Tidig onsdagsmorgon den 9 november 2005.
Så kräktes han: över sig själv, över trägolvet, ner i springorna, över CVK-omlägget, över det stora plåstret på magen "som inte ska blötas ner", i en yrvakets pappas händer och över sin mammas fötter...
Och vi som inte ens har någon dusch! Bara en helvetes badbalja till bebisar. Jag blir tokig!
MEN DET VAR VÄL FAN!!! Som om det inte vore TILLRÄCKLIGT! Och hur ska vi kunna tvätta där det inte får komma vatten? Tvätta PÅ omslaget över den, fortfarande blödande och läckande, CVK´n? Där det ska vara absolut torrt och helt bakteriefritt. Som om det inte räckte med kräk i golvspringorna...
Men sen går det som man inte tror att man orkar med just då. För det går ju, om man inte har något att välja på. Han satte sig på huk i bebisbadbaljan,skakade av trötthet, gråt och illamående. Skrek för att det gjorde ont när jag försiktigt, försiktigt tvättade av CVK´n och hans kropp och så sa han, som bara han kan;
"Mamma, jag kom upp för att jag KÄNDE att jag behövde kräkas. Jag behövde det."
Nej, min själ! Det BEHÖVER han inte! Det är det sista han behöver nu. På fyra månader har han tappat drygt 3 kg, ner till 15.5 kg nu, och han behöver varje liten matbit som han kan få i sig. Och något som gör mig så förbannad är som när en kvinna sa till mig: "Gud är med alla barn med cancer och genom deras sjukdom." Jag svarade att det var ju snällt av gud att han har berikat våra barns liv och föräldrarnas med cancer. Hon fattade ingenting av mitt sarkastiska svar. Jag blev bara så arg! Det är VI som är med Alfons och det är VI som kämpar med honom, och inte någon slags illusion uppe i en himmel!
Nu är det dags att gå till sängs, igen!
Nu kanske alla förstår varför vi inte har så mycket tid att höra av oss... Vi har fullbokat med te.x. sån´t här kul!!!
Väl mött vänner! Catarina
Jag skurar golven åt er.
Puss
Och lagar middag. Med kidneybönor åt Alma-Lee och korv åt Alfons.
älskade vänner. vad kan man säga? bara skaka på huvet... fan, vad typiskt. ni måste vara så arga, det hade jag varit. hoppas ni får sova lite. jag ska inte ringa och störa som jag hade tänkt. tur att jag kollade nätet först. och ditte är så söt..
Önskar så att jag kunde finnas där för er. Fan tar tjänstledigt! Vill vara närmre er. Hör av er när ni orkar, vågar inte ringa och stressa er eller störa. Vet inte hur ni känner, så ring ni.
Stora blöta pussar och varma kramar.
Stackars Alfons. Och stackars er! Jag tänkte jättemycket på er idag när vi satt på sjukhuset. (Luna hade dragit armen ur led, det gör lite ont, men är bättre nu. Röntgen visade inga fel. Ingen fara med andra ord! :-)) Jag tänkte att det är tråkigt att vara på sjukhus, men de ynka timmarna som vi fick sitta är ju inget emot alla timmar ni måste spendera på sjukhus.
Jag och Luna tittade på bilder från Alfons kalas häromdagen. Det tyckte Luna var roligt! Vi ser fram emot 4årskalaset. :-)
kram till er alla