Måndagen den 12 juni. Om magiska morgnar och stor sorg.
God kväll sötnosar, och Alfons; GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!
Tänkte att ni säkert hade fullt upp idag, många som ringde, dessutom fick ni ju njuta av mitt fina sällskap i helgen. Tack för en strålande fin helg, och Alfons: tack för att du finns och förgyller mitt liv! Tror att jag har plågat min kompisar lite med allt fint och roligt du har sagt. Jag älskar dig!
Blev också väldigt ledsen över att Linn gått bort. Har hört er prata om henne, och sett henne på avd 64.
Solvarma kramar från Kajsa, tillbaka i Malmö
Grattis Alfons på 4-årsdagen! (Ja, han sover väl nu men hälsa ett grattis från hans rum 12-kompis...).
Det lät som en underbar födelsedag för Alfons. Och så skönt att ni fick uppleva den hemma, en härlig sommardag. Det var så fina bilder också, tidigare, det ser så idylliskt ut där ni bor...
Som ni är vi förtvivlade över Linn o hennes familj o har tänt ljus i vårt fönster i sommarkvällen.
Kramar från
Anna, Micke, Agnes, Leon o Stella
Alfons Alfonso, du stora kille, som lyssnade så tappert till min mindre tonsäkra grattissång på telefon och som sedan tackade belevat... Och Alma-älsklingen, som försökte betvinga vågorna i Yngsjö igår genom att räcka ut spaden mot dem och med bestämd röst säga: Havet - STANNA!
Så hjärtinnerligen älskar jag er, er och alla era kusiner. Hur innerligt gärna hade jag inte önskat er sol och sommar och sorglöshet i alla era dagar. Att ni - och alla andra barn - skulle skyddas från död och sjukdom och handikapp. Det är ju det man vill som mormor eller farmor: att barnen ska få det bra och barnbarnen ännu bättre... En sorglös barndom, fågelkvitter och mjukt gräs under fötterna, hemliga kojor under fläderbuskarna och doft av nyslaget hö... Inte neuroblastom och astma och lunginflammationer och andra handikapp.
Inga barn ska behöva gå igenom cellgiftsbehandlingar och magnetröntgen, tycker man. Tycker jag. Och ändå måste ni göra det, ni mina allra käraste kära. Måste ni kämpa mot det svåraste svåra...
Som förälder eller mor- och farförälder vill man skydda de små mot allt svårt, vill man inte ens nämna ordet DÖDEN utanför sagans tryggt kolorerade pärmar. Och så tvingas jag då ändå att läsa om ytterligare ett barn som dött, av det fåtal barn som levde en del av sitt liv på 64:an i Lund. Ytterligare ett barn: Jag fick aldrig träffa dig, såg bara ditt namn på dörren bredvid Alfons varje gång jag besökte honom under sommaren och hösten. Ändå så smärtsamt att höra att du också lämnat detta plågsamma, men ack så älskade jordeliv...
Nu lyser månen rund i sommarnatten och näktergalen sjunger som besatt för oss som inte kan sovar. God natt, god sömn jag önskar er, ni alla vandringsmän, stora som små. Måhända känns det lite mera trösterikt imorgon. Eller om en månad, ett år... Och många kramar till er alla, alla från mig.
Hej på er därnere. Det skulle vara jättekul att träffas! Och det gör vi säkert i framtiden. Härligt med en sån fin föllsedag för Alfons. Här är just nu sååå varmt, men det blåser lite och det är skönt. Sköt o er och som vanligt, kramar.
Hej på er. Idag läste jag mormors inlägg. Då grät nästan jag också. Så jättefint hon skriver. Nu får ni krama henne också , från mig. Jag är ju mormor jag med och känner för och med henne av hela mitt hjärta! Vi ses!!! Kramar!