alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Onsdagen den 8 augusti. Om närhet till mina barn.

Ikväll kändes Vera extra nära, när jag försiktigt lutade mig över hennes sängkant för att pussa henne godnatt. Hon har blivit så stor nu; igår sa hon "dil" åt bilen. Hon kryper snabbt som attan och reser sig världsvant. Hon skrattar och skriker. Hon kramas och har tillochmed lärt sig att pussas. Stora blöta pussar får vi enstaka gånger, bara när hon är verkligt generös. Oftast får vi bara en hand i ansiktet som motar bort. Hon tar för sig och jag känner väl igen det envisa i henne. Jag är glad åt det envisa och egensinniga.



Alma-Lee och jag körde Tobbe till IKEA idag. Hon var nöjd med att bli ompysslad av mamma och mobror. Vi åt köttbullar och potatis, handlade och åkte rutchkana. Vi gick fint bland glasen och sprang busigt bland tygerna. Vi skrattade och förmanade. Vi var varandra nära. Hon luktar gott och har de finaste händer man någonsin kan tänka sig. Hennes ögon kan tala. Hon är så vacker.



Alfons kändes också väldigt nära idag. Så nära att jag helst skulle vilja åka ner och gräva upp honom, behålla för mig själv; mitt barn. Jag kan känna att jag behöver vända på honom, att han har legat på rygg alldeles förlänge nu. Att han borde vara trött i ryggen. Jag vill pussa honom godnatt och se honom stänga munnen och sluta ögonen. Att se honom andas.

Jag är egentligen alldeles för trött för att vara utan honom.

Catarina

När du skriver att han legat för länge på rygg nu att du behöver vända på honom...gör det så ont i mig Catharina.Vad fint skrivet.
Fint bland glasen och busigt bland tygerna låter härligt! Kram

Så fina bilder på dig och dina barn!
Tänker på er! Stora kramar!

Regnet och tårarna faller stilla när jag läser det du skriver...
Du får mig att känna närheten till mina egna barn!
TACK för att du orkar dela med dig!
Tänker på er!

Hej! Du skriver så fint att man blir alldeles rörd. Vilka underbara bilder. Ha det bra.Kram

Så fint skrivit! Hoppas du tar med denna texten i er bok om Alfons. Den berör! Alma-Lee är så fin o jag tyckte så mycket om fotot på Alfons från bröllopsdagen i augusti 2006.
Tack Catarina att du orkar, finns och delar med dig av er vardag. Det är starkt!
Tänker på er och Kram!

Du skriver så vackert om barnen. Kram!

Catarina --
den egensinnigt vackra, den vackert egensinniga. Den unga kvinnan som bär världens sorg på sina axlar. Trygg, klok, sstabil och närvarande i vansinnets vanvett, i gastarnas helvete, i trons ekande hålrum.
Hennes hud skimrar av liv och kärlek.
Kärlek till dig denna dag min finaste syster.

Va fint du skriver om dina barn och vilka fina bilder(som vanligt)
Kramar

Hej
Har varit in här och kikat i bland. Å jag gillar dina inlägg! Dina uttryck är jätte bra. Känner varje gång den där frustrationen efter jag läst här. Sidan och dina ord berör mig!
Vilken underbar Alfi och vilken underbar familj han har
Kram

Stor kram till er, fina vänner. Jag saknar våra långa telefonsamtal, Catarina.
Jennie

Varmaste och oh vilka härliga bilder. Så söta små pärlor.
Fina, fina tankar och stora varma kramar!!!

Du är så vacker tillsammans med dina barn och sorgen som kan kan skönja i ditt ansiket ger mig tårar i ögonen. Det är så otroligt sorgligt det som eran familj går igenom. Kram från Mia

Fina ord och fina barn,
Du skriver verkligen bra..dina ord berör..

Jättefint skrivet. Fick fälla en tår. Kram

Catarina,
Har inte skrivit pa lange men mina tankar finns hos er standigt. Konstigt att man kan kanna sadan narhet tii nagon man eg inte kanner "pa riktigt".
Var hemma en svang i Sverige och Skane for nagra veckor sedan, de 12 dagar det regnade nastan hela tiden..... Hur som helst skulle jag och killarna pa ett kalas i Gaddarod en av dagarna och kom vagen genom Satarod och Vastra Vram. Det var en marklig kansla att kora dar igenom, solen tittade fram precis som vi passerade och det var verkligen vackert. Kyrkogarden lag sa vacker och fridfull bland alla traden och jag forstar att ni finner trost och styrka av att bo har.
Njut av varandra och klappa om Alfons lite extra dar inne i era hjartan.
Stora Starka Styrkekramar fran Charlotte

Såå fina bilder på barnen! Tankar o kram från mig som för tillfället är i Älvdalen

Så fint! Både bilderna och texten.
Kramar och tankar från Anna-Karin

Åh, du skriver alltid så fint...det beror mig ända in i ryggen och du får mig att tänka, på jobbiga men bra saker! Dem är så fins din ungar :)
Kram Ida

Ni är så vackra och man kan känna kärlek som ni delar tillsammans. Vera liknar mycket Alfons. Jag kan bara tänka mig hur jobbigt är det att leva utan söta Alfi.
Hoppas at ni klarar alla jobbiga stunder som ni har, at livet måste gå vidare utan Alfons är det värsta som kunde hända. Jag tänker på Er och sörjer med Er varje dag.
Kram från Danijela

Ingen kan beskriva sina barn med så vackra ord som du!
Kram Susanne i Östersund

Vackra, stora blå ögon med mycket liv i. Det har dom i alla fall gemensamt alla tre :-) Och visst är det så att man i vissa opåkallade stunder kan känna sig extra nära sina barn. Hör i Göteborg har vi en pastor som heter Tomas Sjödin, och trots att jag ju tyvärr inte är kyrklig så har jag två gånger varit i Smyrnakyrkan och lyssnat på hans underbara tal. Precis som ni bär
han på en stor sorg och precis som ni har han förmågan att klä den i makalösa ord. Genom att "lägga hjärtat på ett fat" och dela med sig även av det svåra så låter han omgivningen veta att de är viktiga och betyder något. Jag tror det är det som gör att vi är så många som följer er blogg med uppriktig kärlek. Vi kan
inte göra mycket för att hjälpa, men vi kan i alla fall dela minnena av Alfons och bördan av sorgen efter honom.
Ha en fin dag i solen och försök att övertyga Vera om att det är läge att dela ut några av de där smaskiga pussarna...

Fina fina kort på tre fina barn! Det gör ont i mig att se bilden på er Alfons! Det är så grymt alltihop! Tankar och kramar till er!

Så fint, att det smärtar långt in i mig att läsa och se. "Jag är egentligen alldeles för trött för att vara utan honom." Det är så sant, jag kan känna att det är så när jag är hos er, se det i er. Känna det själv.
Mitt tillägg för hur jag känner det blir:
"Det gör alldeles för ont, men jag är för trött för att gråta."
Jag känner mig tom på ord, på känslor och på energi. Det känns fint att gå in och se att du orkat skriva lite, som jag kan ta del av som kan få mig att känna och tänka lite. I en annars ganska avstängd värld.
Ni finns i mitt hjärta! Älskade söta!
Kramar Kajsa

Varmaste och godnatt!
Finaste tankar och stora kramar!

Vet inte hur jag ska börja. Försöker med "hej!. Jag "ramlade" över er sida för några dagar sedan via en annan blogg. Jag har läst alla era inlägg från början. Tagit dem några i taget, dag för dag. Gråtit, skrattat och nogsamt tagit till mig era tankar och ord. Nu måste jag bara få skriva en liten hälsning och tacka för att ni delgivit ert liv, kamp, tankar och tårar kring Alfons och den grymma sjukdom som tog hans liv. Min svärmor gick bort i cancer för 2 år sedan. Jag och min man fick genom er blogg ytterligare chans att återigen bearbeta våra känslor och längtan som alltid kommer finnas kvar efter henne.
Åh vad alla ord känns fnuttiga att skriva. Jag vill bara säga tack! Ni berör! Stor medmänsklig kram! /Lena

Kram och godnatt från en trött och snurrig Lisebergsbesökare...

Varmaste och god morgon. På väg till jobbet och baket om en liten stund. Skåne åker hem i dag. Tråkigt.
Tankarna hos er, dom finaste jag har.
Puss o kram

God morgon, det kändes så bra att prata en stund inatt, även om jag var näst intill sovande. Jag behöver lite "normalkontakt" när jag befinner mig i denna bubblan. Försöker som jag sa ringa idag...
Puss o kram Jennie

Hej på er alla fem,
jag känner er inte men jag känner, känner, känner med er. Det är svårt att finna ord men mina tankar är ofta hos er. När jag la min dotter i går kväll tänkte jag på Alfons och att det lika gärna kunde varit mitt barn. Jag la mig närmare och en känsla av nåd infann sig. Det är en nåd att få uppleva ett barn, att få ha ett friskt barn. Fina ni, tack för att ni delar med er. Styrkekramar i massor!

Fina ord till fina barn.
Kramar Jessica

Nu har jag suttit här och läst er blogg över två timmar. Det var inte lätt, var tvungen att pausa i bland. Er blogg berör mig och säkert många andra.
Den var inte jobbig, nej. Den visar full med känslor, kärlek och funderingar. Den gör också så att jag förstår lite lite bättre hur det är att möta döden, att inte ska vara rädd för den. Nej, hur ska jag beskriva mig... Ni är underbara, texten och bilderna där är inte alls förfärliga utan helt underbara!
kanske lite opassande att få säga det här, ni borde söka er hos något bokförslag och sen be bloggen bli pulicerad på en bok.
Kramar

Hej!
Även nu när vi bor på ronald försöker ja smyga till mig en ledig data för att läsa hur ni har det!
Just nu har vi det bra, men man är ju slutkörd!
Man inser inte det för man har inte tid att tänka på hur man själv mår! Man inser det när man tillsist blir sur o ledsen o upprörd över bagateller :-(
Kramar

Varmaste kära vänner och fina tankat till natten.
Stooor kram!

Du skriver så fint. När jag läser det du skriver så river det till inom mig. Hjärtat slits ut.
Kramar till Er.

Sitter en stund framför datorn och försöker formulera vad jag ska skriva till dig och det går bara inte. Jag känner inte er och vi har aldrig träffats och jag har hittat hit av en slump. Sättet du skriver på och beskriver dina barn är underbart... vilken kärlek.... och vilka fantastiskt söta barn. Att läsa om Alfons och allt som hände honom är som att få en fet smäll.... en knytnäve i magen och att hejda tårarna det går bara inte. Du beskriver din saknad efter honom så bra så det att man nästan kan ta på den. Du är otroligt duktig med orden. Den här bloggen är en fin dagbok för dina barn att ta del av när dom blir större, vilken kärleksförklarning till dom.
Med ljus och kärlek från Göteborg
Kram Marianne

Varmaste! Åsså blev det kvällen igen, Natti natti och fina tankar.
Stora kramar,

Varmaste! Stora kramar och i dag den största till dig Christian. Hoppas du får en god tårta. Den där på midsommarafton såg inte så dum ut.
Pussa och krama dina vackra från mig!!!

Hoppas ni haft en härlig helg med kalas och vänner. Har tänkt mycket mycket på er den senaste tiden och hoppas vi kan hitta en dag att ses snart. Sov gott!

Glömde alla kramarna förstås... Här får ni dem i massor!!

Så mycket kärlek som lyser, både genom bilderna och orden. Kärlek lika stor till de som finns nära, som till Alfons. Man kan nästan känna hur oerhört ont det gör att inte kunna ge sin omsorg och kärlek, kramar och närhet, till någonman läntar efter och älskar. Tärar och tankar genom natten, mia.

tack för att du vågar och orkar dela med dig av era liv. jag kan inte tänka mig annat än att de bilderna och berättelserna här berör andra som dom gjort mig och på det sättet berikar ni ju andra. så tack.

Hej igen. Igår var det en så otroligt vacker regnbåge över horisonten bakom vårt hus. Jag tror att Alfons och dom andra piraterna åkte rutschkana på den så det visslade om det. Om man lyssnade noga så kunde man höra skratten...
Kram.

Varmaste och det var ju kram en dag för sent ju.
Har nog lite deg i skallen.
Stora kramar och fina tankar

Vilka fina närbilder, visst vill man bara kramas och pussas! Det måste göra så jävulskt ont när man inte får trycka sitt älskade barn in till sig och gosa. Du skriver som alltid så fint. Och vad kul att ni kan ha så härliga dagar också, när smärtan släpper greppet ett tag. Kan vi inte ses nån gång?
Kramar från Katalin