Tisdagen den 10 januari. Om att vara själv.
Nu sitter jag här, klädd i långkalsonger och ylletröja, och låter mest tiden gå. Det är ovant och konstigt att vara själv hemma, kattorna låter extra mycket. Imorse hade ena kattungen bajsat på vår rena tvätt så det var bara till att åka hem igen efter att jag lämnat Alma på dagis. Annars skulle jag åkt till min körskola i Kristianstad. Så nu har jag städat på nästan hela ovanvåningen och tvättat om tvätten...
Nu väntar jag bara på att Chritsian och Alfons ska komma hem, för den vardagen kan jag. Den gamla som då och då infinner sig är jag inte så bra på längra, blir mest rastlös och snurrig...
(Imorse var det vackert; minus 10 grader och rimfrost så långt jag kunde se... Så otroligt mycket älskar jag vårt hus och lilla Sätaröd.)
Catarina
Nu väntar jag bara på att Chritsian och Alfons ska komma hem, för den vardagen kan jag. Den gamla som då och då infinner sig är jag inte så bra på längra, blir mest rastlös och snurrig...
(Imorse var det vackert; minus 10 grader och rimfrost så långt jag kunde se... Så otroligt mycket älskar jag vårt hus och lilla Sätaröd.)
Catarina
Kommentarer
Postat av: Ellen
Förstår den där märkliga känslan av något som varit vardag men som nu känns så främmande. Just nu sitter jag i Göteborg och är "ledig" från barn och man och hund och allt. Det känns konstigt att bara vara Ellen och inte varken mamma eller fru (för stunden i varje fall).
Trackback