Onsdagen den 11 april
Sorgen kommer och går, den sköljer över en och man sjunker mot djupet, sen flyter man upp igen. Det böljar, allt böljar och gungar. Han finns inte hos oss längre och han kommer inte komma tillbaka vad vi än gör. Det är hopplöst.
Vi försöker orka leva i någon slags vardag, vi hankar oss fram dag för dag, stund för stund. Det går på något vis, men sorgen och tröttheten kan skölja över en, och då orkar man ingenting, man sätter sig och sitter.
Vi är hos Alfons varje dag och vi pratar om honom och med honom. Han finns med oss på något sätt hela tiden. Det blir bara så tydligt att han inte är här.
Här där han ska vara.
Christian
Kära ni,
Åhh vad jag önskar att man kunde lindra, att man kunde hjälpa eller göra nånting. Er sorg är så påtaglig även för mig som bara följt er på bloggen. Men även all glädjen som ni har förmedlat.
Hela er familj har blivit levande för oss i cyberrymden, vi känner med er !
Krama era fina flickor, krama varandra. Och Alfons finns i så många hjärtan !
Kram
Jag blir så glad av att höra från er och så ledsen av vad du skriver...Det finns inget som kan lindra er smärta men vet att vi finns här ute och tänker på er! Alfons lever kvar genom er och oss alla som fått va med om honom. Både här på bloggen och i livet. Det kan ingen ändra på.
Alfons har fått ro och gått vidare till något bättre, det måste vi tro på. Ni kommer också att gå vidare så småningom och leva med era underbara flickor. De finns här och nu. Ni finns här och nu. Tiden läker inte alla sår men det blir bättre jag lovar!
Många värmande kramar Mahlin
Den sorg ni känner är obegripbar för den som inte har drabbats. Christian, du skriver att sorgen bara sköljer över er ibland och så kommer det säkert att vara länge, men förhoppningsvis kommer stunderna när ni flyter upp till ytan att vara längre och längre. Låt sorgen komma och ta er an den, den kommer att mildras så småningom. Försök inte pressa bort den - jag lovar er, det går inte.
Jag har varit och besökt Alfons grav - finare viloplats går nog inte att hitta.
Kram på Er allesammans....
Ni beskriver det så fint, det ni känner. Jag tänker ofta på er, trots att jag bara "känner" er via bloggen, och säger som föregående att Alfons finns i många hjärtan.
Många kramar
All min styrka, kärlek och värme till er och er fina familj.
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
blir marken så trist och
så fruktansvärt tom
men kanske ändå att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva
dit blommor som brutits för tidigt får
komma och fortsätta
växa, dofta och leva
Peter Pohl har skrivit två oerhört bra böcker om sorg och saknad, den ena heter "Jag har kvar hos er föralltid" Den handlar om Anna, 15 år som har hjärntumör och vet att hon snart ska dö.
Den andra boken heter "Jag saknar dig, jag saknar dig" som handlar om Cilla som dör i en bilolycka, och om hennes tvillingsyster Tina som skall fortsätta leva utan henne.
Kära kära ni! Som fortfarande finns med mig, som också bara känner er från bloggen, varje dag. Jag ser något som får mig att tänka till på er. Då känner jag en stor tacksamhet över allt jag har och så en stor stor sorg över att ni inte fått ha kvar det allra finaste som finns. Alla era barn. Kan inte på något vis förstå hur ni har det, men kan känna med er. Er sorg blir så ont-i-hjärtat verklig och skärande att det känns som att man kan ta på den. Tårarna rinner för er.Alfons hör hemma hos er... -och en dag kommer ni säkert alla att mötas igen (så tror jag, alla får tro på det de vill). Hoppas att ni nån gång längre fram kan orka hitta glädjen och livet igen. Men inte än, låt sorgen får sin tid för det kräver den. Och låt sen glädjen och sorgen vandra tillsammans. Många många tankar och kramar, genom dagar och kvällar, mia
Fina fina familjen.
Det är en så stor och svårgreppbar sorg och förlust ni lever med. Det är bara ni som vet hur det är att förlora er son Alfons, bara ni som ska leva i en alldeles ny framtid där tre barn blev två.
Det är den största förlusten, Alfons busiga, mysiga leende i ert familjeliv som skulle vara era hela liv.
Jag är så ledsen för er, och för mig själv, som förlorat den finaste Alfons i världen, Alfons Gunnar Malcolm Löv.
Min dörr och mitt öra är alltid öppet för er! Och om inte ni ringer, eller kommer, så gör jag det. Jag vet hur svårt det är att ta sig för något, att ta kontakt.
Kärlek från Malmö där solen äntligen skiner igen,
Kajsa
Vill bara visa att jag tänker på er!
Jag lider med er i er sorg. Vet att inget jag gör eller säger egentligen kan hjälpa er. Tänker dock så ofta på er och önskar-önskar-önskar att allt hade varit annorlunda. Sänder mina varmaste, mjukaste, vänligaste tankar/kramar till er. Var rädda om varandra! Kram, Eva.
Er sorg är så ofattbar. Så oerhört stor och ofattbar.
Jag vill bara säga att jag tänker på er dagligen. Inte mycket till tröst, men mer än ingenting.
Tänker mycket på er! Det känns bra att se några ord från er här. Kollar ofta och undrar hur ni har det.
stora kramar
Jag kan inte förstå hur ni har det, vad ni går igenom, men ibland inbillar jag mig att jag kan ana tomheten. Allt Alfons skulle ha gjort och sagt, alla saker som påminner er om honom, hur era liv är fulla av hans spår som gör det så tydligt att han inte är hos er som innan. Tack för att ni skriver, för att ni släpper in oss i er sorg. Alla mina kramar.
Kramar och tankar till er.
Det var roligt att ni skrev några rader. Jag förstår att er sorg är obeskrivlig. Det ni går igenom är så sorgligt. Jag tänker på er och sänder er kramar och styrka.
Ja jag känner er oxå "bara" via bloggen men jag har tagit in er i mitt hjärta och tänker på er hela tiden, kollar om ni klarat kommentera idag, osv. Det är bara så orättvist och otänkbart för mig att förlora ett barn och jag tror att jag genom att läst er blogg uppskattar och verkligen reflektear öve den tid jag faktiskt har här och nu med de mina! Att varje stund är viktig och inte bara vardag! Hoppas nu finner en vardagsrytm inte utan att tänka på och gr¨ta över Alfons, men som funkar som får er att minnas med mer glädje eftersom! Att saknaden, som alltid kommer finnas, blir lättare!
Allt jag vill skriva känns så futtigt och litet...
Alfons och Ni finns ofta, ofta i mina tankar.
Varma vårkramar till er fina familj.
Tillåt er själva att vara riktigt j_vla ledsna, det är viktigt. Förstår att det är näst intill utmattande känslor just nu. Ta hand om er, kram.
Ingen skall behöva vara med om något så otroligt vidrigt.... Förlora sitt Älskade Barn.
Förlora lilla älskade Alfons... Det är inte rätt.
Jag sörjer med Er.
Kramar.
Jag kan omöjligt veta eller tro att jag vet hur det känns för er, för det gör jag inte. Jag har inte en enda aning om det. Men jag tänker ofta på er alla och på Alfons.
Kramar i massor
Tiden läker inte alla så den gör det bara lite lättare att bära. Tänker på er och hoppas att ni ändå har lite ljusglimtar. Kramar Jessica
Jag tänker på er varje dag.
Jag tänker på Alfons varje dag.
Min prins, min riddare, Min hjälte.
Tack.
Det finns inget att säga till er. Jag har min flicka kvar, fast efter 7 år är jag också helt slut, då min man dog och barnens pappa 1995, har vi haft en sorg i familjen. Trodde aldrig jag skulle behöva uppleva att riskera mista mitt barn född 1987. Men det finns så många som drabbas ännu värre. Varje helg någon familj eller något som händer i världen. Skall nästa gång stanna vid Alfons grav. Orkade bara inte för några veckor sedan. Har ingen aning om hur det är att mista ett barn. Har ju bara mist min man och barnens pappa. Kram från Gunvor Charlottes mamma. Ni skriver så bra. Jag kan inte i närheten skriva så bra. Men försöker. Förstår ni behöver vila i sorgen.....På
något sätt hjälper ni oss alla drabbade. Tror många läser er..utan att skriva.....Så underbara flickor ni har och flickans kommentar att hon fick äta godis...så underbart i allt.....
Varmaste, varmaste kramar och tankar. Jag har så svårt att uttrycka vad jag egentligen känner. Ilska och sorg i ett.Finns här. Alltid.
Puss o kram!
Christian & Catarina
Önskar att allt bara är en dröm och att ni/ jag ska vakna upp igen och allt är som vanligt hos er igen... att Alfons lever och är frisk...
Jag vet att det inte är så men jag önskar att det vore så...jag önskar så innerligt...
Önskar att jag kunde lindra, önskar att jag kunde "sudda ut" all smärta ni känner, lyfta bort den från era ledsna sinnen & era trötta kroppar..
Begravningen var fin, men så fruktansvärt fel det kändes... Barn ska inte behöva gå igenom det Alfons gick igenom & barn ska ffa inte dö!!!...
Aldrig någonsin kommer det att kännas rätt...
Sorgen efter er älskade lille Alfons river djupa sår i kropp & själ...
Ta hand om varandra Catarina & Christian (och ta hand om era underbara flickor), det är lätt att man glömmer bort just det...
Gråt, sörj, skrik ut er sorg & smärta... det viktiga är att ni gör det tillsammans...
Ni är varandras trygghet & ni behöver varandras kärlek mer än någonsin, tillsammans klarar ni mycket mer...
Mina tankar finns hos er och hos Alfons dagligen!
Styrkekramar till er & till flickorna
Tittar in här ofta och blev så glad för att ni skrivit något. Jag tänker dagligen på er. Försöker förstå hur livet är, men begriper att jag inte ens kan komma i närheten av hur det är...
Jag kan också rekommendera Peter Pohls böcker. De är verkligen bra. Har läst de flesta och han skriver på ett märkligt sätt...
Sköt om er!
Gör så ont att läsa om er sorg. Tiden läker inte alla sår. Och livet är inte rättvist. Hoppas ni plåstrar om varandra så gott det går och att Alfons systrar har det bra. Tänker på er.
Den vackra buketten jag fick av er har nu torkat. Den är fortfarande lika vacker och hänger nu i mitt köksfönster som en symbol för mig att ta vara på livet och på mina barn. Ni finns ofta i mina tankar...
Vi ses snart igen!
Hundratusentals kramar
Jag tänker på er varje dag!
Många kramar
Hej på er
Jag är så ledsen att ni måste leva utan Alfons, ni som kämpade så mycket hela tiden, ni som visade mig att livet slutar inte och få inte sluta när min dotter drabbades av leukemi föra året och jag fick läsa på er sida allt ni har gåt igenom, ni som är underbara föräldrar, ni som var och är så starka!!! Jag tänker på är hela tiden. I helgen besökte vi Saras grav men jag kan inte vänja mig att hon var där, att hon inte är med oss längre. Det är så stor saknad som ska aldrig forsvinna.
Många kramar och tankar till er
varmaste, varmaste på morgonen. I dag promenad hit tll jobbet igen. Åtta minus, vindstilla och solen redan uppgången. Vackert!
Många fina tankar och stora kramar till er alla.
Godmorgon.
Jag är så ledsen för eran skull. Leva utan Alfons.
Tur att ni har 2 så söta döttrar som får er att gå upp varje dag, skratta lite varje dag & kramas mycket varje dag..
Kramar..
Det är helt omöjligt att försöka sätta sig in i den sorg och saknad ni känner. Jag är glad för er skull att ni har Alma-Lee och Vera som säkert på många sätt förgyller vardagen utan att de själva vet om det - för det gör ju små underbara barn!!
Egentligen känner vi ju inte varandra så bra, men genom det fina dagis som våra barn är på och genom er gripande blogg har min familj fått stor inblick i ert liv, vilket jag är glad för. Ni ger oss runtomkring er väldigt många tankar och "meningen med livet-upplevelser". Önskar att vi kunde ge er något tillbaka.
Jag tror att ni vet var vi bor och ni är alltid välkomna för att prata en stund eller bara sätta sig och sitta, som du skrev Christian.
Och Christian - Alfons är säkert hos er hela tiden, men inte på riktigt samma sätt som tidigare, men han är där.
Kramar Annelie med familj
Stackars er som ni lider i er sorg. Vi tänker mycket på er.
Många kramar
Jag är så ledsen för er skull! Finns inget att säga mer än att jag tänker på er mycket och ofta....trots att vi inte alls känner varandra. Märkligt, det där....
Det går inte att förstå hur ni har det, att leva ett helt liv utan ett älskat barn...
Hoppas att ni ändå kan njuta lite av de fina vårdagarna och att ni har det bra med era fina, fina små flickor.
Alfons och ni finns ofta, ofta i mina tankar. Den lille piraten Alfons har lämnat outplånliga spår hos många människor, trots att vi aldrig träffade honom.
Kram
Vet inte vad jag ska skriva just nu för jag hittar inga ord,
men jag tänker på Er..flickorna och Alfons väldigt ofta,
ni har berört mej och många andra med ert öpnna sätt att skriva..
Många och varma Kramar till Er alla..
Vi måste leva vidare, vi måste det för vi har inget val. Vi måste leva vidare utan att förstå vad som har hänt. Var blev våra barn av, våra älskade barn som vi vill ha hos oss, nära, alltid. Så här ska vi leva vidare med saknad och sorg inom oss samtidigt som vi ska leva vidare i en "vanlig" miljö. Trötta, ledssna och undrande vad som egentligen har hänt. Så konstigt livet har blivit.............
Ville bara tala om att vi tänker på er ofta och vi håller med Kim om vad hon skrev.
Varma tankar till er allihopa!
Tänker ofta på Er.
Sänder tröstande och lindrande tankar.
Många kramar till er alla.
Det är skönt med några rader ifrån er, men tungt att sorgen är så djup. Lika djup som man väl förstod att den är för er. Lider med er i saknaden efter Alfons. Jag gissar att just ordet "aldrig mer" är det som smärtar mer än något annat. Hoppas ni orkar och att små flickorna har det bra!
Kram Anniz
Stora kramar till er. Jag kan inte ens föreställa mig vad ni går igenom just nu, det går bara inte. Att komma till insikten med aldrig mer få träffa honom på jordelivet måste vara det allra jobbigaste. Men jag kan nästan lova er att han sitter där vid ån och metar, den dag ni får träffas igen. Jag hoppas och tror på Astrid Lindgren.
Det är så sorgligt och fel att ni inte får ha eran Alfons hos er. Alla ord känns så futtiga och små i er stora sorg.
Många varma kramar!
Kära familj, det är så plågsamt att läsa hur ni får kämpa. Orättvisan är gigantisk och det finns inte ens någon att vädja till, skrika på eller ruska om! Outhärdligt sorgligt... Det är som många andra skriver omöjligt att sätta lämpliga ord på det här. Men vi tänker på er ofta!
Bloggvännerna Christina, Jason, Freja och Jack i Torslanda
Hej.
Läste en så fin dikt, passar in just nu.
Vet ej vem som skrivit den.
Det svåraste av sorger
är när livet blir för kort
och en dotter eller son
för alltid ryckts bort.
När någon man gett liv
och älskat mest av allt
så grymt kan tas ifrån en
blir det ofattbart och kallt.
I sorgens tunga mörker
får man ta en dag i sänder
och försöka samla kraft
tills ljuset återvänder.
Och i all gränslös saknad
så hjälper det att se
den medkänsla och omsorg
som andra har att ge.
Kramar i massor till Er.
Varmaste, varmaste till natten. Hoppas ni känner att jag finns bakom er och håller om er, klappar på er och ger er all min kärlek. Catarina, Christian, Alma-Lee och Vera...snart ses vi va?
Puss o kram och god natt!
Varmaste, varmaste till natten. Hoppas ni känner att jag finns bakom er och håller om er, klappar på er och ger er all min kärlek. Catarina, Christian, Alma-Lee och Vera...snart ses vi va?
Puss o kram och god natt!
Ta hand om er!
Kramar Jessica
Puss o kram och varmaste!
En massa varma kramar och tankar till er... Ta hand om er!
Sol i Malmö och jättefint vårväder - hoppas att solen sträcker sig till Sätaröd oxå. Kramar och tankar till er som vanligt.
Hej kära falukorvsfamiljen!
Idag är det fredag och jag tänkte på er imorse redan. Det jag tänkte var idag ska nog familjen Löv äta Tacos. Kan man göra med Falukorv istället? Vera måste ju få chansen att prova eller hur? Smärtar till mitt hjärterum där ni finns för alltid när jag läser Christians ord. Vi hörs snart.
POK
Hej kära familj, berg och dalbana är vad känslor kan kännas som upp och ner hela tiden...det är bra att minnas att prata att känna och veta att tiden läker såren eller lugnar ner.
tänker på er, kärlek från mig och Mio
Tänker på er.
*kramar*
Stora kramar till hela familjen!! Tänker på er ofta!
Varmaste, varmaste till natten.
Kramar och många fina tankar.
Pratade med en kompis till mig. Hon förlorade sin mamma när hon var rätt ung. Det värsta hon visste var när folk sa att dom aldrig skulle kunna gå igenom det hon gjort. Och att hon var en stark människa. Man har ju inget val sa hon. Man måste ju, vare sig man orkar eller inte.
Tänker på er alla
Kramar i massor
Sån oändlig sorg och saknad, hur lär man sig leva med det... Hoppas ni får massor av kraft och styrka från varandra, så att ni orkar sakta framåt - en dag i sänder...
Varmaste kramar till er...
Varmaste, varmaste denna dag! Solen vräker ner och jag, rättare sagt Mats, har tagit fram utemöblerna. Anette o Petter på väg upp med Nalle van katten. Olle är redan här. Han kommer alltid tidigt.
Tänker på er och hoppas ni kan njuta av solen och värmen. Hälsa Piraten från mig när ni går dit. Säg att vi ler mot varandra varje dag. Både från kylskåpet och från jobbväggen. Alma-Lee oc jag ler också mot varandra.
Puss o kram!
Jag kan inte ens föreställa mig sorgen, det går nog inte om man inte har varit med om det.
Jag vårdar ömt varje sekund vår familj har tillsammans. Det har Alfons lärt mig.
Vi tänker på er och önskar att vi kunde göra mer.
kram familjen Ferlesjö
Varmaste till natten. Många fina tankar och mjuka karamar!
Tänker på er ofta.. Hoppas att ni får/har en bra helg. Kramar Jessica
I natt önskar jag att vi kunde dela upp smärtan och saknade mellan alla oss som dagligen tänker på och håller om er i tankarna. Kanske skulle ni då få en stunds vila ifrån sorgen och saknaden... Och sen orka leva och vara, med lite mera krafter igen. Många många tankar och mjuka kramar genom natten till er alla, mia.
Puss o kram o varmaste, varmaste.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... men jag ville visa mig liksom. Att jag bryr mig. Ta hand om er!
Kära ni!
Hoppas att ni och barnen har fått mycket sol de här dagarna, att den har lyst upp era ledsna hjärtan om så bara en liten smula.
Ni finns i våra tankar!
Kramar från Hanna och David
Hej! Vi pratar ofta om Alfons och er. Hur livet är och ska bli. Johanna har många tankar runt liv och död, det blir väldig viktigt när man lever med cancer.Det finns så mycket jag skulle vilja skriva men det är svårt att finna ord. Jag vill att ni ska veta att jag sänder tusen styrke kramar till er alla, även om dessa inte ändrar något.KRAM!/Gunnel
Varmaste, varmaste till natten mina vänner. Tänker så mycket på er och håller om er i mina tankar.
Pussa på flickorna. Puss o kram!
Godnattpussar till er i Lövska huset!
Tänker på er,
kärlek och kramar!
Kajsa
Godmorgon och varmaste! Lärkan slår i skyn sin drill, men den fryser nog om både fötter och vingar för det är fortfarande kallgrader.
Stora kramar och varma fina tankar!
Låt det skölja, låt det bölja...
Det är obeskrivligt att förlora sitt barn. Det känns så otroligt fel.
Många kramar i Cyberrymden.
NI vet att det finns många, många som har berörts av Alfons och av allt ni skriver ! SOm tänker på er och önskar att man kunde göra nån skillnad.
Tänker på er ständigt. Kan inte föreställa mig det ni går igenom, men förstår att det är fruktansvärt. Vi var och hälsade på hos Alfons och det var väldigt fint. Bilder från begravningen har etsat sig fast hos mig. Vackrare avsked kan jag inte tänka mig, men trots det finns det ju inget vackert alls med en begravning av sitt barn. Det är bara helt fel. Ta hand om er!
Stora kramar.
Varmaste till natten. Tankar så varma och fina skickar jag till er alla.
Puss o kram!
Usch jag ryser när jag läser vad ni skrivit...
Ingen skall behöva lida så mycket.
Jag kan inte tänka mig hur ni har det... vill inte det heller, för då skulle ju jag också varit med om samma sak.
Kramar till Er, Fina familjen.
Varmaste, varmaste. I dag är jag hemma. Magen bubblar som en geiser och i bland får den utbrott.
Många tankar och stora kramar.
Puss o kram!
Ni finns i våra hjärtan även idag. Alfons den lille piraten lyckades allt samla ihop en stor besättning som följer honom i tankarna över de sju haven. Jag tittar på mina egna älskade ungar och kan bara konstatera att saknaden måste vara oändlig. Lika stor som kärleken...
Tänker på er.
ojj vad glad jag blir när ni skriver . men ändå ledsen över Alfi
tänker på er ofta...
kram
Hej Christian och hela familjen Löv!
Det ni har råkat ut för är en förälders värsta dröm, att förlora sitt barn. Jag tänker på er alltid.
Kramar från Elisabet som flyttat till Osby
Varmaste, varmaste och kramar och tankar!
Varma kramar och många tankar till er från os i Malmö
Hanna & David
Vi tänker på er. Det kan inte vara roligt utan Alfons men ni har ju töserna.Går gärna in på er sida.Ha det bra,Kram
Kramar i massor!
En hälsning från mig
Jag vet att det inte lindrar, men jag vill bara säga att jag , okända bloggläsare aldrig kommer glömma Alfons. Ni har berättat en historia som alla människor borde läsa för att förstå hur värdefullt livet och människorna omkring oss är.
Kramar.
Jag känner på samma vis som Emma. Går in här ofta och läser och tänker en stund på Alfons. Ville också berätta att jag såg ett jättestort och jättefint hjärta på grafittiväggen i Malmö. I hjärtat stod det "Alfi, vila i frid". Många många tänker på er. Kramar.
Varmaste till natten. Pussa flickorna från mig. Tankar och kramar!
Vi ska inte glömma Alfons, Sjörövaren! I varje mail, i varje brev och i varje samtal jag har om cancer och min speciella insamling så nämner jag honom tillsammans med Simon som dog för 2 år sedan och min kusin också så klart men han dog för så länge sedan så det är över 30 år nu. Vi ska inte glömma, jag lovar!!!!! Varje dag som går så finns både Alfons och Simon i mina tankar, inte alltid givetvis men ofta!!!
Roland Fors
Många kramar till er denna regniga, kalla morgon. Tänker på er.
Varmaste varmaste. Här ligger jag utskiten och blääig. Och utanför vräker SNÖN ner. Det var roligt när den kom före jul, men nu får det fasiken vara bra. I dag kommer hovslagaren, för Snobben har tappat en sko. Sen ska vi börja köra honom igen. Då kan du följa med, Alma-Lee, i sommar när vi leker indianer och kojbojs.Tjippiii!
Ni finns i mina tankar och hjärtan för alltid. Kramar om er alla fyra.
Puss o kram!
Jag tycker att "böljar och gungar" var en fin beskrivning av en känsla. Min mormor har dött och det är just så det känns. Sorgen kan vara ofattbart stor efter en människa som levt ett helt långt, rikt liv. Jag kan inte förstå hur sorgen då ska kännas efter er lille pojke som blev bestulen på tiden. Dock så tror jag att han gemensamt med min mormor hade en rik tid på jorden, där kärleken präglade tillvaron.
Tänker på er jättemycket!
Kramar G:sons i Asmundtorp
Vet inte om ni orkar läsa här längre,
men kramar och kärlek till er genom cyberrymden!
Kajsa
Tankar och kramar till er alla fyra, genom dagarna och nätterna, mia.
Det har varit så svårt att alls komma på några ord att skriva till er efter de senaste inläggen.
Det är svårt att acceptera att ingenting längre kan hjälpa er. Att man inte kan göra något alls.
Tankarna finns ändå hos er och all önskan om att ni orkar ta er igenom dagarna tillsamms.
Varmaste till natten och stora fina kramar. Ni vet att jag finns här alltid. Och krama Alma-Lee hårt ifrån mig. Vera lite mindre hårt så hon inte skriker. Puss o kram!
Tänker på er ofta, ofta. Tack för att ni skriver några rader så vi här ute får veta hur ni har det.
Ni har påverkat och påverkar så många genom att berätta er historia. Jag hoppas att ni liksom jag själv gjort - kommer ut på andra sidan sorgen med ett lättare sinne. Minnen blir mer leenden och mindre tårar. Mer glädje över det som fanns än sorg över det som förlorades. Och, som någon skrev här ovan, livet går vidare för vi har inget val och det är tur.
Jättekram till hela familjen från Umeå
Kära Christian och Catarina
Jag visste inte om att Alfons inte klarat sig, fick veta det av en slump, för en vecka sedan.
Länge satt jag chockad, arg, ledsen, och sedan började jag mödosamt och beslutsamt att gå igenom bloggen, från början till slut, med kommentarer och allt.
Det ni skapade var det vackraste: Alfons, Alma-Lee och Vera. Ert liv, deras barndom och allt det där andra. Men det andra ni skapat under tiden med bloggen och samtalen, och berättelserna om sjukdomen, en förståelse och inblick i ert liv, i er kamp för Alfons, i en kamp för en riktig, och normal barndom för honom, trots allt är också riktigt vackert.
Jag tycker alltid att det är lite läskigt att kommentera offentligt i bloggar, för det är så utlämnande, något som känns för privat. Men sedan gick det upp för mig att det är er kamp som binder oss alla samman, er styrka som vi tar ifrån, och vår gemensamma styrka som måste vara där, hjälpa er, och finnas hos er så som Alfie finns hos oss.
Ni har gjort er kamp offentlig, ni har bundit människor samman på ett sätt som känns unikt och verkligt. Det minsta vi kan göra då är att kommentera offentligt i bloggen....
Jag satt i vårsolen i förra veckan, i trädgården bakom Malmöhus slott där jag jobbar, och tittade på barnen som åt spaghetti med köttfärsssås som clownmunnar runt glada leenden, jag njöt av värmen, och sen gick jag ner till mitt favoritställe på muséet, Akvariet, och ormarna. Jag tänkte: Det här stället skulle jag vilja visa Vera och Alma-Lee. Så här är härmed en inbjudan, till er familjen Löv, hur många gånger ni vill: Egen personlig guidning bakom kulisserna på Malmö museum.
Jag märker hur Alfons kommer upp i samtal, när jag i jobbet pratar om vad enskilda människor kan göra för skillnad, och just ett sådant samtal hade jag när jag cyklade hem från jobbet en dag, tillsammans med en vän. Då utbrister hon plötsligt "Titta, där är en vägg till Alfie". Vi har då cyklat förbi väggen där Alfons graffititavla finns, och jag börjar grina som en liten skitunge. Vill att ni ska veta att jag tänker på er, och på Alfons.
Det förändrar ingenting, men det kanske värmer.
Kramar. Många
Hanin från UV
PS. På museet finns också ett piratskepp, där man kan leka jättebra.
Varmaste, varmaste i stormiga fredagsmorgonen. Solen skiner men det är kallt. Både ute och inne. Nu ska jag dricka lite te med skorpa. Alla fina käraste tankar finns hos er alla. Kramar!
Förra veckan så köpte jag ett par pirat-sandaler åt min son, som också gillar pirater.
Tänkte då på lilla Alfons, han skulle nog tyckt att dom var fina.
Jag tänker ofta på Alfons och på Er, fina familjen Löv.
Jag är så ledsen för eran skull och riktigt arg på denna hemska sjukdom kallad Cancer...
Massor av kramar till Er samt till ALLA runt er, som hjälpt er på eran svåra resa.
Tänker på er å önskar er en skön helg!
Kramar Jessica
Varmaste till natten. Stormen viner fortfarande och det är svinkallt. Men varma tankar har jag och dom skickar jag till er.
Puss o kram!
Skickar en hög med varma kramar till helgen, tänker på er. /Kim
Tänker på er och skickar en hög med varma kramar till helgen.
Är inne på er sidas. Fattar inget. Varför vissa barn skall drabas. Så många människor som engagerat sig. Kramar. - Ville bara säga att jag tänker på er ....Gunvor.
Varmaste på morgonsidan. I dag har det mojnat och solen skiner. Men det är kallt. Brrr!
Pussa på varandra från mig och stooora kramar!
Ville bara skriva och tala om att jag tänker på er väldigt ofta..
Kram Louise
Stora kramar till er. Tänker på er, ofta och mycket!
Hörde från Emil det hemska som hänt.
Kände själv en liten pojke som gick bort i neuroblastom hösten 2004.
Som nybliven pappa kan jag inte föreställa mig något värre än vad ni har behövt gå genom.
Stearinljus och Harvest Moon,
Kram, Martin.