alfons

Ikväll låg jag brevid Alfons. Han fick ligga och somna i vår säng; det tycker han är extra mysigt. Vi låg och tittade på varandra när vi pratade, precis som vanligt, när jag upptäckte att han knappt har några ögonfransar kvar. Hans svarta, täta fransar har trillat en efter en utan att jag märkt. Har jag inte tittat in i hans ögon? Hur har jag inte kunnat märka? Har det nyss hänt? Men  bakom; samma Alfons. Samma bus-kille som övertygat säger att han inte kan somna innan sömnen på riktigt griper tag. Samma Alfons!

Nu väntar vi bara på operationen. På det nya livet.

Tack alla fantastiska människor, nära och kära, på ord, på starka viljor, på energiska tankar, på tron på barnalivet! På tron på Alfons.

Nästa gång vi skriver blir nog på fredag efter operationen. Eller när tiden finns.

Catarina