfons ikväll!!!
Stor kram från mig ♥
Jag tänder ett ljus för Alfons - och har idag beställt julkort från Barncancerfonden, med er i tankarna.
Stor kram till er
Jag är med dej idag Catarina, som de andra dagarna.. Även om du inte känner mej eller knappt vet vem jag är...så är jag med dej..
Ska tända ett ljus hemma i kväll för både dej och lille Alfons... jag hoppas att du någon gång kommer bli ihoplappad....
Ni har ju den finaste, modigaste, klokaste, vackraste sonen..ALFONS...& självklart håller jag sorgdag med dej för att han inte finns längre...för det är sorgligt, overkligt & helt vansingt...
Massa kärlek Tess mamma till Liam & Leo
tjena tjejen. skönt att du tar dig tid att verkligen sörja. det måste bli bra. vi minns och vi finns.
kram
Janina
En kram till från en som inte känner dig heller men känner så för/med dig! KRAMAR
Så fin han är, Alfons...
Det går inte att förstå hur ni har det och hur det känns att leva vidare utan ett av sina barn, men ni finns ofta i mina tankar.
Kram
Varmaste!
Himmelsfärd
Och om jag ger mig av
Medan du ännu finns här….
Vet att jag lever vidare
och vibrerar i annorlunda takt
Bakom en tunn slöja du inte kan se igenom.
Du kommer inte se mig
Så du måste lita på mig.
Jag väntar tills den gång
då vi åter tillsammans svävar i skyn
båda medvetna om varandra
Till dess, lev ditt liv i fullaste mått!
Och när du behöver mig
Viska bara mitt namn i ditt hjärta….
Jag kommer finnas där.
Colleen Hitchcock
Varma kramar! -anki
Idag har Oscar och jag varit på kontroll på Dagvården i Lund. Alltid när jag är där, tänker jag på Alfons. Att ni också vandrat i dessa korridorer. Du kan inte beskriva din saknad helt, men du har beskrivit så många känslor och förmedlat så mycket tröst. Du sprider så mycket värme, när du låter oss få följa er och se Alfons då och då på fina bilder.
Allrakäraste syster, aldrig. Vi satt vid middagsbordet och pratade om Alfons idag. Om vilka kläder han valde, om nappen som Vera spottade ut rakt ner i graven, om skratt och så; tårarna. I den onda, bråda, bittra döden. Älskar dig så, allrafinaste. Och Alfons i mitt hjärta. Åker till honom imorgon.
Jag känner inte dig men jag känner så starkt med dig trots att jag aldrig i livet varit i närheten av den enorma smärta som drabbat er familj. Dina ord har fått mig att uppskatta det friska livet mer än någonsin. Tänker på er fina Alfons och fäller en massa tårar men vad hjälper det dig.
Kram
Stor kram till er!
Skickar varma tankar till dig genom det grådisiga landskapet. Alfons blir aldrig glömd - vi är många som trots att vi aldrig träffade honom ändå kommer att bära honom med oss under resten av livet. En enda liten gosse som genom sitt dödsföraktande mod kunde göra så djupt intryck på vilt främmande människor att de faktiskt aldrig helt släpper taget om hans minne.
Instämmer så med Christina, vi komma aldrig släppa taget om Alfons minne... Er modiga lille son..som kämpade sååå som förtjänade ett annat slut..hans minne lever kvar i så många människor som ni inte känner och kanske aldrig komma träffa..vi kanske en dag bleknar för er, men Alfons minne kommer alltid följa oss... ALDRIG ska vi glömma er modiga modiga Alfons....
Tess mamma till Liam & Leo
Håller om er och kramar! Jag vill förstå men kan inte tyvärr... Livet är grymt ibland.
/Ewacarin
Många kramar till dig.
Skickar massa kramar till det Catarina en iskall december morgon..
Tess mamma till Liam & Leo
Hej Catarina. Idag, såsom så många gånger förr läser jag dina inlägg med tårarna rinnande. Jag tänker ofta att jag vill skriva till dig för att tala om hur mycket du berör, men mina ord känns alltid så otillräkliga så jag suddar ut och stänger ner. Men idag vill jag skriva, jag vill att du ska få veta hur du och Alfons rör vid mitt hjärta ofta, ofta. Tack för att du lär oss så mycket viktigt om livet. Allt gott till dig och din fina familj. Stor kram från Hanna, en trogen läsare.
Två ljus i adventsljusstaken och ett för Alfons kommer att brinna hos oss ikväll. Tänker på er alla och hoppas att ni har det bra, kärleksfullt, varm och fridfullt i huset i Sätaröd. Kramar och tankar genom dagar och nätter, mia.
de ögonen...de vackraste av de vackraste....de finaste och ädlaste av alla de ögon jag blickat in i...
Nu har jag läst hela bloggen i ett streck, jag kunde verkligen inte sluta, halkade in här av en slump men fastnade!! Du/Ni berör så otroligt mycket med er kärlek till varandra och till era fina fina barn. Jag tänker på er och Alfons.
Kikar in och sänder en tanke. Jag tänker på Alfons ibland, fastän vi inte alls känner varandra på något sätt. Kram /en läsare
Fina Alfons...
Kan inte förstå att det snart är 3 år sedan... Ofattbart... 3 år...
Jag följt er i nästan 4 år, och jag är så tacksam för att jag fått göra det.
Jag tänker på er ofta.
Kram/Kaisa i örebro.