alfons

Idag ville Alfons ha frukost. Han var jättehungrig och fick filmjölk med pepparkakor i, och vi tänkte att han nog bara skulle sitta med det i knäet och inte smaka. Han slukade halva tallriken och i den farten har han fortsatt. Det gjorde inget alls att pappa fick köra två gånger till affären i snöstormen, bara för att Alfons ville ha prinskorv. Så idag har Alfons ätit: en halv tallrik filmjölk, tre prinskorvar, en halv godisbit, två oliver, en liten bit kyckling, lite pasta, pepparkakor, druckit vatten och bubbelvatten. Vi är så glada och lättade. Det är en fröjd att se hur glad han är över att kunna äta igen.

Vi har gått och undrat hur länge det kan dröja innan han upptäcker att han inte kräks av allt som kommer in i munnen. Dietisten har sagt att det kan ta 3-4 månader, en evighet tyckte vi. Så vi bestämde att Alfons skulle sitta med vid varje mål, att vi skulle göra det mysigt med levande ljus och duka fint (vi lyckades kanske inte vid varje måltid) och att vi alltid skulle laga det han ville ha. Alfons har också varit kocklärling här hemma och suttit bredvid spisen när mamma och pappa lagat mat, och kastat i olika ingredienser och kryddor i grytor och pannor. Det tycker han om. Han har också fått baka bröd, det blir faktiskt extra goda bröd när Alfons är med och bakar.

Sondmaten får fortsätta att ticka, åtminstone tills han har kommit upp lite mer i vikt. Idag vägde han 14,9, han ska väga mellan 17 och 18 kilo för sin ålder och längd. Men allt går på rätt håll, och det känns lättare, och saker blir enklare och humöret blir bättre. Både föräldrarnas och hans. Alfons orkar mer och mer, det går inte direkt fort framåt, men många små steg blir till längre kliv.  Så idag åkte Alfons skidor för första gången, det var lite halt, tyckte han. Sen åkte Alfons och Alma pulka i backarna i Sätaröd, och mamma och pappa också, kallt men skönt att komma in i värmen efteråt.

Strålbehandlingen närmar sig, och den 2 januari ska vi träffa strålläkarna och få all information. Det vi tror vi vet är att han ska strålas varje dag i två-tre veckor, och att det bara är buken som ska strålas. Innan den 2 januari är inget inplanerat. Just nu känns detta vita vinterland som vi bor i så långt från Lund att jag väljer att inte tänka så mycket på det än. Först ska vi ha sköna dagar hemma och fira ett nytt år, med riktig champagne och raketer. Sen någon gång i framtiden reser vi tillbaka till Lund både kroppsligt och mentalt.

Pappa