alfons

Vår midsommar blev inte som vi tänkt oss. Inte alls, faktiskt. Vi hade tänkt oss den med våra tre barn i vår egen "Monés trädgård" tillsammans med goda vänner. Dagen och natten fylld med skratt och prat. Så som vi började traditionen för två år sen. Men så blev det inte.

Midsommar har egentligen inte varit något speciellt för mig. När Alfons var liten så åt vi god mat hemma och gick sen till Folkets Park för att dansa kring midsommarstången. Eller om det var tvärtom, förresten! Vi är inte så mycket för varken sill eller nubbe... Mer folköl och kebab... Helst på Möllan.

När vi för två år sen, i juni faktiskt, köpte huset så bestämde vi oss för att ha en stor midsommarfest hos oss varje år med våra vänner från Malmö. Första året satt vi på den gamla verandan för på insidan fanns det inte ens ett kök. Allt rev vi ut för att bygga oss ett nytt. Inte bara köket; ett nytt liv. Vi serverade mat till våra vänner på papperstallrikar och lät dem sova på golvet bland flyttkartonger. De var nöjda ändå. Den där midsommaraftonskvällen somnade Alfons tidigt i min famn på verandan och jag minns som han svettades. Vi skrattade gott åt att barnen hade busat så mycket så dom svettades i sömnen. Ett par veckor senare skulle jag bli varse om att det var ett av Alfons starkaste symptom på cancern. På tumören i magen som växte med en enorm kraft och tog upp mer än halva sidan av buken.



Alfons, Christian och Alma. Midsommar 2005 i Sätaröd.


Midsommar förra året 2006. Vi befann oss i slutet av behandlingen och var livrädda. Emellanåt paralyserade av rädsla inför hösten som skulle följa. Skulle Alfons drabbas av ett återfall eller skulle våra dagar fyllas av väntan? Vi var rädda inför förlossningen. Skulle vi orka och hur skulle allt bli? Midsommaren var jobbig. Jag minns knappt något av vad Alfons och Alma gjorde. Den midsommaren som skulle komma att bli Alfons sista... Det är jag så ledsen över att jag inte ens finner ord. Jag väljer att lägga midsommaraftonen 2005 vid minnet som den sista.
Jag är trots det glad över de minnen och bilderna som finns av sommarfina ungar i trädgården.



Ute i trädgården. Midsommarafton 2006 i Sätaröd.



Alfons sov gott efter midsommarfirandet 2006.



Alma-Lee somnade också hon gott efter midsommarfirandet 2006.

Midsommar 2007. I år valde vi att fira midsommar med familjen Pavlov och Jessica. Vi bestämde knytkalas runt 14-tiden och de dök upp, stillsamt och med fina ungar! Den där spänningen försvann ganska fort och en hel helg förlöpte, tyvärr alldeles för fort, med hysteriska skratt och sena nätter. Jag har inte skrattat eller känt mig så glad sen Alfons blev sjuk. Barnen var jättefina mot varandra. Pussades, kramades, dansade, busade och gjorde pärlhalsband på eget initiativ till Alfons som de sen lämnade där. Ni alla: Christian, Alma-Lee, Vera, Alfons runt min hals, Jessica, Ellen, Mårten, Luna och Sirius; puss och tack till er!
Saknaden efter Alfons var under helgen smärtsam och hans förbannade sjukdom och död känns så starkt sorglig. Han skulle ju varit med i pussarna, i leken, i pärlandet och i trotsen!



Vera och Alma-Lee läser innan gästerna anländer.



Mmmm... God och fin hemgjord tårta.


Så anlände de fin-fina gästerna. Här ovan Jessica, kuldrottningen.



Ni fina. Ellen med väl dold Sirius. Mårten, lika tydlig som Värmländskan i natten... Även om den
dock emellanåt var lite väl otydlig.



Jag med den färdiga midsommartårtan med hemodlade jordgubbar. Vår minneshylla för Alfons i bakgrunden.



Vera på regnpromenad med mamma.



Midsommarkärlek 2007.



Väl synlig Sirius... Fina killen.



Mellanmål á la midsommar-Catarina...



Stora tjejerna gör pärlhalsband till Alfons.



Stora tjejerna pussas!



Och busar...



Vera ska nog bli konstnär.



Avslut och upplösning hos Alfons.

/Catarina.

Vi gjorde som vi brukade göra alla tillsammans: utflykt, jordgubbstårta och tacos. Det var en lagom varm dag och djurparken var skön att vara i. Alma-Lee och Vera var på gott humör och gillade djuren. Även om det som djuren helst ville göra var att ligga och vila sig i den inhägnade värmen. Vi tog det lungt och det var faktiskt ganska bra. Av att ha det "ganska bra" får jag alltid en ångestfylld "baksmälla". Den kan komma dagen efter, men denna gången kom den redan på kvällen. Att ha det bra utan Alfons innebär ett extremt dåligt samvete. Detta dåliga samvete är känslorna som styr och har inget alls att göra med förnuft. Jag vet att vi gör rätt i att känna lung, glädje och ro, men i svagheten kan jag få väldigt dåligt samvete. Jag tänker att det är bra. Jag vet att om man tillåter sig att känna olika känslor, ja då lever man. Tabu och ottillåtna käslor är inget för mig.

Nedan kommer lite bilder från vår dag, tisdagen den 12 juni 2007.

Catarina



Alma-Lee ritar och skriver till Alfons. Hon ritar "ingenting" och en gubbe.



Finklädda dagen till ära, Alfons till ära. Mmmm. Gott med nycklar!



Innan vi åkte till Skånes djurpark så var vi hos Alfons och berättade för honom om vad vi skulle göra på hans födelsedag. Det var redan många blommor och skrivna kort, målade stenar och snäckor. Så fint.



Alma-Lee på plats i vagnen i parken! Fina och finurliga tjejen!



Vera i sin vagn! Snygga barnet!



Alma-Lee med en Linderödsgris.



Sköldpaddorna var väldigt väldigt trötta... Ville bara sola...



Alma-Lee och Vera i soltältet.



Kärlekskram!



Kärlek...



Detta trädet var så fint så det fick bli Alfons träd.



Hos Alfons.



Det var en stor sorg att inte få ha vår fina Alfons med oss, att krama, att pussa, att ge och att få.
Fina Alma!!!



Tack för din styrka Kajsa. Tack för att du hjälpte oss med att göra Alfons dag så bra den kunde bli. Tack för att du ville dela den med oss. Tack för att du är du och för att du finns!!!



I år hjälptes vi åt med att blåsa ut ljusen.



Hur skulle himlen se ut på Alfons födelsedag, om inte rosa! Puss Alfi.

Alfons längtade efter sin femårsdag och visade ofta oss med ena handens alla fingrar hur många år han skulle fylla till sommaren. Idag blir en glädjens dag. Glädje genom hans födsel (det där lät nästan lite religiöst...), men det är så det är. Glädje och skratt på hans första, andra, tredje och fjärde födelsedag. Att få ett barn är alltid ett under, men att få fira hans fjärde födelsedag, som vi gjorde för ett år sen, det var ett under! Idag äter vi jordgubbstårta och tacos, precis som Alfons önskade sig på sin 4-årsdag. Skänk gärna pengar till barcancerfonden. Ni vet nog vid det här laget att det har ett mycket gott syfte. Nedan kommer bilder från Alfons 4-årsdag! Lev väl idag, och skänk Alfi en tanke! Säkert hittar han på ett och annat bus...

Catarina



Alfons busar med sin detektiv-utstyrsel.



Förmaning... Sitt inte för nära...



BLÅS!!!



Lite generad blev han; alla på en gång!!!



Fina barnen!



Fina vi!



GRATTIS FINA ALFONS!



Fina vi 2.



Fina Alma-Lee och Alfi!