alfons

Diagnos Neuroblastom IV 7/7 2005. Följ min och min familjs kamp för livet. Vi ska vinna!

Man vill bara skrika ut sin förtvivlan, men vad hjälper det???
Varmaste kramar....

Ibland är livet så enormt orättvist och ibland finns det faktiskt ingen mening i det som sker. Livet bara händer och vi får hänga med i svängarna så gott det går. Jag tycker att ni alla hänger med fantastiskt bra på er berg-och-dal-bana. Alfons är en otrolig kämpe - sådär stark som bara ett barn kan vara.

Klös fast i livet och håll om varandra. Jag sänder alla positiva tankar jag kan.

Kramar från norr!

Käraste vänner! Det får bli dom gamla vanliga varmaste, varmaste, för just nu finns det inga andra ord.Blås lite på honom från mig. Det gör hästarna på varandra och jag tror dom gör det för att dom tycker om varandra. Så blås och känn min värme.Kramar och tankar!

ja, den finaste pojken i hela världen... älskade älskade alfons. Vad ska man säga? Jag önskar att jag var nära dig, kunde viska ord i ditt öra när du sovande jämrar av smärta. Det här är för stort, för mycket. Du måste stanna hos oss, alfons. Du betyder allt. Ditt skratt genom smärtorna. Dina fantastiskt kloka ord, din energin i lekarna. Legot vi bygger; hur du njöt den där dagen när vi klädde ut oss och jagade boven kajsa genom rummen. När jag flyttade till malmö, och efter jobbet möttes av dig på gården... Åh, alfons... du måste få finnas! Jag älskar dig fantastiskt mycket, och jag saknar dig så enormt. Jag kommer hem, håller dig i mina armar. Som den där kvällen i augusti, när inte ens badet kunde lindra dina smärtor, men hur du i alla fall ville ligga nära, låta mig hålla om dig. Alfipalfi...min älskling...

Det är bara så hemskt, alltihopa, att man knappt ens kan fatta hur hemskt det är. Jag önskar kramar hade hjälpt, för då hade jag gett upp allt för att åka ner och krama er, liksom de flesta andra som följer er också hade gjort, misstänker jag.

Jag tror också hästarna blåser på varandra för att de tycker om varandra. Så jag säger som Gunilla, blås lite och känn att vi är med er.
Kram.

Ge inte upp! Jag önskar er det bästa och hoppas att den lilla snart blir frisk.

Jag har inga ord kvar till er.
Vad hjälper väl ord?! Det finns inte NÅGOT jag kan säga som gör detta bättre och uthärdligt! Om det ändå var något jag kunde göra!

Det känns futtigt, men jag vill att ni ska veta hur mycket jag tänker på er! Varje dag!

Många varma styrkekramar till er hela familjen!

Kramar

Och ändå beskriver ni så att vi känner att vi ser det, så att vi står vid sidan av er, och gråter. Lille lille Alfons. Och vad ni får lida nu, ni allihopa. Vi tänker på er och vi gråter för er.
Kramar
Anna o Micke

lille vännen.. jag hittar inga ord, bara att det känns som en klump i min mage men jag förstår att den klumpen ni har väger otroligt mycket mer än min. jag kan bara ge er många styrkekramar å tankar. kramar jessica med familj

Hej löövarna, jag skulle vilja dela med mig av en dikt jag skrev när jag tillfrisknade efter en mycket svår amöba attack i min mage.

Red Rose

As I felt weaker, my body stopped functioning
small sounds reached me, the buzz of the be
don´t sting me please I prayd as I pray to the big
white Buffallo thanx for my world but please make me breathe again
And I breathed as I never done before
fast and deep as a mother give birth to a child.
As I recieved soup from my sisters beloved hands,just like a child.
The first thing I memorized was ared rose
unravealled not yet blossomed, in the beutiful Baba garden.
it was deep red and I fell in love.
As I grew stronger the red rose uncurled unfurled it self slowely to a big red sky of fruity flower, so sweet
life is love

Ja Alfons du har verkligen haft otur,
livet är inte rättvist..inte alls..tänker på Er..

Kram Louise..

Nej nej neej!! Att Alfons har så ont är förjävligt. Jag vet inte vad jag ska skriva, jag vill bara skicka tusen styrkekramar, håll ut!! Vi håller alla tummar vi har här hemma och tänker på er!

Vill skicka massor med mjuka kramar till Alfons och er i denna orättvisa och bedrövliga situation. Man önskar att tankarna någon endaste gång skulle få bestämma... jag tycker inte att det är för mycket begärt. Då skulle livet för Alfons och er te sig väldigt annorlunda. Amor vincit omnia - jag hoppas innerligt på dessa tre små, men dock så stora ord.

Vill skicka massor med mjuka kramar till Alfons och er i denna orättvisa och bedrövliga situation. Man önskar att tankarna någon endaste gång skulle få bestämma... jag tycker inte att det är för mycket begärt. Då skulle livet för Alfons och er te sig väldigt annorlunda. Amor vincit omnia - jag hoppas innerligt på dessa tre små, men dock så stora ord.

Startade en blogg igår kväll, idag ville jag se vad det fanns för bloggar att läsa. Alfons, namnet föll mig så i smaken. Alfons, det får bli den första bloggen att läsa.

Inte trodde jag att det namnet skulle sätta sig fast i mitt huvud, inte trodde jag att det skulle bli en kille jag nog aldrig kommer glömma.

Kämpa på killen! Jag tror och hoppas med hela mitt hjärta att du kommer bli bra.

Fast jag inte känner er så river orden i dagens blogg i kroppen. Varför kan det inte bara fungera precis så som det var tänkt? Jävla skit tumörer! Jag hoppas att Haplon ska genomföras ändå, och att någon läkare kommer på en bra smärtlindrings- coctail som fungerar. Det är så outhärdligt med barns smärta som man inte kan lindra, och det är för jäkligt och orättvist och , ja orden räcker inte till..Tänker så på er och håller tummarna för Alfons. Du fixar detta, och du ska bli frisk! Kram Jessica med Filippa neuroblastomIV, färdigbeh. aug-06

Tankar och kramar

Många, många tankar och kramar går till er.

Egentligen har jag inte så mycket mer att komma med än att jag tänker på Alfons och er övriga i familjen jättemycket. Jag känner inte er mer än genom bloggen men ni har berört mig så otroligt mycket och djupt. Jag är inne på bloggen varje dag och ni som föräldrar är beundransvärda i ert sätt att förmedla känslor och upplevelser i text. Hur mycket jag än försöker tänka mig in i vad det är ni upplever just nu kommer jag antagligen inte ens i närheten. Det måste vara något fruktansvärt att som förälder se sitt barn lida så och ha det så jobbigt. Jag blir alldeles kall när jag läser hur svårt det verkar vara att dämpa Alfons smärtor. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det sker en positiv vändning snart. Än har inte jag gett upp hoppet om Alfons. Kämpa på du fina lilla kille. Du verkar så oerhört klok.
Kramar!!!

KvällsKramar o många innerliga tankar.
Babsan

Finner idag liksom igår inga ord att skriva mera. Den smärta ni beskriver, både Alfons och er, måste vara outhärdlig. Vad händer nu? Hoppas hoppas så på ett lyckligt slut för er alla. Många tankar och styrka genom natten.Kram mia

Jag önskar så av hela mitt hjärta att allt skall bra med söta Alfons!Jag finner inga ord bland alla tårarna. Sänder massor av styrkekramar till er underbara lilla familj!
/ Anna

MAKTLÖSHET, en stor MAKTLÖSHET, SÅ FÖRVIRRAT OCH TOMT LIVET KAN BLI..........Vill iallafall skicka massor av TRO HOPP O KÄRLEK till er allihopa.
Kram/Elisabet

Vi är många som nog är ledsna med er just nu!
Och så vill man hitta de rätta orden för att trösta, men mest kanske man då bara också försöker trösta sig själv. Och så kan man inte det heller...

Vi tänker på er!

Massor av Styrka och Kramar till ER.

jag har aldrig läst något så hemskt. alla mina välönskningar, vad det nu kan göra för skillnad. 1000 kramar till er och lille Alfons.

Nej, det är så orättvist!!! Varför måste en så liten kropp ha så ont och får inte leva normalt med sin familj?????
Lilla Alfons jag bara hoppas att du är så stark att klara allt detta.
Vi ber för dig och din familj, tänker på er och skickar många styrkekrammär till er alla !!!!
God natt lilla Alfons, hoppas att du vaknar utan smärta på morgonen!!!

Läser eran blogg då och då och blir ledsen och arg när jag läser dagens inlägg. Att det kan få vara så orättvist att barn ska få fara så illa.
Skickar styrkekramar till er alla och mest till alfons.
/Ann-Sofie

Hittade hit för ett par dagar sedan, och nu har jag läst varenda ord från början till slut - vilken resa ni har gjort, vad modiga och starka ni är. Det är ju inte klokt. Tårarna rinner och tankarna maler, som jag beundrar er och er söte lille kille. Hoppas med hela mitt hjärta på att allt kommer att sluta väl till sist, och att Alfons inte ska ha så ont.
Vill dessutom nämna att jag aldrig har varit så glad över att jag är blodgivare som nu, det känns en miljon gånger mer värdefullt att göra det där lilla efter att ha tagit till mig era ord. Har dessutom anmält mig både till Tobiasregistret och En vän för livet. Förstår givetvis att det är föga tröstande, men jag hoppas ni vet hur många ni säkert har påverkat till samma gärningar - och hur ingenting då egentligen kan vara förgäves.
Många kramar till Alfons från mig!

Jag vill inte läsa sånt här, jag vill inte veta. För jag vill inte att sådana här saker ska få finnas. Och det gör så klart extra ont när det händer någon som man känner, det går inte att komma bort från det. Alla de tusentals andra människor som drabbas, de går att blunda för, men det går inte att blunda för det här. Hur gärna jag än skulle vilja.
Jag hoppas så att det ska komma en vändning och att allt ska bli bra.
stora kramar

Nej det här ville jag ju inte läsa.....

Stackars Alfons som har så ont och stackars er som måste stå och se på, utan att kunna göra något =(

Usch vad jobbigt när ingen vet vad som händer innuti Alfons.

Styrkekramar till Er.

Åh Christian och Catarina att ni skall behöva se och höra lilla Alfons ha så ont, det gör ont i mig, stackars föräldrar som skall behöva uppleva detta. Jag lider med er. Att läkarna inte kan lindra smärtan, trodde faktiskt vi hade kommit så långt i läkarvetenskapen. Särskilt hemskt när barn har ont.
Många styrkekramar från Elisabet

Varmaste, varmaste i denna kyliga morgon.Tankar och mjuka kramar!

DET ÄR FÖR DJ...IGT. Ingen ska lida så. Tänker på er och hoppas, hoppas, hoppas på en vändning till det bättre.

ja fy fan vilken otur. Lilla lilla alfons, att livet skulle behandla dig så illa. Jag tänker på alla fina stunder med dig, försöker hålla fast vid dom nu när det är som värst. Som när du sprang här i trädgården med dina kusiner i vattenspridaren. Det är längesen nu. Innan vi visste vilken djävulsk sjukdom som hade slagit rot i din lilla kropp. Snälla Alfons, orka! fortsätt slåss för ditt liv! Kom hit o spring i vår trädgård med dina fina systrar och dina kusiner!
Jag önskar så att du bara blir frisk. Jag önskar så att ni slapp detta, du, dina systrar och dina föräldrar. Att du i alla fall slapp dessa djävulska smärtor. Usch, jag hade velat hålla dig i mina armar Alfons, bara få känna din lukt och få höra dina andetag. Älskade barn! Vi ses snart!

- Pappa, var jag verkligen sådär sjuk?
- Jaa, Alfons, det var du. Läkarna gav dig alla mediciner de kunde komma på men till slut visste de inte längre vad de skulle göra, och de sade till mamma och mig att "ni får nog inte ha kvar er lille kille så länge till".
- Vad konstigt, jag är ju här.
- Ja, för vet du vad som hände? Precis när allt såg som mörkast ut, när vi trodde att kampen nästan var över, så gjorde din kropp något fantastiskt. Den började läka sig själv, det händer ibland men är sällsynt, och du gjorde det. Och alla sade att du var ett litet mirakel och när du väl tagit fart som kunde inget stoppa dig, plötsligt var du frisk och... Alfons, lyssnar du?
-Mm? Jag tänker på att jag gjorde tre mål på rasten idag när vi spelade fotboll, sa jag det? Och så tänker jag att jag kanske skulle önska mig en ny fotboll när jag fyller år nästa vecka, en sån där som man kan ha på grusplan.
- Fyller du år?
- Men pappa!
- Åh, javisst. Tio var det va?
- Åh, du retas bara, du VET att jag blir 12...
- Visst vet jag det.
- Nu måste jag ut och träna straffar innan matchen ikväll, hejdå Pappa, ropa när det är kvällsmat!
- Hejdå Alfons.

Tittar bara in för att lämna en massa styrkekramar, främst till Alfons - KÄMPA PÅ!!
Men även till övriga familjen, tänker så mycket på er allihopa!
Ni finns i mina tankar hela tiden!

Kram Anna, Agnes, Alma och bebisen i magen

Tänker på er och hoppas av hela mitt hjärta att det vänder snart. Nej, NU.

Många kramar!

Det finns ingenting bra att säga eller skriva, men ni finns i mina tankar hela tiden.
Lille Alfons, fina killen, du har verkligen haft otur.
Catarina och Christian, det ni går igenom är helt omänskligt, att se sitt älskade barn lida så. Jag önskar så att det fanns något att göra för er.

Många, många kramar och tankar

Det klöser i kroppen, inifrån, när man läser här...

Det är verkligen fruktansvärt vad ett barn ska behöva gå igenom! Massor med kramar och tankar.

Lille Alfons... Jag tänker så på er hela tiden. KÄMPA PÅ!! E de något jag kan göra för er så hör av er till min mail. [email protected] Jag e i Lund varje dag typ 15 min promenad från sjukhuset. Annars tar det ca 30 min in till Lund... Bara hör av er litet som stort, va inte rädda för att höra av er fast ni inte känner mig!! Har sj legat mycket på sjukhus som liten me mycket smärta inblandat. Men man kan ändå inte föreställa sig hur ni har det... Jo, lite genom att ni skrever så hjärte gripande... KRAMAR.

Grymma värld!!
Alfons- kämpa! Du ska vinna detta krig!
Kramar i travar
Susanne i Östersund

kärlek till er alla så här på tisdagsförmiddagen:
kärlek till alfons som uthärdar det outhärdliga, kärlek till alma-lee som flödar över av frustration inför det obegripliga, kärlek till vera, så full av liv och lycka, kärlek till catarina och christian för att ni behöver det och för att jag vill ge er det.
fina, fina ni.

Det gör så ont att läsa om vad Alfons går igenom. Kan inte föreställa mig hur hemskt ni har det just nu. Jag är bara en okänd bloggare, som följt Alfons en tid, men jag känner en enorm sorg och rädsla när jag läser era ord. Önskar så att allt vore annorlunda!

Är inne på er blogg nästan varje dag. Genom era ord känner vi alla som läser en stegrande ångest växa. Nej, nej, NEJ! Er situation är som tidigare skrivet är omänsklig och allas värsta mardröm.Att inte få känna att man till fullo kan trösta sin lilla älskade kille, att inte känna att man kan lindra..ovissheten som växer. Det går nog inte att för oss som följer er att förstå helt och fullt. Bara tanken får en att flämta. Det viktiga tror jag och det förstår jag att ni är, är nog att vara tillsammans med nära och kära. Prata om alla motstridiga känslor, var tillsammans i detta är det viktigaste. Alla är vi starka i olika lägen men vi är oxå bara människor. Kämpa på, vi är många med er. Många kramar Mona

Jag blir så matt. Det MÅSTE gå. Livet MÅSTE segra, det finns inget annat. Alfons måste vinna. Kramar.

Har följt er länge nu men aldrig lämnat någon kommentar... Vet inte vad jag ska säga...lider så fruktanvsärt med er....Önskar jag kunde skicka all min kärlek och styrka till er. KRAM !!!!!!!!

Jag blir så arg för livet är så förbannat orättvist!
En massa massa kramar från ett blåsigt Karlstad! Tänker på er!

Sitter här med tårar på mina kinder...läser om någon jag inte alls känner,men nu ändå känner så väl! Livet är verkligen orättvist ibland...

I dag tisdagen den 20 februari fick jag reda på att Alfons fanns och om denna blogg genom Ditte. Jag har läst, jag har gråtit, jag har förbannat han eller hon där uppe men ändå som den Tomas tvivlaren jag är, så ska jag be, be att han eller hon gör något för Alfons för att visa oss människor att han/hon finns. Jag kan inte mer göra än tänka på Er, tänka på lille Alfons och hans smärtor och hoppas, hoppas av hela mitt hjärta att allt ska bli bra! En kram till Er alla i Alfons familj och släkt!
Roland Fors, en halvtokig faan men som ska göra allt för att få ihop 50tkr till Cancerfonden så att forskningen en dag kan lösa cancergåtan.

Det är så hemskt det här som händer med Alfons, men tack för en underbar blogg. Den har verkligen fått mig att inse att uppskatta allt här i livet. Jag hoppas varje dag det allra bästa för Alfons och det är så bra att ni fortsätter att kämpa. För varje inlägg jag läser gråter jag bara mer och mer, det här är rent utsagt HEMSKT. Ni förtjänar tusentals kramar och mycket mer än så. Lycka till med allt och fortsätt att beröra, det betdyer mycket. Jag önskar er ännu en gång all lycka i världen och det bästa för Alfons.

Många tankar går till er dagligen. Om vi bara kunde göra all Alfons smärta ogjord!
Bamsekramar till er allesammans

Läser, gråter och kan inte förstå att någon ska behöva utstå sådan smärta, det kan inte vara meningen med livet. Stackars Alfons, stackars er som måste stå bredvid och se på. Många tusen kramar från mig, Eva.

Jag kan inte koncentrera mig på något annat, man tänker och tänker, funderar, hoppas, gråter inombords. Det river och sliter inifrån, sorgen är bara alltför stor för att få grepp om.
Jag hoppas att Alfons har lite mindre ont, att allt ser lite mer ljust ut. Kärlek.

Har tänkt massor på lille Alfons och hållt tummarna. Det kommer jag fortsätta göra.
Gör så ont att läsa om när ett barn lider så.
Varma kramar

Jag tror att svårare än så här blir inte livet...ni är just med om det mest plågsamma man kan uppleva..de allra varmaste tankar till er, Kram Maggan

Har försökt tänka ut nåt klokt att skriva men det finns inget. Tänker på er i alla fall. Kram C

Kära ni okända medkamrater. Det okända Anna beskrev strax ovan, hände i Lund 2000. Min flicka var vid dödens kant flera gånger och läkarna gav upp. Men inte vi och flickan. Om 4 veckor skall hon också få ny MIBG-behandling. Gå till biblioteket och läs böcker om cancerunder och tro. Det gjorde jag när alla läkarna gav upp.Jag har också provat mycket alternativa med. Jag vägrade att hon skulle dö. Ert öde berör mig då vi bor så nära.TRo på ett under - de finns. Men dessa smärtor. Bara vi som suttit där förstår. Oj vad jag avvundades all personal och de ute i livet deras friska barn. Han skall klara detta. Många kramar.

TANKAR OCH KRAMAR!

Stora Starka Stryrkekramar fran Charlotte

Kramar i massor! ni genomgår något jag inte förstår.. Vill skicka alla nallekramar i världen till Er en o annan extra till Alfons

Ibland tar orden slut och kvar finns förtvivlan. Kvar finns också kärleken och omtanken. Av kärlek och omtanke skickar vi värmande kramar till er alla!

yadda yaddah. :)

Det känns som om all otur i hela världen drabbade helt fel kille.....det gjorde den verkligen....

Vad skriver man till några som är i ett skede där ni nu är där varje andetag dokumentras, varje smärta ska utvärderas.....jag önskar han får vara smärtfri lite idag(hellst altid)så ni får klappa, vara med varandra och njuta av det goda stunder som finns av hans vakna tid...
jag önskar er Catarina och Christian all världens kraft......Ni är bäst.
Maria

Det är så svårt och veta vad man ska skriva till er.jag tänker på er.och jag tänker på ert vackra brölopp som jag fick vara med på i somras.och på alfons och undrar hur mycket en sån liten kille ska få utstå.ta hand om vanandra,
kram

Tankarna ar hos er, aven om vi ar i Budapest just nu.

Alfons, Alfons lille fine kille! Tusentals varma tankar till dig!

Vi tänker på fina lilla Alfons och på er Catarina och Christian och alla er som står Alfons närmast mormor,och Ditte och Kajsa och Farmor och farfar och hela eran fina familj ta hand om varandra!
Cancer är en otäck otäck sjukdom och att barn ska behöva ha den gör att hjärtat vill brista. kram

Massor av kramar till er.

Många många många många kramar till er alla.

Det som nu händer er är fruktansvärt. Helt enkelt förfärligt. Tusen tröstande kramar, men vad hjälper väl det?

Det må vara en upprepning men jag skickar i alla fall alla kramar och tankar jag har till er.

Tänker på er! Det kommer gå bra...

En massa massa kramar och tankar.

Ännu en av alla era okända läsare........jag har hittat er via Pascalls blogg.
Jag vill bara säga hur ledsen jag är för att barn ska drabbas av något så hemskt som cancer. Det ni skriver berör mig djupt och om man läser alla kommentarer så är jag inte ensam om att bli berörd.
Må ni vara starka och låt Alfons få slippa ha så ont som han har.

Önskar jag kunde säga något som lindrade smärtan. Så hemskt ledsen för lilla Alfons skull. Var starka och älska varandra. Ber för er.

Alfons, jag följer din blogg dagligen och önskar att jag en dag läser att du vunnit. Jag hejar på dig!

Varmaste, varmaste tankar, så många och så varma. Kramar till er alla från oss här uppe i kylan.

Innerliga Kramar o många tankar till Er. Bara ring om Ni behöver hjälp med något, vad än det är.
Babsan

Barn och djur är det oskyldigaste jag vet må de aldrig lida.

Lilla, lilla Alfons och lilla, lilla Christian och Catarina. Så små och maktlösa ni måste känna er... Jag vill bara ta en häftig trollaserpistol och lasra bort allt ont trolltyg från Alfons kropp. Nu måste det ske en vändning, nu, nu, NU. Tänker så mycket på er finns det något jag kan göra så vet ni var jag finns. Många kramar!

Orättvist, verkligen orättvist... det är det enda man får ur sig!!!

En massa kramar till er alla ifrån oss tre, ni finns alltid i våra tankar! // Annika

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken

Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är mitt blod
Och mina lungor
Mina ögon
Mina skuldror
Mina händer och mitt hjärta

Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Freden är din syster
Kampen är din fader
Framtiden ditt ansvar

Alfons! Håll ut min ängel, jag kommer till dig imorgon.

Tänker på er!

Kramar till hela familjen.

Skickar mina varmaste tankar och hälsningar till er.
kram MALIN

sådant här får inte hända :( tänker på er!

Att läsa er blogg gör ont i mig. Ni ska veta att det finns människor som tänker på er.

NEJ.. det är inte rättvist.
Första gången jag besöker den här bloggen och den har berört mig som ingen annan. Mina tankar (och hundratals tårar bokstavligen talat) går till Alfons och er, hans familj.

Alfons, det finaste barnet någonsin. Jag ska aldrig glömma er!

Vad det skär i hjärtat att läsa er blogg, men samtidigt kan jag under mina tårar skönja all den underbara kärlek som finns hos er. Jag är förundrad över det mod er pojke besitter. Jag förundras även starkt över er ork, styrka, kärlek och hängivenhet till ert barn! Det är sådana som ni som ger oss hoppet om mänskligheten tillbaka, när det så många gånger tryter! Varma kramar till er!