alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Catarina menade jag ju!

Ja så snett det kan gå inte kunde man i sin vildaste fantasi tänka att ens barn får cancer, låg och tittade på Pascalls fötter medan han läste godnattsaga för mig och Morris i dag tänkte, dom ser ju helt normala ut hur ska han kunna bli sjuk igen finns där yttre tecken på att cancern är där nej det går inte att se men ja man får glädjas åt att han inte tänker så och att han ligger här och läser som om det är det han ska göra och inget annat.
Håll ut så att vi kan vinna tid för det är det mest värdefulla som vi kan få idag, tid.
Hann inte krama er sist var mitt uppe i ett vårdstrul.

Kram Boris

Har precis börjat läsa er blogg och följa er och Alfon kamp. Vill nu bara säga att ni finns ofta i mina tankar och får mig att stanna upp i vardagen och kramar om mina barn lite extra. finns det NÅGOT som vi kan göra för er så här utifrån? Kramar

jag läser också varje nytt inlägg på Alfons blogg. Jag bär med er i min vardag och i mina tankar, håller tummarna och hoppas.
Ni är så starka och trygga mitt i livets alla kurvor.
Jenny

Hej Catarina! Jag håller på med mina album och har kommit till 2002, har en så fin bild på dig och Alfons utanför där ni bodde. Han är så fin.
Sara har ochså haft armen ur led när hon var liten, det är hemskt att läkarna tror det är misshandel, Sara ramlade ner för en stol, dom trodde inte på oss. Lasse drog rätt på armen nästa gång, han såg hur läkaren gjorde.
Jag hoppas så innerligt att Alfons blir bättre. Har ju inte träffat dina andra barn, bara Alma en kort stund. Varma kramar till er alla. Tänker på er alla dagar. Elisabet

Min lilla flicka... En avgrund öppnar sig bara man nuddar vid tanken... Så som idag, när du och Christian kom upp med Vera... Så bortom all rimlighet det ni / vi går igenom. Så långt bortom alla ord och allt förstånd. Jag kan inte fatta det.

Han var så trött idag, när han och Alma var här. Och inte ett ord sade han. Så obeskrivligt ont han måste ha, när han inte ens kan prata. Och ändå satte han sig en stund på golvet hos Alma och mig och lekte med mostrarnas kvarlämnade barbiedockor, om åkte till IKEA på bilmattan, tillsammans med sjörövaren han hade med sig. Alma förklarade vad som hände.

Är så innerligt tacksam för varje gång han kan vara med, som han orkar att inte stöta bort mig. För varje kort period då han mår lite bättre, så han kan leka som det barn han är. För varje litet skratt...

Nej, det är inte lätt att leva en dag i taget. Barnen är ju framtiden, de som ska föra vidare... Inte kan man tänka sig en framtid utan...

Godnattkramar till er alla från en trött mormor, mamma, svärmor

hej älsklingar,
det är fint att tänka tillbaka på den dagen: mitt minne är den finska skärgården. ett vidunderligt vackert hus som på film, vi hade badat och när telefonen ringde satt vi på den vackra glasverandan och drack te. efter en lång väntan (säkert fem minuter!) kom beskedet att det var en son och att det hade gått bra. du hade låtit stark.
det skulle visa sig att alfons i synnerhet behövde den styrkan -- både från er och i sig själv...
så mycket sorg. så mycket kärlek.
tillsammans med gunilla i dalom håller jag under armarna så att ni inte tappar det där fotfästet, gunilla på ena sidan och jag på den andra...
hoppas ni finner lugn till att sova inatt.

kärlek.

Käraste vänner! Nu skulle jag helst vilja vara i närheten av er. Men ni vet att mina tankar ständigt (nästan i allafall) är hos er! Ja Jessica, vi ska bära dom med våra varmaste tankar och styrkekärlek. Varmaste, varmaste!!!

Att följa er på er blogg har gjort att man värdesätter sina friska barn och tar vara på varje sekund med dom även när de är som argast trotsigast. Kan ibland känna att jag vill inte jobba vill inte lämna mina barn långa dagar jag vill vara med dom så mycke det går för man vet inte vad som händer imorgon. Hoppas på ett under som gör Alfons pigg snart snart igen. Jag håller tummar och tår allt jag har för att han skall ta sig igenom detta och att ni snart får leva normalt.

Varma kramar

Hej, halkade in här via ellens blogg avigt. vad tungt och jobbigt ni ar det. skickar en styrkekram.

Jag lider med er och om man med tankekraft kan lyfta upp en människa och en familj så ska jag oxå försöka hjälpa dig/er, Catarina.
Hm, maka lite på er Jessica och Gunilla - jag vill oxå hjälpa till!
Det måste vara jättejobbigt för er - att se sitt barn lida är den värsta tortyren.
Ge inte upp - kämpa på och ge den där förbaskade cancern en rejäl match.
Jag ska försöka stötta er så gott jag kan.
Som en av de sju dvärgarna.....Toker var det nog... kan du stå på mina axlar och jag lovar att jag ska hålla inne nysningen, så att du inte far iväg ur rocken som i Snövit på julafton.
Och Alfons...jag vet inte vad jag ska skriva.
Håll ut vår alldeles egna Sjörövar-Fabbe - snart blir det lugnt på vattnet igen och du kommer att må bättre!
Stora och extra varma styrkekramar till hela familjen Löv från Åsa

Helt förståeligt behöver ni ny energi och viktigast av allt...en stor portion av jävlar-anamma!!

Gå ut en runda och insup lite av världen utanför - de virvlande höstlöven, den kalla uppfriskande och ibland hårda vinden - få lite höstrosor på kinden, tänk på annat för en liten stund.

En framtid utan sina barn, ska inga föräldrar behöva planera. Hur ska man kunna det?

Det är ingen av oss som vet något om framtiden.

Just nu finns Alfons och även om han precis nu lever lite på sparlåga, så finns gnistan i bakgrunden och kommer att flamma upp igen!

Stora styrkekramar - skickar även med en rejäl dos av jävlar-anamma! från Åsa (tänker på er!)

Jag känner igen mig så väl i er förtvivlan och maktlöshet. Samtidigt som man lever på hoppet. Det är det sista man ger upp. Jag födde vår Mattias den 8/8 1983, en solig varm dag på MAS. Världens lyckligaste mamma. Mattias blev sjuk i cancer i 4 år och dog den 19 jan i år. Jag kan bara önska att allt ska gå bra för er. Innerlig varm kram till er alla/Elisabet

Varning för dumma frågor från en som varken begriper bu eller bä....
Vad gör man åt den jäkla svampen som är i Alfons fina fina mun och hals? Kan han inte få något som motverkar den? Vad får han den av?
Stackars, stackars Alfons! En stor och mysig kram från mig

Vill bara åter igen säga att jag tänker på er, varje dag. Många styrkekramar från Carina o Rasmus

Vad kan man säga? Jag tänker på er.

Styrkekramar
Anna

Orden blir så små, men vi hoppas de kan göra något stort - en stor kram med mycket kärlek, omtanke & värme.

Tänker på er! Det är så grymt med denna bergodalbana. Nyss var han ju så pigg, o kom o lånade ut sin film till Leon. Och nu en massa skit. Svampen låter hemskt jobbig, hoppas de får bukt med den NU. Det räcker väl inte med Mycostacin längre? Värdena är väl på botten nu - ska de vända snart? Skickar en massa varma tankar.
Kram,
Anna

Nej och åter nej, barn skall leva och leka och skrika, inte vara tysta.
Hemska tanke, lilla Alfons inte nog med cancern nu skall du inte få skrika heller eller prata. Det är så fruktansvärt för er allihop, mamma, pappa, syskon och mormor ja alla som lever i det. Hoppas mina kramar värmer för det är meningen..... Elisabet

Tittar in på Alfons blogg varje dag. skickar kramar till hela familjen!

Jag hamnade på er blogg via min svärmor, som är kusin till Alfons mormor. Ni beskriver på ett helt fantastiskt sätt det underbara med barn, all den glädje dom ger. Jag önskar er, med all kraft jag kan, styrka i detta svåra. Alfons verkar vara en stark och modig kille, det bådar gott.
/Carolina

Älskade ni. Önskar att vi hade kunnat göra något mer handfast än att bara finnas här borta någonstans i andra änden av en nätverkskabel. Jag tänker på er, hela tiden, saknar er. Jag hatar cancer! Hatar det av hela mitt väsen, finns det en sak i världen jag vill, så är det att utrota cancer.
Älskar er. All kärlek. Pussa Vera lite från mig också, mitt minsta kusinbarn.

Alla ord känns så himla futtiga!
Men jag tänker på er och hoppas, hoppas, hoppas!

Jag har haft glädjen att få lära känna er familj under månaderna Vera fortfarande låg i magen. Det har varit både glädje och sorg på vägen och jag vill gärna lyfta fram glädjen som finns i er familj. Trots att det ni genomgår är så oerhört svårt, vågar ni blanda tårarna med skratt - jag beundrar er för det. Ni har lärt mig så mycket under denhär tiden. Man kan inte välja sina föräldrar - tänkt vilken tur era underbara ungar har haft som fick sådana föräldrar...
Skickar en stor styrkekram till er alla. Ni har en särskild liten plats i mitt hjärta.

Jag tittar ofta in här och ser hur ni har det. Hoppas att de snart får bukt med svampen i Alfons mun så att ni kan åka uppåt lite i berg-och-dalbanan igen. Många kramar till hela familjen

Vår käre lille Alfons, vår egen Sjörövare!
Varför, varför skall du få allt elände? Tänk om jag kunde sudda bort allt det som gör så ont i din lilla kropp. Önskar att jag hade haft någon magisk kraft.. men jag vet att du kämpar. Du är en kämpe det vet vi - vi som sett vad du har gått igenom under nästan 1,5 års tid. Ingen förälder kan föreställa sig detta och och jag önskar inte att någon ska behöva uppleva det, det som ni, Christian och Catarina har fått genomgå. Det här är så oerhört krävande både för er, Alfons och naturligtvis för Alma. Så mycket tålamod och styrka ni måste ha för att ta er igenom detta.
Hoppas Alfons värden fort går upp så han orkar kämpa på. Älskade lille Alfons, du är vår kämpe!
Många kramar till hela familjen från Farmor och Farfar

Jag vet att det inte är mycket, men jag ville säga att jag tänker på er och att jag tycker att ni är oerhört starka. Jag önskar jag kunde hjälpa er på något sätt.

Många kramar till hela familjen!

Jag tänker på er så ofta!
Jag önskar jag kunde göra någonting för er, men jag bor inte i Skåne.
Jag önskar så innerligt att ni ska få ha Alfons kvar!

Emelie

Läser denna blogg med jämna mellanrum och känner igen mig i så mycket smärta, men oxå i denna glädje. Små små saker kan ge en sån glädje... Kämpa på. Massor av styrkekramar ! // Therese Änglamamma till william med neuroblastom

Det finns så många saker att säga , men allt känns så tunnt jämfört med er kamp. Det enda jag kan säga är att det är många som tänker på er. Jag känner en stor tacksamhet över att orkar dela med er av er kamp med oss andra...

Sofia
mamma på vrams förskola

Tänker på er ofta och kollar till er här på bloggen. Jag känner alltför väl igen sorgen över den ofantliga tröttheten och sorgen över tystnaden, det gör så ont i hjärtat när ens barn mår så dåligt! Men snart kommer han igen, snart pratar han och leker med Alma och Vera!
Många styrkekramar till er alla!!!

Tänker på er ofta och kollar till er här på bloggen. Jag känner alltför väl igen sorgen över den ofantliga tröttheten och sorgen över tystnaden, det gör så ont i hjärtat när ens barn mår så dåligt! Men snart kommer han igen, snart pratar han och leker med Alma och Vera!
Många styrkekramar till er alla!!!

Godnattkramar till er alla. Krama "havets fasa"lite extra från mig. Varmaste,varmaste. Vi hörs i morgon.

Vilket fantastiskt minne att plocka fram när det är som jobbigast, hoppas att Christias också har ett lika vackert som han kan söka styrka i.
Ni är så fina och starka, tänker på er varje dag. Kramar!

Herregud. Blir tårögd. Vilken grej ni går igenom. Tusen kramar till hela er familj. /Ella

Har funderat på vad det var som var på gång i munnen efter att vi pratade Catarina...Denna eviga mycositen..... Tänker på er. Kram

Morning! Det är fortfarande mörkt och kallt...16 minus. Månen lyser och det är jättevackert. Mina tankar är hos er alla. Det känns så viktigt att få den här lilla skrivstunden på morgonen när det är tyst och stilla på jobbet. Och innan jag börjar baka dom förbaskade kakorna till julmarknaden. Har i alla fall fått ihop en 650 bitar nu. Tänker på er i hela mitt hjärta! Varmaste, varmaste!!!

Godmorgon! Här i Malmö är det mörkt, dimmigt och regnigt och nio plusgrader.
Hoppas att det är bättre med Alfons idag. Tänker på er!
Kram Åsa

På fredag jobbar jag min sista dag på Malmö Stadsbibliotek (jag ska visserligen tillbaka direkt på måndag och ha sagostund, ska läsa en Alfons-bok faktiskt) och sen ska jag vara ledig innan nästa jobb börjar 1/12. Jag och Luna planerar en tur till Mamma Mu-utställningen i Kristianstad. Det vore väldigt roligt om ni, eller några av er i alla fall, hade lust att hänga på. Jag slår en signal någon dag.
Jag har inte skrivit så mycket här på sistone, men ni finns i mina tankar.
stora kramar

Så skört ett Liv kan vara, men borde inte få vara det! Våra Käraste vill vi ju alltid ha med oss! Tanken dyker fram att vi måste ta vara på alla stunder små som stora, vägra rusa genom livet.
Ni finns i mina tankar.
Kramar från Lund

Ja, Ni finns hos oss alla - och skönt är det, att Ni också kännar att vi finns där för er. På något sätt - på distans. Hoppas att alla våra gemensama tankar kan hjälpa och stödja. Ord fattas för att uttrycka min medkänsla. Sköt om er alla!

Jag tänker på er och håller alla tummar jag kan....

kram M

som du sa en gång catarina, du födde inte alfons för att han skulle dö. vi mammor gör ju inte det. ur den största smärtan kommer den vackraste gåvan och den ska vara livet ut. ibland tänker jag att min största önskan är att jag ska få dö innan mina barn, men man får ju inte välja. fina killen, så full av liv. han ska bli frisk, eller som hedda hade uttryckt det: han måtte dé! det var länge sen jag hörde alfons skratta så mycket som när ni besökte oss. det måste ju betyda nånting. lågan finns. viljan finns. långt inne i den sköra kroppen. den måtte dé. kramar.

Börjar gråta av det orättvisa i att allt hopp och framtidsdrömmeri som fanns i den fina stunden är borta. Jag hoppas innerligt att ni får tillbaka det!

Jag kommer ihåg när du berättade det där om solen, hur vacker och alldeles ljuvlig er son var när jag höll honom en timme gammal.

Jag älskar er, och sörjer den förlorade bit av barndom som Alfons tillbringar så sjuk. Hoppas att han en dag springer skrikandes i er trädgård och klättrar i era äppelträd.

Kärlek och värme från Malmö,
kramar Kajsa

Krama Alfons från mig! Nu ska jag köra hem. Jag tittar in på bloggen imorron igen! Kram Åsa

Vi är här och läser och läser och läser.
Men har så svårt att skriva. kanske räcker det med en rad så ni vet att vi finns här. Och behöver ni något.. så vet ni.. Är det bara att ringa!

Varmaste, varmaste så här på kvällskvisten. Hörs i morgon.

Är inne och läser hos er varje dag.Jag tänker på er och håller tummarna på att allt ska gå bra. Vill skicka många styrkekramar från ett vintrigt Kiruna, kram till er alla/ Ann-Helen

Sänder en stor kram till hela familjen Löv.
Hittade bloggen för några veckor sedan och har läst mer eller mindre allt - ända från början. Tänker mycket på er.
/Petra i norr

18- men jag försöker få iväg dom varmaste ändå. Krama varandra från en frusen Gunilla.

Godmorgon! Regnigt idag oxå i Malmö...men skickar varma soliga kramar ändå. Hoppas Alfons mår bättre idag! Kram Åsa

Åh vad jag hoppas att Alfons har blivit lite bättre sedan ni skrev inlägget....varför i helvete ska den här sjukdomen finnas för.....

Jag vet att ni skrev i ett inlägg längre ner att ni var lite oroliga för Alma, hur hon mår , att hon åt lite et c. Vill försöka peppa lite här. Jag var allvarligt sjuk under över ett år tid, inte så att det var frågan om att jag skulle dö men det var så pass att jag inte kunde ta hand om mina barn och visste inte om jag ngnsin skulle kunna göra det. Självklart var man jätteorolig för barnen och hur de mådde, framför allt den äldsta som var tre år och jag minns också att vi noterade att hon åt dåligt et c. Men hon klarade det här året förvånansvärt bra och verkar inte ha ngra "men" av det eller ens tänka på det idag....mycket tack vara (tror jag) att vi hade så bra stöttning omkring oss av vår familj att det var så många som brydde sig och älskade henne...samt ett suveränt dagis

Och den stöttningen har ju ni också av er familj det märker man ju när man läser här. Ni har så många som älskar er och era barn Så jag hoppas och tror att en dag kan både Alma och Alfons lägga detta bakom sig och leva och leka och njuta. Barn har en otrlig förmåga att leva i nuet.

Sitter i ett regnigt Malmö och skriver tenta om mediakoncentrationen i västvärlden. Kom att tänka på er och då kom solen fram ;-) Hoppas innerligt att det är bättre med er nu än då för några dagar sedan. Hör av mig efter tentan. Många kramar Sara.

Jag hoppas så att Alfons mår lite bättre idag...
Många kramar

Lite varma kramar så här på kvälls kvisten. Fortfarande kallt och ruggigt. Krama "Havets skräck och fasa" lite extra. Hur går det med Almas arm förresten? Krama henne lite extra också. Hörs i morgon!

kämpa på.