alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Lördagen den 21 april. Om dagarna som kommer och går.

En av de sista syskonbilderna vi har. Foto taget den 9 februari 2007.



Alfons i Lund. Foto taget den 9 februari i år. Han har blivit lite bättre efter biopsin och insättning av CVK´n och fått slippa syrgasmasken över näsan. Det känns konstigt att han tre veckor senare ska vara död. Att livet och döden hänger ihop.



Så tänker jag att Alfons finns i varje soluppgång över Sätaröd. Han är solen som försiktigt väcker liv i mina trötta ögon och nergåtna kinder. Han finns, när jag behöver honom. Och JÄVLAR vad jag behöver honom.



Sista kojbygget hemma i vardagsrummet. 3 februari 2007.



Alfons och Vera badar tillsammans hemma. Foto tagen kvällen före biopsi av tumören i halsen 4 februari 2007.




Alfons och Vera. Foto taget den 31 januari 2007.



Alma prinsessa på min 28-års dag, den 30 januari 2007.



Jag och Alfi på min födelsedag den 30 januari. Fina fina Alfi.

Håll till godo. Just nu är det svårt att skriva och svårt att leva. Vi gör mycket saker iallafall och går i terapi varje vecka. Det och fina Alma och fina Vera är det som håller oss uppe just nu.  (Och visst läser vi alla kommentarer. Ni är beundransvärda som orkar följa oss...)

Catarina

Säger som Amanda - d är ni som är beundrandsvärda!
Man blir så ledsen för er skull, vet inte vad man skall komma på för klokt att skriva...

Varmaste kramar från norr...

Vilka fina bilder på fina barn. Jag känner er smärta när jag läser och beundrar er för att ni orkar stå upp och göra saker. Tur att ni har flickorna som ger er kraft i saknaden av Alfons. Vad fint skrivit om soluppgången!
Många kramar från Cilla!

Det är en sådan smärta att riktigt känna din sorg. Sorgen i dina ord och insikten om vilken fasa ni genomlider. Samtidigt, en sådan glädje att se alla vackra bilder på era fina barn. Förstår så väl att ni inte orkar skriva, lägg er ork på att överleva.

Stor kram Anna

Så många fina bilder...tänker på er ofta fastän jag inte känner er, era texter berör så många. Kram

Har kikat in lite på bloggen den senaste tiden. Berörs verkligen av era ord och tankar. Efter att ha tittat på era kort ikväll kommer det några tårar. Så grymt livet kan vara och så tacksam man måste vara för varje dag. Tänker på min egen lille plupp som snusar gott i sängen och känner en stor tacksamhet. Kanske är det tur att man inte vet hur morgondagen ser ut.
Det jag egentligen ville säga var att jag beundrar er och er styrka, den kämpaglöd som lyser igenom era inlägg trots er enorma förlust.

Vilka fina bilder på er vackra barn!
Kramar i massor

Älskade vänner. Otroligt fina bilder. Tack för dom. Tanken finns hos er och jag kramar om er.
Puss o kram plus lite varmaste, varmaste.

Så fina bilder. Kämpa på. Många kramar

Tankarna kommer så ofta på Alfons och på er, hela familjen!
Det gör ont, väldigt ont.........
Det känns tomt, väldigt tomt.............
Jag vill tro att våra änglar har det bra, riktigt bra nu................
Kram/Elisabet

Du är beundransvärd! Ni är! Hela er familj!

Fina bilder, på fina fina barn. Tänker på er ofta och besöker er blogg varje dag!

Kram Emma

Fina bilder på vackra människor. De som är beundransvärt är Ni. Er fina familj.

Varmaste tankar...

Ni är fantastiska... Kan känna smärtan... längtan, saknad, sorgen.. Frågan VARFÖR.. som aldrig kommer bli besvarad! Igår va det ett år sen vår Wille flög till Nangijala... Det va en hemsk dag, men samtidigt så härlig, för även om det va ett år för oss av smärta sorg o saknad, så va det igår ett år för William utan smärta, ett år av lek o bus... Alfons och William tar hand om varandra, tills vi kommer... dom väntar... det bara måste vara så att dom väntar på oss ! Många styrkekramar till er !
//William Emil och Wilmas mamma
www.williamhedman.dinstudio.se

Vad fantastiska ni är! Beundrar er väldigt mycket.
Följer er blogg den är så fin men det är ett stort fel i den att er SÖTA ALFONS inte fick stanna hos er.Stora kämpar kramar Annelie

Vad fina bilder. Ta hand om er.

Kära ni
Det gör så ont när jag läser ?sista syskonbilderna?, tårarna bara rinner. När man tittar på dom tre kan man bara se hur mycket betyder dom för varandra, vilken styrka ge dom två flickor till sin storebror och vilken stark pojke han har varit lilla Alfi. Jag blev så glad när jag såg honom nu igen, men så ledsen samtidigt. Det finns inte ord som kan beskriva allt som jag känner nu.
Vill bara sa att jag tänker på er varje dag, vill ge er all styrka som jag har att ni klarar denna vardag som ni har nu. Livet är så orättvis och frågan ?varför? är med oss hela tiden fast vi vet att aldrig få vi svar på samma.
Många, många styrkekramar till er.
Ta hand om varandra, det är så många som sörjer med er, vi er så många som har lila prinsen Alfi levande i våra tankar och glömmer honom aldrig.
Kram

Jag tänker ofta på er och hoppas att ni har det bra.

Ja nu kommer tårarna igen....
Han var så otroligt fin, lilla Alfons.
Jag förstår att ni har det svårt att leva vidare, tur att ni har 2 st söta döttrar som gör det lättare.
Det är så hemskt att barn skall dö av Cancer... Varför ?? Det är inte rätt..
Jag tycker att ni är helt otroliga som orkar skriva vidare ...
Massor av kramar till Er.

Det är klart vi orkar följa er! Vi tänker på er och undrar hur ni har det. Några rader då och då ger trygghet och blir ett bevis på att livet ändå går vidare, trots att det stannat av. Snart är det första maj. Första maj i Malmö är så förknippat med er. Och med Alfons. Picknick i Slottsparken, första gången jag såg Alfons (visserligen inte första maj). Jag hoppas se er där i år igen.

stora kramar

Nu kommer tårarna igen...
Han var så otroligt fin, lilla Alfons.
Jag förstår att ni har det svårt att leva vidare... Tur att ni har 2 st söta döttrar som gör det lättare att leva vidare.
Det är så sorgligt att Alfons inte finns mer, det är inte rätt.. Fast det är ju inte rätt när någon, speciellt ett barn dör i Cancer.
Massor av kramar till Er.

Vilka fina bilder på era fina, fina barn. Det är svårt att förstå att den fine lille killen inte finns kvar hos er längre. Han ser så levande ut på bilderna trots att han är så sjuk.
Ni finns i mina tankar, ofta, ofta. Jag kommer aldrig att glömma Alfons trots att jag aldrig har träffat honom (eller er).
Många kramar

Jaha då blev det dubbelt.
Trodde inte att första inlägget hade "fastnat"

Hejsan! Skall bara visa att jag har er i mina tankar hela tiden. Så fina barnen är.
Kramar i massor från Elisabet i Osby

Varmaste, varmaste. Snön virvlar så sakta ner på backen och det var åtta minus när Mats klev ur sänghalmen i morse. Hästarna har regnkapporna på sig och tycker inte att det är roligt alls.
Många fina tankar och stora, stora kramar!

Ni finns ofta i mina tankar! Jag är så arg på cancern som tog den vackra pojken Alfons från er.

Mina ord har tagit slut, men ni finns i mina tankar och i mina drömmar. Puss och kram!

Håller med Martina som kommenterat här ovan. Det är ni som är fantastiska. Tänk så många människor som Alfons påverkat genom er ork att skriva om det mest förfärliga som kan drabba en förälder.

Tänker på Er ofta.

Kramar

Maria

Vilka underbara och samtidigt så sorgliga bilder. Tänker på er och önskar att vardagen ska bli lättare såsmåningom för er. Det är så jäkla hemskt, kan nästan känna den ångest och sorg ni vadar i, men inser att förstå helt kan jag inte. Det är som när någon som inte är drabbad av cancer säger att de förstår, men det gör de ju inte. Visst kan man sätta sig in i andra människors situation en kort stund. Men att leva i det dygnet runt. Att det är det första man tänker på när man vaknar, det sista man tänker innan man somnar. Det är något helt annat. Jag vet hur det är att leva i ångesten av cancer, men inte hur det är när allt är förlorat.
Massor av styrkekramar till er
Jessica med Filippa neuroblastom IV-05

Tack för de fina bilderna!!

Vi följer er.
Stor kram,
Anna o Micke

Vilka fina, fina bilder. Jag blir varm av dem, men samtidigt så otroligt, otroligt ledsen. Det finns ingen rättvisa eller mening med att rycka bort ett liv så tidigt. All min styrka, värme och kärlek till er alla fem.

gulig, min hund heter alfons

Oj, jag vet inte rikigt vad jag ska säga eller hu jag ska formulera mig men jag blir verkligen så ledsen för eran skull. Jag kan inte veta hur det känns men jag kan tänka mig och då förstår jag hur hemskt det är. Alla bilderna var jättesöt, underbara och med så mkt känslor och värme. På den första bilden med sista syskon bilden, den var finast. Jag önskar all lycka till dig och din familj! Jag tänker på er!

Vilka fina bilder på era fina ungar. Alfons ser ut att tycka att det är så mysigt med lilla Vera.
Här rullar vardagen på men varje dag går tankarna till er. Ibland gråter jag men sen tänker jag att ändå, vilken otrolig lycka att ni ändå fick dela den tiden ni fick. Vi ses snart hoppas jag! Kram!

Tårarna kommer varje gång jag är inne på er blogg och läser.
Hoppas även att skrivandet är som någon form av terapi. Fina bilder och minnen i detta inlägget som fick mig att mitt i tårarna le lite. Sköt om er!

Så fina bilder på era fantastiska barn!
Tänker på er och skicka många varma kramar!

Catarina!

Vill bara säga att ni finns i våra tankar dagligen...
Våra varmaste tankar och styrkekramar går till underbara fina familjen Löv!!!
Ibland är det bara så svårt att hitta ord för det man känner... lika svårt att veta vad man ska säga..

Kramizzar

Tänker på er!

Vad fina alla bilderna var, speciellt det där i badet. :)
Tänker ofta på er. Stora kramar från ett regnigt Karlstad.

Så overkligt....Att han inte finns här mer. Han finns ju på bilderna!Och i våra hjärtan för evigt.

Många kramar

Vilka fina bilder. Alfons var bara så söt,men syskonen också. Ni verkar vara en sådan underbar familj.Ha det bra,vi tänker på er.Kram

Hej Catarina,
det är klart vi orkar följa er. och vi förstår att ni tycker det är tugnt att skriva. jag tänker på er och på Alfons. Varje dag faktiskt. Jag hoppas er smärtaa snart blir något lättare att bära.

Kajsa S

Jag beundrar er så mycket...för den kamp ni gått igenom..och för den kamp ni går igenom nu!Livet är verkligen orättvist ibland!!!

Många kramar!

Kära ni..det var smärtsamt att se de vackra bilderna..men så ont..tårar som rinner..!! Man kommer ofta till tanken varför! Mitt barn som betyder allt, som är min framtid..som ska kunna göra allt det jag drömt om!! Så plötsligt blir det inte så...och livet blir annorlunda..saknaden, sorgen den bottenlösa..när hela tillvaron går sönder..då är det trots allt så bra ni går o talar med en erfaren person. Jag hoppas innerligt att det kan hjälpa lite mitt i allt det svåra!! Jag kan aldrig ta bort den stora svåra sorgen, men önskar jag kunde vara axeln ni lutar er emot...Stor o varm deltagande Kram // M

Vilka underbara bilder på underbart fina barn,
jag tänker på Er,flickorna och Alfons väldigt ofta..

Många Kramar

Det handlar inte så mycket om att vilja fortsätta följa er längre, utan något som man måste göra. Så länge som man hållt tummarna för Alfons, och tänkt att alla de dåliga rapporterna från er bara måste vända till det bättre, gör att nu måste man följa det ni orkar dela med er, även om Alfons gått vidare till andra sidan.

Det här med cancersjuka barn är nog något som berör alla, men för mig har det mest varit ett diffust obehag. Något jag helt inte ville tänka på. För min del hade det varit enklast om jag aldrig klickat på den där länken som jag fick skickat till mig. Det hade varit en lättnad att slippa dela er hemska kamp. Men ack vad mycket ni lärt mig. Att stanna upp och ge en gosig tvååring en extra kram. Att ha lite extra tålamod med en obstinat sjuåring. Man vet ju aldrig vad som väntar, men man kan ju inte heller låta bli att leva. Det där sista, att ni är beredda att fortsätta vidare när ni återfått orken, det har rört mig mycket. Och även om det inte känns så nu så tror jag att ni återfår orken, när tiden är den rätta. Inte för att jag känner er, utan för att jag har läst det ni har skrivit under så lång tid nu.

Många, många varma kramar till er.

Vilka fina bilder! Både ler och gråter när jag tittar på dem. Vilka underbara barn!!!
Blir så ledsen för att ni inte får ha Alfons hos er och för att han inte får vara med er. Att ni inte får dela vardagen tillsammans.
Jag är inne och tittar på bloggen ofta. Och jag tänker på er ofta. Tänk vad konstigt egentligen, för jag känner ju inte er mer än vad jag har läst mig till här. Men ni har berört mig så djupt så jag måste helt enkelt följa hur ni har det.
Och som så många andra skrivit, det är inte vi som är beundransvärda, utan ni. Förstår att ni inte har något val, ni måste kämpa vidare, med tanke på era två barn. Men jag beundrar er och att ni dessutom orkar delge alla oss som följer er, eran historia. Tack!
Kramar!!!

vilka sötisar....! det är så stort att ni vågat dela med er. jag blir alltid lika ledsen. men vilken familj han har haft!!! den följer han säkert varje dag han går över träden i sitt piratskepp!

Nej det är ni som är beundransvärda! För det gör jag verkligen... beundrar er! Kramar till er alla i massor!

Hej Kära, Kära NI, jag vet hur livet för Er är just nu, mest i dur en Era små ger Er glädje och ta vara på den. Att Ni svär av förbannelse att Alfons inte längre finns här och att livet ska vara så orätttvist är naturligt och bra. KÄMPA PÅ; KÄMPA PÅ, Ni har en svår tid, den allar svåraste för människor och den kommer att vara länge. Jag skulle önsk att jag kund skriva tvärtom men man måste vara realist. Men minns allt fint med Alfins, gråt tillsammans, håll om varandra och sårskorpan kommer att bli lite lite hållbarare.

ER vän som Ni inte alls känner men som jag ändå tar för givet att jag får vara, jag menar Er vän!!!!!
Roland Fors och min kamp för Cancerfonden kommer att bli större än jag tänkt, ska göra mer saker för att få in än mer pengar, vilka behövs och är nödvändiga för att denna JÄVLA (ursäkta språkbruket) sjukdoms gåta ska lösas.
Roland

Varmaste till natten och kramar och vackra tankar till er där nere i Skåneland.
Puss o kram!

Många varma tankar till er!

Alfons finns i mina tankar varje dag liksom frågan som lyder: varför? Jag kan inte vare sig förstå eller acceptera att han togs ifrån er. Ni är beundransvärda som kämpar vidare. Ni inspirerar mig och har fått mig att se på livet ur ett helt annat perspektiv.

All min kärlek och styrka till Er familj!

Något gott kommer ut från allting som händer här i livet

Att se dessa finfina bilder av Alfons sista tid gör att jag börjar tänka på hur glad man skall vara över livet! Och vilka finfina föräldrar ni verkar vara! KRAM

Fina fina bilder på fina fina barn... Visst finns vi kvar härute, tänker på er och håller om er i tankarna -varje dag. Och önskar att allting vore annorlunda och livet inte var så grymt mot er. Förstår att det är svårt att orka leva(och ännu mer att orka dela med sig av sitt liv då), säger som många andra att det är ni som är värda all beundran. Hoppas att ni kan finna lite frid i er själva och glädje tillsammans med flickorna varje dag. Som en liten liten andningspaus från sorgen, för att sen ha kraft att orka tillbaka till verkligheten och saknaden igen. Krama varandra och flkickorna. Många tankar genom natten, mia.

Sänder en STOR kram till er alla. Det är ni som är beundransvärda....tack för att ni visar oss alla era fina bilder, era kloka tankar...

Hej,
Tack för fina bilder på er alla och tack för att ni orkar kämpa på. Tänker på er, jätteofta.
Kramar från Anneli

Sitter här framför burken och tänker på er... Kan inte sova... Hoppas ni sover gott och drömmer glada drömmar om Alfi!

Många kramar

Tänker på er ofta....vi ses snart!
kramar Anna

Vilka fina bilder på era fina barn! Man både ler och får tårar i ögonen. Ler för att barnen är så fina, var och en för sig, och tillsammans. Får tårar i ögonen för att Alfons inte längre finns på jorden och livet är så orättvist.
Vi tänker på er!
Många kramar

Varmaste, varmaste kramar och tankar! Puss!

Familjen!
Tänker på er, vad ni gått igenom och hur ni mår. Tänker även dagligen på vad ni har förmedlat till alla oss okända som just nu lever lyckliga med alla våra familjemedlemmar välbehållna. Inget är givet. Inget är för evigt. Det ni har förmedlat är att ta tillvara på dagen och stunden. Visst måste man få planera och drömma om framtiden, men framtiden är inte tillgänglig för alla. Att vara medveten om det tror jag kan göra att man njuter lite mer av livet just nu, just här.
Tycker att det är en härlig bild att se en liten kille i full prinsessutstyrsel. Inga givna könsroller här inte :-)
Ta dagen som den kommer, följ med känslorna i vågorna och topparna. Tids nog stormar det nog inte lika häftigt.
Kram

Många vackra bilder som berör.
Styrkekramar till er

Fina fina bilder av en lycklig Alfons - trots smärta och sjukdom. Kramar och tankar till er, finns inte så mycket mer att skriva.....

Förstår att saknaden är hemsk. Alfons finns dock kvar, tack vare era ord, er blogg. Jag som aldrig träffat Alfons, kommer ändå aldrig att glömma honom.
Kram

Varje dag finns barnen med mig. Barnen och deras Familjer jag mött och blivit imponerad av, på så många sätt. Er livsglädje och kämparanda styr mig i mitt liv. Ta vara på det man har och se dagen i nuet. Livet är här och nu, småsaker blir så otroligt obetydliga.

Barnen, alla tre(!) är så otroligt fina! Jag är särskilt förtjust i bilden på Alfons i sin prinsessklänning och tiara på din födelsedag. Grattis i efterskott. Jag tänker på er ofta, ofta och önskar att jag kunde ge Er något mer än en cyberkram då och då. Kramar -anki i lund

jättefina barn

Bilderna är jättefina, men det är klart dom blir det när motiven är så underbara.
Tänker på er!
kramar från Tollarp

Vilka bilder...När jag såg dem log jag och egoistiskt nog tänkte jag ?oh vad skönt han lever igen och ligger på sjukhuset med sin familj, där de får all hjälp som finns i hela världen och det här kommer att gå bra....?
Men sen går det inte att ljuga mer för mig själv Alfons lever inte hos er eller ligger på sjukhuset och glottar på tv. Han leker och lever det liv som bara barn kan göra?.Det sorgsna är dock att ni inte får ta del av hans nya sjukhus fria liv....

Jag tror att Alfons ofta är hos er och han finns där och blåser en liten, liten vårvind på era tårfyllda kinder så att de ska torka och ge er mer ork. Ork att orka sörja, skratta och leva vidare utan Alfons men ändå med han.

Ni har utan vetskap om det hjälpt, gett mig och min familj en annan syn på livet. Ofta har ni skrivit så vist om erat liv att man själv börjat rannsaka sitt eget.

Vi fick vår Mira ungefär samtidigt som jag började följa er blogg det vill säga för 11/2 år sedan. Vi ville åka till Asien en längre period men vågade inte riktigt släppa allt som fanns här hemma jobb, utbildning, familj?..Men efter att någon av er skrev ?vi tar vara på var dag , idag lever vi?etc??.då tänkte jag att var dag är en ny dag och ingen kan få den åter igen, varför inte göra det bästa av var dag som man får till sitt förfogande?.och sen åkte vi.

Under era värsta perioder av Alfons kämpande mot sin cancer hade vi en underbar tid som gjorde att vårt lilla familjeliv fick en vändning med familjen som fokus och allt det andra är på andra plats?.Dessa kloka rader vill jag tacka er för och sorgligt nog vet jag inte om jag någonsin skulle kunna ge er några fina bra råd tillbaka??Jag önskar er allt gott som finns överallt och massor av kraft att orka vidare?.Underbara barn måste kommit av underbara föräldrar ?.såsom ni.

Kram Maria

Fina fina Alfons!
Då jag ser korten rinner tårarna, jag tänker så ofta på er och på Alfons..
Ta hand om er, Varma kramar Johanna

OJDÅ MASSOR AV ? HOPPADE IN I MIN TEXT...LÄS DENNA OCH NI KANDKE FÖRSTÅR VAD DET SKULLE STÅTT....

Vilka bilder...När jag såg dem log jag och
egoistiskt nog tänkte jag "oh vad skönt han lever igen och ligger på sjukhuset med sin familj, där de får all hjälp som finns i hela världen och det här kommer att gå bra...."
Men sen går det inte att ljuga mer för mig själv Alfons lever inte hos er eller ligger på sjukhuset och glottar på tv. Han leker och lever det liv som bara barn kan göra?Det sorgsna är dock att ni inte får ta del av hans nya sjukhus fria liv....

Jag tror att Alfons ofta är hos er och han finns där och blåser en liten, liten vårvind på era tårfyllda kinder så att de ska torka och ge er mer ork. Ork att orka sörja, skratta och leva vidare utan Alfons men ändå med han.

Ni har utan vetskap om det hjälpt, gett mig och min familj en annan syn på livet. Ofta har ni skrivit så vist om erat liv att man själv börjat rannsaka sitt eget.

Vi fick vår Mira ungefär samtidigt som jag började följa er blogg det vill säga för 11/2 år sedan. Vi ville åka till Asien en längre period men vågade inte riktigt släppa allt som fanns här hemma jobb, utbildning, familj?Men efter att någon av er skrev "vi tar vara på var dag , idag lever vi?etc"?då tänkte jag att var dag är en ny dag och ingen kan få den åter igen, varför inte göra det bästa av var dag som man får till sitt förfogande?och sen åkte vi.

Under era värsta perioder av Alfons kämpande mot sin cancer hade vi en underbar tid som gjorde att vårt lilla familjeliv fick en vändning med familjen som fokus och allt det andra är på andra plats?Dessa kloka rader vill jag tacka er för och sorgligt nog vet jag inte om jag någonsin skulle kunna ge er några fina bra råd tillbaka...Jag önskar er allt gott som finns överallt och massor av kraft att orka vidare?Underbara barn måste kommit av underbara föräldrar ?såsom ni.

Kram Maria

nämen dra på trissor ??????kommer överallt...ja ja läs texten och tänk att när det är ????ska det inte va några.....

kram maria

Så fina bilder, alla era barn är så himla fina!! tusen kramar från en okänd tjej som tänker på er.

Så innerligt tänker jag på er varje dag.

Ni är i mina tankar ofta, ofta.

Ni finns i mina tankar varje dag. Varma hälsningar och kramar till er alla / Ann-Helen

Fina, fina Alfons. Och vilken stor, oändlig ofattbar sorg. Alla mina varmaste styrkekramar till Er.

Varmaste, varmaste till er från oss. Fina tankar och stora kramar!
Puss o godnatt!

Tänker på er och sänder många kramar.

Det är väl en himla bra ide att när ni inte orkar skriva så kommunicera med bilder istället för med ord.
Tänker på Er ofta, ofta.

Kramar i natten.

Tack för de underbara bilderna. Tänker på er! Massor av kramar från oss tre

I går när vi gjorde majbål och eldade för ungdomarna vill ju fira sin valborg själva. Jag fotograferade extra solnedgången och tänkte på er underbare pojke, Linn, Henrik, Mattias, Niclas C m fl mfl. Så många. Det började med min bästa kompis som dog 1972 i leukemi 21 år. Då hade nyss cellgifterna den sommaren kommit till Sverige.Hon
- Carin O- hann få det några månader.
Trodde väl aldrig jag en gång skulle befinna mig i samma situation som min bästis sedan jag föddes.. Visst har jag min flicka kvar. Men hur länge. Denna oro tär och jag blir snart helt slut av detta. Är inne på 7:e år. Men ni föräldrar som mist har det värst. Jag handlade blommor i em. Normalt köper jag inte till mig själv och huset så mycket. Har fyra gravar att sköta. Tänkte nu köper jag till oss. Pengar har ju inget värde längre. Kramar och tänker på er och alla andra på södras sidor......Charlottes mamma som gör sitt bästa precis som ni andra...

Varmaste, varmaste i denna kyliga morgontimma. Fyra minus och jag är tillbaka på jobbat. Det fick bli en promenad.

Tänker på er och skickar mina finaste tankar och största kramar!

Hela ER familj är beundransvärd!! Ni har trots allt väldigt många fina o goa stunder i era minnen, vilket vi ser genom bilderna.
Nu ska jag gå till MVC och träffa Lotta, som ni också känner, och förhoppningsvis få höra lite hjärtljud. Har redan sett underverket på ultraljud vid påsk.
Kramar, kramar Annelie m familj

Grattis till bebisen, jag visste inte om det. Så roligt att höra, och ännu roligare sen när man kan se! Både magen och barnet. Stort grattis till er alla tre. Kram Catarina

Jag tittar på era fantastiska bilder och funderar så på hur han har det lille Alfons. Jag tänker mycket på er och Alfons och tycker mig se pirater överallt, inte bara i leksaksaffären när jag är där med mina barn. Jag tar det som ett tecken att Alfons är med er överallt liksom han är med oss alla som lärt känna honom via denna blogg. Att få abstrakta saker att bli konkreta underlättar i vardagen, men hur tusan ska det kunna bli konkret att man förlorar ett barn eller en storebror. I den våndan önskar jag så att det fanns ett sätt att bättre förstå,det finns ju ingen mening i att ett litet barn ska dö. Ni har fått så många av oss läsare att uppskatta livet självt genom ert sätt att skildra Alfons sjukdomstid och er kamp, för det är vi er evigt tacksamma. Jag har alltid tyckt att solnedgången är vacker men nu är den vackrare än någonsin!! Kram

Det är inte svårt att orka följa er. Det är NI som är beundransvärda, och faktiskt, trots att enda sättet iallafall jag "känner er" igenom är bloggen, så far tankar om er igenom huvudet var dag. Jag ler när jag tänker på det omtalade piratskeppet och inuti gråter jag av samma anledning. Ni är starka hela familjen, och visst är det svårt att förstå hur ni har det för alla som inte upplevt samma sak, men det är inte, och kommer aldrig bli, svårt att bry sig om er, göra det lilla man kan för att visa att man bryr sig. Alltså, skriva här, tänka på er och på er fina Alfons.

Vi tänker på er

kramar från Maria med familj i Tullinge

dagarna dom går och går efter varandra... och jag är fortfarande kvar i dimman.
skulle skicka vykort till dig, alfons, häromdagen. ett lyckligt, kort ögonblick när allt var glömt, sen slog det hårt och skoningslöst. fan. jävla cancer, jag hatar dig.
lille, vackre alfons. du saknas i världen och den kommer aldrig att bli densamma utan dig.
jag tänker på vad alfred brukar säga när jag hämtar honom på dagis; jag har inte lekit färdigt än. varför fick du inte leka färdigt, lilla hjärtat? bara lite till...

Tack för att ni delar med er av era fina foton

Många styrkekramar till er. Ni finns i mina tankar varje dag.

Hur många tårar har jag inte fällt när jag har läst eran berättelse o hur många gånger önskade jag inte att det skulle gå vägen...vilken härlig o underbar pojke, så full av liv!!! Vilka härliga o fina barn ni har...jag miste själv ett barn i graviditetsvecka 37...vill bara önska er allt gott o Alfons finns med er...stor Kram från Marie!!!

Vilka fantastiska bilder på era tre fantastiska barn! Tack för att ni delar med er.

Kramar

Varmaste till natten och fina, fina tankar.

Puss o kram

...och varmaste på morgonsidan. Många fina tankar och mjuka kramar. Pussa på flickorna!

Vilka fina bilder. Vackra.

Ert liv just nu, kan jag inte ens tänka mig in i....så mycket smärta och saknad och så all glädje och kärlek - ni lever verkligen mitt i alla känslor.
Och ni lever. Trots allt, så har ni inte gått under och ni fortsätter att hålla er ovanför vattenytan.
Det kommer att gå bra - allt blir bra.
Tankar och kramar till er.

jättefina bilder :)

Hej på er alla....Har precis avslutat en bok av Peter Pohl som jag var och lånade igår på biblan. Den var mycket bra och kan varmt rekomenderas som lite terapi....Den heter JAG ÄR KVAR HOS ER.
Har också läst JAG SAKNAR DIG JAG SAKNAR DIG tidigare av samma författare. Nu får jag väl åka tillbaka till biblan och se vad som mer finns i ämnet. Jag slukar böcker på löpande band. Det är skönt att leva sig in i någon annans värld en stund för att glömma sin egen. Hoppas ni mår så bra som ni kan och njuter av soluppgångarna över sätaröd!
Många kramar Mahlin

Den allra största aktning har jag för er alla som finns kvar. Minnet av Alfons - fina sjörövar-Alfons, princess-Alfons, alla-möjliga-Alfons kommer att finnas kvar i mitt, och säkert många andras, minne för oerhört lång tid framöver. Denna sidan har gett mig ett annat perspektiv på livet, tänk så bräckligt det är - och ändå så är människan så envis och kämpar på för att försöka bli kvar hos alla andra. Jag har full förståelse för att era rader blir fåtaliga och mer sällan, ni måste ha ett rent h--e nu. Nu finns tiden att tänka alla de tankar som var "förbjudna" tidigare, de där som gör så fruktansvärt ont när man släpper fram dem. Men tankarna måste fram och tänkas om och om igen, det är nog enda sättet att bli av med dem till slut. Några tröstens ord är det inte, men dock så sanna. Jag öppnade sidan för att önska er godnatt och såg då att ni skickat in lite nya bilder, ack så ljuvliga de är era barn - alla tre! samt bifogat några ord. Sedan blev det som det blev i mina tankar och orden bara kom ut genom mina fingrar. Så vackert ni bor, jag förstår att tankarna går till Alfons när ni ser solens uppgång, så borde hans leende ha fått stråla mot er istället. Mina varmaste kramar och stärkande tanker till er. Kram, Eva.

´När jag var liten förstod jag inte hur Elvis kunde sjunga på radion, när man sa att han var död. När jag ser bilderna på Alfons kan jag inte förstå att han inte finns fysiskt mer... Vilken enorm längtan och sorg ni måste ha. Någonstans måste ljuset finnas? Tänker på er varje dag och hoppas att ni skall hitta styrkan att gå vidare. En del av Alfons bär vi nog alla som följer/följt hans blogg.

varmaste, varmaste på kvällskröken. Kvällskramar och finaste tankar!

Jag tänker på er. Många stora, varma kramar till er alla fem.

Varmaste i morgondiset. I dag är det varmt och skönt redan nu på morgonen. Bara en huvtröja på. Ja, brallor också förstås. Haha! Annars hade det nog pratats på byn. I dag ska vi till den "stora" staden och titta på nya jobbarkläder till i sommar.

Tusen tankar och lika många sköna kramar.
Pussa på flickebarnen.

Massor av kramar till Er.

Känner inte er men gud ska veta att jag tänker på er, väldigt ofta! Alfons är en fin sol han! Kram Ida

Det är inte vi som är beundransvärda, det är NI! Catarina, Christian, Alma och Vera. Vilken härlig familj ni är, härlig trots att en del av er fattas. Du har lagt ut jättefina bilder på Alfons, och man har svårt att förstå att det gick så fort. Det finns mycket man kan säga och mycket man kan skriva men ni ska veta att jag tänker på er ofta. det är ingen här som begär att ni ska skriva här i bloggen, det bestämmer bara ni själva. Men vi är väldigt tacksamma för att vi fått följa er kamp så nära och tätt. Tack!

kära ni! jag hoppas att ni har en härlig första-sommardag. här i hamra börjar styrkan återvända och jag önskar er det samma. kramar!

Jag går in här flera ggr per dag, bara för att se på dom fina bilderna av en underbar familj.
Det är så otroligt sorgligt..
Kramar till Er.

Gunilla i Dalom... Bjuder du inte dina grannar på detta =) Tänk vad dom skulle ha skoj..

Jag blir glad, sitter med ett leende på läpparna, av att se era fina fina bilder. Men det gör ont också, det skär i mitt hjärta och mitt sinne värjer sig för smärtan som kommer.

Det är så fint att se Alfons på bilderna, det är ju inte så längesedan de togs så de är så nära. Det går nästan inte att förstå att han inte kommer att finnas där hos er nästa gång jag hälsar på. Jag minns med hjärtat och med hela kroppen hur det var att vara en förmiddag hos Alfons när han och Christian var isolerade på vuxenavdelningen. Hur han blev glad, på sitt sätt genom all smärta och isolerad från familjen, över att jag kom. Hur han orkade säga till mig att berätta vad den engelska rösten sa i filmen om forntidsmonster. Jag minns att jag blev så glad över att han ville att jag skulle läsa en bok jag hade med mig som jag tyckte om när jag var liten. Han frågade om de olika sagofigurerna i boken innan berättelsen hann förklara vad de var för något. Jag blev så glad att han orkade engarea sig i sagan! Men om jag blundar så kommer också all oro och ångest tillbaka från när jag läste på pappret om strålningshalveringsprocessen, jag anade då att det inte var bra ställt i Alfons kropp men jag ville inte tänka på konsekvenserna av det som stod på pappret.

Dagarna går och olika minnen dyker upp, eller som i måndags, en vacker kungsfiskare blixtrar till. Alfons, jag komme ralltid att minnas dig i mitt hjärta! Älskade, älskade unge!

Kärlek, värme och pussar till er som lever kvar.
Det är nästan det svåraste i detta cancerhelvete.

Kajsa

Vackre lille Alfons och hans fina fina systrar!

Idag var jag på begravning av en 92-åring! Kom på mig själv med att tänka på Alfons och Noel flera gånger.
Tänkte på att det kändes orättvist att inte de fick bli 92 år och vara helt klar i huvudet!
Men det är väl så livet är.
Och tur är väl att man inte vet något om morgondagen!

Kramar till er alla.
Tänker på er ofta!
Susanne i Östersund

Å, vad det var längesen jag skrev något här... men inte alls länge sen ni fanns i mina tankar, familjen Löv. Där finns ni ofta, ofta. Jag tänker på er ALLA som sörjer och saknar Alfons och det känns så tungt att jag inte kan göra mycket för att lätta er börda. Hur är det då att bära den?

Nu ska jag snart lyfta luren och ringa er istället.

Alla kramar och all styrka jag har ger jag er.
Jennie

Varmaste till natten, vackra tankar och stora mjuka kramar.
Även jag ska nog ta och lyfta luren snart! Puss!

Tittar på mina barn när de sover och tänker på er... på hur oerhörd saknaden och sorgen måste vara. Och önskar att det inte skulle få finnas en värld, där en fin liten pojke som Alfons inte får stanna kvar hos sina föräldrar. Det borde inte få vara så. Krama era flickor och varandra. Många många tankar genom natten, mia.

Kramar i massor från oss

Du skrev att vi är beundrasvärdasom orkar följa er?? Det är fel. Ni är beundransvärda som orkar. Jag blir ibland knäpp på mina två. Man tycker att livet är jobbigt med hämting å lämning på dagis, jobbet, trotsåldrar å annat. Sen läser jag om er å piraten å skäms att jag överhuvudtaget ens kan gnälla. Tyvärr är nog människa sån. Man vet bara vad man har.
Sköt om er å ha en underbar helg!
Kramar Jessica med två busiga underbara barn.

Stora kramar till er.

Varmaste på denna soliga, men kyliga morgon. Byxor på, men strumpor av. Går man riktigt fort känner man inte om det är kallt.
Pussar och kramar på er,dom bästa jag har och fina, fina tankar!

Tänker på er, varje dag ! Undrar va William och Alfons gör.. kanske har Alfons tagit med William på sitt sjörövarskepp, kanske leker dom tafatt i det höga gräset, med de vackra blommorna... ??!! Önskar jag kunde se dem.. båda små, men så stora kämpar, så fantastiska... Dom väntar på oss, det är jag övertygad om, men dom slipper längta efter oss, som vi längtar efter dom, för en dag i Nangijala är som hundra år som oss på jorden...
Tankar och kramar till er i massor !!
// William emil och Wilmas mamma...
www.williamhedman.dinstudio.se

Här är jag med mina varmaste som vanligt. Har inte så mycket mer att komma med än mina finaste tankar och största kramar.
Pussa på flickorna.

Några rader från "mamman", som Alma-Lee kallade mig häromdagen på dagis: "Du mamman, kan du hjälpa mig med byxorna?!"
Har som vanligt tänkt mycket på er idag och undrat hur er dag har varit.
Vi ses snart. När ni vill.
Stora kramar Jennie m familj

Återigen har jag läst lite av Er bloggg om Alfons, jag ska villigt säga att jag orkar inte läsa så mycket varje gång, även att jag läst det mesta tidigare. Det känns bara så svårt, även för en som är helt utomstående, så är känslan av sorg och tomhet så stor att jag aldrig, aldrig någonsin kommer att förstå hur stor den är för Er. Jag förstår att vissa dagar vill man bara inte gå upp, vill man bara skrika högt: Vaför gjorde du detta mot oss Gud! Jag har inget svar och inte heller någon annan heller, jag konstaterar bara åter att LIVET KAN VARA SÅ SKÖRT SÅ SKÖRT och kan tyckas så fruktansvärt orättvist! Kämpa i Er nöd, Kämpa tillsammans för hyr det är är så är det svårare att bryta fyra pinnar på en gång än en. Tillsammans blir Ni starkare, visserligen får Ni aldrig tillbaka Er sjörövarkapten men Ni får försöka tänka att han har det bra med morfar och just nu kanske han skriker, skepp i sikte, då han står där i fören med sin kikare och tittar efter Er!
Må så väl Ni kan, livet är smärtsamt och att vara tillsammans med andra som har likannde erfarenheter är nog det bästa man kan göra. För vad vet vi? Ingenting, men vi är uppriktigt ledsna för Er skull!!! och kampen mot cancern fortsätter även om nya rön och behandlingar aldrig kan få Alfons tillbaka men vi vill inte ha fler Alfons, som får lida så. En Alfons ska ha det bra, leka, vara barn, känna trygghet och ha stora planer för livet!
Roland

Hej och Godkväll, eller snarare godnatt, fina familjen!

Tänker på er, tittar ofta på fotona som ni lagt upp. Saknar honom så förfärligt, samtidigt som jag kan minnas hur det var att lura till sig ett leende, kittla lite och fråga efter en puss och en kram. Närheten. Idag förstår jag inte att han inte finns, det är så svårt att förklara för mig själv att han är borta.

Älskade vänner. Älskade barn.

Kärlek och kramar,
Kajsa

Sitter som så ofta här och tänker på er! Så fina bilder på era vackra barn.
Hoppas att ni sover gott, för det gör inte jag =)

Många kramar

Är här inne igen och tittar på de fina bilderna av era fina barn. Hoppas ni får en skön helg i det fina vädret.
Imorgon kör vi igenom Sätaröd på väg till Åhus, då tänker jag alltid lite extra på er!
Många kramar till er och era fina små flickor!

Godmorgon och varmaste! Olle har just nu kommit upp. Han och Petter ska åka och hämta hö. Och det är bra för nu är det nästan tomt ute i stallet.
Stora kramar och vackra tankar! Pussa på flickorna!

Från djupet av mitt hjärta beklagar jag sorgen!! Vår familj har idag skänkt 700 kr till barncancerfonden till minne av Alfons och till stöd för alla barn som kämpar. // fam Rydh-Chrysoulakis

Godnatt mina vänner och varmaste! Konstigt, det känns som jag upprepar mig hela tiden, hmm. Men jag skickar i väg stora kramar och vackra, fina tankar till er alla.

Puss o kram!

Älskade vän,
idag var det tungt. Svårt.
Det var så skönt att ha din gåva då, att hålla i hans bild och ge honom en puss. Ha honom nära, fast han är så långt bort.
Tack. Älskar dig, men det vet du ju!
Kärlek och kramar till hela din familj, ta hand om varandra.
Kajsa

Min lilla lilla flicka... Bara 28 år, och redan så drabbad av livet....döden... Kära kära du, allt gott önskade jag dig, sol och klarblå himmel och inga gråa ulltottar alls på din levnadsstråt... när du nyfödd slumrade vid mitt bröst... Allt gott i världen...
Älskar dig och de dina. Försöker hålla mina kupade händer om dig och dina syskon... Önskar, att livet ska fara lite varligare fram med er. Ingenting är viktigare för mig.

Varmaste! I dag är det minusgrader igen, brrr. Men det ser ut som solen kommer att skina en del i alla fall. Hoppas ni får en fin söndag.

Pussar, kramar och alla starka, vackra tankar som finns!

Kramar i massor!

Vilka fina bilder! Det finns inga tröstande ord, men ni ska veta att vi här i Rydebäck tänker på er ofta.

Vi lever just ni i en "bubbla". Inga nya förändringar på senste MR utan bara de "gamla". Vi kan leva med skygglappar på i tre månader till. Vad som händer sedan vill vi inte veta. Vår lilla bebis kommer vilken dag som helst och vi skall glädjas åt henne nu. Carpe diem!

Kramar från

Anna Holgersson (Gustavs mamma)

Många många tankar från mig här uppe på backen. Det är nästan så att jag kan ha ett "vakande öga" på Alfons från min balkong. Hedrande i sig, men det finns inget jag hellre hade varit utan... det är så fel.

Sköt om er, jag ringer nog snart igen.
Många många kramar också / Jennie

Varma kramar och fina tankar. Pussa flickorn och prutta lite på Alma-Lee!

Häromdagen när jag åkte till flyget för åka till Stockholm var det en fantastiskt vacker morgon, en soluppgång så vacker som aldrig förr. Jag la märke till den direkt när jag satt mig i bilen och tänkte osökt på Alfons och funderade på vad han hade för sig denna vackra morgon.Jag reflekterade över att soluppgången var mer intensiv än förr och jag tänkte att det berodde på Alfons, att han finns med i alla möjliga sammanhang och med oss direkt på morgonen tillsammans med solen precis som du beskriver Katarina. Jag slog på radio P3 och fick genast höra att de diskurade den intensiva soluppgången och att man reagerat över en liten humla som intensivt lekte mot fönsterrutan. Återigen tänkte jag att det var Alfons som är i farten, som vill busa med oss lite och visa att han gör sig ständigt påmind. Såväl för oss som aldrig träffat honom men fått lära känna honom via fantastiska föräldrar, som för er nära och kära som fattas honom i varje moment och stund i vardagen. Så orättvist, så orättvist. Men tänk vad han finns med oss och bland oss varje dag på ett annorlunda sätt, ett fint sätt , men ack så fel. Varför kunde han inte fått stiga upp ur sin säng och få titta på soluppgången från samma plats som mamma och pappa och sina storasystrar? Jag försöker förstå utan att lyckas! Jag är dock övertygad om att han vakar över hela familjen och finns med i varje aktiv handling och tanke, han kommer att finnas med er alltid!!!

förlåt, jag menar naturligtivis tillsammans med sina småsystrar (inte storasystrar).

Fyra minus i dag igen! Så här kommer varmaste till er, blandat med stora kramar och bästa tankar.

Massor av kramar till Er, i eran stora sorg.

Snart är jag ledig! Funderar på hur och när jag kan träffa er, men vi ses kanske redan imorgon?

Älskade vänner, söta barn, saknar er. Är trött efter långa och många arbetsdagar, saknar ord, orkar inte tänka, så puss och kram på er!
Kajsa

Ofta är man mycket starkare än man tror. Ni är ett bevis för det.

kram
Martina

Ni är så starka. Fina bilder på Alfi som ni så fint kallar honom :)

Kämpa på! Jag vet att ni klarar det!

Hej på er!
Ville bara titta in på er sida och återigen se på era underbara underbarn, kan det annat bli med underbara föräldrar? Jag önskar att .. livet vore helt annorlunda men det finns inga val, man får leva det liv man får och fånga vare ögonblick av glädje som passerar under färden. Stunder med sorg följer också med, oavsett om vi vill eller inte, konstigt att man ofta kommer ihåg de stunderna längre och intensivare. Egentligen ville jag bara önska er en lugn och skön valborgsmässoafton, jag ska strax ta med mina två till elden i byn. Det är så orättvist att inte Alfons finns hos er och får se årets eldar, man borde kunna se en del nedanför åsen från era fönster - eller? Må så gott ni kan i denna ljuva vår. Kram, Eva.

Varmaste i denna vårkväll. Mina vackraste tankar och mina största kramar till er.

Puss!

Ni finns i våra tankar dagligen. Ta hand om varandra.......och här kommer valborgskramar från oss!
Vilka fina, både glada och sorgliga bilder och ja det är NI som är beundransvärda.
Kramar

Varmaste på denna första maj. Inte ett tåg så långt ögat ser. Nere i Mora finns det. Men jag sitter här och gnolar för mig själv. Mats pular med veden.

Stora starka kramar i dag och finafina tankar!!!

Jag önskar er en fin första maj, även om inte vädret är det roligaste. Hoppas ni gör något trevligt tillsammans. Stora kramar till er!

Tänker på er! Många kramar från Kattis

Mina tankar går hos er.
Fin fina Alfons där.

Hej!
Läser era inlägg och tittar på vackra bilder av era barn. Så söta! Tårarna rinner och jag känner en sån vanmakt mot denna jävla cancer som ställer till så mycket elände. Johanna har tre dagar kvar av sin sista behandling och efter 7 månader är behandlingen slut. Nu är det "bara" att vänta, vänta på svaret som kommer om några månader, har det hjälpt? Skräcken som sitter som en kall hand runt hjärtat och det vi mest lärt oss är att inte ta något för givet.Jag önskar jag skulle kunna göra något för smärtan och saknaden ni känner, för inget barn och familj ska behöva drabbas som ni.Sänder massor med styrkekramar från oss till er och till alla ni andra ochså som läser detta.

Feber hosta och snuva. Soffan och praliner i morgon. Varmaste och finaste tankar.

Puss o kram!

Redan maj..Du skulle ju varit här ner igår lille pirat å sett alla eldar men du hade nog första plats å såg bättre än nån av oss andra.
Sköt om er familjen.
Kramar Jessica

Godmorgon familjen. Hoppas ni lyckas hålla er vid ytan så långa stunder som det bara går. Vi bloggvänner skulle så gärna ge er flythjälp och skicka ut ett räddningsfartyg om det gick. Bilderna på barnen är verkligen fina och på något sätt så drabbande. Där fanns han ju! Och nu är han någon annanstans.
Alfons var allt en riktig ambassadör för livet. Efter att ha kommit i kontakt med honom och er så kan man inte återgå till vardagen som den var förut. Det är inte så många som kan säga det om sina förlorade kära.
Håll i och om varandra!
Många kramar från Christina

Godmorgon fina familjen!
Tittar återigen på era fina bilder och skänker er en värmande tanke så här på förmiddagen....

Många Kramar Mahlin

Igår var jag med mina barn i Kungsparken och firade 1 maj bland vänner. På håll såg jag ett ansikte jag kännde igen lite och kom på att det var ni Katarina och Kristian. Ville först gå fram och tacka er för att ni orkar fortsätta dela med er av ert liv. Men så tänkte jag på att jag ju är totalt okänd för er. Så jag gick inte fram (det kan ju vara så att man vill fira 1 maj ifred med sina vänner också :) ). Vi härute vet så mycket om er som familj och er vardagen. Ni ger till oss av er själva och vi kan göra så lite tillbaka för att tacka för det era ord lär oss. Hoppas att våra svar får er att känna att ni inte är ensamma, att ni finns i mångas tankar dagligen. Ni och fina Alfons har förändrat livet för många. Det är stort! Även om jag önskar att ni inte skulle kunnat göra det. Tankar och kramar till er genom dagen mia.

När jag ser fotona på Alfons, så tycker jag mig se så mycket av Mio...känns så overkligt att mio skulle försvinna en dag. Jag blir så ledsen
Jag har mycket att göra och tänka på, men när jag läser om er och era tankar, stannar jag upp, känner en stor sorg. På något vis är döden och sorgen så vacker, man ser glädjen och livet i motsatt ljus...uppskattar var sekund man har med de underbara människor man delar livet med.

Tänker på er alla!
Kram/Elisabet

Godafton och varmaste! Snuvan ligger tät och det rasslar i halsen.
Såg fina fina bilder på familjen Löv på en blogg. Härligt!
Stora kramar och vackraste tankar!

Kramar som vanligt

Fina, fina Alfons ! Vad snygg han är på sin mammas födelsedag ! RIktigt uppklädd !

Jag har inte riktigt några ord att skriva till er, jag hoppas att ni kan få lite vårvärme och mycket tröst och glädje av alla människor runtom.

Kramar i cyber

Hoppas kvällen blir som ni vill att den ska bli. Tänker på er.
Många kramar Jennie

Varmaste och godnatt!

Hej mina vänner. Det var ett tag sedan. Ville bara sända en hälsning till er genom rymden. Vilka fantastiska bilder på barnen. Allra bäst tycker jag om bilden på dig Catarina och Alfons på din födelsedag. Ha det så gott i vårsolen, kram...

Puss o kram och varmaste.

Soffdags!

Hej på er och hoppas ni får en fin helg med mycket sol!
Tänker mycket på er...

Kram

Varmaste till natten.Dimman i skallen har lättat och det känns skönt. I morgon blir det nog lite rensning i trädgården. Fast det skulle visst regna, så vi får se.
Fina tankar och stora kramar. Du pruttar väl ordentligt nu Alma-Lee!

Hoppas på en bra helg till er.
Kramar Jessica

Stora kramar till er. Tänker på er ofta!

varmaste denna gråmulna dag. Pojkarna har just kommit upp och håller på att sätta upp en byggställning runt ingången. Nytt tak ska läggas. Tänk att det alltid är något som måste göras. ingen rast, ingen ro.

Tänker på er med mina käraste och finaste tankar och skickar stora bamsekramar till er alla.

Ni finns i mina tankar, familjen Löv. Ofta.
Många kramar till er!
Jennie

varmaste och puss o kram till natten.

Skickar stora kramar till er i Sätaröd. Hoppas att ni både kan gråta och skratta tillsammans och finna styrka i varandra. Många tankar genom natten, mia.

varmaste och god morgon.
I dag är det lite disigt ute och ingen vidare värme. Antagligen perfekt rensa i rabatten väder. Jag får se fram på dan. Mats ska iväg till Buder och laga ett tak.
Tänker på er och kramar er!

Varje dag tittar jag på dom fina bilder.
Stor kram till alla

Varmaste till natten och puss o kram!

Varmaste på morgonsidan!. I dag åkte jag bil till jobbet. Kändes som jag inte ville utmana ödet. Gråmulet och allmänt tråkigt väder.

Tänker på er med fin tankar ocg ger er stora kramen!

Hoppas ni har haft en bra vecka i det fina vårvädret. Nu verkar det vara slut på solen för denna gången...
Många kramar till er. Jag tänker ofta på er och tittar ofta på de fina bilderna på er familj.

Stora varma kramar till er från oss!!

Det är så jävla orättvist.

Träffade Kajsa häromdan och hon berättade, jag visste inget. Försöker läsa er sida men tårarna bara trillar ner. Jävla piss och orättvisa! Jag sänder er så mycket styrka och kärlek jag bara kan! Sköt om er.
Varma kramar från Anna