Onsdagen den 13 september. Feber och undersökningar.
Alfons somnade vid klockan 03.00 i går natt, efter sondsättning och nål i porten. Idag fick vi ingen sovmorgon heller, ögonkontroll 09.30, och ultraljud på tumören i buken 11.00. Alfons kräktes precis när vi skulle springa till Ögonklinik A (lite bättre än B:an, inte för att vi varit på ögonklinik b, men den låter lite sämre iallafall), men sondslangen satt kvar och fungerade, första gången det hände! Väl där så sov Alfons emellan de olika stationerna, reception, väntrum, ögontest (bokstäver på tavlan), ögondoktor, ögonsköterska som droppar droppar i ögonen, väntrum och sedan ögondoktor igen som kollar ögonen. Allt såg bra ut i ögonen, allt var normalt.
Ultraljudet gick bra, Catarina mötte upp utanför, och Alfons sov igenom hela undersökningen. Det officiella svaret på ultraljudet får vi imorgon, men vi kände oss lättade när vi gick därifrån, tumören längs med kotpelaren hade ”nog inte” växt, sa läkaren som gjorde ultraljudet. När vi hunnit en bit på väg kom en sköterska springandes och sa att vi skulle till lugnröntgen, så vi vände tillbaka, det gick också bra.
Annars har dagen mest bestått av en sovande/halvsovande Alfons som har haft det jobbigt, med hög feber och ont i kroppen. Lugnröntgen visade inget så, det är antagligen en blodförgiftning. Det kan man lätt få när ens blodvärden är så låga som Alfons.
Här på avdelningen tar man varje morgon blodprover, som skickas med rörpost till blodlabbet, där de analyseras, svaren är ett viktigt underlag för läkarna. Alfons värden var länge stabila trots cellgifterna, men effekten kommer successivt i takt med att de olika celler som kroppen producerar har lite olika lång livslängd, och när benmärgen inte producerar så mycket nytt så blir det tillslut helt tomt på vissa av kroppens blodceller.
I dag hade Alfons Neutrofila, rem 1 (som ni alla vet är en vitblodkropp, alltså en del av kroppens immunförsvar) gått ner till det omätbara <0.10 (hos dig som läser är de antagligen mellan 1,5 och 8,0). Alfons Trombocyter (som gör att blodet kan levra sig) låg på den magiska gränsen 20 (det normala värdet är 140-400), vilket betydde att han fick påfyllning med en påse Trombisar. Det ser ut som äpplemos, men är lite mer livsviktigt.
Tack till dig som läser detta och är blodgivare, det kanske var dina Trombisar som Alfons fick idag. Din insats att ge ditt blod till vårt sjuka barn är bland det enklaste och mest solidariska man kan göra. Alla ni som skriver att ni önskar att ni kunde hjälpa Alfons, det kan ni ju! Anmäl er som blodgivare via länken en bit ner till höger på denna sida, vi behöver ert blod, nu, om vi ska kunna vinna mot cancern. Cellgifter är som det låter GIFTER, de tar inga hänsyn och massakrerar Alfons immunförsvar och blodkroppar, utan immunförsvar och blodkroppar kan man inte leva, alltså utan extrablod blir det bli tufft att överleva själva behandlingen mot cancern.
Vi fick äntligen träffa smärtenheten idag, och det var väldigt bra, Alfons har fått ett litet smärtstillandeplåster på armen och imorgon kan vi sluta med att ge morfin var tredje timme, utan bara om det verkar behövas.
Nu i kväll var vi nere en liten sväng med Alfons på lekterapin, det var skönt att komma ut från rummet. Om än bara för en liten stund.
I morgon blir det ”kanske Magnetröntgen” över skallen, då läkarna vill kolla så att Alfons inte har tumörer i bihålorna (pannan och kinden), där han klagat på smärtor länge.
Christian
Och än en gång tack för alla filmer och teckningar och kort, Alfons uppskattar det!
Om ni råkar han den tecknade serien som handlar om kroppen (där man kan se T.ex. en riktig strid mot lunginflammation, mellan vita polisblodkroppar och elaka gröna maskbakterier) så får ni jättegärna kopiera och skicka dem till Alfons (jag tror det är en fransk serie från början och så finns det en liknade serie där samma figurer är i rymden).
Alfons, du är världens största hjälte!!
Lille Alfons, så himla mycket du och din familj får gå igenom. Jag önskar att jag kunde bli blodgivare igen, jag har varit det i flera år tidigare, men har nu för lågt blodvärde...men så fort det stabiliserar sig ska jag börja igen, det lovar jag!! Tänker på er varje dag och försöker hänga med i berg-och dalbanan mellan hopp och förtvivlan. Många hoppingivande kramar från ett soligt Göteborg.
Tyvärr kan jag inte bli blodgivare, men Malin är och det är ju bra. Tänker som vanligt på er och skickar som vanligt varmaste!
Tänker på er mycket! För ett tag sedan skrev jag att jag skulle besöka blodbussen nästa gång den kom utanför mitt jobb och det visade sig att den kom samma dag som jag skrev detta. Jag gick dit och de tog alla prover de måste ta innan man kan bli blodgivare. Därefter skulle det ta ca. 6 veckor innan man blir kallad, så i mitten av oktober/början av november ger jag mina första 4,5 dl.
Många varma och starka kramar till er alla!
Jag läser men är inte blodgivare. Har alltid trott att jag har för lågt blodtryck, att man inte ska väga under en viss vikt osv, men det börjar vara dags att ta reda på fakta.
*många styrkekramar*
Är precis på väg till ögonklinik B, dit syncentralen hör. De är toppen så ni får se detta som en allmän dementi! Körde er dotter till dagis imorse och hon undrade om inte Ebba och Hannes skulle följa med! Ebba å sin sida försöker få mig att övertala fröknar om att de ska få börja på vram nu direkt! Tänker på er och älskar er. Vi hörs i eftermiddag! Kramar Malin
Tänker på er alla. Kram
...som vill berätta, att jag lämnat Alma-Lee på dagis nu. Hon blev lite ledsen, för det kom just in en kopia på mormor, så hon förväxlade oss och gick med henne istället. Jag insåg det fatala i misstaget och kallade henne tillbaka, men försent, hon blev jätteledsen. Kändes ändå bra att lämna henne till Eva och Tommie som var där. Skönt när man känner totalt förtroende för personalen. Det blir lite lättare att lämna ledsna barn då. Tack till er på V Vram för det!
Sedan åkte jag till Linderöd för att lämna Ebba och Hannes på dagit. De cyklade dit. Ebba var jätteglad, för när Malin borstade hennes tänder imorse upptäckte de, att hennes (d v s Ebbas) framtänder är lite lösa. Det är en stor sak.
Och nu sitter jag vid deras dator och väntar på dig, Catarina. Är Vaknade inte när Alma kom krypande och lade sig på min arm.
Jasg hoppas de kan göra MR idag. För vår skull - vi vill ju veta allt som går att ta reda på. För Alfons skull hoppas jag att han får vara smärtfri med hjälp av det där opiumplåstret. Och att han får sova mycket, medan blodvärdena stiger bran uppåt! Samt att cellgiterna ska ta död på alla cancerceller och göra så att han blir FRISK. Det vill jag: Ha tillbaka gamla vanliga Alfons igen. Satt och tittade på en massa kort av honom och Alma sedan hon somnat igår. Så innerligt gärna vill jag ha den Alfons tillbaka...
Kramar till er alla.
Hej på er!
Serien du är ute efter heter en cellsamhistoria, ska försöka hitta den! Hoppas dagen och svaren blir så bra som möjligt.
POK
Ska också kolla om jag hittar den, bränner isf på DVD och skickar ner...
Tänker på er som vanligt hela dagarna. Nu har jag fått hosta så det sliter i halsen, och sitter och väntar på att fysiklektionen börjar...
All kärlek.
Hej, den finns på Smarto.se och kostar drygt fyrahundra spänn. Kramar!!!
Kära familjen Lööööv! Ni är med mig alltid, kan jag säga. Det sista jag tittar på innan jag släcker min lampa är ett underbart fint foto på Alfons, nämligen dagisfotot från i våras. Trots att du hade permis kan man inte ana vad som "jävlas" i din lilla kropp, och att du faktiskt är sjuk när kortet togs. Dina ögon är "stjärnögon" fulla av liv. I natt grät jag i det tysta när jag låg där och tänkte på allt som händer dig och din familj. Helst skulle jag vilja ha dig bredvid och krama dig. Vissa dagar är värre än andra. Idag har jag varit ledig från jobbet och tillbringar den med mina skol-lediga barn. Nu ska jag sätta in de 1530 kronor till Barncancerföreningen Södra som snälla människor på Västra Vrams förskola skänkt!! Så enkelt det ändå kan vara att få in en slant som betyder så mycket. Kan ju också nämna att jag ÄR blodgivare sen några år tillbaka och det känns så bra att kunna göra en insats om än en väldigt liten sådan. Jag vet ju attdet måste till blod. Det är ju en färskvara! Kramar till er alla så ses vi i morgon på Vram.
Du vet väl om att du är värdefull, att du är viktig här och nu. Att du är älskad för din egen skull, för ingen annan är som du.
För ca 12 år sen så kände jag att jag ville göra nåt för världen. Jag är ingen rik människa så att ge pengar till välgörenhet gick inte. Kom då på att pappa lämnade blod förut. Så jag ringde till Moralasarett och anmälde mig. Sen dess så lämnar jag flera gånger om året. Min kropp känner när det är dax att lämna och jag mår bra av det. Och jag känner att jag gör nåt för mina medmänniskor oxå. Summan av det hela är alltså; ALLA mår bättre av att lämna blod!
/Malin
Ge inte upp, kör hårt. Tro kan förflytta berg.
går och lämnar blod så fort blodbussen kommer - minsta jag kan göra!
Önskar jag kunde lämna blod men jag har för dåligt blodvärde. Tänker på er i alla fall.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva, det är svårt att hitta rätt ord. Tänker mycket på er och följer kampen via bloggen varje dag. Ni (med hjälp av Sara Svensson) har redan fått mig att bli blodgivare, det är en så enkel sak att det känns dumt att man inte börjat ge tidigare.
Jag beundrar er styrka.
Många Kramar
Martina