Lördagen den 8 juli 2006. Om att hinna och komma ifatt livet. Om hur livet var och om hur livet är.
Så slogs livet i kras. Den isande kyla som jag kände i kroppen när Christian ringde och sa att dom hade tråkiga nyheter, de hade hittat en stor tumör i magen på Alfons, var den första chocken jag varit med om. Illamåendet och kylan, det är det jag minns bäst från den dan. Och att dom på ett sätt tog över kommandot över våra liv; bestämde att vi fick helgen hemma och sen, på måndagen skulle vårt sjukhusliv i Lund börja. Vi fick sjukskrivningspapper i handen där diagnosen på oss föräldrar var "krisreaktion" och Christian protesterade: "-Men det behövs ju inte, jag har ju ändå semester nu så jag är ju ändå hemma." Psykologen på Barnklininken på MAS berättade för oss att det var nu det var som lättast. Sen, när chocken släpper, då blir det jobbigt. Jag tänkte att hon inte var riktigt klok, men visst hade hon rätt. Så lite vi visste då. Och så mycket som vi aldrig velat veta, vet vi nu...
Det finns en kampsång som heter "Med vilken rätt" och den meningen tänkte jag många gånger...
Det finns så mycket så mycket under detta året som ännu inte går att snudda vid, och nu inser vi att det oavsett återfall eller inte, kommer att ta år innan vi vågar leva på riktigt. Lunket mad att ta en dag i taget har just infunnit sig, och därav avbrottet på bloggen.
Alma fick bestämma vad hon ville göra på sin 2-årsdag och svaret vi fick skrattar vi fortfarande åt, det är så typiskt vår familj och har "skadade" våra barn är: "Eh, eh, ehmmm... (lång betänketid för att vara Alma...) Ama åta till IKEA!!!" Så det blev en heldag i Malmö med IKEA, Folkets Park och bad på Ribban.
På kvällen fick vi åka in med Alfons som visat sig fått en alldeles vanlig sjukdom!!! Vattkoppor. Mycket kan man ju glädjas åt!
Nu ska jag hålla helg!
Catarina
Vattkoppor! i denna sommarvärmen! Hälsa Alfons och klia honom från oss i V Vram. Tack för alla paketen och de fina orden ni hade skrivit till oss inför sommaren. Det ena hemliga paketet har jag gömt i garderoben i säkert förvar!
Sommarhälsningar från oss alla i V Vram
Ikea...där har jag varit i dag. Med två st barn och två st barnbarn. Det tar ca tre timmar ner till Gävle från Älvdalen. Med kärra alltså. Varmt var det, myycket varmt. Men vi fick handlat det vi skulle. Sköt om er nu och krama vattkoppan lite extra.
Hälsa Alma att det kommer en väldigt speciell present till henne så fort det blir tillfälle! Och till Alfons i så dystra tider med kliiga koppor och ett årsdagar, ge honom en stor bamsekram och berätta att jag ska komma och busa med honom, katten ska jaga det lilla busfröet! Har han ngn Robin Hoodmössa ännu?
Kramar och kärlek till hela familjen!
Ett årsdag... Ett år sedan du ringde mig på jobbet, Catarina, just efter lunch och sade, att Alfons hade en tumör... Och jag var så fokuserad på mötet jag just skulle ha, att jag genomförde det som planerat och först efteråt fattade vad du hade sagt, att Alfons... tumör... njuren... Fattade, och ändå inte alls fattade.
Fortfarande kan jag känna den där overklighetskänslan, att någon som står mig så nära har fått cancer. Allt som hände förra året. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det, jag som fött sex friska (någotlunda, jämförelsevis) starka kloka barn. Att då barnbarn skulle drabbas, det fanns inte i min fantasi ens...
Jag minns de där dagarna när Alfons fortfarande låg på barnkliniken på MAS som en ändlös vandring fram och tillbaka mellan sjukhuset och er lägenhet på Möllan. Alfons behövde ju er, jag gick och hämtade saker och somnade Alma och handlade och jag minns inte vad. Så trött som jag var då har jag aldrig varit förr. Jag kunde inte gråta, inte förstå, bana kämpa mot tyngden i benen och kroppen. Och ändå trodde vi då att det skulle vara en "snäll" tumör... Det känns som evigheter sedan, som i ett annat liv. Vilken tur att vi då inte förstod vad som väntade...
Nu ska jag gå och lägga mig, för imorgon ska jag upp tidigt och ta bussen till Sätaröd för en heldag med Alma och Alfons. Jag har packat ryggsäcken med tandborste och sovtröja och en flaska av årets fläderblomsaft. Har vi tur blir det molnigt, så vi kan åka till Bosarpasjön och bada. Otur med A-vitaminbehandling just en sådan här tropisk sommar! Och på onsdag ska jag vidare till Linderöd för att passa lill-Hugo. Att vara farmor/mormor i denna familj kan vara en heltidssysselsättning!!! Men en kär sådan, tro inget annat.
Kram på er alla, både stora och små, från mormor/farmor, mamma, svärmor, ex-sådan och allt vad jag hunnit bli!
Ett år sedan... Det känns overkligt, det kan jag bara hålla med om.
Men jag är övertygad om att Alfons kan kämpa sig igenom det här.
Förresten fick vi inbjudan, jag längtar :)
Första av kusinernas jag är med på. Korten var för övrigt jättefina.
Kram!
I dag har vi varit och hälsat på Åke i Orsa. Tog lite kort. Samtidigt får ni min bloggadress. Vassego.Sköt om er och kramar!
Kanelbulle
Skrev visst fel bloggadress och nu klantade jag mig igen. Den här är den rätta.
Hej!
Ett år är en lång tid i vår värld, det är mycket som hinner hända. Vi håller alla tummar vi har för att det inte ska bli några återfall, vattkoppor duger bra! Jag hoppas att det inte kliar alltför mycket bara.
Vi tar också en dag i taget och lever i nuet, det är nog det enda som fungerar.
Sköt om er!!
Kramar Christina m familj
Hoppas att Alfons är bättre och att inte Alma har fått det. Men det kanske är lika bra, så är det gjort. I dag skiner solen och det är inte så blåsigt. Skall försöka få ut knott och eksemhästen ur stallet. Sköt om er alla fyra (5) och ha det så bra som det går. Kramar!
Vill bara skriva och tala om att vi tänker på er, är det inte det ena så är det det andra, men av någon konstig anledning så fixar vi och barnen som gått igenom så mycket mentalt detta bättre än alla andra. Ni har skrivit så fint om Linn om hur ni har tänt ett ljus för henne ,det stärker oss jätte mycket att veta att det finns medmänniskor som tänker så på henne och oss. Begravning var ljus och fin med mycket sång och musik, vi spelade bla Right here med Agnes och en Rosa Helikopter, låtar som Linn tyckte mycket om. Det är svårt att fatta att någon som man älskar så mycket inte finns ibland oss mera, men nu finns hon med oss ivåra hjärtan och tankar vart än vi går. Vi ska till Möllegården på Lördag det kommer kännas jätte konstigt att komma dit utan Linn, men vi ska tvinga oss dit för hon älskade Möllegården, och hon vill säkert att vi ska åka dit. Ha en skön sommar Kram Monica och Billy
Lite kramar så här i all enkelhet på onsdag morgon. Hoppas att vattkopporna har försvunnit, och att ni kan ha det lite skönt i solen. Tänker på er.
Hej på er!
Sitter i en varm lägenhet i Borås och svettas. Ville bara säga att jag tänker på er och att jag inte glömt er! Önskar att jag kunde komma ner till er och bara umgås med er. Vill ju att ni ska träffa min fästmö.
Jag saknar er oerhört mycket och alla de stunder vi har haft tillsammans. Jag hoppas att det blir mer stunder.
Ha det bäst och puss i ljumsken!
Tobbe
Hej hej, nu e de ju snart bröllop. Längtar. Ska bli himla kul å få komma och hälsa på igen!!! LÄngtar till landet. Fast inom hemtjänst i en stad i 30 graders värme är ingen hit. Hoppas allt kli är över nu!! Miljoner kramar /Sara
Tack för idag! Det piggade upp att träffa er hela familjen! Har lagt ut en hel bunt bilder på hemsidan, bla flera på Alfons och Luna och en ursnygg på Christian! ;-) Kram till er, hoppas att vi ses snart igen