Fredagen den 29 juni. En osammanhängande tillbakablick om midsomrar.
Vår midsommar blev inte som vi tänkt oss. Inte alls, faktiskt. Vi hade tänkt oss den med våra tre barn i vår egen "Monés trädgård" tillsammans med goda vänner. Dagen och natten fylld med skratt och prat. Så som vi började traditionen för två år sen. Men så blev det inte.
Midsommar har egentligen inte varit något speciellt för mig. När Alfons var liten så åt vi god mat hemma och gick sen till Folkets Park för att dansa kring midsommarstången. Eller om det var tvärtom, förresten! Vi är inte så mycket för varken sill eller nubbe... Mer folköl och kebab... Helst på Möllan.
När vi för två år sen, i juni faktiskt, köpte huset så bestämde vi oss för att ha en stor midsommarfest hos oss varje år med våra vänner från Malmö. Första året satt vi på den gamla verandan för på insidan fanns det inte ens ett kök. Allt rev vi ut för att bygga oss ett nytt. Inte bara köket; ett nytt liv. Vi serverade mat till våra vänner på papperstallrikar och lät dem sova på golvet bland flyttkartonger. De var nöjda ändå. Den där midsommaraftonskvällen somnade Alfons tidigt i min famn på verandan och jag minns som han svettades. Vi skrattade gott åt att barnen hade busat så mycket så dom svettades i sömnen. Ett par veckor senare skulle jag bli varse om att det var ett av Alfons starkaste symptom på cancern. På tumören i magen som växte med en enorm kraft och tog upp mer än halva sidan av buken. 
Alfons, Christian och Alma. Midsommar 2005 i Sätaröd.
Midsommar förra året 2006. Vi befann oss i slutet av behandlingen och var livrädda. Emellanåt paralyserade av rädsla inför hösten som skulle följa. Skulle Alfons drabbas av ett återfall eller skulle våra dagar fyllas av väntan? Vi var rädda inför förlossningen. Skulle vi orka och hur skulle allt bli? Midsommaren var jobbig. Jag minns knappt något av vad Alfons och Alma gjorde. Den midsommaren som skulle komma att bli Alfons sista... Det är jag så ledsen över att jag inte ens finner ord. Jag väljer att lägga midsommaraftonen 2005 vid minnet som den sista.
Jag är trots det glad över de minnen och bilderna som finns av sommarfina ungar i trädgården. 
Ute i trädgården. Midsommarafton 2006 i Sätaröd.
Alfons sov gott efter midsommarfirandet 2006.
Alma-Lee somnade också hon gott efter midsommarfirandet 2006.
Midsommar 2007. I år valde vi att fira midsommar med familjen Pavlov och Jessica. Vi bestämde knytkalas runt 14-tiden och de dök upp, stillsamt och med fina ungar! Den där spänningen försvann ganska fort och en hel helg förlöpte, tyvärr alldeles för fort, med hysteriska skratt och sena nätter. Jag har inte skrattat eller känt mig så glad sen Alfons blev sjuk. Barnen var jättefina mot varandra. Pussades, kramades, dansade, busade och gjorde pärlhalsband på eget initiativ till Alfons som de sen lämnade där. Ni alla: Christian, Alma-Lee, Vera, Alfons runt min hals, Jessica, Ellen, Mårten, Luna och Sirius; puss och tack till er!
Saknaden efter Alfons var under helgen smärtsam och hans förbannade sjukdom och död känns så starkt sorglig. Han skulle ju varit med i pussarna, i leken, i pärlandet och i trotsen! 
Vera och Alma-Lee läser innan gästerna anländer.
Mmmm... God och fin hemgjord tårta. 
Så anlände de fin-fina gästerna. Här ovan Jessica, kuldrottningen.
Ni fina. Ellen med väl dold Sirius. Mårten, lika tydlig som Värmländskan i natten... Även om den
dock emellanåt var lite väl otydlig.
Jag med den färdiga midsommartårtan med hemodlade jordgubbar. Vår minneshylla för Alfons i bakgrunden.
Vera på regnpromenad med mamma. 
Midsommarkärlek 2007.
Väl synlig Sirius... Fina killen.
Mellanmål á la midsommar-Catarina...
Stora tjejerna gör pärlhalsband till Alfons.
Stora tjejerna pussas!
Och busar...
Vera ska nog bli konstnär.
Avslut och upplösning hos Alfons.
/Catarina.
Varmaste kramar till er. Mina ord räcker inte till idag - vill bara att ni ska känna att ni finns i mina tankar nästan alltid.
Jättefina bilder på världens finaste barn! Tänker på er!
// Emelie
Jag har följt er en tid. Hittade bloggen av en slump och kunde inte sluta att känna sådan... sådan beundran över vilken kämpe er Alfons faktiskt är. Trots Cancern. Och vilka fina föräldrar och underbara syskon han har!
Jag bor i en helt annan del av landet. Men så läser jag idag om er midsommarafton och om ert besök. Förundras över hur liten världen är då familjen P är släkt med en god vän till oss.
I en helt annan del av länet, finns jag. En vanlig hemlig kompis, läser och sörjer. Sörjer och läser.
Men på nått sätt med en koppling. Liten värld.
Stor kram till er och en slängpuss till Alfons!
Vilka fina bilder ni visar.... så mycket värme och kärlek :-) Så härliga bilder på ALma Lee och Vera... så vackra!
Tack för att ni delar med er!!!
Kram Johanna
fina ni!
kramar
Vilka underbara bilder! Bilden här de stora tjejerna skrattar är så fin. Tack för att ni delar med er av dem.
Jag förstår att midsommar väcker mycket känslor och tankar hos er, det blir väl så med de stora högtiderna.
Alfons skulle varit mer er och lekt och busat, det är så fel att det blev så här.
Ni finns ofta, ofta i mina tankar. Kramar till er och era underbara små flickor
Vilken mysig midsommar ni verkar ha haft trots allt själv jobbade jag och njöt varken av jordgubbstårta eller glada ungar. Vilde fick fira med mormor istället men, men jag antar att jag är lite gladare när lönekuvertet kommer... Många kramar från Malmö.
Va ni är fina på bilderna. Den vid Alfons grav är jättefin. den skulle ju inte varit tagen alls. Den skulle ju varit hemma i er trädgård med alla i livet..
Tänker på er!
KRAMAR Jessica
Livet är så märkligt - glädje och sorg, saknad och lycka sida vid sida. Tack för de fina bilderna och för att ni fortsätter att dela med er av livet med och utan Alfons. Och vilka otroligt underbara flickor ni har fått! Kram från Christina.
Livet är så märkligt - glädje och sorg, saknad och lycka sida vid sida. Tack för de fina bilderna och för att ni fortsätter att dela med er av livet med och utan Alfons. Och vilka otroligt underbara flickor ni har fått! Kram från Christina.
Kramar från mig
Fina bilder och så skönt att höra att det fanns gott om skratt i midsommarkylan i Sätaröd. Vera är så söt mitt bland alla pennorna och tjejerna
vid bordet full av skratt. Vi tänker mycket på er!
Kramar från Katalin
Livet går vidare trots allt men nu så annorlunda, har nyss kommit hem från Azorerna där jag tillbringat en vecka för att rehabilitera en rygg som inte höll hela vägen runt Vättern. I incheckningskön fick jag mig till livs ett nytt livsöde präglat av cancer. En mamma 50 år som fick domen "finns inget att göra" då man bara öppnat och tittat på bukspottskörteln och sedan sytt igen. Det är tre år sedan, hon lever än men sedan jag började min insamling till Cancerfonden, så ser man upptäcker men, hör man det man förut inte såg, hörde eller ens trodde fanns. Detta enorma lidande, som Ni och många andra får utstå.
Jag har snart nått mitt mål 50 tkr till Cancerfonden men jag ska försöka få in mer, vi får inte förlora våra små, de små får inte förlora sina mammor eller pappor. Cancerns gåtor måste lösas. Er Alfons kommer inte tillbaka men Ni har Era minnen, foton och de är viktiga för framtiden, Er familjs framtid, kanske i ännu större kärlek än den annars skulle varit, vem vet, men det Ni delar är sorg, minnen som gör Er oskiljaktiga samt starka tillsammans. Ta en dag i sänder och de dagar då det inte finns så mycket kraft, sörj mer, gråt, skrik, förbanna så kanske nästa dag känns lite bättre.
Med hopp om en ljus framtid för Er familj trots den smärta Ni känner!
Roland
Kära familjen Löv! Blir alldeles varm i hjärtat när jag ser de fina korten på Alfons, Alma och lilla Vera. Ja och så deras fina föräldrar så klart:)
Tack för att ni orkar fortsätta att skriva och låta oss kända o okända följa er kamp!
Nästa helg kommer vi att vara i Yngsjö. Vi hör av oss så hoppas jag att vi kan ses.
Många många sommarkramar från Sofia Fredrik o Ellen
Vilken härlig midsommar ni hade. Skratt och kärlek, som tur är så finns det plats för det samtidigt som man sörjer. Tur är väl det för hur skall man annars kunna gå vidare.
Det är förj....gt att ni inte fick ha lilla söta Alfons kvar... Det är inte rätt..
Vilken fin grav Alfons har, ett riktigt blomsterhav.
Kramar till Er.
Goder morgon!
Ja, precis så här fint var det ju. Och precis så stor var saknaden.
Kärlek.
...men närbilder är aldrig särskilt smickrande...
Jessican... Bara de som är så fina att man bara måste visa upp dem... Puss!
Varmaste! Härliga bilder, ni är så vackra. Ja, även du Jessican.
Pussar, fina tankar och stora kramar.
Starka ni,
Man bli så glad när man kan se at Ni orkar leva vidare och hur glada Ni är tillsammans med Era fina, fina flickor. Lilla Alfi är glad när han tittar på Er från himmelen och han var säkert med Er hela tiden och festade. Han lever i mina tankar hela tiden och där ska han leva för alltid.
Kram till Er alla från Danijela
tack gunillan!
Jag är glad över att vi fick vara med er även denna midsommar!
Lite nostalgi: http://www.avigt.nu/index.php?year=5&month=6#midsommar
http://www.avigt.nu/index.php?year=6&month=6#juni24
(Och så blir jag ju lite nyfiken på Hanna som skriver att hon är kompis till släkt till oss?)
Jag begrundar alltid era bilder med dubbla känslor, i det är jag väl inte unik alls. Ni utstrålar så mycket livsglädje att det smittar av sig, både i bilderna och i våra (Catarina)maratonsamtal... Samtidigt vet jag ju att sorgen och saknaden är konstant. Vad kan den annars vara? Puss och kram, vi ses när Vimmerby och röda prickar är avklarade..!
Jennie
Oj så härliga bilder på barnen och er!!
Skönt att ni kunde få skratta och ha så roligt också! Fint med avslutningen hos Alfons.
Tänker på er som vanligt, trots att jag inte känner er egentligen. I verkliga livet.
Kram Susanne
Varmaste och stora nattis kramar.
Fina tankar och pusselipussar.
Så vackert och sorgligt på samma gång. Sköt om er/ Mats
Varmaste och godmorgon. Ingen sol i dag men det gör ingentig. Då kan jag få lite gjort innomhus i stället.
Stora kramar och fina, fina tankar.
Puss!
Fina bilder som alltid! Tänker på er och hoppas det värmer i
regnet!
Kramar
Stora kramar till er!
Fina bilder :)
Massor av kramar från mig :-D
//Arlinda
Vilka fina bilder :D - tårtan du höll i såg verkligen smaskens ut :P
Fick ett HOPE-halsband på posten idag-igen... Tänker på er varje gång jag ser dem. Fina familjen.
Ni ser så lyckliga ut på bilderna, det är så skönt att se att ni faktiskt kan leva och va glada i allt elende. Christians ögon bara lyser på alla bilder när han ser på Catarina, underbart!
Många kramar från en okänd bloggare som troget följer er
Så fina, så mycket kärlek.
Nu håller cancern på för fullt att växa i en närstående till mig och det gör så ont i mig. Ingen bot finns och chansen på några få år till är näst intill obefintlig.
Så mycket sorg och så mycket smärta! Och inga ord finns att trösta med.
Varma kramar och tankar till er.
Tårarna rinner, som vanligt, av både glädje och sorg när jag läser vad ni skriver och ser de fina bilderna. Känns ungefär som vädret är numer; upp och ner. Idag skulle jag helst vilja stanna hemma och mysa under täcket med familjen :-) Dumt nog tar vi oss aldrig tid till sådant.
Många kramar till er allesammans, Annelie m familj
En sommarhälsning och en innerlig önskan om många många fina dagar för er alla. Alfons kommer alltid att vara med er.
Kram/Elisabet
jag vill så gärna säga nåt bra här, så att ni verkligen förstår hur tagen jag blir av eran historia. Det känns som att allt bra redan är sagt. Jag har följt er här på bloggen nästan sen starten, och det är så fruktansvärt att något sånt här skall hända, speciellt en sån ung person med hela livet framför sig! Men man får ändå hoppas och tro att han har det bättre där han är nu och att han sitter på sitt moln i himlen och ser ner över er och sina syskon. Ta hand om er!
Har läst lite i bloggen. Och det är så man inte kan hålla tårarna tillbaka. Jag beklagar vekligen! Alla mina tankar går till er. Men tårtan såg väldigt god ut och jag hoppas att ni får en bra sommar, så bra som det går! Kram
Jag har följt eran blogg ett tag nu och jag beundrar verkligen er, er styrka och ert mod att orka delge oss läsare om eran sorg.
Vilka underbara bilder ni har lagt in, Alfons, Alma-Lee och Vera, vilka underbart vackra barn! Och ni båda med, det lyser verkligen kärlek om bilderna.
Jag skänker er mina varmaste tankar såhär i den regniga sommaren med ett hopp om att solen kanske återvänder snart. Och min varmaste tanke skänker jag till lilla Alfons!
Kram, Emily
Hejsan! Sökte på namnet Alfons och hittade till er blogg. Vår son heter Alfons och han är idag strax över 10 månader. Jag fick tårar i ögonen när jag läst om vad som hänt er och skickar er massor av kramar!