Alma har ont i öronen och Alfons fes!
Alma har fått öroninflamation, så pappa och Alma har tillbringat ett par timmar på barnakuten som ligger på bottenplanet av BUS. Skönt att inte ha så långt och gå. Sjukhusapoteket hade dock inte öppet en lördag så vi fick gå lite längre ner på stan och hämta ut kåvepenin. För er som inte vet så smakar det pekka och ska drickas, får ej blandas med något, och är väldigt klibbigt. Men jag fick ett nytt råd på apoteket idag, ge glass innan man ger kåvepeninet, så smakar det mindre äckligt. Det fungerade ganska bra. Alvedonen gillar hon, så den drack hon själv. Nu sover Alma gott på vårt rum i Hamburger-huset (som sponsrats av en hamburgerkedja, tänker inte nämna vilken, men sköna sängar är här iallafall).
Alfons och Catarina sover på avdelningen i natt. Alfons sover mycket och är väldigt trött efter operationen. Så i natt vaknade han mitt i natten och var pigg, så då läste vi sagor och låg och pratade om operationen. Vi bestämde att vi skulle baka två pepparkakor med roliga mössor som vi ska ge till kirurgerna. Idag har Alfons ätit filmjölk med kanel och socker, vilket är det första riktiga målet mat sedan operationen (Piggelin har han också ätit, men det är inte ett mål mat utan det räknas som vätska). Han får än så länge bara äta flytande föda. I kväll kom också den befriande fisen! En viktig sak efter en operation, och alla sjuksystrarna och vi blev jätte glada. Under operationen så hade man hela "tarmpaketet" utanför kroppen för att komma till ordentligt, och det kan ta ett par dagar innan allt lägger sig på rätt plats igen. Den befriande fisen visar att magen och tarmarna är på väg att komma i gång igen.
Det har varit omtumlande dagar för vår familj. Med lite sömn, mycket väntan, stor anspänning och det börjar kännas i hela kroppen nu. Tiden hinner i fatt oss. Vi känner mer och mer glädje över att det gick så bra. Den första reaktionen i torsdags när vi fick veta resultatet av operationen, var mest lättnad och en väldig trötthet. Nu börjar vi fatta att han inte har någon stor tumör kvar i sin mage, det låter kanske konstigt men vi har levt med den tumören och varit väldigt fokuserade på den, så länge nu. Det känns overkligt att se bliderna från operationen när den ligger på en bricka med ett måttband framför.
Tack alla, för alla fina kort och presenter till Alfons, han blir glad och tycker det är roligt att göra nya saker när han bara kan ligga i sängen.
Christian
Hej Alfons! Så roligt att du orkar leka lite med din lilla röda traktor!
Idag är det söndag, och Lina och Joel har sovit i min säng inatt, så jag har sovit på soffan. Igår var Jonas, Sara och Emelie här och de hälsade alla till dig. Vi spelade spel och skrattade till mitt i natten!
Idag ska jag ta bussen ner till Lund för att hälsa på dig. Jag vet att dom ska ta epiduralen idag, så du kommer nog att ha mera ont, fast då får du ju medicin för att det ska bli bättre. Så bra att de har mediciner som kan ta bort det mesta onda! Kanske kan du i alla fall sitta upp i sängen idag. Jag hoppas det.
Vi ses om några timmar. Ha det så gott och hälsa stackars lilla ALma, som fått ont i öronen.
Puss och kram från mormor
Hej på er allihop! Vad bra att vi kan få följa er lite så här på avstånd via nätet nu när vi varit så sega med att komma och hälsa på!
Hörde av Sara att operationen gått bra. Det kändes skönt att höra! Nu håller vi tummarna för att fortsättningen ska gå lika bra.
Krya på till Alma, det låter inte roligt med Öroninflammation. :-(
Och stor kram till er alla! Vi tänker på er och hoppas att vi snart kan ses igen! :-)
Mårten och Luna hälsar också.
Hej familjen
Fy fan vad jag saknar er! Och det var ändå inte alls länge sen vi sågs.. Kollar på notting hill på tv, vet inte om jag ser charmen i den. Hoppas iaf att ni också kan se den snart, ganska skön slöfilm.
Nåja
Hoppas att alfons och alma kan sova gott inatt, trots ont i magen och öroninflammation. Det var så härligt att passa alman häromdagen, hon är så mysig och cool! Längtar till vi träffas allihopa i slutet av november.
Pussar och kramar till er alla från ditte
Välkommen hem till Sätaröd, Alfons! Så roligt att du fick komma hem redan idag. Du kommer säkert att bli frisk, så mycket kämparglöd som finns i dig!
Nu ligger Skrållan och ger sina små kattungar mat. Tänk att de kom just idag, när du kom hem! Dom är jättesöta: en vit, en svart, två svart-gråa och en svart-brun. På onsdag kommer jag hem igen, då är Alma och du välkomna in och se på dom. Det ska bli jätteroligt att få visa dom för er, så får Alma välja vilken katt hon vill ha! Och sedan får du hjälpa henne att hitta på ett namn.
Nu måste jag sova, annars försover jag mig imorgon också.
Kram och puss till dig och Alma-Lee från mormor
Hej på er alla!
Sitter här i sena natten och väntar på att min lille Jonathan ska äta sista gången innan natten. Har fått information av Yvonne hur allt står till med er och har hållt tummarna för att allt skulle gå bra med operationen.
Nu tog jag mig tid att läsa igenom er jättefina blogg och tårarna har stömmat fritt (där kom en liten till). Plötsligt inser man hur värdefullt livet är och hur tacksam man ska vara för att man får ha sin hälsa i behåll.
Vi får se till att träffas i sommar när alla är friska igen, så att alla nästkusinerna också får lära känna varandra. Det har ju blivit ett par till nu.
Ni finns i våra tankar!
Vi ses i sommar om inte förr!
Kramar ifrån
Kusin Martin, Camilla, Christopher och lille Jonathan.
Nu har jag via kommentarerna förstått att Alfons redan ska få åka hem. Härligt. Det var så skönt att höra att operationen gick så fantastiskt bra. Vi håller tummarna för fortsättningen, vi lär ju ses igen snart. Jag lovade vår länk till Leons hemsida, och skriver in den.
Häsningar från Micke o Anna, Leon o hans syrror
Hej Alfons!
Vad härligt att träffa dig och pussa dig igår. Din mage kommer att bli så fin, hjärtat! Sen har både du och jag och Lina ett streck över våra magar. För det är det det blir vet du, bara ett streck som det killar lite när man tar på! Så har vi sjörövarmagar alla tre! Det onda går över och så blir du pigg igen och slipper vara så trött som du pratade om igår.
Tack för hjälpen med Affo idag, han älskar när någon tar ut honom på promenad!
Puss och kram, krama Alma från mig!
Hej på er!
Vi fick tips av Anna, Leons mamma om att ni också skrev blogg så nu har jag lusläst historien om den lyckade operationen, vad bra att det är över och att Alfons är redan hemma! Håller tummarna för att den fortsatta behandlingen också ska gå smidigt. Vi ses på 64:an.
Hälsningar från Katalin och resten av Kyles familj
Hej duktige Alfons! Jag tycker det är skönt att du får vara hemma - idag kan du leka inne med dian bilar - för det regnar väl hos dig? Det regnar jättemycket här i Malmö. Men det kan vara mysigt att sitta inne i värmen och ha lite mysigt med Alma och mamma och pappa. Vet du va! Jag har hittat en annan Alfons. Han heter precis som du och du vet nog vem jag menar. Alfons Åberg - han har också en egen sida på datorn precis som du. Be mamma hjälpa dig www.alfons.se så kan titta - där finns lite pyssel också - men då får mamma eller pappa kanske hjälpa dig. I morgon skall farfar och jag åka flygplan till stora staden Stockholm så då hoppas jag det är fint väder. En stor kram från Farmor som tycker jättemycket om dig och Alma!
Hej hela sätarödsfamiljen.
Vi tänker på er ofta. Kalle har vart i Kuba och kanske finns det något litet som han tagit med sig därifrån till Alma och Alfons. Så nu måste vi ses snart...
Hej älskade familjen!
Jag hoppas att allt är precis så bra som det kan vara. Jag är så glad att du har fått komma hem Alfons. Skönare att sova i sin egen säng, eller hur!
Ni får skriva och berätta hur det gick med katterna hos mormor. Hittade Alma någon som hon tyckte om? Hur är det med Almas öron?
Tusen underbara helgkramar och förhoppningar om att ni har det bra
Från lilla faster
Hej igen.
Nu är det fredagnatt, men jag kan inte sova. Vilken berg-och-dalbana detta är: Förra fredagen var vi så glada över att tumören var bortopererad. En obeskrivlig känsla att den, som vi levt med ända sedan i somras - det känns som evigheter - nu var helt och hållet borta. Roten till det onda fanns inte mer, detta måste väl vara vändpunkten...
Och sedan beskedet om vad högriskbehnadlingen innebär... Som att åter kastas ner i avgrunden. Och idag har du åter opererats, Alfons. Hur mycket ska din lilla kropp få uthärda?
Jag vaknade i morse av att du frågade din mamma vad ni skulle göra idag. "Det vet du väl att du ska till sjukhuset och sövas", svarade hon. I din gråt fanns ingen kraft till motstånd, vara uppgivet "jag vill inte, jag vill inte sova, mamma". Klockan var kvart äver sex och du skulle bara bli klädd, sedan skulle ni åka. Du fick inte vara hungrg, för du skulle vara fastande efter två. Hur många sådana morgnar har du inte haft under denna tid? Vi som finns runt er lilla familj vet ju om det, men kan ändå inte riktigt förstå hur svårt det är, både för dig Alfons och för din mamma och pappa. Din gråt från i morse har följt mig hela dagen.
När jag hade lämnat Alma-Lee på dagis ( det givk jättebra!) åkte jag hem till Malin och Olle och drack några koppar kaffe (ni måste käpa en kaffebryggare!!!) innan jag åkte hem till er och fuktspärrade där vi ska sätta kakel. Hela tiden väntade jag på att mamma skulle ringa och säga att operationen hade gått bra. Det skulle ta tre tmmar, hade de sagt. Den tog fem och en halv... En förfärlig väntan. Ibland blir jag så rädd att du ska försvinna från oss bara, Alfons. Att du bara ska ge upp. Hur mycket kan ett litet barn orka? Fast jag försökte trösta mig med minnet av ditt skratt igår när du träffade Ebba. Hur ni åt våfflor, fast du var tvungen att gå och lägga dig ibland, för att du var så trött. Nej, det är långt långt kvar innan du ger upp. Du kom tillbaka till stolen bredvid Ebbas gång på gång, varje gång skrattande. Fast du var så trött att du egentligen inte orkade. Vi vuxna skulle aldig ha klarat det!
När din mamma ringde och sade att operationen var över och att det gått bra, blev jag så lättad. Jag gav Alma kvällsmat och sedan såg vi barnprogram innan jag nattade henne. Låg där i mörkret med hennes hand i min armhåla - precis som din mamma när hon var liten - och lyssnade efter att ni skulle komma med bilen.
Så eländigt svag du var när du kom hem. Så stark har du varit fram till nu, att du ibland lurat oss så att vi trott att du varit friskare än du är. Alfons, Alfonso: Ge inte upp! Jag vill att du ska leva! Vänd dig inte från oss! Ibland, när allt blir dig övermäktigt, sluter du bara ögonen och stänger ute världen. Du gjorde det redan den första svåra tiden på sjukhuset, när vi nyss fått beskedet. Du gör det när du blir besviken eller när du inte orkar med. Jag ser det, Alfons, och det skär i mig: Du orkar inte protestera, så som friska barn gör, skriker och sparkar och kastar sig på golvet. Du sitter bara tyst och sluter dina ögon för världen. Då vill jag skrika och slå i ditt ställe. Och be dig: Ge inte upp...
Kram, lille sjörövare, och sov så gott. Imorgon ska du inte sövas...
Hej igen.
Nu är det fredagnatt, men jag kan inte sova. Vilken berg-och-dalbana detta är: Förra fredagen var vi så glada över att tumören var bortopererad. En obeskrivlig känsla att den, som vi levt med ända sedan i somras - det känns som evigheter - nu var helt och hållet borta. Roten till det onda fanns inte mer, detta måste väl vara vändpunkten...
Och sedan beskedet om vad högriskbehnadlingen innebär... Som att åter kastas ner i avgrunden. Och idag har du åter opererats, Alfons. Hur mycket ska din lilla kropp få uthärda?
Jag vaknade i morse av att du frågade din mamma vad ni skulle göra idag. "Det vet du väl att du ska till sjukhuset och sövas", svarade hon. I din gråt fanns ingen kraft till motstånd, vara uppgivet "jag vill inte, jag vill inte sova, mamma". Klockan var kvart äver sex och du skulle bara bli klädd, sedan skulle ni åka. Du fick inte vara hungrg, för du skulle vara fastande efter två. Hur många sådana morgnar har du inte haft under denna tid? Vi som finns runt er lilla familj vet ju om det, men kan ändå inte riktigt förstå hur svårt det är, både för dig Alfons och för din mamma och pappa. Din gråt från i morse har följt mig hela dagen.
När jag hade lämnat Alma-Lee på dagis ( det givk jättebra!) åkte jag hem till Malin och Olle och drack några koppar kaffe (ni måste käpa en kaffebryggare!!!) innan jag åkte hem till er och fuktspärrade där vi ska sätta kakel. Hela tiden väntade jag på att mamma skulle ringa och säga att operationen hade gått bra. Det skulle ta tre tmmar, hade de sagt. Den tog fem och en halv... En förfärlig väntan. Ibland blir jag så rädd att du ska försvinna från oss bara, Alfons. Att du bara ska ge upp. Hur mycket kan ett litet barn orka? Fast jag försökte trösta mig med minnet av ditt skratt igår när du träffade Ebba. Hur ni åt våfflor, fast du var tvungen att gå och lägga dig ibland, för att du var så trött. Nej, det är långt långt kvar innan du ger upp. Du kom tillbaka till stolen bredvid Ebbas gång på gång, varje gång skrattande. Fast du var så trött att du egentligen inte orkade. Vi vuxna skulle aldig ha klarat det!
När din mamma ringde och sade att operationen var över och att det gått bra, blev jag så lättad. Jag gav Alma kvällsmat och sedan såg vi barnprogram innan jag nattade henne. Låg där i mörkret med hennes hand i min armhåla - precis som din mamma när hon var liten - och lyssnade efter att ni skulle komma med bilen.
Så eländigt svag du var när du kom hem. Så stark har du varit fram till nu, att du ibland lurat oss så att vi trott att du varit friskare än du är. Alfons, Alfonso: Ge inte upp! Jag vill att du ska leva! Vänd dig inte från oss! Ibland, när allt blir dig övermäktigt, sluter du bara ögonen och stänger ute världen. Du gjorde det redan den första svåra tiden på sjukhuset, när vi nyss fått beskedet. Du gör det när du blir besviken eller när du inte orkar med. Jag ser det, Alfons, och det skär i mig: Du orkar inte protestera, så som friska barn gör, skriker och sparkar och kastar sig på golvet. Du sitter bara tyst och sluter dina ögon för världen. Då vill jag skrika och slå i ditt ställe. Och be dig: Ge inte upp...
Kram, lille sjörövare, och sov så gott. Imorgon ska du inte sövas...
Hej Alfons!
jag läste vad mormor hade skrivit och förstod att du hade blivit opererad igen, men jag vet inte varför, du har ju precis blivit opererad...Jag får fråga din mamma när jag pratar med henne. Hoppas du får vara hemma så mycket som möjligt i alla fall och att du orkar pyssla med lite roliga saker. Jag lovar att jag och Rasmus ska komma och hälsa på snart. Rasmus har precis som din lillasyster öroninflammation, fast Alma har säkert hunnit bli frisk nu. Säg till din mamma och pappa att de ska säga till Almas doktor att hon ska ha Azitromax om hon får öroninflammation igen, den medicinen behöver man bara äta i tre dagar och den smakar jättegott!! Vi tänker som vanligt på dig och din familj jättemycket, hoppas att vi ses snart, många kramar från Carina och Rasmus