Lördag den 2 december. En dag
Idag efter, leksaks affären, Alfons och Alma bredvid varandra i en lila gungande jeep, små leende båda två. Vi går ut, där är tomtar, Alma vill inte gå fram, men Alfons vågar: - Jag träffade tomten förra julen och jag blev inte rädd, han går fram och håller handen över sina ögon och säger att han vill ha godis, och en till sin lillasyster. Alma äter glatt hela sin skumtomte, Alfons vill så klart inte ha sin. Sedan spyr Alma kaskader i bilen på väg hem, av skumtomten eller den skumma tomten?
Alma och Alfons håller varandras händer och ser på tomtemaskinen ihop, Alma har feber och Alfons har en ny tumör i sitt huvud, som han säger.
Nä, det gör han inte alls, han tröstar mamma! Kajsa eller mormor säger att jag pratar med Catarina.
Alfons och Alma är med mig själva på sjukhuset för första gången, på vägen ner är det bara bus och skratt, sedan ska de kolla på film liggandes i var sin säng (Alfons till Alma: -Det är riktiga sånna som inte finns! om människor utklädda till Disney figurer på TV:n). Alfons port funkar inte så de måste spruta in ett ämne som ska lösa upp ev. proppar och sedan vänta i en timme. Först somnar Alma och sedan Alfons, de ligger båda på höger sida med armarna under kinden, de är så lika och så vackra. De är ju oskiljbara och de har inte fått vara ihop som de skulle, hela tiden separationer. Jag blir så jävla ledsen, tänk om de fått vara ihop som andra syskon.
Så har denna dagen gått förbi, mycket gråt och sorg, men också insikt om att vi fortsätter framåt tillsammans imorgon också. Alfons grubblar och funderar och är väldigt ledsen emellanåt, han vet vad som händer, han känner det och han vet och kan väldigt mycket om sin sjukdom. Han är arg igen av kortisonet men kontrollerar det så mycket han orkar. Tack för all hjälp idag och igår vänner och släkt.
Medan vi faller måste vi ta tag i något igen, hiva oss upp för den sista striden är här nu, nu är stunden kommen att vara modiga, och möta det som sker, vad som än sker. Men man känner sig mest som en sparkad, feg liten råtta, de stunder som döden glimtar förbi och stirrar en i synen.
Christian
Fega är ju det minsta ni är. Jag har aldrig sett o hört om så modiga människor som ni. Ni ska bara veta att alla vi härute i landet som inte känner er men som tycker att vi blivit bekanta med er genom denna bloggen tycker att ni är de tappraste och mest kärleksfulla som finns. Jag tänker mycket på er (och naturligtvis andra i liknande situationer) och hoppas och ber att det ska lyckas för Alfons. Han verkar vara en modig och insiktsfull pojke och jag önskar honom och er allt det bästa.
Tänker & minns tillbaka, alla fina syskonstunder med mina småstora barn. Tänker också att allt det fina finns kvar oavsett vad som sker & hur livet blir. När livet gör oss illa känns stunderna viktigare än nånsin. Hoppas & vill av hela mitt hjärta att det blir många, många, många & åter många fler fina stunder för Alfons, Alma & Vera även efter att ni är klara med den sista striden. Är med er i tankarna, kram. C
Ni ska veta att ni är så starka som klarar det här . att ha ett sjukt barn måste vara något av det absolut värsta man kan råka ut för . Hoppas att allt blir bra och att Alfons blir frisk snart
Varmaste, varmaste i den tysta morgonen, denna första advent. Som vanligt finns ni i mina tankar, som ni har gjort detta år som snart har runnit i väg. Det är svårt att formulera sina tankar och känslor i ord, men ni vet att jag tänker på er alla fem och försöker skicka mina kramar genom kablarna från Dalarna ner till er i södern. Och modiga är ni. Jättemodiga. Jävla skitcancer!!!
Att erkänna att man är rädd för det hemskaste, är nog det modigaste man kan göra. Kram Christian.
Jag är en av alla som med hopp och förtvivlan läser allt ni går igenom. Alfon är ett av våra känsliga samtalsämnen i vår familj nu. Alla är lika berörda och samtidigt så maktlösa över vad som sker. Man vill så gärna göra något men vad.....
Ni är så otroligt fina hela familjen och tryggare kan inte Alfons ha det i allt elände.
Kram/Elisabet Änglamamma till Mattias
förra året satt vi på mvc och du, catarina, förberedde dig på att det inte skulle bli fler jular med alfons. du planerade allt för att det skulle bli den bästa, finaste julen för honom och hela familjen. nu är nästa jul här och lilla vera är hos er. och eftersom ett år har gått, trots allt helvete och nya tumörer, så finns ändå hoppet hos mig att det blir ännu fler jular. jag önskar och hoppas, men mest önskar jag att lilla fina alfons är frisk snart. det är förresten inte sant, mest önskar jag att det här aldrig hade hänt, att han aldrig hade fått det där förbannade viruset, eller vad det var. men så blir det ju aldrig... jag vet egentligen inte vad jag vill säga... länge leve livet! varje fantastisk dag. varje dag utan smärta och tårar. ni finns hos oss. alfred saknar alfons, vi också förstås.
Ni finns i mina tankar.
Vet vad Ni går igenom, har själv varit där med min dotter. Alla dubbla känslor o tankar. Stunder av vanmakt o stunder av styrka.
Jävla jävla cancer!
Tänker på Er Kram Babsan
Mod är, som Gunilla sa, att kunna erkänna det man är rädd för. Inte att vara Stålmannen och aldrig vara rädd.
Tänker på er.
Har precis inlett utredning, och det gäller mig. JAG är rädd! Kan inte ens föreställa mig hur rädd jag skulle vara om det gällde mitt barn!
Håller tummarna både för att jag har nåt annat än cancer och att Alfons ska klara det här och bli frisk! SNART!
Jävla, jävla cancer!
*kramar*
Kraften att gå vidare finns hos er, ni är fantastiska! Njut av alla stunder tillsammans och vinn den här sista striden, det är inte över ännu!
Kramar Christina
Har följt er sen dag ett .
Tack för att ni delar med er av erat vackra mindre roliga liv
.
Ni får mig i skratt och tårar dagligen
Mvh J
Ni håller ihop det är styrkan att gå igenom detta själv måste vara en fight som är svår att förstå men du har rätt ni är individer så ibland blir man skrämd som person och den rädslan du upplever har även din partner, det är skrämmande bara det men tillsammans kan ni inte bli mer rädda än vad ni är nu så kämpa tillbaka och visa att visst vi är skrämda men vi håller ihop förr, nu och såklart framåt för killen som skrämt upp oss älskar vi och han behöver oss.
Vi har inte förstått att Alfons kan bli blind på bägge ögonen, ja vad att säga samma sak som man säger om cancern ta mig jag har levt nog samma sak om synförmågan.
Nu ska ni få träffa Sven-Börje en kufis men underbar och omtänksam männska som kan ta tid till er ringer när man ber om det och kan tala om vad som sker och kommer att ske han är hands on ta ett djupt andetag tiden ni är i hans händer, sen ska ni ju in på avdelningen igen ju.
Kramar från Älmhult en som ni skulle uttrycka det en jävla skit söndag.
Hej, har följt er vardag nu ett tag och vill skicka alla mina varmaste hälsningar till hela familjen. Tänker på er ofta och hoppas hoppas hoppas...
Ni är helt fenomenala på att beskriva era känslor och klä dem i ord. Det knyter sig i magen när jag läser det du skrivit, Christian och jag känner (tror jag) er rädsla och vanmakt inför det som händer. Men jag anar också att det finns kämpaglöd kvar, håll fast vid den och ge inte upp. Ni är fantastiska!
Bara en liten adventskram!
Varmaste, varmaste kramar och tankar. Pussa hjälten på pannan! Ja, di andra ongarna också.
Kan inte komma på några tröstande ord, men vi tänker och känner med er i denna oerhört jobbiga situation.
Tack för att vi fick komma och hälsa på dig i Lund Alfons. Vad duktig du var på att spela på trummorna!
ALLA - Ni som skrivit och följt kampen som Alfons och naturligtvis hela familjen fått kämpa mot - den värsta av alla sjukdomar cancern.
VI måste alla hålla tummarna för lille Alfons - när han i morgon ska gå igenom ännu en strålning kanske den tuffaste. Nu gäller det synen. HAN SKA SE - HAN ska se sina julklappar, HAN ska vara med oss på julafton, HAN ska klara det!
Vi vill ha dig kvar lille, goe Alfons. Älskade lille Alfons. Du vår lille tappre sjörövare!
Håller alla tummar för er och tänker på er. Vi hoppas på att många och duktiga läkare finns i er närhet. Snälla gör under - om det går!
Kramar till er alla! VI ska hålla alla tummar, de' måste gå'!
Farmor & Farfar
Hej, vet inte hur jag klickade mig fram till Alfons blogg, men jag är glad att jag gjorde det.
Har nu läst alla (!) era inlägg sen aug-05 och jag vill bara framföra mina varamaste hälsningar till Er.
Mina tankar är med Er, jag hoppas på det bästa och kommer bara önska mig en sak i jul - en frisk Alfons!!
Älskade Alfons med familj.
Känslan jag fick, när du Alfons, ringde mig på dagis i torsdags, ska jag aldrig glömma. Den var så fylld av kärlek för mig. Kärlek från ett litet barn jag "bara" känt i drygt 1 1/2 år. Mycket av den tiden har jag inte träffat dig pga din sjukdom. Ändå finns du så nära mig. Du ville att jag skulle komma till dig i Lund den dagen. Det gjorde jag och vi fick en fin kväll tillsammans. Du visade lekterapin. Vi lekte och vi spelade trummor och skrattade. Tack Alfons för att jag fick komma. Jag kommer gärna igen. Din underbara familj får allt att fungera. Tack Catarina och Christian för det. Ni är fantastiska. Lilla Alma-Lee får jag rå om på dagis. Hon är så fin. Vera kommer tids nog. Nu är vi här och nu och försöker fånga dagen så gott det går. Carpe Diem. Det är viktigt för mig. Ni vet var vi finns. Alfons har en plats i mitt hjärta för alltid.
Kramar från mig.
Varje dag går jag in här och hoppas på positiva nyheter, jag längtar till dagen när de kommer.
Alfons m familj, kämpa på, vilken svår kamp ni måste utkämpa.
Heja Alfons!
Hej! Av en slump hamnade jag på denna blogg någon gång i höstas och sedan dess har jag följt eran kamp. Ni är helt fenomenala i erat sätt att skriva. Känns konstig att få ta del av eran historia, ni är ju egentligen helt okända för mig, men jag måste bara få veta hur det går för Alfons. Jag beundrar erat mod och eran ork. Hoppas verkligen att det ska gå bra för Alfons och att han ska må bättre snart. Ni är ofta i mina tankar och jag kommer följa hur det går. Kramar!
En hel massa kraft och värme till er... Ni finns i mina tankar!! Kan man, får man göra någonting för er mer än att skänka pengar till barncancerfonden, bli blodgivare och hålla tummarna? Stor kram!
Jag läser era ord ofta och om om igen ....Även om ni inte tror det själva så är ni så oerhört starka Christian och Carina. jag som står utanför allt och läser era rader är så imponerad av er styrka....
Ni kämpar mot alla odds och ni ger verkligen allt....den styrkan är overvinnlig..Ni är bäst....
Maria
Varmast, varmaste i dag när det stora sjöslaget gäller.Alla våra tankar är hos den store sjörövaren. Och måtte han gå segrande ur den här striden. Må du knäcka den jäkla, dumma, baskade motståndaren.
Håller allt som finns för er idag & har tänt ett hoppets ljus!
Kram C
Er netop mødt på arbejdet og skulle lige se, hvordan jeres weekend er gået.
Jeg kender fornemmelsen af, at børnene ikke får lov til at have hinanden og det er forfærdeligt!
Jeg krydser fingrene i dag for Alfons og strålebehandlingen!!! Han SKAL klare den!
Kram
Fam. Nielsen
Jag tänker på er idag när Alfons ska börja sin strålning. Hoppas så att allt går bra!
Jag blir så ledsen när jag läser allting efter helgen....Det känns så orättvist och rent ut sagt för jävligt!
Mina tankar är hos er och jag ska hålla mina tummar som jag alltid gör - för du ska bli frisk, Alfons! Lille gubben, jag känner inte dig - men ändå sitter jag här på jobbet och gråter... Gråter för att du ska behöva utstå så mycket smärta och så mycket lidande. Och för att du ska behöva tänka de där tankarna, som inga barn ska behöva göra.
Kämpa på Alfons - jag kämpar med dig!
Styrkekramar Åsa
Idag måste allt gå bra. Jag håller alla tummar jag har för att det ska bli så bra som möjligt..
Min ljusstake här i fönstret brinner för dig Alfons! Kan inte sluta tänka på er! All styrka till hela fantastiska familjen Löv.
Som Peter Pan säger, när Tingeling är på väg att slockna...-Jag tror, jag tror på älvor....och rätt som det är så blir hon bra igen...
JAG TROR, JAG TROR PÅ ALFONS, JAG TROR, JAG TROR PÅ ALFONS!
Hoppfulla kramar Åsa
Det modigaste är att erkänna för andra och en själv att man är rädd, hur klyschigt det än kan låta.
Tänker på er!
Kramar och tänker på Er alla 5.
Tänker på er nu när jag visar skolbio och alla små glada knattar kommer och tittar på Den fjärde kungen, Lssie eller En liten julsaga. Gråter inombords när jag ser dem springa friska och glada. JÄVLA CANCER, jag HATAR den! Jag vill att Alfons ska kunna se, leka och finnas där hela mitt liv! Undrar om det blir strålning idag, hoppas att den gör så lite skada på Alfons det går och att den pangar bort tumören!!!
Det finns inte ord för att beskriva hur hemskt det är att se ert fina, vackra, underbara barn plågas av denna fruktansvärda sjukdom!!! Och det gör så ont att se er, ska försöka komma igen så snart det går.
Massor med kärlek, kramar och pussar!
Vi tanker pa er och skickar alla kramar vi har.
Jag har precis läst hela bloggen .. och jag är mållös över att ni orkar. Givetvis gör man väl det om man hamnar där men det är oerhört svårt att förstå.
Tänker på er och hoppas.
kram MyyZz
Vi tänker så jäääättte mkt på er alla i familjen idag. nu jäklar måste den bort, alfons klarar det, det måste han göra. en sådan stark riddare han är! tur att han har så starka föräldrar och syskon!/åsa
Tänker på er idag! Var inställd på en förmiddag framför datorn för att läsa, läsa, läsa. Lilleman vaknade när jag knäppte på datorn...
Nu kryper han runt stolen och försöker samtidigt äta upp skrivaren. Ge Hjälten en "böteskram" från oss! Kraaam!
Har inte varit här inne på några dagar så det är med förtvivlan och maktlöshet som jag läser era inlägg.
Imorgon ska jag gå och lämna blod så då kommer du att finnas i mina tankar ständigt Alfons. Vi tänker alla på er i er kamp och hoppas på att du iallafall slipper ha så ont.
Många jättekramar på er ifrån oss här nere.
Nalles Resa skickar en hälsning till er alla. Ni finns i våra tankar.
Per-Erik
Christian och Catarina! Kan vi göra någonting som får Alfons att bli lite gladare? Är det något som han vill ha - någon leksak, film....?
Det skär i hjärtat på mig när jag läser att han blir ledsen emellanåt och att han funderar...
Jag är så fruktansvärt ledsen att han och ni ska behöva gå igenom detta - mitt hjärta brister.
Kram Åsa
Bästa familj!
Att följa er svåra kamp är oerhört känslosamt. Måtte det gå bra för er älskade, älskade Alfons. Min dotter har varit i cancerhelvetet, som hon uttryckt det, och i ett år var läget mycket allvarligt men nu ett par år senare tror vi att allt är bra.Vi känner igen mycket av det som ni går igenom och vet att ni har det mycket, mycket svårt. Vi tänker mycket på er!!! Barnen är det finaste vi har. Till alla bloggläsare; GE BLOD!!!
Bästa familj!
Vi har aldrig träffats, men jag och min familj har varit i samma sits som ni är i. Våran lille Jonathan hade också neuroblastrom. Jag kan känna er förtvivlan och vanmakt. Njut av varje stund ni har tillsammans och det som känns viktigt. Jag tänker på er och önskar er all lycka till.
Varma hälsningar
Anne-Maj Anderberg, Helsingborg
Vet du vad som är bäst med er.. Det synns inte på bloggen men märks varje gång jag pratar med er eller träffa er. Att trots all cancer och elände är så underbara föräldrar och låter Alfons (och småsystrar) faktiskt vara barn.
Hej hela familjen,
Kämpa på, ni är de modigaste man någonsin kan tänka sig. Ni ska veta att vi är många som tänker på er, varje dag.
Kram från Anneli i Malmö
Ni ramlar inte,han kommer bli bra, det finns inget alternativ. Älskade vänner. Kramar i massor
Jag har svårt att hitta ord och skriva något. Ibland känns det bara så tomt, jag kan inte säga att allting kommer ordna sig för jag vet inte det. Jag kan dock säga att jag av hela mitt hjärta HOPPAS att allt ska ordna sig, för de vet jag. Jag tänker på er mycket, allihop. kramar
Varmaste, varmaste till er i kväll. Kramar!
Jag undrar så hur det går och tänker, tänker, tänker på er.
Har följt er och Alfons kamp, ni är riktiga hjältar hela familjen.Tänker på er varje dag hur ni kämpar och lever för dagen.Det är så svårt vad man skall skriva men sänder här en jätte jätte kämpar kram till er alla.Den jävla skit cancern skulle vara förbjuden att få. Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna.
Varmaste, varmaste i en månljus morgon. Pussa på piraten och hans besättning. Kramar!
En riktigt god morgon till hela familjen Löv och till er andra Alfons-fans!
Riktigt pissigt väder i Malmö idag! Regn och tio plusgrader. Tänker på er och hoppas hoppas och TROR på att det ska gå vägen! Styrkekramar från Åsa
Jag hoppas att allt gick bra igår och jag tänker så mycket på er!
Kram
Jag hoppas och önskar att allt kommer att bli bra. Tänkte på Alfons igår kväll när jag lagt mig. Bad faktiskt en liten bön för vår lilla familj och även för er :-)
Skulle så gärna vilja hjälpa er, avlasta er och ge er stöd, vet inte riktigt hur, men vill ni prata, komma och fika eller något annat så vet ni var vi bor.
Jättekramar från Annelie
Jag följer eran kamp via bloggen kontinuerligt. Vilken styrkefamilj ni är alla fem! Wow! Ni imponerar djupt på mig. Jag önskar er alla allt gott i hela världen men en särskild tanke går till alfons denna morgon.
Kramar från Mia-Johanna
PS Ni verkar vara världens bästa föräldrar. Alfons, Alma och Vera hade tur som kom till er! DS
Jag Tänker....Jag Undrar.....Jag Önskar......
EN FRISK ALFONS....EN LYCKLIG FAMILJ!!!
Kram/Elisabet
Vet inte hur URL:http://andrasidanglaset.blogg.se har kommit med i mitt inlägg. Detta har inget med mig att göra
hälsnngar Elisabet
Godmorgonkramar från ett väldigt blött Ulricehamn (till Bollas stora förtjusning). C
Önskar så att allt gått bra för Alfons och hela familjen.
Varma styrkekramar!
Idag regnade det nästan ingenting när jag gick till skolan, det var helt otroligt. Det brukar alltid regna här i Borås.
Hoppas att det gick bra med strålningen igår. Kram!
Hej Alfons Catarina o Christian o Alma o Vera !det var roligt o träffa er och se Tova o Alfons leka i Söndags. Vilken kämpe han är Alfons, fast man ser att han blir trött.Igår satte vi upp alla julstjärnorna 3st "i vår tvåa" Tova var alldeles tillsig och sa gång på gång nu har vi jul i vårt hus. Hoppas att sjukhus besöken går bra även om jag förstod att det kommer bli tufft. Och om Alfons o Alma orkar är de välkommna på kalas sön den 17 .Men mer om det sedan. Många kramar Lena Andreas o Tova
Hejsan.
Vill bara säga att jag tänker på ER.
Jag är så ledsen att Ni skall behöva gå igenom detta. Jäkla Cancer.
Men nu så skall Alfons bli frisk.
Kram Maria.
Vad det gör ont när du skrev att det är sista striden. Hoppas hoppas att det går vägen, han skall ju få en bit av dig Christian.
Kramar och stort hopp Elisabet
Nu sover en snorig Alma-Lee på tvären i min sköna fåtölj. Stackaren. Hon har haft en hostig natt och vaknat till vid ett par tillfällen. Hoppas hon är bättre imorgon, så hon kan hälsa på sin storebror och lillasyster. Om nu Alfons orkar det. På dagis kan hon nog inte gå förrän i slutet av veckan. Hon känner sig hemma här hos mig och lullar runt och pratar ömsom med mig och ömsom med dockorna. Oroa er inte för henne. Men naturligtvis längtar hon efter sin familj. Då går hon och tar något telefonlikt och pratar en stund med er!
Krama varandra från mig och pussa Alfons fjärilslätt på hans kala huvud. Och viska i hans öra att mormor älskar honom.
Kära vänner! Så mycket av min tid som går åt till att tänka på er. Jag vill allra helst bara ställa mig på Stortorget här utanför jobbet och skrika mig hes att det är en jävla skitcancer och att jag önskar mig mest av allt i julklapp at den drog åt helvete!
Men det gör jag inte, för jag orkar inte. Trötthet, oro och sorg över vad Alfons måste genomlida, och ni också Catarina, Christian, Alma och Vera, ligger som en tung våt filt över mig som suger musten ur mig.
Jag kämpar på och vill vara stark för er skull när vi ses, så jag kan hjälpa er, finnas där och ta hand om det som behövs. Sen blir det Mattias tur när jag kommer hem, att ta hand om mig. Men det är så det ska vara, ni måste få allt stöd vi kan ge så ni kan hjälpa Alfons igenom detta.
Gång på gång blir jag imponerad av hur starka ni är, hur ni kämpar på och verkligen försöker skapa vardag och trygghet. Jag vet att er styrka inte är oändlig, att den inte kan täcka allt som alla andra orkar fixa när de lever ett cancerfritt liv, att ni alltid är trötta och äter för lite. Att glädje och lycka är känslor som lever på undantag och när de kommer är de alltid kantade av sorg och oro, men ni är verkligen så bra! Ni ska veta det, att den kraft som ni utstrålar hjälper Alfons att ta sig igenom detta, även om det inte slutar lyckligt så skulle han inte kunnat haft bättre förutsättningar! Föräldrar som älskar honom så mycket och kämpar på för att han ska ha det så bra det går.
Skickar kärlek och kramar och hoppas på att få se er snart!
Kajsa
Tänker på er hela tiden och går in här på nätet med jämna mellanrum för att se om det har kommit fler inlägg.
Hur har det gått? Hur mår Alfons? Har riddarboken kommit fram? Har ni fått nya besked?
Stor kram från Åsa
ALFONS LÖV ALMA-LEE MAMMA CHRISTIAN VERA ALMA TOBBE. NAPPEN.
I LEKSAKSAFFÄREN FANNS DET HUNDAR. V RYUYHTYFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFFHBGHYHBYUNBUYNHGFFDCHJJGHFXDCVBFF NB
Bra Alma. Kunde inte sagt det bättre själv. Förstår exakt vad du menar. Fast du uttrycker det mycket finare än vad jag hade gjort. Hundar är gulliga och cancer är... ja just vad du säger. Bajs också. Krama dom andra,kram till dig själv Alma. Och mormor och farmor och farfar. Varmaste, varmaste.
Hej på er. Jag vill bara säga att jag tänker på er dag som natt och önskar att jag kunde skicka lite styrka och hopp. Ni befinner er i alla cancerföräldrars näst värsta mardröm. Jag önskar så att allt ska gå bra, och att strålningen gör susen, även om han förlorar sin syn. Jag vet inte vad mer jag ska skriva för jag kan inte sätta ord på hur hemskt det här är. Jag hoppas att cancern får ordentligt med spö den här gången och ger sig av för gott.
Kramar Jessica med Filippa neuroblastom IV, färdigbehandlad aug-06
v 5 rfxc 5rd tfc 67rcr
Ja, jag håller med dig också Hugo. Vi älskar också Alons. Alla på sitt eget sätt. Kram!
Inte en sekund lämnar mina tankar er. Kan inte sova, inte äta, inte andas. Bara vänta. Vänta på nästa samtal.
Det gör så ont att ni ska gå igenom detta. Och det gör så ont att titta på Joel och tänka på allt som ni missar och allt som Alfons missar.
Jag blir alldeles livrädd för vad som ska komma. Alldeles livrädd för att Alfons inte ska kunna se sin nya kusin eller att han inte ska kunna fira Joels tvåårsdag.
Det är så jävla orättvist.
Kramar till er
Å Alfons det skär i hjärtat över allt som du ska igenom. Önskar så att det finns något mer att göra och som jag kan göra för dig och de dina även om vi inte känner varandra.
Vet att man ofta säger att det finns en mening med allt men i detta sammahng så stämmer det inte!
Många många kramar
Nettan m familj
Tittar på Rasmus som ligger och sover nu, snörvlig, hostig och hemma från dagis. Tänker på Alfons och önskar att han också bara var lite förkyld och att det räckte med lite extra omvårdnad från mamma och pappa blandat med näsdroppar och glass! Så enkelt det hade varit...Tänker som vanligt på er, hela stora familjen Löv. Kramar från ett regnigt, blåsigt, 10-gradigt Göteborg.
Känner mig så ledsen över att ni ska behöva genomgå allt detta. Sluta aldrig kämpa, även om det känns hopplöst ibland. Skickar en kram direkt från hjärtat och hoppas att den värmer lite grand.
Sitter här vid datiorn och försöker arbeta, men det är fruktansvärt svårt när jag tänker på vad ni, alla fem, måste gå igenom just nu. Catarina och Christian, ni är två helt fantastiska människor som klarar av allt! Alfons är en riktig kämpe, och jag hoppas har har styrka att kämpa lite till. Alma och Vera är två underbara systrar till Alfons. Jag hoppas och hoppas att strålningen biter på tumören och att ni någon gång kan få leva som en "normal" familj, utan att behöva oroa er för cancerskiten. Ni finns i mina tankar ikväll och här hemma brinner ett öjus för Alfons!
Många styrkekramar
Jag både lider med er och håller tummarna.KRAMAR.
Hoppas att strålningen går bra. Kämpa på Alfons. Du har en underbar familj som kämpar med dig.
Jag tänker på er...
Tankar..... Tankar till er hela familjen. Jag vet vad ni går igenom, Jag vet hur ni mår..........................Vill så gärna hjälpa er......
Kram/Elisabet
Har följt er så länge och tänker så mycket på er just nu. Kram
- Jag ska bli brandsoldat när jag blir stor, sade Alfons i söndags, när vi alla (eller många av oss i varje fall) intog adventsfika med pepparkakor och prickig korv och vårrullar och glögg. Och för alla oss vuxna upphörde jorden, för en sekund, att rotera kring sin axel. Våra hjärtan snörptes samman när vi hjälplöst såg på varandra, uppfyllda av samma förtvivlade tanke. Men barnen pratade glatt vidare och mumsade på sina pepparkakor eller inventerade frysens nedersta låda i jakt på vars och ens favoritglass, hela tiden skrattande, i rörelse. Och jag tänkte: Vilket mod och vilken dödsföraktande tillförsikt att så självsäkert uttala sig om framtiden. Alfons, älsklingskillen, du räds inte att utmana makterna. Själva döden har du trotsat rätt länge nu. Fortsätt med det!
- Jag ser två likadana, men där är bara en. Det är för att tumören har växt, hörde jag senare Alfons förklara för älsklingskusinen.
- Mamma, berätta för dom om tumören... Men då vände sig älsklingskusinen stilla om och borrade in ansiktet i sin mammas famn, för det orkade hon inte höra. O, dessa två, som alltid stått varandra så synnerligen nära... O alla dessa små, som står MIG så nära. Jag kan inte tänka mig ett liv utan något av dem... Jag älskar att sitta och titta på dem när de far omkring och busar eller sitter och bygger med lego eller klär ut sig. Vilken otroligt klok och vacker och finurlig och speciell skock barnbarn jag fått! Och alltid är det någon ny på väg. Och ingen ingen kan tänkas bort. Någonsin!
Skriver jag, i ett försök att betvinga de där makterna, som jag ju egentligen inte tror på. Eller snarare beordra. Nu sover Alma-Lee gott i min säng och snart ska jag göra henne sällskap. Imorgon ska hon få träffa sin mamma, som hon längtade så efter när hon skulle gå och lägga sig. Och jag ska vara med min kära dotter, som måste bära det svåraste svåra. Som måste förbereda sin fyraåring på att han inom kort inte kommer att kunna se... Så naturligt och lugnt, som om det gällde att ta en dos alvedon...
Hur berättar man för ett barn att han ska bli blind? När många inte ens förmår tänka tanken säger du till honom som det är, att om/när han vaknar och inte kan se, ska han inte bli rädd, det är bara för att de strålat på tumören. Då ska ni hjälpa honom att se. Ni ska vara där och berätta för honom och leda hans händer så att han kan se med hjälp av dem. Och du visar honom hur man kan se med händerna... Full av förundran inför hur kloka du/ni är. Allting blir lite mindre farligt, om man vågar sätta ord på det. Om än lika förfärligt, när man tänker efter. Vilket man får göra när de sover...
Tänker mycket på dig också ikväll, lilla Loppan. Önskar, önskar att allt ska gå bra, längtar efter att få lära känna ännu en liten en. Ta väl hand om dig. Vilket gäller er andra också: Ta väl hand om er och sov så gott.
Tanker pa er i allt det svara och jobbiga. Trots allt svart ar jag anda overtygad om att det kommer att ga vagen. Det bara maste det!
Stora Starka Styrkekramar,
Charlotte
Ord finns det inte många av & känslan av maklöshet är stor. Tänker & hoppas att allt går bra. Kram till er alla, C
Jädra skit alltså! Man blir så arg att det får vara så, att en kropp kan få göra så med en pojke, en pojke som inte borde kunna allt om cancer.
Släpp taget nu, cancern!