Fredagen den 16 september. 300 barn i Sverige får cancer varje år. 52 av dem dör.
Vilka 300 som drabbas är en slump. Vilka 52 som dör beror på många olika omständigheter. En av dessa omständigheter är hur mycket forskning som kan bedrivas. Hur många barncancer läkare kan Barncancerfonden finansiera? Hur många nya studier har vi råd att starta nästa år? Hur många idéer som verkar helt orealistiska ska vi ändå ge pengar till?
Skulle du ge 1 miljon till en läkare som tror att vanlig fiskleverolja kan bota cancer? Inte om du hade 10 miljoner att dela ut. Men om du hade 87 miljoner då? Eller om du hade 190 miljoner? Fiskleverolja, sånt äckligt som man tvingade i barnen förr i tiden? Just i detta nu funderar professor Per Kogner , i Stockholm, på varför det är så att fiskleverolja faktiskt dödar Neuroblastomceller i hans labb, och hur ska han kunna använda det på barnen, funkar det i kroppen också? Ska vi säga till Per att han inte får 2 miljoner till nästa år, att han får stoppa här. Att det var ju en tokig idee, att fiskleverolja skulle döda neuroblastom som inte ens de allra starkaste cellgifter kan döda? Eller ska vi ge honom pengarna, och tänka att år 2007 så fick 300 barn cancer och 47 dog, fem till överlevde. De överlevde för att jag och 840 andra personer skänkte 200 spänn i månaden till en tokig professor Per som gav barnen fiskleverolja samtidigt som de fick cellgifter?
Om vi ska bli realistiska så kan ni som följer denna blogg samla in 2 miljoner till Barncancerfonden varje år! Det är cirka 350 olika människor som följer Alfons varje dag (det är såklart fler än 350 som följer bloggen, då inte alla är här varje dag), och om alla ni skaffar autogiro till Barncancerfonden så att ni skänker 200 kronor i månaden, och om ni alla övertygar vars en kompis, släkting eller arbetskamrat att göra likadant så blir det faktiskt 2 miljoner kronor.
År 2005 gav Barncancerfonden 87 miljoner till forskning mot barncancer. Två miljoner till är väldigt mycket pengar. Vilka läkare som vill starta nya forskningsprojekt år 2007 kommer få pengar? Vilka projekt kommer pengarna inte räcka till? Ett projekt som skulle rädda ett barn till eller fem barn?
Det går att ändra på hur saker är. Ett barn behöver inte dö av sin cancer varje vecka i Sverige. Vi måste våga tro att detta kommer att gå att stoppa. Det som krävs är läkare som trotsar naturens gränser, läkare med smarta idéer och läkare med helt tokiga idéer, familjer som kämpar, barn som slåss för livet, för de vill leva, bra organisation och vård, tid och en helvetes jävla massa pengar.
Gå in på www.barncancerfonden.se klicka på ”stöd forskningen” och klicka sedan på ”en vän för livet” och följ instruktionerna.
Nu sover min Alfons, avslappnat och djupt, här i sjukhussängen bredvid mig. Men döden inuti honom vilar aldrig, den tar aldrig paus. Den kan bara utrotas eller växa.
Just nu tänker jag på Noel och hans lillasyster Elsa och Noels föräldrar. De fick besked från läkarna idag att Noel inte kommer klara sig. Jag kan skriva att jag tänker på er och jag kan skriva att det gör så ont i min mage fast vi aldrig träffats på riktigt. Jag kan skriva att jag är ledsen.
Christian
Jag är en av alla dem som följer er varje dag, utan att känna er i IRL. Även om jag förstår i djupet av mitt hjärta att ni bara lever i det ni gör för att ni inte har något val så är ni mina hjältar. Det ni gör för era barn är så fint och ändå är det ju så att man inte har något alternativ.
Till saken, igår så kom papprena från Barncancerfonden i min brevlåda, jag hade alltså redan anmält mig. För ni berör så starkt, och det tror jag gäller många av de som läser er blog. Jag hoppas att det kan ge er lite, lite styrka i den kamp ni för. Jag har själv mist en älskad till cancermonstret, dock inte det mest otänkbara: ett barn.
Strykekramar
Anna
Varma, varma bamsekramar från ett ännu dimmigt dalom!
Hej!
Pascall äter omega-3 tabletter flera månader tillbåka, ganska hög dos. Han fått återfall i neuroblastom snart ett och ett halvt år sedan.
Han gått genom en långt behandling , han mår bra nu och det ser ljust ut. EN läkare tycker att det är en mirakel men vi trår och hoppas mycket på att omega-3 hjälper och dödar neuroblastom.
Jag blir så berörd när jag ser bilderna om är.Dem ger så mycket. Vi hoppas ochså väldigt mycket på forskning det är vår enda hopp om vi tänker på framtiden.Kramar och tänkerp på er. Vi önskar mycket krafter till Alfons.
Tänk att en liten slant kan göra så mycket....
jag länkade vidare till Max och återigen fick jag kalla kårar. Vad är detta för bajsvärld vem i hala världen har rätt att göra såhär mot alla dessa barn.
Att deras små sköra kroppar kan innehålla dessa cancerceller som bara bryter ner dom så.......
men de jäkla cancer cellerna har fått det största motståndet någonsin av de mest tappra barnen som kämpar och kämpar för sina liv....
Det måste dock vara skönt att ni på avd 64 kan ha varandra som stöttepelare ni kan hjälpa varnandra, trösta varandra och förstå varandra som ingen av oss kan.....även om det är i en helt jävla super skit absurd situation
Idag är en ny dag som skall ta tillvaras på, njutas av och förhoppningsvis slipper Alfon ha så mycket ont att han kan njuta av dagen med er alla...föresten när är bebisen beräknad till?
jag skulle ha skickat en bok till alfons men när jag skulle hämta ut den...var det visst våra efterlängtade pass som kommit tillbaka från stämling av visum...vi började oro oss att de försvunnit för gott .....Men nu har boken kommit och jag skall se om jag
hämta ut det idag .....bla bla bla
förlåt jag skrev in den sissta frågan om bebisen på helt fel plats i texten.....den skulle vart sisst men jag förvirrade mig bort av en liten bebis som började pilla på alla tanjenterna..
förlåt maria
cancer är nog den värsta sjukdom jag nånsin hört om.det är svårt att veta vad man ska skriva till er.fint att ditte kommer och hälsar på er.jag tänker på er.
kram!
Som vanligt, jättekramar till er alla. I dag har jag fryst ner älgkött och varit och röstat. På rätt parti! Kram!
Jag är här och tittar varje dag, men ibland vet jag bara inte vad jag ska skriva. Jag tänker masor på er nu. Självklart på hur det går för Alfons, och självklart ´på den lilla som snart ska komma ut (för hon har väl inte kommit än?) men också på hela er familj tillsammans och hur ni har det och hur ni mår. Jag tänker på hur allting skulle varit om det var "som vanligt", om Alfons cancer aldrig hänt. Då kanske vi skulle haft värsta partyt igår och tröstat oss och sörjt borgarnas valseger. I sammanhanget känns den sorgen rätt liten även om den på sitt sätt också är skrämmande.
kram
Kan bara instämma i Ellens tankar. Dom varmaste, varmaste!!!