Tisdagen den 7 december. Om ljus.
Det finns ord för att beskiva sorg. Nu, efter snart fyra år utan Alfons, hittar jag orden. Nu kan jag känna vad sorgen gör och hur saknaden utmanar livets självklarhet. Det inte klokt hur livet bara fortsätter och fortsätter. Det är faktiskt ohyggligt svårt att leva utan Alfons. Stundtals. För jag har vant mig, men det är bara för att jag måste. Och hur blir man, som människa, när man dag ut och dag in tvingas att stå emot det man inte vill. När det handlar om liv, ett barn, en Alfons?
Tack snälla ni, som fortfarande läser vår blogg och delar med er av era tankar och ord. Fortfarande är ni viktiga som en länk till den "normala" världen. Nya som gamla. Jag blir alltid lika berörd! Tack!
Mina sorgeord:
Och det är just så, när
sorgen får fäste inuti, får
ryggen att långsamt krökas, får
bröstkorgen att fyllas, av
tomhet, får
lungorna att trängas om plats, ger
luften svärta.
Bara blyertspennans
sylvassa spets, kan
skriva små hål
i sorgen.
Då och då, som
en slags längtan, efter
frihet.
Catarina
Tack snälla DU som fortfarande skriver i bloggen:)!
Tänker ofta på dig och din familj, trots att jag inte känner er personligen, men du berör, och kommer alltid ha en plats i mitt hjärta!
Finaste ni... det är vi som är tacksamma att vi får läsa och du fortfarande skriver....
Det är verkligen helt sjukt att livet bara fortsätter och rullar på som vanligt och att man ska hitta en slags plats där, fast man vill kämpa emot och sträva bakåt för få tillbaka det gamla...en Alfons..
Jag tänker alltid på dej och din familj och din alldeles finaste Alfons..
Som Maria skriver så har hela familjen en speciell plats i hjärtat..
Nu är det snart jul i igen och jag kommer såväl ihåg förra julen när du skrev att du på något sätt hade "försonats" och den fina bilden på Alfons julgransbolll..
All min kärlek
Tess mamma till Liam & Leo
Massor av varma kramar till er...
Har läst din blogg många gånger, men ibland tvingas jag låta bli... smärtan ja känner när ja läser dina vackra ord går inte att förklara.
Det finns inte engång jag läst utan att tårarna forsar ner för kinderna. Det finns inte en gång jag tänkt på er & Alfons utan börja gråta. Så många av mina tankar som går åt er, ord som betsar sig fast i mitt minne. Har aldrig träffat er, men du skriver så berörande att ja ibland inte står ut med tanken att sånt här händer här hos oss...
Det värker i hjärtat, tårarna forsar ner, det gör ont att andas... Kanske e det för att ja själv e mamma till en underbar pojke, tanken att ja skulle förlora honom, det gör ont, så ont & så många gånger ja gråtit av rädsla.
Du verkar va så stark, kanske för att du måste...
Så många nätter ja gått intill vår son, hållt om honom, luktat på honom & försöker att minnas varenda minut... för tänk om...
Ert öde e grymt... så fruktansvärt...
Ja skänker er kärlek i mina tankar & ja önskar att era sinnen kan få ro... någon gång.
Så vackra, och samtidigt så svarta,ord som vittnar om en vardag som de flesta av oss bara snuddar vid i hjärtat i de allra mest ängsliga stunder. Ni lever i vår "bara inte det". Och ni gör det med storhet och stolthet. Värdighet och värme till er själv och andra. TACK till DIG som fortfarande låter oss följa dig längs med livet. Du och dina ord gör mitt liv rikare, i tacksamhet och ödmjukhet. Tankar och kramar genom vinternatten, mia.
Det du skriver berör en så mycket, fortfarande efter alla dessa år så går jag in en gång i veckan för att se hur det är och hur Ni har det. Utan detta så blir det tomt. Blir alltid lika glad när det står något.
Kramar på er allesammans
Varmaste kramar....
Dina ord berör mitt hjärta. Du skriver så vackert, så varmt,så sorgligt, så skickligt. "Bara blyertspennans sylvassa spets,kan skriva små hål i sorgen". Du är fantastisk!!! Tack för att vi får läsa.
Tack snälla ni som fortfarande låter oss läsa och vara med. Som låter oss gråta med er och som ger oss perspektiv att uppskatta även de jobbiga stunderna med våra älskade barn.
kram
Tack snälla du som fortsätter skriva- det kan ju inte bara vara lätt!.. Men jag förstår oxå att man kan "få ut" lite genom just det. Tänker ofta på er och kikar in för att kanske få en hint om hur ni har det. Hoppas tiden och orden lindrar... Kramar
fin blogg. ;)
Fortsätt skriva Catarina, för vår skull och för din egen...
Varmaste kramar och hälsningar till ER alla från oss i Ystad. G mår bra och går i 7´an nu...
Önskar er en God Jul.
Jenny
Varmaste och de vackraste tankar skickar jag ner till er från ett isande kallt Dalom.
Säger som många andra, Tack för att du fortsätter skriva här i bloggen. Finaste Alfons som lämnat så många små märken i många hjärtan.
Tänker på er alla. Många varma kramar Elin
Jag har läst er blogg i flera år.. Vi känne inte varandra men bloggen, er kamp för alfons, har fått en plats i mitt hjärta.. Jag minns hur jag hoppades att alfons skulle få stanna hos er.. Hur ledsen jag blev när jag läste att alfons kropp tillslut inte orkade mer..
Han ser så fin å go ut på bilderna.. Fast jag inte känner er eller har träffat alfons är ni speciella.. Ni finns i mina tankar..
Styrkekramar
Mina varmaste tankar och kramar till er denna svåra tid på året, vi precis som ni.............Kram Cilla
Stora varma kramar till er! Du och din text berör mig långt in i själen.
Så fint att du orkar fortsätta bloggen och skrivandet och även dina studier! Du kommer att bli en jättebra sjuksköterska, det känner jag. Du berör andra med ditt sätt och dina ord. Tack för att vi får ta del!
Varm kram från Evelinas mamma Isa