Alfons med sin sjörövartårta på sin 3-årsdag den 12/6 2005.
Alfons, Alfonso, sjörövare!
Den dagen som den här bilden togs hade vi ingen aning om att du hade en stor tumör i din mage. Det känns som jättelänge sedan, fast det bara gått fem månader sedan du fyllde tre år och hade ditt sjörövarkalas. Du ser så frisk ut på bilden, med runda kinder och ljus kalufs. Inte anade vi vad som skulle komma...
Nu är du så smal, så smal, utan hår och med stora blåa ögon i ditt bleka ansikte. Du har blivit så mycket äldre, än en treochetthalvtåring ska vara. Du vet så mycket idag, som jag av hela mitt hjärta önskar, att du skulle slippa veta. Älskade lilla barnbarn, kom ut ur det här och bli stark igen. Övervinn cancern, trotsa statistik och alla faror som lurar på vägen! Idag ligger du med sju slangar in i din kropp via CVK:n. Låt dundermedicinen verka!
Din mamma berättade för mig att du fick se det första snöfallet över Sätaröd samma morgon som du åkte in för högdosbehandlingen. Jag klamrar mig fast vid det som ett gott omen: Den först snön är magisk! Du fick uppleva den! Du ska få uppleva den igen och igen och igen... Ska få åka pulka i backarna och kasta snöboll och bygga ljusgrottor. Och du ska uppleva våren i Sätaröd, gå på första vårpicknicken i bokskogen och kasta stenar i bäcken och när sommaren kommer, ska du fylla fyra år... Då kommer vi på nytt sjörövarparty!
Kramar från mormor