Torsdagen den 2 augusti. Om vår dag, fem månader utan Alfons.
Alfons sover efter ännu en dos morfin. Bröllopsmorgon den 26 augusti 2006.
Klockan är snart 08.25. Fem månader sedan Alfons låg i min famn och tog sitt sista andetag. Fem månader sen. Det känns fortfarande bara som ett par veckor sen. Jag kan inte förstå hur allt bara fortsätter. Att dagarna kommer och nätterna tar vid. Skoningslöst.
Idag ska vi alla åka till Lund. Vi ska träffa Ingrid och Anna. Det är nervöst och skönt att åka dit. Allt på samma gång.
Kajsa möter upp oss för att ta barnen till lekterapin. Sen ska vi hälsa på alla där, på Ronald och förhoppningsvis Aino på uppvaket. Hon tog hand om Alfons så fint, säkert 50 av de dryga 60 gånger han var sövd. Hon fann sin väg till hans hjärta. Hon gav alltid honom rätt och tid. Hon är fin. Det är ni många därnere som är.
Nu ska jag hålla frukost och tända ljus.
Catarina
Go`morron Catarina!
Ja, 5 månader är en så ofantligt lång och kort tid - allt på samma gång. Det känns som igår när jag nåddes av den fruktansvärda sanningen, att Alfons inte längre fanns. Det var på jobbet, jag läste det i bloggen. Jag tror att tiden stod stilla hela den dagen - det var svårt att ställa om och engagera sig i alla blivande föräldrapar, när en av "mina" familjer precis hade mist sin finaste lille pirat. Men dagen gick på något sätt, det är väl så det är - tiden går och vi klarar en massa saker som vi inte tror är möjligt. Hoppas ni får en fin dag i Lund. Det är säkert tufft att komma dit, men också en nödvändig del i er bearbetning.
Kram
Lotta
Fem månader och ändå är evigheten kvar.... Det är tungt och svårt. Skönt mitt i all sorg och längtan är att Alfons har det bra. Slipper allt ont och nu kan leka, busa och träffa morfar :-)
Hoppas ni får en bra dag i Lund!!!
Kram Johanna
Ni är hjältar!! Kom ihåg det!
Sköt om er!
Kramar från mig
Lycka till idag, vi tänker på er!
Jag har nu läst igenom hela bloggen. Kände att jag ville veta precis allt om Alfons. Många tårar har runnit längs mina kinder och jag tycker Alfons verkade vara otroligt stark under hela sjukdomen, och ni är väldigt starka nu också. Jag tackar er för att ni delar med er av er berättelse. Är det okej om jag länkar till er sida, så att även andra kan få ta del av det som hänt?
Jag önskar er all lycka och tackar än en gång för stark läsning.
Varmaste och hoppas att det gått bra i dag och att flickorna hade det bra på lekterapin.
Stora kramar och fin fina tankar!
Hej!
Hoppas att det har gått bra idag!
Vi fick åka hem igår både på gott o ont!
Gott för att vi fick komma hem o ont för att vi missade er!
Kramar i massa
Lycka till i dag. Ni är riktiga kämpar.
Lycka till i dag. Ni är riktiga kämpar.
Hej! Jag har följt Er länge nu, men aldrig skrivit en kommentar!! Jag lider med er och tårarna rinner!!
En stor kram till hela familjen
Tänker på er, kära vänner. Det vet ni.
Godnatt och kram
Jennie
Hoppas att dagen i Lund blev som ni ville.% månader är så lång så lång tid att sakna någon. Hoppas att ni kan känna att Alfons finns inom er, älskades och älskad, tills ni kanske ses igen( det beror ju klart på vad man tror på, men så tror jag). MÅnga många tankar och kramar genom natten, mia
Varmaste och godmorgon. I dag har vi höst. Det är bara sju grader och det blåser.
Tänker på er! Krama flickorna och er själva och klappa på fina graven från mig.
fina tankar!
Hoppas att dagen i Lund blev bra, tänker på er.
Så fin han är! Kramar
Jag ryser bara av tanken på att det snart var ett år sedan den där dagen; den vackraste, och samtidigt den mest fasanfulla dagen i mitt liv. Vilken fest, vilken smärta... Den där natten; hur jag aldrig levt så intensivt. Så vacker han var, Alfons, med sitt gyllene hår, så liten han var, i vagnen intill bröllopsgästerna. Och hur mycket mindre han skulle komma att bli den natten, med huvudet lutat mot min arm på badkarskanten. Jag är så tacksam för allt det, och allt som vi får ha kvar.
Puss fina ni