Måndagen den 19 juni 2006. Om sjukhelg...

Vilken helg! Det är faktiskt inte konstigt att vi blir trötta.

I går fick vi åka hem på permission för att komma tillbaka till sjukhuset var åttonde timme för att Alfons skulle ha intravenöst antibiotika i porten. Sagt och gjort, även om det verkade mer jobbigt för personalen än för oss. Vi vill ju ta varje chans att vara hemma. Inatt skulle han komma in vid midnatt så han blev väckt av oss kvart över elva för att vi skulle hinna ut på igelkottsjakt med ficklampan innan. Det var ett väldigt enkelt trick för att han skulle vara på så gott humör som möjligt, och visst fungerade det!

Idag körde jag och Alfons in vid åttatiden och han var på jättegott humör. Väl efter blodprover och antibiotika fick jag besked om röntgen från i fredagsnatt: en bit av högra armen hade kommit med och man såg något som skulle kunna vara ANTINGEN en ny metastas ELLER bara det att det var just i kanten av röntgenplåten och därmed bara lite suddigt! En jäkla skillnad! Jag körde hem snabbt som… och hämtade Christian. Alma fick bli passad av mormor. Så gjordes röntgen och efter nästan tre timmar fick vi veta att allt var okej! Ingen ny metastas! Tack och lov, halleluja och så vidare! (Alldeles för många och för mycket känslor för att ens gå in på just nu.)

Inte nog med det! I förmiddags gungade Alma med katten Nemo och givetvis så ville inte han det hälften så gärna som Alma. Resultatet blev en livrädd Nemo fasthängande med en klo djupborrad i Almas ena finger: båda skrek. Räddaren Christian kom för att ta bort Nemo från Alma men blev istället utsatt för Nemos hårda tand rakt in i tummen. Resultat: båda människodjuren går just nu på penicillin i åtta dagar! Tre gånger om dan´. Jag hade svårt att hålla mig för skratt… Nu äter alla i vår familj någon form av antibiotika, alla utom jag. Och jag är evigt tacksam för att jag ska till min terapeut imorgon.

Catarina

2006-06-19 @ 19:06:36 Allmänt Permalink

Kommentarer
Postat av: Kajsa

HJÄLP! Vilken kaosartad dag! Jag hänger knappt med i svängarna, men det är tur att ni skriver här och håller oss som är på lite avstånd underrättade om Alfons och den Lövska familjens liv och leverne. Blir du en Löv Christian?

Hjärtat mitt hamnade i halsgropen när det stod metastas i texten, men lika snabbt blev jag lättad igen. Jag har så svårt att förstå hur svårt tillståndet är för Alfons, jag bara vägrar godta det. Han är världens bästa Alfons och det finns inte att just han inte ska finnas till under hela mitt liv.

Just nu jobbar jag på kyrkogården i Fosie och skaffar mig en fet solbränna och lite solsting. Hoppas att jag får träffa er snart!!!
Pussar kramar och kärlek till er alla!

2006-06-19 @ 21:42:08
Postat av: Ellen

Nämen, sådär kan man ju inte säga! Som sagt, det är en jävla skillnad mellan en ny metastas och lite sudd i kanten. Tur att det var det sistnämnda i alla fall.
Hoppas att Catarina klarar sig från antibiotikan och att ni andra kryar på er snart!
kramar från ett soligt morgon-Malmö

2006-06-20 @ 08:23:45
URL: http://www.avigt.nu
Postat av: Gunilla i Dalom

Ett av våra fyra barn, Petter, gömde sig som liten under ett grönt sånt där plastnät. Han skulle se vad Oskar katt gjorde. Oskar katt blev skitskraj och slängde sig på nätet och fastnade i Petters rygg. Mora akut och stelkramp och "pensölin". Det var skönt att det va en skugga och ingen dumhet. Här har det hällregnat mest hela dan och det har varit sköönt! Kramar till er alla.

2006-06-20 @ 16:21:51
Postat av: Martina

Ville bara hälsa er en skön midsommar. Hoppas det ordnade sig med laxen även om vi inte kommer ;). Ta hand om er, vi ses en annan gång.

kram
Martina

2006-06-22 @ 10:53:57
Postat av: Gunilla i Dalom

Nu får ni ha det så bra som det går. Själv jobbar jag hela eftermidan och kvällen. Ska sälja glass i stora lass. Tänk om jag kunde skicka ner stora tivoliglassar på nätet till er.Midsommarkramar!

2006-06-23 @ 08:41:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 0.91