Fredagen den 15 januari. Om att välja livet.
Mycket kan vara nattsvart;
sorgen, döden och den enorma saknaden.
Men jag kan välja, välja livet. Se att vi förlorade Alfons,
men att vi vinner över cancern genom att leva.
Genom att njuta i vardagen och
genom att inte vara en sjukdoms offer.
Alfons kämpade och förlorade.
Men i 4 år, 8 månader och 18 dagar
stod han som en vinnare.
Han levde och ville leva.
I min njutning och i min kärlek till livet
kan han leva vidare. I allt jag gör,
inte i hur många tårar jag fäller.
Bland de papper där vi skriver våra framtidplaner,
finns han,
i de vårlökar vi sätter och
bland de doftande syrenkvistar vi bär in.
Där lever han.
I doften av de nybakade kanelbullarna,
jag och Vera bakat, lever han.
I den doften fanns han.
Han har levt bland regnets droppar,
i gyttjiga pölar,
intill nyfödd syster och
bland lekplatshopp.
Han har stått på skidor,
känt varm sand mellan tårna i långtbortaland.
Han har åkt på slingrande väg uppför en vilande vulkan,
till riddarborgen under solen.
Han lever i allt jag är, i det jag väljer att vara.
I sorgen. I saknaden. I livet.
Under äppelträden i trädgården där vi gifte oss, dagen efter återfallsbesked. 2006-08-26.
Catarina
Lördagen den 16 januari finns jag och systrami i Kristianstadsbladets bilaga K2. Om hur det kan vara att leva, om det svåra men också det tacksamma i livet med svårt sjuka barn. Om hur det är att vänta död mitt i livet. Läs den gärna.
Fint skrivet Catarina! Även om jag inte kände Alfons så finns han med mig vissa stunder i det dagliga livet, varje gång vi äter tacos, när jag ser pirater i leksaksaffären, när jag läser nån Alfons bok för sonen mm mm.
Tänker på er! Hoppas man kan läsa artikeln om dig och din syster även på nätet.
Många varma kramar Elin
så rörd och berörd....du beskriver det obeskrivbara, känns som man känner och förstår fast man inte gör det....
Kramar Anna i Västerås
Det är så sant i det du säger, det måste ju vara så annars skulle ju den enorma saknade äta upp dej..
Måste va det bästa och enda sättet att kunna leva vidare, för det finns ju inga svar på alla de frågar man vill ha svar på.. Eller den enda VARFÖR?
Efter att ha läst hela bloggen om och om igen så tror jag Alfons va lycklig även när han va sjuk, pga eran inställning till livet och inte ska ni ju tappa den nu..
Jag tänker på er och Alfons så ofta och försöker reda ut tankarna till något logistiskt så man ska kunna förstå, acceptera, hur och varför.....kanske är det meningslöst om det inte finns ett självklart svar..jag gillar din fina inställning till livet Catharina och det tror jag Alfons med gör..och visst är det så att han finns i allt, det måste ju vara så..
Massa kärlek till er
Tess mamma till Liam & Leo
Artiklen fanns på nätet, så nu har jag läst den. Den var fantastisk.
Varmaste!
Varmaste! Nu har jag läst och blev väldigt berörd. Puss på dig! Hälsa och krama högen!
Vilken väldigt fin och berörande artikel om dig och din syster. Så skönt i allt det mörka att ni kan vara ett så fint stöd för varandra.
Kram på er och era fina flickor
Dina ord säger allt... vet inte själv vad jag ska skriva...
Kram till hela familjen Löv
Hej!Såg er artikel i tidningen och den var väldigt berörande och fin.Det är svårt att förstå vad ni gått igenom och när jag träffar er så verkar du vara en stark person och härlig person.Jag är väldigt glad att jag lärde känna Lina som är min närmaste vän för då fick vi träffa hela hennes underbara familj.Jag har aldrig träffat Alfons men han verkade vara en underbar pojke och jag har hört så mycket fint om honom.Jag har läst din blogg lite till och från och det är fantastiskt det att du och Malin delar med er av tankar och erfarenheter,det har säkert hjälpt många.Önskar er allt gott och lycka till med studierna,du blir säkert en jätte bra barnmorska.Själva fick vi en liten rund och go Mira med mycket hår.Många kramar från Emma (Mys och Miras mamma)
Hej Catarina. Sitter här med tårarna rullande längs kinden och har just läst artikeln i kb. Mycket fin artikel. Vet ej om du minns mig. Cecilia Tirri hette jag då och bodde i Tollarp och gick i en klass över dig. Vi umgicks ibland och hade kul ihop!
Du verkar vara en stark person och all lycka med studierna! Kramar till er alla
Hej vännen!
Nu när jag såg dig inne på k-bladet har jag så ont i magen, jag är så oerhört (om man kan säga det) stolt över dig. Att du är en sån stark person, jag hade aldrig kunnat ana att något sådant har hänt i dit liv när man såg dig i klassen.
Du har verkligen gett mig inspiration, vet inte hur jag ska kunna förklara mig i ord så som jag vill.
Jag har nästan varit med om samma sak som du har gått igenom, jag kan inte stava till sjukdomen min kusin fick men den sjukdomen var den värsta tyckte jag. Hon började växa ordentligt och följde kurvan till sist slutade hon växa och började åldras och vid 4 års ålder såg hon ut som en 80 åring. (för att kunna förklara) hon blev 6 år då hon sedan somnade in. Jag känner bara en stor saknad och sorg då jag kände att jag ej kunnat del ta i hennes liv så pass som jag velat.
Du är en modig och oerhört guld hjärtad person.
Jag ser upp till dig.
Kram
hejsan! såg artikeln i kbladet! det kändes verkligen i hjärtat när jag läste den =(
om du inte gillar din standarddesign på bloggen, så hör av dig på mejlen så fixar jag en till dig! =)
kram!
Jag läser både din och din systers blogg och hittade artikeln om er på nätet idag efter ditt inlägg. Väldigt fin och ärlig artikel om er och era erfarenheter. Kram till er båda två och era familjer.
Så fiint.
Han är med er.Kram
Hittade artikeln... Underbart fint skriven..
Tess mamma till Liam & Leo
Läste just artikeln... Så fint... Hittar inga ord...
Många kramar.
Fint reportage om dig och din syster och era barn!
Kul att dina intressen är politik, eftersom jag anar att du "röstar rätt";)!
Dessutom är vi alldeles för få som engagerar oss i samhällsfrågor!
Ha det gott i vinterlandet!
Hej Catarina.
Linda Hägg här, er förra granne från Sätaröd.
Läste artiklen på Kristianstadbladet.
Hoppas ni har haft en fin helg.
Hoppas vi kan träffas en dag & ta en fika, hade varit skoj.
Va länge sen vi sågs.
Hälsa alla där hemma.
Kram Linda
PS: Min blogg är låst men Användernamn & lösen ser du vid mitt namn så du kan kolla min blogg. =) Kram igen
Du skriver så otroligt fint om din Alfons och din kärlek till livet. Otroligt vackra ord.!
Vilken fin artikel om dig, din syster och era fina pojkar. Glad att jag kunde läsa den på nätet.
Som vanligt skriver du oerhört vackert om Alfons, livet och döden. Bilden på er med en trött Alfons i famnen på er bröllopsdag är oerhört stark och väcker många känslor. Går inte att hålla tårarna borta när man vet vad hans lilla kropp fick utstå. Samtidigt var han omgiven av så mycket kärlek och klokhet, mer än vad många får uppleva, och han verkar ha varit så trygg hela vägen.
Kära!
ses snart?
Saknar!
Med kärlek!
Hejsan!
Jag såg artikeln om er i KB och utav en slump hittade jag hit till din blogg. Artikeln berörde mig verkligen mycket. Det är fint att läsa om din positiva inställning till livet. Alfons verkade vara en väldigt fin pojke, och han verkar ha en helt underbar familj.
Kram från en okänd i cyberspace!
Hej.Fin och stark artikel i Kristianstadsbladet.
Har läst din blogg lite då och då och tycker alltid du skriver så rörande och fint.
vi misste vår flicka den 9 maj-09 och saknaden och sorgen är verkligen svår att hantera.Tycker ni verkar att ha funnit vägen till ett värdigt liv i alla fall och hoppas att även vi ska göra det.Ta hand om er-Kram Cilla
Jättefin artikel :)
Du skriver precis det jag tänker men inte kan få ut i ord, har precis varit och begravt min bror i Skellefteå, nåja han fick leva i 59 år men han var ändå min busiga bror med barndomsminnen och skratt i blicken. Han hade ingen cancer och låg inte sjuk. Han skottade snö i vinterlandskapet, blev trött och la sig på soffan för att aldrig mera stiga upp. Jag förstår din saknad och är medveten om att den inte blir mindre med tiden men kanske annorlunda. Kramar från Gun i Malmö.
Så vackra ord om en vacker pojke! Jag kände inte heller Alfons men genom era prd får man känslan av att han verkligen LEVDE. På det speciella vis som bara barn kan, då när världen är ny och full av äventyr. I tankar och ord lever Alfons vidare hos många, i kärlek, minnen och vardags-stunder hos er.
Tänker mycket på er Catarina och Christian, Alma, Vera och Lykke.
härhemma har det anlänt en fin liten prins till. Elliot valde att födas på julnatten, 8 veckor för tidigt och 1710 gram lätt. Nu är vi hemma igen efter några veckor på neo och alla mår bra.
Stora varma kramar och tankar genom natten, mia.
Hej Catarina. Kommer i håg dina tankar o hur du berättade om din son, hans sjukdom och hur han "gick bort" för tidigt i sitt liv när jag var utanför er o sålde glass för några år sedan. Jag har nyss varit på min mammas begravning (i dag), och tittade i KRSTD-bladet. Kännde igen bilden på dig. Jag kommer aldrig att glömma hur du pratade gott om din son m. syskon. Hoppas vi ses igen. Hälsa resten av familjen. Mvh Björn
Trevlig helg Catarina..
Ni är i mina tankar hela tiden..
Stor kram
Tess mamma till Liam & Leo
Grattis Catarina på din stora dag! Hoppas du får en fin fin födelsedag. Kram Elin
Sitter på jobb och läser YA. Arbetar som sjuksköterska och har jour idag. Lite att göra, dåligt väder på vägarna håller patienterna sysselsatta med annat Läser er artikel. Gråter det mesta av tiden. Så mkt smärta ni måste känna. Så otroligt rörande att få läsa om ert öde och vilken styrka såväl barnen som ni vuxna har... Och så otroligt fint ni talat om döden med Alfons. Lycka till med studierna.
Styrkekramar från en mamma
Stort stort grattis på födelsedagen Catarina! Hoppas att du haft en fin dag full av glädje och kärlek. Jag tänker ofta ofta på dig och undrar hur du har det. Varma födelsedagskramar och tankar genom natten, mia.
Tänker på dej, ditt liv och Alfons...
Hoppas du mår bra och har det bra...en bra söndag helt enkelt..
Kram Tess mamma till Liam & Leo
Tänder ett ljus för dig ikväll Alfons. Hoppas du har det bra på andra sidan.
Varma kramar
Vilken fin och "stark" artikel. Så svårt att läsa. Du är helt otrolig på att förmedla känslor så att det känns.
Kramar till er.
Vad vackert du skriver! Man har så många känslor och tankar som snurrar i huvudet hela tiden, vilken begåvning du har som kan sätta ord för alla känslor. kram
Bra att välja livet!
Läskigt att tänka att vår lilla Pom är 4 år och 8 månader...Så stor och liten på en gång.
Tankar i snöyrd trädgård.
kram
Janina
Det var länge sedan jag skrev här. Men jag glömmer aldrig Er kamp. Er kamp som fortsätter genom att fortsätta leva, skratta, gråta, njuta och minnas. Jag kör ofta förbi Sätaröd och varje gång undrar jag var Alfons ligger begravd. Jag kör nämnligen mot Östra Sönnarlövshållet och förbi kyrkogården. Ibland läser jag här, ibland går det långa tider, då jag själv bara måste kämpa för livet. Jag har inte cancer, är inte dödssjuk men får ändå mina problem (bagateller så klart) men då sätter jag bara fokus på just nu, den timmen och den dagen, allt annat får vara och plötsligt lyser solen igen. Solen lyser på Er också med samma intensitet som den gjorde då Ni hade Er Alfons, och jag är säker på att Alfons också känner inte bara de intensiva solstrålarna utan all den värme Ni alltid bär med Er för Er Alfons!
Må väl och (egentligen inget som tillhör här men.... tillsammans ska vi väl i alla fall rösta fram en rödgrön regering den 19 sept? Inte för att det hjälper Alfons men jag vill i alla fall tro en rödgrön regering bättre än den nuvarande vill hjälpa sjuka, arbetslösa, invandrare, pensionärer med låg pension osv, förlåt mitt politiska resonemang här i slutet men jag vill ha rättvisa!
Trevlig helg Catharina..
Skickar en jättelång, varm, supermysiga kram från mej till dej..
Tess mamma till Liam & Leo
Hej,
glömde säga att jag läste artikeln på nätet och den var jättefin. hoppas ni mår bra, trots minnena av den här tiden för tre år sedan.
hur går det med boken?
många kramar!
Det är med blöta kinder jag måste säga att det här kan ha varit ett av de finaste inläggen jag har läst. Så otroligt fint, starkt och klokt skrivet. Jag beklagar sorgen otroligt mycket och sänder er en massa kramar.