Läkarna tyckte att vår finurliga ide om att vi skulle kunna åka i väg i en vecka efter strålbehandlingen var bra. Så nu har vi bokat en resa till Kanarieöarna, Lanzarote närmare bestämt. En vecka på Lanzarote, det är Alfons hela sommar år 2006, så det ska bara vara fint väder hela veckan. Från februari till augusti kommer han nämligen inte få lov att utsättas för solljus då han äter A-vitamin medicinen (som ger mängder av biverkningar bla helt uttorkad hy).
Detta är precis vad vi behöver nu. Komma bort. Något roligt att se fram emot, något att längta till. Varje vardags morgon från och med den 10 januari till den 30 januari, ska jag och Alfons stiga upp klockan sex och köra till Lund vid kvart i sju. Då är det bra att ha något mål. Så längst ned på Alfons strålkalender ska vi göra luckor med flygplan i som ska räkna ner dagarna till avfärden från Sturup.
Det här blir den första riktiga resan för vår familj, vi har aldrig flugit någonstans tidigare. Den längsta resan vi varit på gick till ZOO i Köpenhamn. Vi bokade resan till Lanzarote via Internet och i dag pratade vi med fritidsresor per telefon för första gången, de var väldigt trevliga och förstående. De ordnar med fönsterplats på planet och ska kolla upp allt med sjukhus vi kan kontakta där nere osv. Det känns skönt och tryggt. Alfons ögon lyser bara man pratar om att vi ska flyga och det känns helt rätt att han får något annat att tänka på. Något roligt och spännande. Han behöver det. Han är så fruktansvärt less på att vara sjuk, på att behöva sätta nålen i port a carten, på att sövas (roligt när han ska sövas 14 gånger på raken!). Nu när han pratar mer och mer så kan han formulera och uttrycka sin frustration i ord istället för bara vara nedstämd och skrikig.
Idag har Alfons och Catarina varit på bio med kusinerna Hannes, Ebba och deras mamma Malin. De såg Pettsson och Findus senaste storfilm ”Tomtemaskinen”, Alfons tyckte det var roligt. Innan filmen var han hemma hos mormor och Tobbe, och tittade på deras julgran och åt sex prinskorvar(!) och makaroner. Alfons kan vakna mitt i natten och säga: pappa jag vill ha prinskorv! Alma har varit på sitt dagis idag och imorgon ska vi fråga Alfons om han också vill följa med till dagis. Ibland kommer han själv på att han vill följa med på dagis, och vara med på samlingen.
Idag vägde Alfons 15,9 kilo och vi närmar oss drömgränsen 16 kilo, och vi börjar känna igen hans kropp igen. Det gjorde man inte när han vägde 14 kilo. Det var läskigt hur tunn han var då. Men nu har han gått upp två kilo på kort tid, så det känns jätte hoppfullt. Han rör sig mer och mer hela tiden, men orken tar väldigt snabbt slut. Hans kondition och muskler har mycket att ta igen, och det kommer att ta tid. Den extrema trötthet som kom över oss efter högdosbehandlingen behöver också tid på sig för att försvinna. Den gör att det känns som att röra sig i gegga hela tiden. Saker blir inte gjorda och det tynger en. Lite sol och bad, lite äventyr och avkoppling är nog bra för att vi ska kunna kämpa vidare med nya krafter, för att vi ska kunna kämpa oss igenom ännu en behandling.
Pappa
Ps Igår morse var en underbar morgon, då båda barnen var på gott humör och lekte och läste saga och bråkade nästan ingenting, Alfons och Alma börjar hitta varandra lite grann. Alma-Lee har frontalkrockat in i trotsåldern. Jippi vad skoj det kommer att bli och vilken tajming dessutom.