Lördagen den 25 augusti. Ett år sen återfallet.
Idag är det ett år sen Alfons smärtor var så starka att det inte längre gick att dämpa med alvedon. Ett år sen vi åkte ner till Lund för att utesluta, vad vi trodde var, öroninflammation. Bara två veckor efter avslutad behandling drabbades Alfons av ett fullskaligt återfall. Tumörtillväxt längs med ryggraden, 7 cm. Vi fick det iskalla beskedet dagen före det bröllop vi längtat så efter. Hela sommaren planerade vi trädgårdsbröllop och Alfons var så glad över att vi alla, mamma, pappa, Alfons, Alma-Lee och bebisen i magen, skulle gifta oss. För oss var det en symbol av samhörighet och kärlek. Vi skulle alla få heta Löv, Christian också.
Väl i Lund blev det en akut CT-skalle som visade på tumörväxt. Vi fick order om att åka hem, gifta oss och återkomma på måndagmorgon. Vi fick med oss en flaska morfin. En av de många som skulle komma.
Nu åker vi till affären för att köpa blommor till plupp. Sen ska vi bara vara tillsammans idag, först hos Alfons och sen hemma. En lugn dag.
Catarina 
Vi väntar utanför röntgen. Fördriver tiden med bus och allvarliga blickar. 
Far och son. Som de är. Tagna och väl införstådda, var och en på sitt sätt, om vad detta innebär. Ändå hade vi inte en aning av allt som hösten, vintern och den analkande våren skulle innebära.
Alfons ville varken bli sövd eller få huvudet fastspänt. Han visste att han var tvungen att ligga stilla och det gjorde han. Det känns fel att använda ord som "duktig" eller "stolt", men det var han ju; duktig. Och jag var stolt. Han var klok och väldigt förståndig.
Vill lämna en liten hälsning till er alla, tänker mycket på er och Alfons.
Kram/Elisabet
Starka bilder!
Kram på er1
Det är nästan på dagen ett år sedan jag började följa Alfons och er på er svåra väg. Så ofattbart alltihop. Ni skriver så fint. Det är en sådan ynnest att få dela delar av er vardag, som fortsätter trots att Alfons inte finns på jorden längre. Det ger ett perspektiv som jag är tacksam att jag får, samtidigt som det är ert LIV.
Många kramar
En hälsning bara. Gång på gång får jag lust att läsa bloggen baklänges för att därigenom vända på tiden och landa i ett innan. Kram till er.
Ja, duktig är rätta ordet faktiskt och jag förstår att ni är otroligt stolt över honom och även över flickorna.
Kramar
Jag förstår att ni är stolta över er fine son (och flickorna också så klart). Han var verkligen duktig och fin.
Kram
Jag kommer ihåg hur vi kom tillbaka till dagis efter ett långt, varmt sommarlov och fick höra att Alfons hade fått ett återfall. Jag kommer ihåg den kalla känslan och hur gråten direkt steg i mig. Man trodde ju att det var bra, jag var inte så insatt i hur vanligt det är med återfall och liknande. Det är så hemskt, cancerskiten.
Jag hittar inget bra att säga, men jag hoppas att ni vet hur mycket vi tänker på er. Ni finns i våra tankar och hjärtan alla fem!
Kramar!
Jag ser på er utifrån, jag kan bara läsa ej förstå. Jag tar mig tid till att se på mitt utifrån. Tar tid till att bara se och höra, känna. Jag är så tacksam och rik. Det enda jag kan ge min barn och min familj är tid. Tack för er fina blogg, tack för allt det givit oss. Jag läser och tänker. Ni är underbara. Kram Marie mamma till tre.
Tänker på er extra mycket idag. Kramar Carina
Vilken otroligt vacker son ni har!
Kram
Kära ni, det är faktiskt rätt så precis ett år sen jag också började följa er blogg, efter att jag kom in på dagis och läste att Alfons fått återfall. Jag förhörde mig av Petra så mycket jag kunde och blev så ledsen för er skull. När jag gått från dagis körde jag upp till snickarna och berättade det för dem. Sånt går inte alls att hålla inom sig. Jag kände mig alldeles matt den dagen och ville göra så mycket för er, som jag inte alls kände då...
Jag tänker på er och hoppas att dagen varit lugn för er.
Puss o kram Jennie
Varmaste! Tankarna har varit extra många de här dagarna. Så mycket som hände för ett år sen.Jävlacanceråterfall och fint och vackert bröllop.
Nej, jag hittar inga ord som jag kan skriva ner här.
Stora, stora kramar till er alla.
riktigt duktig och självklart stolt över honom som led av den jävla cancern!
Gratulerar till er ettårsdag!
kramar / Malin
malin Göteborg: Vad gratulerar du dem till?
Hoppas ni haft en fin (och ren!) dag.
Ett år är allt och ingenting. Märkligt hur tiden kan skeva.
Ser på bröllopsbilderna: ni är vackra, varma -- ni är ni.
Jag håller om er, i tanken.
Kärlek.
Många kramar till Löv x 5.
Varmaste! Hoppas ni haft en fin dag. Har tänkt på er. Mycket!!!
Stora kramar och finaste tankar.
Puss och kram.
Kom på en sak, får hoppas att ni inte har missförstått mig. Det där med ettårsdag menade jag alltså er bröllopsdag.
Må så väl.
Malin
Så fin han är er Alfons! Jag har följt er här på bloggen sen förra sommaren och det blir svårare och svårare att hitta orden. Er saknad är så stor och alla ord som formas här vid mitt tangentbord känns så små och futtiga. Körde sträckan Lund-Kristianstad för ett tag sedan och för första gången i mitt 36-åriga liv (har åkt/kört sträckan ett otal gånger tidigare) noterade jag ortsskylten Sätaröd. Sätaröd, det låter bekant....javisst det är ju Alfons Sätaröd! Kommer i fortsättningen alltid att passera Sätaröd med extra varma tankar till er fina duktiga kille!
Ingela
För drygt ett år sedan började Zackarias inskolning. Jag visste då att det fanns en pojke på dagis med cancer, men varken förstod eller anade allvaret. När jag fick höra om återfallet satt jag i timmar o läste er gripande blogg med tårarna rinnande. Det var så mycket jag ville säga o göra för er, men visste inte hur. Det är fruktansvärt att någon ska tvingas gå igenom något sånt.Man känner väl alltid stolthet när ens barn är duktiga o förståndiga, även i den situationen. Vad annars kan man göra? De är ju så underbara!Ett stort grattis på er ett åriga bröllopsdag! Hoppas Christian tyckte om sin present....! Och jag hoppas att ni haft en bra dag!Kramar Annelie
Vill börja med att säga grattis på bröllopsdagen. Hoppas att dagen med alla de känsolor den bar med sig, blev fin. Våra liv verkar gå paralella, jag bor vid möllan, är ungefär lika gammal som dig Catarina, kommer att gifta mig i höst och liknande. Men med den stora skillnaden att jag har alla min barn kvar hos mig... Era ord kloka kärleksfulla ord om ert liv, får mig att värdesätta allt jag har och känna tacksamhet och glädje. Samtidigt som er sorg också känns så levande och nära, att även vi som egentligen inte känner er, delar er sorg. Över att Alfons inte finns kvar för er att krama och hålla nära, för
Alma-Lee och Vera att busa med, och nu för att ni alla fem skulle kunna fira att ni gift er. Var stolta över er fine, duktige son och över er själva som orkar leva vidare, i samhörighet och kärlek, med era fina fina flickor( och Alfons där han nu är). Många varma kramar och tankar genom natten, mia.
vikka fina bilder.. tänker ofta på er..
många kramar
Vad jag berörs... Innerliga tankar!
Tänker så ofta på er.
Vilka bilder.... starka och varma.
Massor av kramar till er.