Idag har Alfons varit ute i trädgården själv och tränat på att åka skidor. Han åkte kanske två meter, men det är långt om man tidigare i sitt liv bara åkt en meter totalt.
Vi var också i tivoliparken i Kristianstad och gungade och hade snöbollskrig (Catarina råkade pricka Alma-Lee med en jättesnöboll mitt i bakhuvudet), innan dess hade vi handlat mat och fikat hos mormor. Alfons ska sova över hos mormor nästa lördag. Det blir första gången han sover borta hos någon annan. Det är på tiden, vi har varit lite dåliga på den fronten. Inget av våra barn har nämligen sovit borta och vi har inte låtit dem sova hemma med någon annan fler gånger än man kan räkna på ena handens fingrar. Det är dumt att man inte har vant dem vid det tidigare, vi hade verkligen behövt kunna ha lite tid bara för oss själva jag och Catarina. Framför allt nu när allting har varit så turbulent sedan vi fick besked om att Alfons är sjuk. Bara att kunna vara barn fria låter som en utopi i våra öron. Men nu har vi bestämt oss, nu är det dags. Dessutom är det bra för barnen, det stärker ju dem att kunna sova borta, de tycker nog att det är lite skönt att vara mamma- och pappafria.
Igår var Alfons hemma hos kusinerna Ebba, Hannes och Hugo. Han hade jätteroligt ända till dess han trillade i trappan och slog armbågen, då ringde han hem och ville bli hämtad. Oftast brukar Ebba komma och hälsa på hos oss själv, så det var jätte roligt att Alfons själv ville åka och hälsa på och vågade vara där själv så länge. Lite otur att allt skulle sluta i gråt (när jag kom och hämtade honom hörde jag att han lekte, men när han hörde min röst så bröt han ihop).
Den radioaktiva injektionen är fortfarande borta och vi har inte fått tid förrän den 8 mars för MIBG-skint. Så nästa sak på Alfons utredning (som skulle ha varit klar denna vecka!) är en CT-buk röntgen på onsdag. Igår fick vi hjälp med att hämta Alfons A-vitamin medicin i Lund. Det var väldigt skönt att inte behöva köra till Lund, jag undrar om Lund någonsin kommer vara något annat än ett sjukhus i mitt medvetande.
I går pratade vi med doktor Ingrid i Lund. Alla värden ser bra ut och det är dags för Alfons att börja på sitt dagis på riktigt. Vi hade egentligen tänkt vänta med dagis tills vi hade börjat med Alfons A-vitamin medicin, mest för att hålla koll på alla olika biverkningar som kan dyka upp. Men det tyckte inte Ingrid att vi behövde göra, så vi litar på henne och skickar honom till Westra Wrams barndaghem, med dess excellenta personal (Tommy-Lee, Petra-Lee, Eva-Lee och deras lärjunge Alma-Lee, alla släkt i direkt nedstigande led med Bruce-Lee, och med väldigt god teknik i närkamp under höft höjd (s.k. karate-bonzai)).
Alfons har varit på dagis många gånger med oss på t.ex. samlingen och hämtat och lämnat Alma-Lee, men han har bara varit där själv några få gånger. Nu ska han inskolas på riktigt, och på måndag börjar inskolningen. Det känns skönt. Han klättrar lite på väggarna här hemma och han behöver verkligen få lite dagiskompisar. Mamma och pappa tröttnar ju på att leka Bockarna Bruse-rollspel efter bara en sådär 14 gånger.
Alfons hår har börjat växa ut igen, och snart ser det ut som vi har snaggat honom. Han är glad och stolt och pratar redan om att han ska ha hästsvans som Alma-Lee. Hans hår är jättefint. Alma-Lee fortsätter glatt… eller åtminstone vidare in i trotsåldern, med utryck som: Nej MIN pappa!, Nej Neeme!, Nej bum! Nej! Min! Nej! Men hon pratar mer och mer så vi räknar med att kunna återfå kontakten med henne framåt sommaren.
Imorgon ska vi bara ha en skön dag hemma, diska lite, dammsuga, tvätta, vika tvätt, laga mat, diska ännu mer, leka, följa OS, prata med sambon någon gång under dagen, mata katter, bära in ved, köra och handla något som fattas i någon maträtt, skotta loss bilen, plocka undan leksaker från golven i alla rum, tömma kattlådan, jaga katter som bara äter och bajsar hela tiden och kasta ut dem, mata kaninerna så katterna kan smita in igen och torka av bordet och duka av förra middagen innan nästa middag ska dukas fram, och byta Almas blöja som hon fick typ åtta på morgonen och kanske bädda sådär lite grann så att det åtminstone ser lite bäddat ut och gå på en liten trevlig familjepromenad med två gallskrikande snoriga ungar och slänga den där skit-äckliga soppåsen under vasken som garanterat läcker sörja när man ska bära ut den och kanske slänga all gammal mat i kylen som luktar sådär konstigt och läsa saga och göra välling och borsta tänderna på två rörliga mål och uppfostra barnen lite-grann om vad som gäller när man slår varandra i huvudet och snor grejer som andra håller i och byta bajsblöja och se en riktigt bra långfilm och skriva lite sådär avkopplat på bloggen samtidigt som jag dricker en god kall öl och ja, bara ladda inför nästa vecka helt enkelt.
Christian med en instämmande Catarina brevid…