alfons

Måndagen den 25 september klockan 07.41 på förlossningen i Lund kom vår flicka ut till oss.

 

Det hela tog fart efter en liten kvällspromenad i backarna i Sätaröd söndagen den 24 september. Vid tio tiden, efter vi hade ätit lite Tacos, blev det mer och mer regelbundet och kraftigare. Vid halv ett tiden sa Catarina att det var dags att åka in. Så vi packade ut i bilen och körde mot Lund i dimman (Alfons skulle få cellgifter i Lund dagen därpå så därför valde vi att föda nära honom). Mormor sov med barnen hemma hos oss.

Vi var väldigt trötta (inte sovit på ett dygn) och det blev en jobbig förlossning. Barnmorskorna var bra, och Catarina fick det stöd och den hjälp hon behövde, de lyssnade på oss och förstod att vi inte var på samma nivå som en ”vanlig” familj Men fast det var tungt så när hon väl kommit ut så var det värt allt!

 

Hon var jättefin, mörkt hår och mycket, skallen var inte alls så där nyfödd ”knölig”, jättelik Alfons som nyfödd, Almas mun, mammas hårfäste, mammas ögon, näsan var lite svullen och hoptryckt, och hon skrek ordentlig när hon kom ut, bara lite blå om fötterna och händerna, massa fosterfett, tjock fin navelsträng som jag klippte av, stor fin moderkaka, och hon tog bröstet direkt och som hon sög, stora gropar i kinderna (påminner om både Alfons och Alma som tog bröstet direkt och som sedan aldrig ville sluta amma), sedan var hon helt slut och somnade gott, och vi var också helt slut.

 

Jätte tack till dig Kajsa som blev väckt fyra på morgonen och tog dig till Lund och filmade hela förlossningen, utan dig hade vi aldrig fått detta förevigat på film (och barnmorskan tyckte att det var starkt att du kunde stå upp efter att ha varit med på din första förlossning, det var det).

 

På natten när vi hade åkt in hade både Alfons och Alma vaknat och varit ledsna över att vi var försvunna, men mormor fick och kunde trösta. På måndagsmorgonen körde moster Malin med Alma till dagis och mormor körde med Alfons till sjukhuset.

 

Alfons satt i vagnen med världens största leende på läpparna och händerna för båda ögonen när han kom in på rummet. Han fick sitta i sängen bredvid Catarina och hålla lilla Vera i sin famn, han var som ett enda stort leende. Han klappade på henne och pratade med henne, hon sög på hans finger och somnade tryggt i hans knä. Innan han skulle gå fick hon ligga i hans knä två gånger till plus att han fick vara med och byta blöja och välja hennes första kläder. När vi skulle byta blöja började hon skrika och då sjöng Alfons ”Blinka lilla stjärna” och hon lugnade sig och slutade skrika, precis som Alma-Lee alltid gjorde när han sjöng för henne.

 

Sedan åkte Alfons och mormor till avd 64 (ett par hundra meter bort). Vi hade tänkt att Catarina och jag skulle få ett dygn för oss själva med vårt nya barn och vila upp oss. Men det gick tyvärr inte, Alfons gick från att vara ledsen till att vara förtvivlad tills han var hysterisk. Han fick nålen i porten och var på lungröntgen. Han skrek hela vägen till lugnröntgen och hela vägen tillbaka, och blev så hysterisk när han kom tillbaka till rummet att läkarna gav honom Stesolid (lugnade). Varför han var på lugnröntgen alls förstår vi inte (ingen feber, inte ont någonstans, inte förkyld, CRP på ETT, alla värden i topp och han äter, det gör han aldrig när han är på väg eller har lugninflamation). Han somnade efter Stesoliden och vi hoppades att han skulle vara lugn när han vaknade. Men han vaknade, när de kopplade bort cellgifterna, och skrek och var otröstlig. Så jag rusade från patienthotellet till Alfons, lyfte upp honom och sondmaten och bara gick ut därifrån, ner på lekterapin på en stol och efter en 5 minuter hade han slutat skrika i falsett och jag kunde kommunicera lite med honom.

Jag och Alfons bestämde att vi skulle hämta vagnen och gå bort till Catarina och Vera. Efter det så var allt bra igen. Så vi gick dit och var där en stund, sedan blev han hungrig och ville ha Röda Pölsor. Nu äter han 2-3 Röda Pölsor till frukost, 2-4 st till lunch och 3-5 st till kvällsmat. Dansk Pölse-ketchup har jag köpt i medhavd plastburk hos Pölsemannen på Mårtenstorget, så nu kan han få det här på sjukhuset också. Eftersom ingen säljer Röda Pölsor här i närheten så gick vi ner till Malmborgs och köpte två paket. Precis innan vi gick till affären kom Moster Malin, kusin Ebba och storasyster! Alma-Lee till patienthotellet för att hälsa på Vera och Catarina. Efter affären gick vi upp om patienthotellet och sa god natt till Catarina och Vera (och mormor som sov där).

 

Sedan kom Jessica och kusin Rakel upp på avd 64 med lite saker som jag hade glömt packa. De var på så gott humör och Rakel var så sprudlande och busig att Alfons skrattade och busade. Så vi gick ner på lekterapin och lekte och det var jätte bra, Alfons har inte skrattat så mycket på så länge, han gapskrattade till och med, eller det lät så i mina öron i alla fall. Sedan käkade han fem Pölsor och kollade på Robin Hood; ”muskväll”, som Alfons säger.

 Jag och Alfons somnade vid tio tiden och sov ihop tills vi vaknade vid åtta på morgonen, utvilade och på gott humör.

 

Idag onsdag åker vi hem allihopa (Alfons, Vera, Catarina och Christian) efter cellgifterna och kommer tillbaka imorgon för mer cellgifter. 
 
Christian