Måndagen den 19 dec. Hemma igen
Så idag måndag har vi fått en hel dag hemma, vi har handlat mat till julafton och köpt julgran. Alfons tyckte den var fin. Sondmaten fungerade bra ända fram till kvällen, då han kräktes upp sondsalngen igen. Inte mycket att göra när den väl kommit ut ur munnen, mer än att plocka väck den. Nu gör det inte så mycket då han ändå ska vara fastande från klockan åtta imorgon för en skelett-skint röntgen. På en skelett-skint kan röntgenläkarna se förändringar på skelettet, dvs. metastaser. Han behöver inte sövas imorgon i alla fall, inte för att det är något som oroar oss längre (han har kanske blivit sövd ett tjugotal gånger hittills), men man kan åka hem snabbare när allt är klart.
Vi fick besked idag att Ingrid, Alfons "huvud" läkare, skulle ringa om resultatet på MIBG-skinten. Men hon ringde aldrig. Vi vet hur det är på 64:an, ibland finns det ingen tid över för läkarna om de t.ex. har ett barn som tar nästan all deras tid. När det har varit tufft för Alfons lägger de hur mycket kraft som helst på honom, när det är lugnt för Alfons, kommer de ibland inte alls på en hel dag. De gör hela tiden prioriteringar, tuffa sådana. Vi ska försöka bestämma möte med Ingrid på onsdag då Alfons sövs för nya benmärgsprover och då de ska ta ut hans CVK.
Nu håller vi tummarna för att inga Neuroblastomceller syns på MIBG:n, imorgon vet vi.
Pappa
Jag håller tummarna hårdare än hårdast. Må där inte vara några.... För nu räcker det! Låt Alfons andas ut och leva sitt vanliga barnliv så som han förtjänar. Leka, busa och bara ha kul.
Det skulle vara den bästa julklappen av alla.
Pussar
Hej ni alla!
Har sedan en tid tillbaka följt er kamp på bloggen. Måste få säga att ni är några riktiga kämpar - allihopa! Vi tänkre ofta på er och det känns bra att följa er via nätet. Känns svårt att ringa eftersom jag vet att ni är fullt upptagna med det som är viktigast - att Alfons blir frisk och ni kan fortsätta leva era liv tillsammans. Ser fram mot att träffa er!
Med dessa rader vill jag och Carna sända en värmande julhälsning till er alla och - om vi inte ses eller hörs - ett riktigt gott nytt år!
Lasse & Carna
Hej.
Tänker på er, hör av er om ni behöver ngt.
Hoppas ni får ta det lugnt i jul.
Miljoner kramar Martina
Här håller vi alla tummar som finns.Kramar!
Följer din kamp Alfons. Såg en bok idag som hette ngt i stil med " Mamma kan jag dö?" En mamma som skrivit.Hennes son fick cancer då han var fem och är idag en frisk 14 åring. Dina föräldrar har säkert hört talas om den redan Alfons. Annars kanske den kan inge kraft och mod. Stor kram