Tisdagen den 8 augusti. Alfons har tagit sina sista tabletter och protokollet är slut.
Nu har den riktiga semestern börjat. Efter förra veckan på jobb var jag helt slut, IKEA-kataloger och busstidtabeller (till alla) plus all vanlig reklam och post. Det var såklart min första vecka som jag jobbade hundra procent (sedan Alfons blev sjuk). Men nu är det semester för min del, och Alfons och Alma har börjat på sitt dagis igen, efter sitt fem veckor långa sommarlov. Det känns som om de har saknat det och fröknarna mycket.
I går kväll tog Alfons sina sista tabletter.
Det var inte så speciellt, han var grinig och trött och vill inte ta dem, men duktig som han är så gjorde han som vanligt. Trollade bort dem, en tablett, en klunk mjölk, ut med tungan och visa, inget där! Och så en gång till och sen den tredje och sista tabletten och slut, och innan han svalt färdigt bar det iväg mot något annat än att gå och lägga sig.
Så nu är hans protokoll slut och han tog sig igenom det.
Barn dör av denna behandlingen.
Många fler barn får avbryta protkollet då tumörerna inte försvinner helt eller fortsätter växa trots alla cellgifter.
Men Alfons klarade sig igenom det, och visst det har varit tufft för oss och för Alma, men det är hans kropp som har överlevt, det är Alfons som har tvingats klara sig igenom fruktansvärda fysiska smärtor och mentala övergrepp, gång på gång.
Och han har fyllt fyra år och nu är han på dagis och äter lunch och han finns här med oss. Det förstod vi inte riktigt när vi kom in till Lund den 11 juli 2005, att det kunde gått väldigt fort på andra hållet.
Nu betackar vi oss verkligen för några hurra eller grattis eller vad som helst. För nu kommer vår oro, vår ängslan, våra malande mardrömmar vara ännu värre. Om en månad har de sista effekterna av A-vitaminet lämnat Alfons celler, då finns det inget i honom som stoppar cancern, om den finns kvar, vilket ingen kan veta, börjar den växa igen.
Så nu väntar ett liv i väntan på besked och undersökningar, vi vill inte att det ska vara så, det kanske inte blir så, men vi kommer leva med en oro. En oro som inte är i närheten av någon annan oro.
Nu i augusti/september ska Alfons göra en stor undersökning med alla röntgen och prover som finns. Sedan ska de göra om samma undersökning var tredje månad. Och vi får invänta beskeden.
Christian
Tänker på er! Kan inte komma på något annat att säga, orden känns så fattiga. Skickar lite soliga hälsningar från Karlstad i alla fall och hoppas att vi ses snart! stora kramar
Kramar från ett kokande Älvdalen.
Hej på er!
Det dåliga samvetet maler i huvudet på mig att jag inte har hört av mig på länge. vet ju att ni inte har orken att hålla reda på alla vännerna. Men trots det långa uppehållet hoppas jag att ni vet att jag fortfarande finns här för er alla. Och att vi snart kan träffas igen. Och jag skickar lite ork genom datorn för att ni ska kunna njuta av ert bröllop och den stundande förlossningen.
Pussar och kramar från mig!
Och ändå så är det ett steg på vägen och något att fira, är det inte. Han är färdig nu. Jag vet inte, jag tror en skadad del av en vill att behandlingen ska fortsätta hela livet så man ska slippa oroa sig, att vara utan cellgifter är rädsla. Jag tänker att man måsta få fira också, emellanåt, även man inte vet ett skit om vad som kommer sen. Fira när man kan. Ta hand om er.
Anna, Micke o barnen
Vi kommer att tänka positiva tankar om Alfons sånt kan alla bidra med i sin tysthet, tror faktiskt att en sån tanke kan hjälpa, sen vet ju ni att vi tänker på er lilla kille kanske det hjälper er att känna er väldigt omtyckta så får ni ha oron som är inget man kan skaka av sig ändå den finns där hur man än gör, vi runt om kring er ska skicka positiva tankar till Alfons det ska ni veta.
Varma hälsningar!
Boris
Hej på er. I dag kan ni gå in på Malins sida, så får ni se hur Åke käkar mat. Det är en liten film. Kramar!
Håller tummarna för lillkillen, att kroppen orkar lite till, att den dumma cancern håller sig borta och att mamma , pappa och syrran fortsätter orka... Kämpa på, snart kommer ett nytt litet liv till er :) Kramar!
Aha!!! Jag visste det!!! Alfons ÄR bäst!!!
Hipp hurra för Christian idag! Grattishälsningar från hela familjen i soliga Karlstad.
Varma kramar till er alla. Ni kan väl trycka till Christan lite extra.
Sitter på Spegeln och är slut, de nya filmerna är populära. Tänker på er massor, både oroliga tankar om Alfons framtid och glada tankar om ert bröllop och bebisen. Det var så roligt när ni spontanhälsade på mig, det var så fint att bli omsluten av familjen Löv. Det var nästan så att ni fick mig att bli sugen på barn, men bara nästan.
Otrevliga kunder får mig att vilja skrika att "Visst klaga ni på att ni blir tvugna att sitta en rad längre bak när min kompis har cancer. Ta det lugnt va!" Hahaha, vissa människor vet inte vad som är viktigt här i livet; att ta hand om varandra!
Nu ska jag vila lite innan nästa rush.
Kramar och kärlek till er alla!
Morgonkramar från mig. I dag är det lite mulet ute. Ganska skönt faktiskt. Kan nog fortätta städa i dag. Höll på hela dan i går. Förstår inte att jag är så slarvig. Vi är ju bara två nu sen "Nisse" åter dragit till Karlstad. Ha nu en så bra söndag som ni bara kan.Tänk, om två veckor är ni gfta.Kramar!!!
Jag och Mattan har lyckats lägga beslag på en hel hink med silicatfärg, jag kommer ihåg att den var ganska dyr. Undrar om ni kanske vill ha den? Behöver ni mer? Vår telefon är ur funktion, så jag kunde inte ringa och fråga.
Hoppas att ni har en fin och mysig helg inomhus, ute ur regnet. Eller Alfons kanske vill plaska runt i det?
Kärlek och värme,
Kajsa