Lördagen den 26/11. Ett nytt ord för en treåring: morfinpump.

Alfons sover nu. Klockan är ungefär elva på förmiddagen. Det är snö ute, lite i varje fall. Alfons har längtat så efter snön, han säger när det är snö kommer jultomten. Nu orkar han inte ens titta ut på snön.

I natt hade han ont i magen, halsen och rumpan och fick morfin, då släppte smärtorna och han piggnade till, trots att klockan var över tio. Vi kollade på film, Super Zebran, den första filmen som jag och Alfons såg ihop på en riktig biograf.

Nu ligger han och kvider i sömnen, slemhinnorna lossnar i munnen och magen, och det kommer blod, och jag vill bara att tiden ska flyga förbi och att det ska vara söndag och måndag och tisdag också, och att värdena ska börja gå uppåt. Jag är helt maktlös nu, men så tacksam att Alfons kunde få sina egna stamceller, att hans kropp inte kan stöta bort dem. Jag tror att jag först nu fått en liten inblick i hur andra föräldrar som har fått sina barn transplanterade med någon annans stamceller känner när de går och väntar på den nya dagens blodprovsvar. En läskig medvetenhet om att ens barn nu är helt försvarslöst mot allt, att det bara finns en tunn linje med antibiotika som ska hålla ställningarna, tills de vita blodkropparna åter är i massproduktion i kroppen.

Nu har det hunnit bli eftermiddag och Alfons har fått en morfinpump och ska smärtstillas över hela dygnet, och han får nya trombocyter. Doktorn ville sätta en sond i näsan, men det vill inte jag och Alfons, så han tar sina mediciner i munnen fast han får ont. Att sätta sonden när han inte är sövd vill jag inte vara med om, och verkligen inte nu när han har så ont i munnen och har sårig näsa och ont i matstrupen. Då bökar jag hellre med tre mediciner hela dagarna.

Vi var nere på lekterapin och på pressbyrån, Alfons orkade peka på några pusselbitar och visa var de skulle läggas, sen orkade han inte mer. Men vi har badat och tittat på film, han kan knappt prata för munnen fylls hela tiden med tjock slem, som han inte vill spotta ut. Vi hoppas på en mycket bättre dag imorgon.


Pappa


Kommentarer
Postat av: Ellen

Det är så ledsamt att läsa om allt ni tvingas utstå. Om allt som Alfons tvingas utstå. Jag önskar att det gick att dela med sig av och och kraft och friskhet.

Jag hoppas också på en betydligt bättre dag för er imorgon! Och alla andra dagar framöver!

Postat av: gunilla i dalom

en hel dag med jobb på julmarknad.men min tankar har varit oss er.varma tankar och kramar

2005-11-26 @ 18:25:00
Postat av: Mormor

Hej Alfons och Christian där på sjukhuset.

Imorse när Ditte och Alma och jag vaknade och tittade ut på Sätaröd, var det snö överallt!!! Er trädgård såg ut som ett julkort! Sen kom mamma hem och hon filmade snön, för att du ska få se, Alfons.Hon filmade kaninerna också. Vi har matat dom med morötter och äpple och gurka och då blev de jätteglada.

Jag tänker på dig hela tiden Alfons och hoppas, hoppas att du snart blir frisk och kan komma hem och leka igen. Alma-Lee längtar också efter sin storebror. Jag och Ditte har passat henne medan mamma och pappa var båda på sjukhuset hos dig. Hon har sovit mellan oss i mammas och pappas säng. Igår var Alma här hemma hos mig och badade i mitt badkar och tittade på kattungarna. Hon tror att alla kattor heter Bowie!

Kram till dig och pappa från mormor

2005-11-26 @ 18:52:30
Postat av: Petra

Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag vill så gärna säga nåt. Tänker på er hela tiden! Ni är så fantastiska allihopa. Var kommer er styrka ifån? Lille Alfons, kan du någonsin förstå vad mycket din lilla oskyldiga kropp har fått gå igenom, fått utstå? Du är så tapper, med underbara människor omkring dig. Du är en riktig kämpe!! Och du Alfons, du har också världens goaste lillasyster! Vi längtar efter dig på dagis. Många kramar till dig och din stora härliga familj!
/Petra

2005-11-26 @ 19:23:45
Postat av: sarah

älskade lilla barnet! vad kan jag säga för att det ska kännas bättre för dig? vad kan man skriva till en treåring? det hade funnits så mycket att säga om du var stor, inget jag tänker hjälper just nu. du finns i mitt hjärta, förstår du det? om jag säger; det kom en liten mus, som ville låna hus, och fick hon inte det... så... sa... hon... pip-pip-pip-pip-pip. säg till mamma och pappa att killa dig i halsgropen från mig när du mår lite bättre. jag önskar att det var jag och inte du, men vad hjälper det... önskningar är snöflingor. snart får jag jaga dig, kittla dig, höra ditt underbara skratt igen. jag vet det.

2005-11-26 @ 22:47:02
Postat av: Sara

Hej,
man blir alltid både ledsen och glad när man är här inne och tittar. För det går alltid bra. Som i att läkarna säger att det är så här det ska vara, men samtidigt blir man så arg och maktlös när man ser och hör hur du mår, Alfons. Trots allt är du nog världens starkaste och coolaste kille!

Idag är det lite av en städ och mysdag här hemma. 1:a advent betyder ju att tomten snart ska komma och allt det där. Så vi ska sätta upp ljus och stjärnor och dricka glögg! Hoppas de gör det mysigt på sjukhuset åt er också! Annars får du skälla på de! Alla har rätt till en julstjärna.

Och nu håller jag tummarna för att lilla du mår bättre snart och att det kommer mer snö!

Många kramar på er!

/Sara

2005-11-27 @ 11:57:47
Postat av: Mormor

Nu räcker det! Jag vill inte att Alfons ska lära sig ett endaste konstigt ord till under denna djävulska resa, som cancern är. Jag protesterar mot livet, du grymma, orättvisa! Kom tillbaka till vår familj! Jag kräver det. Kom tillbaka och visa dig från din allra soligaste sida. Det är ingen bön, det är en order!

2005-11-29 @ 10:42:09
Postat av: Mormor

Nej, nu räcker det!

Jag vill inte att Alfons ska lära sig ett enda konstigt sjukhusord till! Jag vill att han ska prata igen, om grävskopor och kalvarna och kaninerna och sina älskade bilar. Jag protesterar mot livet, som är så grymt och orättvist! Nu får det vara nog: vår familj har fått tillräckligt av det svåraste svåra! Du liv: visa dig från din ljusa sida någon gång! Ge oss lite sol och glädjetårar!

2005-11-29 @ 11:17:22
Postat av: Mormor

Och dessutom är jag arg på datorn, som först inte visar vad jag skrivit, så jag är tvungen att skriva om alltihop igen. Och sen visar det! Förbannade skit-IT! - Det var ju lite roligt, i alla fall: Förbannade skIT!

2005-11-29 @ 11:19:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback