alfons

Han är så trött så trött det fina lilla barnet. Och så är han så mycket barn, trots att det har varit så intensiva behandlingar i ett och ett halvt år nu. Det är konstigt att en så liten kropp kan klara så mycket. Små kroppar klarar så mycket mer än vad man någonsin kan tro. Jag minns när han var nyfödd, speciellt som första barnet, så var vi så försiktiga, försiktiga med att hålla honom alldeles rätt. Bara se till att allt skulle vara så bra som möjligt för honom, och att han skulle få må så bra som möjligt. Vilket hån det senare skulle visa sig bli. Inte hur vi var mot honom, utan hur livet skulle komma att te sig.

Denna veckan kommer vi att köra fram och tillbaka mellan Sätaröd och Lund. Allt för att få vara hemma så mycket som möjligt. Det blir mer eller mindre som en slags semester: hyfsade värden och med en tillfrisknande lunga, så vi behöver inte gå med oron om en infektion snart igen, och blodprover endast varannan dag. KVH kommer fortfarande hem till oss var sjätte timme för att Alfons ska kunna få sin antibiotika intravenöst. Dom är så bra.
Strålningen igår gick jättebra och vi var nere i Lund hela familjen. Alma och Alfons var emellanåt riktigt glada och det ger så mycket näring åt den stackars trötta själen.

Nu ska jag gå upp och väcka Vera innan jag åker på en rejäl mjölkstockning; vi är ensamma hemma medan Alma, Alfons och Christian är nere i Lund.

Catarina