Tisdagen den 22 juli. Om graviditetsbloggen.
Tisdagen den 15 juli. Du kära lilla barn.
Du kära lilla barn, sovande
på golvet, bland
lek, i
ohygglig verklighet.
Du mitt vackra barn, med
lockar som dröjer sig kvar, med
ring runt finger, som
lovar evig kärlek.
Sover, med
hopp om att vakna.
Du min finaste pojke, hur
du fattas, i
mitt liv, hos
dina systrar, som
du och ingen annan.
Alfons mitt barn.
Du är djupt
saknad i livet.
Mamma.
Söndagen den 13 juli. Om fina ungar och saknad storebror.
Tankarna kretsar kring vårt barn i magen och semestern tillsammans i vår lilla familj. Trots fyra kalas den senaste veckan så finns det stunder av lugn vardag där plats för tankar och Alfons infinner sig. Just nu har jag svårt att hitta honom hos mig, och det tror jag är både självklart och nödvändigt såhär i slutet av graviditeten. Jag vet att mitt fokus ska vara på vårt ännu ofödda barn och inför den stundande förlossningen.
Tack till er som åker till Alfons grav för att se, lämna blommor, stenar eller grenar. Tack för era fortsatta kommentarer och jag hoppas på en bra sommar för er alla.
Nedan lite vardagsbilder från vår sommar:
Alma-Lee och Vera diskar, 10 juli 2008.
Mormor och Vera på vår veranda, mitten av juli 2008.
Fina Vera, 12 juli 2008. Hemma i köket.
Alma-Lee vässar sina glitterblyertspennor. 12 juli 2008.
(Nytt inlägg på www.viljabarn.blogg.se )
Catarina
Tisdagen den 8 juli. Om treårsminnen.
Jag vaknar i sängen brevid Alfons med en känsla av bitter overklighet. Han sover fortfarande och svetten lackar i hans panna. Han sover tungt. Jag rättar försiktigt till slangen som sticker ut från blöjan, som löper vidare till den påse som samlar upp hans urin inför någon slags tumörmarkörsmätning som jag inte riktigt förstår mig på. Jag måste ta ett djupt andetag; detta är alltså sant. Jag tar min hand och stryker den försiktigt över hans alltför stora mage. Den fina, fina magen. Tankarna hopar sig och jag hittar sanningen i varje litet symtom som visat sig det senaste halvåret. Känslan som vuxit sig starkare och starkare; något stämmer inte. Svettningarna om nätterna. Det stora tröttheten. Illamåendet. Aptitlösheten. Den stora magen. Balansen som vacklat. Det bleka men vackra pojkansiktet.
Tankarna vandrar tillbaka till gårdagens besök på UMAS och beskedet där. Alfons har en tumör. Vi vet inte vilken sort, men vi tror att det rör sig om "Wilms tumör". Det är mer än 90% av de barnen som idag överlever. Det är en god prognos. Men först ska det göras en biopsi, och allt det där kommer att ske på BUS i Lund. Det är där dom är experter. Ni kommer att sjukskrivas för "krisreaktion i samband med svår sjukdom hos eget barn".
Jag har svårt för att hålla mig för skratt. Detta kan ju bara inte vara sant. Jag tänker tankar som de måste tagit fel barn och att de har helt fel. Jag är helt säker. Detta kan ju bara inte vara sant.
Alma-Lee vaknar och kommer uppkrypande i sängen till oss. Jag lyfter henne över slangen och lägger henne vid min andra sida. Alfons rör lite på sig och stoppar in sin hand i min armhåla. Där ligger jag tillsammans med mina barn; den där första morgonen med cancer, fredagen den 8 juli 2005.
Tankarna vandrar tillbaka till gårdagens besök på UMAS och beskedet där. Alfons har en tumör. Vi vet inte vilken sort, men vi tror att det rör sig om "Wilms tumör". Det är mer än 90% av de barnen som idag överlever. Det är en god prognos. Men först ska det göras en biopsi, och allt det där kommer att ske på BUS i Lund. Det är där dom är experter. Ni kommer att sjukskrivas för "krisreaktion i samband med svår sjukdom hos eget barn".
Jag har svårt för att hålla mig för skratt. Detta kan ju bara inte vara sant. Jag tänker tankar som de måste tagit fel barn och att de har helt fel. Jag är helt säker. Detta kan ju bara inte vara sant.
Alma-Lee vaknar och kommer uppkrypande i sängen till oss. Jag lyfter henne över slangen och lägger henne vid min andra sida. Alfons rör lite på sig och stoppar in sin hand i min armhåla. Där ligger jag tillsammans med mina barn; den där första morgonen med cancer, fredagen den 8 juli 2005.
Söndagen den 6 juli. Om Alma-Lees födelsedag.
Alma-Lee, den fantastiska flickan har pratat om sin fyraårsdag i mer än ett halvår nu. Så äntligen, äntligen kom sista kvällen som treåring och hon fick gå och lägga sig för att snart vakna upp som fyraåring.
Hon sov gott i egen säng, men vaknade och var med ens klarvaken redan klockan 05.00. Hennes stämma och stora leende gick inte att ta miste på; när kommer ni med alla presenterna? Både jag och Christian insåg att det inte skulle vara lönt att försöka få henne att somna om, så 05.15 sjöng vi för henne och gav våra presenter.
Vera och Alma-Lee i Almas säng. Presentöppning.
Alma med sin alldeles egna cykel.
Den är förövrigt inköpt som begagnad på Emmaus i Malmö för 45 kronor. Ett impulsköp som vi gjorde i våras, som visade sig vara så lyckat med både hela däck och nyckel i låset.
Vera blev trött och somnade långt innan lunch, och tur var väl det, för annars så hade vi kanske inte hunnit i tid.
Gårdagen var mycket bra. Alma var på ett otroligt strålande humör, nöjd med alla släktingar och Olof som kom. Hon fick fina presenter och använde flitigt nya uttryck som "detta är ju helt underbart" och "detta är ju helt fantastiskt".
Kort och gott kan vi konstatera att detta varit den bästa av Alma-Lees födelsedagar. Tack för alla gratulationer!
Tobbe och Alma. Ditte och Alma.
Världens finaste Alma-Lee blir hurrad och sjungen för.
Grattis älskade Alma-Lee!
Catarina
Nytt inlägg www.viljabarn.blogg.se
Hon sov gott i egen säng, men vaknade och var med ens klarvaken redan klockan 05.00. Hennes stämma och stora leende gick inte att ta miste på; när kommer ni med alla presenterna? Både jag och Christian insåg att det inte skulle vara lönt att försöka få henne att somna om, så 05.15 sjöng vi för henne och gav våra presenter.
Vera och Alma-Lee i Almas säng. Presentöppning.
Alma med sin alldeles egna cykel.
Den är förövrigt inköpt som begagnad på Emmaus i Malmö för 45 kronor. Ett impulsköp som vi gjorde i våras, som visade sig vara så lyckat med både hela däck och nyckel i låset.
Vera blev trött och somnade långt innan lunch, och tur var väl det, för annars så hade vi kanske inte hunnit i tid.
Gårdagen var mycket bra. Alma var på ett otroligt strålande humör, nöjd med alla släktingar och Olof som kom. Hon fick fina presenter och använde flitigt nya uttryck som "detta är ju helt underbart" och "detta är ju helt fantastiskt".
Kort och gott kan vi konstatera att detta varit den bästa av Alma-Lees födelsedagar. Tack för alla gratulationer!
Tobbe och Alma. Ditte och Alma.
Världens finaste Alma-Lee blir hurrad och sjungen för.
Grattis älskade Alma-Lee!
Catarina
Nytt inlägg www.viljabarn.blogg.se
Fredagen den 4 juli. Om Alma-Lee 4 år.
Imorgon, den 5 juli, fyller Alma-Lee fyra år. Vi har ägnat hela dagen åt att baka, städa kylen och packa in presenter. Alma själv har skurat flera golv, förmodligen bara för att få dagen att ta slut så att den hett efterlängtade födelsedagen ska komma. Hon har varit på ett strålande humör och har varit väldigt tålmodig med ångvälten Vera hela dagen. Så, imorgon ska hon firas, och till alla er som vill hjälpa: sätt in pengar till Barncancerfonden, nu i Alma-Lees namn, allt för att så många syskon som möjligt ska få möjligheten att fira sina födelsedagar tillsammans. Andra alternativ är bedrövliga.
Mamma och Alma-Lee, snart 4 år. Jag älskar henne! Hon är en sann glädje!
Catarina
Mamma och Alma-Lee, snart 4 år. Jag älskar henne! Hon är en sann glädje!
Catarina