Måndagen den 5 december 2005. Om Alfons.
Med gyllende hår, friska läppar och busiga ögon kommer han åter. Så som jag minns, så som jag vill. Långsamt försvinner det onda ur honom och med varje liten kraft i hans kropp blir det mer och mer likt den där finurlige Alfons. Idag trotsade han sårig mun och sårigt inre med potatismos och korv; ner och sen upp igen. Men viljan finns och med den finns hoppet, finns livet. Han är stark. Kampen i honom fortsätter, men det som bilden visar är det ni ska minnas och ta fasta på, utan port och utan slangar! Vi kämpar vidare!!!
Och vi älskar er mycket, mycket. Visst finns han här. Fina fina Alfons.
Underbara lillkillen. Gud vad han är vacker. Fortsätt kämpa, alla fyra, tänker massor på er.
Kärlek i mängder.
Det finns inget alternativ, det är klart att han ska bli bra igen!
Hej Alfons,
Underbart att höra att dina värden snabbt förbättras och att ni fick vara ute i söndags.
Nu har vi haft vårt bröllop och är ett gift par. Allting gick bra och det var jättefint. Vi uppskattade verkligen att dina föräldrar ringde och önskade oss lycka till trots att de har viktigare saker att tänka på. Vi vill också tacka dig, Alma och mamma och pappa för den fina presenten. Det var precis vad vi önskade oss.
Vi tänker på dig och hoppas att du snart får komma hem till ert nya hus.
Kramar
Maria o Fredrik
hoppas att allt går framåt. nu har det snöat i ett dygn.massor!!!! hoppas att ni får snö, så du Alfons kan åka kana och bygga snöslott när du kommer hem. kram!!!!